Senaste kommentarerna i forumet

Allt verkar ordna sig. Men det är så mycket konflikter kring mig. Jag är så arg hela tiden. Och trött. Och ledsen. För allt. Känns som jag inte har något skal, alla känslor ligger i huden och jag klarar inte av att hålla något ifrån mig. Antagligen är det lite för många jobbiga saker på en gång, där varje sak egentligen inte är något som jag inte klarar av men när det ackumuleras blir det för jobbigt. Jag gråter för minsta lilla.

Egentligen är ju allt bra, har två underbara barn, ett bra hus, god ekonomi, fina vänner och en man som jag älskar och som älskar mig. Jag känner inte att något saknas, men ändå är jag såhär ledsen och bär på så mycket sorg. Känns bra att jag i alla fall går i terapi, har gjort det några gånger tidigare i livet och då mått otroligt bra efter ett tag.

Nåja, nya tag! Idag lämnar jag mina barn till deras pappa. Vi har haft en jättefin vecka och jag njuter av att hänga med dem. <3 Livet ändå!

@Bullret Det är så himla fint att läsa dina inlägg ❤️ Hur du i relativt ung ålder hittat hem. Det är så mycket misär som du har stängt dörren till, som du slipper uppleva. Jag tror att du skullle göra stor skillnad för många ungdomar som föreläsare och jag hoppar innerligt att du kommer till skott med det! Nu när du fått lite lugn i din skalle.

Jag hoppas också att du snart bildar familj och får uppleva det finaste man kan uppleva: Se en liten kopia av dig själv och din sambo ta sig an livet. Och du vet ju att din diagnos är ärftlig, så ni får hålla ögonen öppna för eventuella symtom framöver.

Fler och fler får din diagnos tidigt och förhoppningsvis får de adekvat hjälp. På våra fängelser kan man nog räkna in 90 procent med diagnoser, samma siffra inom missbruk sannolikt. Med fastställd diagnos kan jag tänka mig att det är en lättnad att få veta varför man har betett sig som man har gjort.

Kram 🐘

SÅ roligt att läsa Bullret! Jag minns dig från dina första inlägg. Jag tror inte att jag riktigt förväntar mig att det skulle gå så bra. Du beskrev en av de svåraste situationer som finns med många kompisar som drack mycket. Din historia är egentligen så viktig och blir inte mindre viktig nu när du har fått en ADHD medicin. Det finns så många som självmedicinerar för att få tyst i huvudet.
Supergrattis och var stolt över de förändringar som du gjort. Önskar dig all lycka till.

Hej igen,

Nu har ännu en höst gått och mycket som har hänt. Att inte dricka alkohol är inget jag själv bryr mig om längre och inget jag riktigt reflekterar över direkt. Var på återträff med mina gamla studiepolare för några veckor sen där en kille som jag inte sett på över fyra år var med. Han började säga att "men den där ölen är ju alkoholfri, ska du inte ha en riktig öl?"

Mina polare svarade bara: "Han dricker inte längre". Och så var det faktiskt inte mer med det.
Ger fortfarande lika mycket till min omgivning i alla möjliga sammanhang, har svårt att hålla mig från att säga stökiga kommentarer och garvar på. Är det någon som folk inte tror är den nyktra snubben på festen så är det ju absolut jag. Är det någon som kan bli LOB-ad av snuten utan en enda substans i kroppen så är det undertecknad...Haha och det är ju bara förjävla gott. Jag är mer mig själv än någonsin tidigare i mitt liv och det gör mig väldigt stolt.

Började med concerta i september efter ADHD-diagnosen och är HELT JÄVLA PAFF över vad fan som hände. Kan likna min hjärna med en massa hundralappar som blåser runt i en vindtunnel och det är jäkligt svårt att greppa tag i dem. Precis så funkar min hjärna normalt sett med mina tankar, det bara rör runt sig i skallen och det är i princip omöjligt att hålla en tanke i huvudet i taget, allt bara spinner i 180.

Medicinen har gett mig samma typ av lugn som den första ölen alltid gjort tidigare. Det är så jävla ogreppbart att det är exakt samma känsla som när jag äntligen fick den första ölen. Att det slutat spinna i skallen och jag bara kunnat få vara för ett tag. Resonerar som så att jag alltid vetat om att jag inte kunnat hantera alkohol och är otroligt glad för mina föräldrar som alltid stöttat mig. Hade det inte varit för dem är jag helt övertygad om att jag inte levt idag, hade absolut torskat på droger och haft även det som en 0 eller 100-aktivitet, där det bara funnits två möjliga vägar. Antingen att finna sin egen botten och bli nykter för sin egen skull, eller kapitulera för drogerna (alkohol inräknat) och avsluta mitt liv.

Kommer ju alltid leva med att alkoholen finns tillgänglig i samhället runt om mig, och jag ser mig själv som botad, just för att till sist blev nykter för min egen skull.

Att ha fått en ADHD-diagnos har verkligen hjälpt mig på alla möjliga sätt. För det första så har jag otroligt mycket mindre prestationsångest. Jag är inte min prestation, jag duger bra precis som jag är. Det är helt okej att inte kunna allt i alla sammanhang och jag måste inte alltid prestera.

Jag har mycket mer ordning och reda i mitt liv, framförallt på jobbet. Inser nu att jag haft otroligt många strategier för att kunna hantera min vardag. Skrivit listor i all oändlighet för att över huvud taget kunna ha koll på vad jag har på gång, att jag väntar på svar från någon kollega, att jag ska uppdatera bla bla bla. Nu mer använder jag knappt några listor, kommer ihåg vad jag ska göra ändå.

Upplever också ett otroligt skiftat fokus. Jag kan ta tag i arbetsuppgifter direkt istället för att skjuta upp dem tills dess att det närmar sig deadline. Startsträckan är alltså betydligt kortare. Är otroligt produktiv i det jag gör och har samtidigt ett större lugn i att det är helt okej att inte vara produktiv HELA TIDEN! Som sagt, jag är inte min prestation.

Upplever också att jag har lättare att säga ifrån när det börjar bli för mycket att göra och stressnivån går upp. Går då till min arbetsgivare och säger hur det är och sätter krav på min chef i att ändra på situationen. Har bara märkt positiva saker från att säga ifrån, från arbetsgivarens sida är det ju också bättre än att jag ska gå och bli sjukskriven med utmattningssyndrom igen.

En sista och ack så viktig del i mitt liv är att jag märker att jag är bättre på att hantera (upplevda) oförrätter. Agerar inte lika impulsivt utan kan för det mesta se den andra personens perspektiv, släppa det för stunden och ta upp det senare i lugn och ro. Det gör att mitt liv blir ännu mindre konfliktfyllt även jämfört med de senaste nyktra åren.

Att kunna fokusera när jag och min sambo ska prata om vår gemensamma framtid är också helt sjukt. Har varit öppen och ärlig med henne och sagt att det i princip är omöjligt för mig att komma ihåg vad vi pratat om när vi har lite svårare samtal/diskussioner så som hur/när man vill bilda familj, var man vill slå sig ner, hur man vill leva sitt liv osv. Har kunnat vara så pass öppen att jag sagt att jag behöver papper och penna för såna samtal om jag ska kunna få ut något av det...Och det funkar faktiskt.

Haha blir jävligt långt det här men så får det bli. Skriver ju för min egen skull lite som en dagbok och då är det bara skönt att låta texten komma till en.

Har alltid haft en ordentlig mängd inre oro som verkligen har släppt sen jag började med medicinen. Det är så otroligt jävla befriande så jag vet inte ens var jag ska börja. Det enda som det ju såklart inte hjälper mot är den där rastlösheten som tar sig uttryck i frågeställningar likt var jag vill bo och jobba med samt att resa iväg och göra annat ett tag etc.

Har kommit till insikt i att normalt kontorsarbete 8 timmar framför datorn varje dag nog inte är för mig så jag sa upp mig för ett tag sen. Börjar på ett nytt jobb om några månader där jag kommer jobba betydligt mer praktiskt. Kommer då att jobba in fredagarna för det mesta och jag ska då försöka förbereda lite material för att kunna föreläsa inom alkohol/utmattning, men får se vad det blir av det.

Innan jag börjar det nya jobbet ska jag iväg på långresa samt prova på att bo i fjällen. Tror att det är precis vad jag behöver, att hitta mig själv ännu lite mer. Helt otroligt stolt över mig själv och var jag är jämfört med början på den här tråden. Jag har verkligen suttit ner och gjort jobbet och jag är så jävla glad över att jag lyckades.

Till nästa gång!
Bullret.

Blev lite otydligt. Menade att du klarar att vara nykter och att det kommer att bli allt lättare för varje erfarenhet du får av det.

@Murre2 Håller med föregående talare. En plan är det allra viktigaste. I början kunde jag till och med öva hemma på de där nej-tack-fraserna. Bara man låter bestämd och inte svajar så brukar det gå bra. Glöm inte att du INTE kan dricka ”bara ett glas”.Då är det kört.
Du kan göra det och med tiden blir det allt lättare och fest kommer med tiden att bli något roligt, utan ångest vare sig före eller efter. Man har verkligen inte roligare med alkohol. ❤️❤️❤️

Typ 24 timmar. Utan bärs. Segt och tråkigt. Men får mycket mer gjort. Så det får väl glädjas…

dock av nån konstig anledning efter ja mått så kasst efter senaste gången har ja inget fysiskt abs sug. märkligt. nåt hände senast vet inte vad

dag 13 idag. födelsedagsfirande . kan bli svårt

@Amanda L wow det visste jag inte.. då får man vara trött.. ett par veckor.

Jag tycker det är skönt att ta ett 6pack öl efter jobbet, blir avslappnad :(

Lyfter upp den här Musikhjälpen-bössan som Axianne tipsade om <3

https://bossan.musikhjalpen.se/nyktra-insamlingen-alkoholfria-boessan

@Flarran ne men de uppskattas alltid o höra om andra som befinner sig i lite samma sits. dag 12 imorrn . ska nog försöka ta blodprover nästa vecka . om ja vågar . får se .

@Qwer1 Det är kroppen som återhämtar sig, kan ta flera veckor att återhämta sig. När du dricker alkohol så känner du bara inte tröttheten. Men egentligen finns den där.
Du skrev att det inte går bra, vad är det som är svårast tycker du?

@Rehacer 💪👍❤️! Visst är det en skön känsla att bocka grönt, tänk om vi kunde kapsla in just den känslan som motpol till när adjävulen tittar fram….

Tack @vår2022 och @Andrahalvlek 🤗
Jag har en ovanligt fin onsdag med halvdag jobb och halvdag firande av nära släkting. Mysigt att få umgås med familjen och bara vara omringad av kärlek, skratt & trevligheter.
Med en familj där min pappa haft problem med A så är såna här tillfällen alltid helvita. Så det blev en dag nykter till för mig. Tjoho!
✅

@Kennie tack för pepp 🙂

Tror du har en poäng där med att inte börja dricka förrän maten kommer. För det är något jag gör annars, alkohol på tom mage ger en snabb kick och sen är det, som du säger; svårt att sluta.

@Kennie tack för pepp 🙂

Tror du har en poäng där med att inte börja dricka förrän maten kommer. För det är något jag gör annars, alkohol på tom mage ger en snabb kick och sen är det, som du säger; svårt att sluta.

Först och främst, fortfarande nykter. Oförskämt enkelt.
Vet inte riktigt vad som händer i min relation och vad det beror på. Är rädd att han inte var så bestämd i beslutet att stanna med mig. Vi har ju haft ett antal vändor kring alkoholen och i de situationerna var ju alltid hotet om att han skulle lämna mig en del av krisen. Även denna gång. Men jag trodde att han ändå ville fortsätta tillsammans. Den sista veckan har han varit så svår att nå, orden säger fortfarande fina saker men den vanliga närhet vi har är liksom inte där. Jag vet att han har saker som han oroar sig för men vi har alltid stöttat varandra i jobbiga situationer. Nu känns han distanserad och irriterad. Slår på tv eller somnar istället för att ha närhet med mig. Jag blir så otroligt sårad. Har försökt att prata med honom om att jag känner mig osedd men han avfärdade mig med ”så känner jag hos dig ibland och då säger du att jag får gilla läget”. Vet inte varför han inte vill hitta tillbaka till närheten. Jag måste ha gjort något men jag förstår inte vad, om det inte är alkoholen…

Efter att jag åkt ifrån honom i söndags så låtsas han som att allt är bra, skickade ett klämkäckt meddelande på kvällen som jag inte svarade tillräckligt entusiastiskt på. Så då försvinner han, hör inte av sig, kollar inte hur jag mår trots att min pappa dött, är ute och reser i potentiellt lite farliga områden men berättar inte att han är ok trots att han vet att jag är orolig. Känns som han straffar mig.

Är så ledsen. Vet inte vad jag ska göra. Jag är nykter iaf.

@postitlappen dricker jag inte blir jag sjukligt trött… :(

Hej, klokt att du vill förändra drickandet! En sak jag tror är viktig om man vill dricka mindre per tillfälle är att inte dricka alkohol förrän maten står på bordet. Det är lätt att dricka för fort om du är hungrig, och efter två snabba glas har du inte längre kontroll att kunna bromsa. Sen är det bra att hitta alkoholfria alternativ och sluta tänka att alkohol är det enda som ger guldkant.

@Rehacer Fasiken vad strongt gjort!💪. Jag minns när du föll på konferensen på ditt förra jobb, så skönt att det inte ser ut så på det nya jobbet. Keep up the good work!❤️

@Rehacer Heja dig! Skönt att du utan problem kunde vara helnykter på en jobbkonferens. Under min första nynyktra tid föll jag just på en sådan konferens. Sen tog det ytterligare två månader innan jag blev nykter på allvar. Man måste liksom ta sig igenom stadiet kanske-kan-jag-dricka-lite innan man kan satsa på allvar. Och det tar olika lång tid för alla. En del tar sig aldrig ur det stadiet tyvärr 😢

Kram 🐘

@Qwer1 Jag har varit trött sedan en veckas nykterhet, nu inne på 31 dagar.
Tror att både hjärna och kropp återhämtar sig🙄

Hejsan @aldro,
Förr brukade väl folk säga att för mycket och för lite skämmer allt. Ja, det här att det är bäst när inget går till överdrift helt liksom. Man mår väl bäst när det är balans på saker och ting. Har väl själv inte så mycket att komma med, då jag väl inte är så värst bra på att hålla balans själv liksom. Skulle väl egentligen inte sitta vid datorn den här tiden mitt i natten och skriva, utan väl kanske hellre sova i stället så att man kom upp i en vettig tid och hann ta sig en promenad i dagsljus...

Men jag går mycket på känsla, och kände bara för att titta in på din sida. Kanske man är lite ostrukturerad, men lite så har jag nog alltid varit. När det är nåt som jag har gillat riktigt eller varit intresserad av, så som exempelvis musikskapande som har varit min hobby i många år. Då har jag kunnat gå in stenhårt för den grejen i perioder. Komponerar spontant på gehör och gör musikspår och lägger ut på nätet under olika projektnamn utan speciell ordning, bara gör nån låt i en stil och tempo som jag känner för i stunden.

När jag komponerat och mixat har det aldrig funkat att vara berusad, för då har jag snabbt bara blivit seg och lätt nere och oinspirerad på något trist och tomt sätt, och då ofta bara direkt satt igång och rådruckit rejält för att liksom ”må bra igen”, mycket märkligt tankesätt egentligen, då man som nykter tänker efter.

Men vad sjutton, här sitter jag och talar om mig själv, usch så oartigt alltså, men i alla fall.. efter att ha läst och funderat kring ditt senaste inlägg ovan om din vardag och drickande så tror jag att du borde försöka att lyssna lite mer på din kropp när den talar så tydligt till dig om att det inte fungerar riktigt som du håller på kanske.
Träning och ett hårt drickande är nog ingen bra kombination.

Du känner ju till och med igen hur du kommer att förmodligen må efter drickandet, så varför inte försöka att planera bort en del av onödig vardagsstress genom att minska ner på sånt som gör att du måste varva ner, alltså bli lite mer fokuserad så att du kan komma in i ett läge där du mår bättre eller har ett grundlugn liksom. Kanske om du inte redan har, skaffa dig en bra motionscykel att ha på ditt hemmakontor så att du får ur dig lite överskottsenergi vid behov så att du blir mer i balans kanske.

Känner igen det där med rastlöshetskänsla alltså, som kan driva på och ge ett knepigt alkoholsug. Hur som helst, försök att slå ditt tidigare rekord i tid som nykter och helst i alla fall ta dig in i år 2024 som helt nykter, eller åtminstone utan nån överdriven berusning är mitt tips.
Svårt javisst, men nog borde det gå eller hur...

Kämpa på!

@Flarran Nice! ja träning e bra . skulle aldrig kunna leva utan. ja har kört på ett tag faktiskt även med alkoholmissbruket. har aldrig riktigt slutat. förr om åren blev jag jäkligt bitig och ville satsa på sånt. drack inget, men jag överdrev med träning istället under många år. var typ de enda ja gjorde. varje dag. jobba träna sova. träningen har alltid funnits kvar men kör inte på samma nivå nu. ja håller 4-5 pass i veckan. vart andra vecka går de åt helvetet som ja tidigare berättat. oftasts när man jobbat och tränat mycket som man får lusten att varva ner o dricka. därefter de alltid går till överdrift. men minskat på de men kroppen e ju allmänt känsligare mot skiten. sen kan ja va bakis ett par dar, tvinga mej till gymmet igen dag 3. då brukar ja gymma tills ja i smyg mellan vissa set går in på toan o spyr. dag 4 lite samma sak. sen brukar de bli bättre o ja kör mina pass o jobbar osv. tills de blir dag 10-14 igen. bakis 3 dar, dag 3 gymmar , spyr osv. loopen går så i princip. ja lever lite 2 liv på nåt sätt. två personer i hjärnan. det gamla jag finns kvar från förr, hälsojaget, och karriärjaget. den andra sidan är också karriärsjaget, dock mer social på jobbet om alkohol intagits, ganska lätt hänt - jobbar hemma. har hitills aldrig påverkat jobbet dåligt. men det är ju lättare för mig då ja e hemma o kan välja tider lite sådär. hade nog blitt kaos om ja åkte till kontor o höll på såhär. sen ere missbruksjaget. båda dom här två bråkar mot varandra. men båda än så länge förstår allvaret me jobbet, men inte allvaret med hälsan. ja kan tycka träning hjälper mot sug och lugnar ner allting, men bara en viss begränsad tid. det som saknas är ju något man gör som är avslappnande med nyktert. både träning o jobb är ju två saker då man anstränger sig egentligen. men ah , har ju missbrukar hjärna. de går ju tex väldigt bra på jobbet o ja kan få ganska stora summor pengar osv. speciellt då ska de såklart firas tänker jag. samma sak när man tränat o jobbat hårt, då ska de firas! gått bra liksom. nu skiter vi i allt ett tag . försvinna in i dimman. åååh pengar ja förstjänar bira. bla bla. ja tror ja skulle kunna hitta anledningar om de mesta. när de gått bra o jag har tränat på osv. om jag inte dricker tkr ja de fattas något. vad gör jag nu liksom? allt har gått bra? är väl uppväxt så liksom antar ja, svenska normen, nu slappnar vi av o dricker lite, hårda veckor osv, skillnaden e väl bara att just min hjärna är girigare än andras. säkert pga hårt festande som ung me både cannabis o alkohol, men oxo dålig uppväxt som säkert kickade igång allt. är väl samma för alla oss antar ja. de börjar nånstans. och pga nånting. kan inte riktigt säga att ja vet varför jag vill avdanka min skalle på de här sättet. visst en hel del riktigt hemska saker har hänt som barn. väldigt… men de är ingenting som ja känner ja mår dåligt av idag? ligger kanske undermedvetet. ingen aning. ja ligger ju inte hemma o tänker på gammalt eller gråter. gråter aldrig. va några år sen. kan hända om ja druckit o nåt dåligt händer. är ganska tom vardagarna egentligen. känner inte av att mina trauman finns där och skule va anledningen till detta. kanske en psykolog kan framkalla något hos en. vem vet. ja vet bara att de finns ett starkt begär av stimulanter. egentligen spelar de ingen roll vad. röker ja tex så dricker ja inte så ofta. nån gång kanske blandar. men de blir nerminskning extremt om ja röker. kanske en gång i månaden. behöver nåt skit bara känner jag. helst om ja fick välja, uppåtkick på dagarna och avdankad på kvällarna. vården har ja kontakt med allldeles alldeles för lite asso…