Senaste kommentarerna i forumet

@Cashsmash Ett brev från någon som korsade den omöjliga bron

Jag står här, på andra sidan av vad jag en gång trodde var en omöjlig avgrund. Ja, jag – den personen som en gång inte kunde föreställa sig en dag utan alkoholens tillfälliga tröst. Mot alla odds, och mot min egen tro, har jag omfamnat nykterheten i en hel månad.

Låt mig berätta. Jag var mästaren på ursäkter, en virtuos av självbedrägeri. "Jag slutar imorgon" blev mitt mantra, en oändlig cykel av uppskjuten ånger. Men sedan, som om universum självt ville skicka mig ett budskap, tvingade en ofrivillig sjukhusvistelse mig in i nykterhet. Och där, i den oväntade tystnaden från alkoholens ständiga viskningar, passerade jag genom abstinensens tjockaste dimma.

Med en blandning av mod och desperation bad jag om hjälp – antabus blev min båt på dessa okända vatten. Dag efter dag, mot strömmen av mina tidigare övertygelser, fortsatte jag. Och nu, flera veckor senare, står jag här, fortfarande stolt och förvånad över att jag, den person som jag trodde var ett hopplöst fall, faktiskt kunde.

Till dig som läser detta, stående vid kanten av din egen avgrund: Det går. Du kan också korsa den bron. Trots det som känns omöjligt, finns det styrka inom dig som väntar på att upptäckas. Jag är beviset. Låt min berättelse vara din fackla i mörkret, ett steg i taget mot en ny gryning.

Har du någonsin upplevt det där fenomenet när förväntningarna krockar med verkligheten på det mest anti-klimaktiska sättet? Jag snubblade över en video på TikTok som satte ord på något jag brottats med gällande min relation till alkohol.

Tänk dig förväntningen av att återse en film du älskade som barn, eller att äntligen sätta tänderna i en maträtt du längtat efter i månader. Den där förväntansfulla glädjen, att få återuppleva något magiskt. Översätt den känslan till alkohol. Ett snabbt stopp på Systembolaget efter en lång arbetsdag, kvällens rutiner avklarade och barnen i säng.

När det första glaset väl är upphällt, är euforin på topp. Men sedan – smyger besvikelsen sig på. "Var det här allt?" Föreställningen om glädje och nöje kollapsar till en grå och platt verklighet. Det där underbara var inte så underbart längre. Var det verkligen värt det?

Har någon annan känt detsamma? Den där inledande entusiasmen för något som visar sig vara en skugga av vad du minns eller förväntade dig? Låt oss prata om den där gapande avgrunden mellan förväntningar och verklighet, speciellt när det gäller alkohol. Är det bara jag, eller är vi fler som står inför denna besvikelse?

@vår2022 @Denlillamänniskan tack fina ni för pepp och hejarop! Igår var en sån underbar vårdag ute i lekparken med treåringen, idag vräker snöblandat regn ner - kontraster 😅 har enormt mycket på jobbet denna vecka men känns bra, inte en minut över att tänka på A, utan beta grej för grej och sen i säng typ! Det är sådana här veckor jag sedan avslutat med massor med boxvin från fredag kl 16, för jag "är värd det"... Så får vara extra uppmärksam i helgen. Boka in spinning, gympa med dottern, vila och lite renoveringsfix hemma. ❤️

Hej Mdieselm, du verkar ha det tufft just nu. Vill du berätta lite mer? Vad är det som gör att du känner dig uppgiven?

@Lonely Man tack för att du tar dig tid att skriva till mig❤️ betyder mycket! ja, slug är den alkoholhjärnan, men jag ska inte skylla på någon annan än mig själv. Och ångesten över att inte klara att hålla sina löften till sig själv blir definitivt värre och värre.

@Denlillamänniskan tack för ditt svar ❤️ behövde höra att jag är bland vänner som förstår. Känner mig rätt ensam med detta. Och rätt patetisk som inte fixar det som alla andra tycks kunna hantera.

@Liten72
Hej instämmer med Den lilla människan.
Starkt av dig att skriva här igen.
Det farliga med alkoholen känns som om det är att när man inte dricker så saknar man det o när man dricker då känns det bra för stunden. Sedan blir det så mycket värre o ångesten kommer som en bomb o det blir värre för varje gång.
Kram🙏❤️

@Adde Fint skrivet. Särskilt den sista meningen tar jag med mig på min färd:
"Så otroligt skönt att slippa giftet".

@Liten72 Vad bra att du är tillbaka och skriver. Det är starkt att komma igen och försöka på nytt. Kom ihåg att du är bland vänner här.

@Cashsmash Vad roligt att det har gått så bra för dig!! Grattis till din nykterhet :)

@Cashsmash Grattis till 3 veckor!🥳. Snyggt jobbat! Tänk vad härligt att få möta våren nykter, känna alla dofter, se nyanser i grönskan, lyssna till fågelkvitter och känna solens varma strålar🌞.

Ha en fin annandag påsk och fortsätt som du gör!🐣❤️

Tillbaka igen. Det har varit en påsk med alldeles för mycket alkohol på kvällarna och nu är jag tillbaka här igen för det är dags att se sanningen i vitögat. Jag hanterar inte alkohol och min hjärna blir som radiostyrd. Efter mitt alkoholuppehåll så känns det som det har blivit värre. Som alkoholhjärnan tänker ”nu dricker hon vin igen så passa på!” Jag dricker inte för mycket ute bland folk, men hemma. Det är min största trigger och jag undrar verkligen varför. Vad är det jag vill bedöva? Jag skäms inför mig själv och för att skriva det här inlägget. Men jag behöver göra det för att komma ihåg känslan när hjärnan talar om för mig att det inte är så farligt. Och ångesten jag känner nu för vad jag gör mot min kropp och min hälsa, kom ihåg den! Jag är ledsen och liten i mig själv idag, orkar inte!

Tack ❤️ @Lonely Man och @Ny dag för pepp 🤗 eller hur, det blir mer och mer tydligt att fördelarna med alkoholfrihet är så många! Ska verkligen försöka hålla i att skriva här också dagligen!

@Cashsmash
Grattis till 3 veckor.
Starkt jobbat❤️❤️

@Cashsmash Det finns egentligen inga nackdelar med att dricka alkoholfritt. Grattis 🥳 till tre veckor! Något som jag tycker hjälper mig är att skriva här varje dag, det är när jag ”inte har tid” som jag gått i motsatt riktning. 🐣🥰

3 veckor imorgon 👍 trodde aldrig hag skulle fixa såhär länge. Påsken gått ok, alla andra har druckit alkohol i dagarna tre och jag har druckit alkoholfritt. Men gått förvånansvärt bra, kanske är det campralen? Fortsätter intala mig att hålla ut till sommaren och utvärdera då, skulle jag inte gilla då hur bra jag mår utan A så vet jag ju var systemet ligger liksom 😆 men hittills sååå många fördelar! Sover bättre, mindre ångestfylld, kan agera uppskattad och nykter chaufför till sällskapet 😎 heja alla därute! Aldrig varit på denna resa utan er och forumet AH ❤️

Av nån knepig anledning kom jag att tänka på hur mitt drickande såg ut genom livet.
Från absolut första början var det nog smaken som avgjorde hur/var/när jag drack. God whiskey och konjak var den absoluta favoriten från början. Sen blev det godare, smakrika, viner till maten med konjak efter. Alltefter som livet knallade på så ökade konsumtionen utan nån tanke på det. Visst funderade jag på om jag verkligen skulle ta nån whiskey på onsdagen eller vin till maten på söndagen men det var ju en tanke jag sköt bort.
Med åren försvann vinet och whiskeyn ökade för att under den senare halvan av mitt fylleliv ersättas av Explorer. Och skammen som gjorde att jag började gömma spriten och starkölen.

Från att först ha uppskattat en god dryck blev drickandet ett svårt tvång som gjorde att jag mådde fruktansvärt dåligt både psykiskt och fysiskt. Jag insåg nog långt innan jag hamnade på min personliga botten att jag drack alldeles för mycket. Men jag kunde inte kontrollera mitt drickande hur mycket jag än försökte. Min basföda då var Explorer och 10,2 starköl. Inte så vidare vitaminrikt. Men underligt nog var jag aldrig förkyld under den tiden ??

Nu när jag lever ett liv i nykterhet så kan jag inte förstå hur jag orkade med det livet ???
Så otroligt skönt att slippa giftet !

@Denlillamänniskan det är absolut en fin dag! Exakt så är det, att en liten oro får man försöka leva med och inte jaga runt. Så länge den inte blommar ut till full och ohanterlig ångest förstås.

@Detblirbättre
Att fundera över vilken roll alkoholen spelat i livet är som att skala lök. Du beskriver att det i nykterheten uppstår ett tomrum som man behöver fylla. Eller ska det där tomrummet fyllas? Jag är på samma linje som du: Man kanske ska låta tomrummet få vara där, av respekt för sig själv.

Jag har skalat löken ett tag nu. Lager efter lager faller bort. Jag tror jag närmar mig lökens inre snart. Där i det inre där skottet skjuter upp. Du skriver om att det där tomrummet i ditt inre funnits där sedan du var barn. Jag har också funderat i liknande banor. Kommit fram till att det finns en inre oro som jag stora delar av livet försökt avleda/ tysta/ bekämpa.

Vad fint alkoholen passar för att dämpa en ständig lätt oro. Hade alkohol uppfunnits idag hade den nog förskrivits på recept som ångestdämpande läkemedel (kliniskt heter det ju inte oro, utan ångest). Nu när jag tagit tag i min alkoholöverkonsumtion har jag lagt märke till att jag har lättare att acceptera livet och mig själv. Alltså är det faktiskt helt okej att leva med en liten lätt oro som hela tiden finns där, utan att jag behöver dricka.

Jag tänker mig oron som en lite rännil med vatten. Den finns där, men det kanske inte är så farligt? Samma inre oro har ju gjort att jag skapat mig ett bra liv. Byggt trygghet materiellt och ekonomiskt för mig själv. Det gör att jag nu, när jag bara behöver rå mig själv, har den oerhörda lyxen att lära känna mig själv på djupet. Men det har krävt att jag slutat upp med olika "tomrumsfyllande" aktiviteter.

Låt oss finna förnöjsamheten i att vi är små oroliga själar. Känsliga, men inte veka.

Det är en fin dag idag, eller hur?

@Denlillamänniskan kloka tankar. Jag tror också att alkoholen har gett mej tröst och (falsk) trygghet som har fyllt ett tomrum som jag har haft sen jag var barn. Har en otrygghetskänsla med mej sen dess, kombinerat med ett enormt behov av att vara duktig och prestera. Kombon har inte varit så bra för min mentala hälsa. Nu ska jag klara mej utan snuttefilten som alkoholen har varit. Det blir ett tomrum att fylla med annat, som många har skrivit om här på forumet. Vet inte exakt vad jag ska fylla det med än, kanske inte så mycket egentligen när jag tänker efter. Behöver också lära mej förnöjsamhet, att livet inte behöver vara så himla märkligt och häftigt hela tiden.

Ovanstående tankar kan upplevas som självklara plattityder. Jag förstår det och jag försöker inte vara någon besserwisser.

Men för mig som har stått upp som en tapper soldat i hela mitt liv, har jag inte velat kännas vid att jag kan vara rädd. Jag är ju modig och tål hur mycket stryk som helst..... Jag reser mig upp och går framåt oavsett vad som händer.... Detta är naturligtvis inte sant. Jag är också en osäker och rädd människa mellan varven. Då brukar jag dra mig undan från världen, vilket är knäppt då jag egentligen hade behövt tröst och närhet.

God Morgon!
Har funderat mer över vad som får mig att vilja dricka alkohol. Läste för länge sedan om HALT; Hungrig-Arg- Ledsen-Trött. Dessa tillstånd kan få en att vilja dricka. Men det saknades en grej: Spektrat av oro- rädsla- skräck. Dricka för att lugna sig och trösta sig. För mig har det nog varit/ är den största triggern.

Sen är det ju också så att när man blir arg, så finns det ofta komponenter av rädsla som grund för ilskan. Aggression är ju en respons på hot. Känslor finns i olika grader. Ledsenhet kan övergå i fullkomlig förtvivlan. Irritation kan övergå i raseri och oro kan övergå i skräck.

Ledsen och rädd är också nära förknippat med ensamhet. Att vara ensam är ett mycket stressande tillstånd. Nu menar jag naturligtvis inte den ensamhet som känns som "vad skönt att få vara för sig själv".

Återknyter nu detta utlägg tillbaka till alkoholen; Att självmedicinera med alkohol. Och när vi pratar om medicinering så är det tyvärr ofta så, att när känsloläget känns övermäktigt så erbjuds vi läkemedel. Ledsen och nedstämd kallas då depression. Orolig och rädd kallas för ångest. Och vips så finns det läkemedel mot både ångest och depression. Två termer som egentligen inte beskriver vad man känner särskilt bra, med som indikerar att man kan gå in med farmaka för att lugna ned psyket. Många känner sig hjälpta av läkemedel och jag vill understryka att jag inte vill säga till andra vad som är bäst. För mig är det däremot så att allt som modifierar signalsubstanser i hjärna, oavsett och det är alkohol eller piller, bör undvikas i möjlig mån. Dessutom förvärrar alkohol tillstånd av depressivitet och ångest.

Ensamma klarar vi inte alltid att hantera känslolivet smidigt och galant. Vi är flockvarelser och i synnerhet som barn är vi fullkomligt beroende av närhet till andra. Många av oss som senare börjat dricka, kanske fann den tröst och värme i alkoholen som vi saknat som barn. Det är väl därför som nykterhet och andlighet hör ihop. Vi kan luta oss mot något större än oss själva, när det blir svårt.

Jag tycker att forumet är ett alldeles ypperligt stöd när man vill hålla sig nykter. Det mänskliga mötet, även i text, kan vara mycket närande och läkande. Nu har jag delat med mig lite av mina grumliga tankar.

@Rehacer Länge sedan du skrev här. Jag kämpar fortfarande men har det lite tufft nu. Kom tillbaka och skriv här ❤️🐣

@Vinägermamman Vad bra att det känns bättre och du får en riktigt bra och nykter påskhelg! Vi har båda varit med här på forumet länge och är det inte dags för oss att komma ur alkoholträsket en gång för alla. Ska vi göra gemensamt försök här. Jag behöver verkligen all stöttning jag kan få! Kram❤️

@Madonna Tack för ditt inlägg! Ja, vi verkar ha ett liknande förhållande till alkohol båda två. Även jag skriver "självjournal" och har använt vinet som en bästa kompis.

Jag gjorde mitt längre uppehåll från 5/1 till den 12/3 genom att börja med att trappa ned, för att känna på "suget", och hur det tedde sig. Drack en period under hösten 2023 ungefär vad som anses som "måttligt". Börjande också med att skriva Journal när jag drack. Skrev upp vad jag tänkte och kände och förde samtidigt in antal glas i marginalen. Just för att kunna läsa texten efteråt och se hur den förändrades vartefter jag fyllnade till. Sen började jag få nog på allvar. Tänkte att "Nu räcker det". Jag tror att det är bra att ha lite startsträcka innan man slutar dricka, så att man hinner förbereda sig mentalt. Sen var det relativt enkelt att hålla upp, även om jag då och då kunde få alkoholimpulser. Brukade säga till mig själv; Du kan ju dricka imorgon om det nu är det du vill. Räknade inte dagar offentligt, men satte ett hjärta i almanackan varje morgon. Det betydde; Inte idag!

Har aldrig sett nykterheten som någon sorts prestation som man räknar med dagar, eller "kämpar" eller annat som kan liknas vid prestation. Jag var bara nykter helt enkelt, för att prova hur det är. Vinsten har varit ökad självkännedom och möjlighet att närma mig själv på ett djupare och varmare sätt.

Nu till matlagning och bakning inför familjemiddagen!
Ta hand om dig så skrivs vi.