Senaste kommentarerna i forumet

Dag 10✅

@VaknaVacker
Godmorgon

Ja acceptansen fattas och det får ta lite tid men tufft nu när den inte sitter i ryggen än.
Vi pratade mycket om det på behandlingshemmet... om just acceptans !
Att många vet de är sjuka men eftersom det fattas acceptans så blir det mer att man får inte dricka, eller kan. Accepterar man så är det mer åt jag vill inte.
Får se hur processen fortsätter.
Fortsätt lycka till i din nykterhet
🙏🌹⭐️

Hej! @christina81, Det här med att varva ner hjärnan med alkohol blir lätt det helt motsatta till att hitta sina känslor och ett verkligt lugn, vilket är något som infinner sig med tiden. För när det gått en månad eller två om man bara orkar hålla ut emot känslan att bara kasta sig över en flaska så blir det lättare att tänka logiskt och strukturerat på det mesta här i världen tror jag. Ha det gott!

Jag har förstått att jag inte hittar mina känslor utan alkohol och heller inget lugn
Jag är en impulsiv rolig människa och i andras ögon skulle de aldrig se skillnad på mig berusad eller inte
Men JAG behöver alkohol för att varva ner hjärnan!!
Jag tänker att mitt liv kanske är bäst så , med alkohol för att varva ner annars skulle jag och bli slutkörd / uttråkad

Kände igår på dagen att jag var på väg att bli sjuk. Vaknade imorse med feber, halsont och genomförkyld.
Idag har jag inte gjort många knop alls. Å inte haft ens en antydan till att vara sugen på A.
Dag 9✅

@Em och nykterheten Jag brukar tänka att man måste praktisera på nykterheten. Precis som när man i högstadiet praktiserade på en arbetsplats. Man lär sig nya saker och får nya erfarenheter med sig.

Låter kämpigt med ditt tighta schema med aktiviteter som ska hinnas med samt därpå ett högpresterande arbete. Låter också som att du har väldigt högt satta krav på dig själv. Vad är egentligen perfekt, hur är man när man är perfekt, vem vill man vara perfekt inför och varför? Jag minns att jag hade en bild av att vara perfekt på alla sätt och vis, minns speciellt att jag ville vara en perfekt mamma när barnen var små. Min dotter var väldigt aktiv som barn och jag tog kontakt med en psykolog för jag undrade om det var något fel på min dotter, om jag kunde göra något för jag ville ju också ha den perfekta dottern… Psykologen träffade oss och sade, din dotter är verkligen nyfiken på livet, aktiv och vill undersöka saker, det är inget fel på henne, men det kan vara svårt att tillfredställa den perfekta mamman. Jag blev helt paff, det tog verkligen när hon sade detta, jag minns ju än idag över 25 år senare, men jag förstod direkt. Det handlade om mig! Vi pratade om den perfekta mamman och där och då förstod jag också att det finns ingen perfekt mamma. Jag förstod att det var mig själv jag skulle jobba med, mina höga krav på mig själv och mina skeva bilder om att vara perfekt. Jag började i terapi för att söka efter mig själv, hur jag såg på mig själv och var mina skeva bilder kan ha sitt ursprung.

Så du är något på spåren även här tycker jag och det är en väg framåt att reflektera kring. Idag tänker jag att det räcker med good enough, man gör sitt bästa och skulle det bli lite fel så är det inte hela världen. Shit happens!

Sköt om dig❤️

Just den här årstiden så snurrar mina tankar väldigt mycket på hur min sista tid som aktiv alkis var.
Det var så mycket som hände inom mig när jag för första gången letade efter en riktig lösning på mitt missbruk. I mellandagarna "förhandlade" jag med behandlingshemmet om pris och inställelse och det slutade med att jag bestämde att jag skulle vara på plats den 13 januari = min första helnyktra dag <3
MEN.....med facit i handen så kan jag ju se att i och med att jag själv erkände för mig själv att jag var en alkoholist (alltså det första steget i 12-stegsprogrammet som jag då inte visste om) så gick allting helt plötsligt så mycket enklare !! Det var inget jag tänkte direkt på då utan det kom senare.
Men att erkänna för mig själv att jag ÄR en alkoholist förenklar så otroligt mycket !

@vår2022 Tack! Jag tror att jag kommer behöva läsa ditt inlägg både en och två gånger för att bottna i vad du (och Annie Grace) skriver. Jag fattar spontant det där med den inre konflikten och att fokusera på det positiva, men sen ska jag få till och applicera det i vardagen.

Igår kände jag mig ensam, deppig och lite nere. Jag var trött av att fixa sleepover för barnen och som ensam vuxen i hushållet hade jag varken någon att dela belastningen med eller umgås med när barnen var med sina vänner. Det kändes trist. Jag valde att skriva till min pojkvän och i alla fall berätta att jag kände mig ensam för att få lite support. Han ringde upp och det hjälpte lite. Men det kanske bara handlar om att vänta ut de jobbiga känslorna. Att vara utmattad är en av de svåraste känslorna för mig, ändå tar jag på mig för mycket. Har ett högpresterande jobb, mina barn är aktiva i flera idrotter vilket gör att jag har många förpliktelser i form av föräldraengagemang i sporterna, skjutsande till träningar etc. Jag har inga dagar med barnen då jag bara kan koppla av efter jobbet utan det är alltid en aktivitet som ska passas in mellan matlagning, tvätt av kläder etc. Till det har barnen ofta många kompisar hemma, det är nästan alltid ett par stycken som sover över på helgerna, äter middag på vardagarna, behöver hämtas innan träningar eller matcher etc. Jag stretchar mig till det yttersta och är ofta helt slut när barnveckorna är över. Jag vill inte ändra på det heller, det är några år nu och sen är de borta.

Jag ser mig själv som en person med hög kapacitet, jag orkar mer än de flesta, är ett ess på att planera, optimerar varje vardagssituation till att hinna mer. Vill vara den perfekta mamman, den perfekta flickvännen, den perfekta vännen och den perfekta anställda.

Vet inte riktigt vad jag ville med detta inlägg, bara skriva av mig antar jag, och reflektera kring vem jag är och vad som driver mig.

@vår2022 Tack för dina fina ord🙏. Ja, jag mår egentligen väldigt bra och har mer energi nu. Det är ljuvligt. Önskar dig också en fin första advent☃️🕯️

Morgonpromenaden avklarad. Vi går när det börjar ljusna och kommer fram till en vacker utsiktsplats där himlen är orange i öster, sjöfåglarna simmar runt i havet och klipporna är magiskt vackra. Jag försöker verkligen vara närvarande på promenaderna. Supa in allt det vackra i naturen, förundras över skönheten, känna mig varm inombords och få ett skrattbryt när vår hund får totalfnatt när ekorren hoppar mellan tallarna.

Efter frukosten ska jag nog pynta adventsljusstaken. Kanske blir det en dörrkrans också.

Önskar alla fina vänner här en harmonisk och fridfull första advent!

@Rehacer Snyggt! 🥳 Skönt att det känns så mycket bättre utan alkohol och att du får ta del av den goda effekten. Det blir så tydligt hur alkohol sliter på såväl kropp och knopp.

Ha en fin första advent❤️🎄🤎

@Vinägermamman Ville bara kika in och säga att jag ser en sådan förändring i ditt sätt att både tänka och hantera alkohol. Du känns så mycket mer tillfreds och glad och med så mycket mer energi😁. Du jobbar på så himla bra och nykterheten ger dig så sköna effekter. Fortsätt så!

Ha en fin första advent❤️🎄🤎

@Em och nykterheten Annie Grace skriver i boken ”Tänka klart” om kognitiv dissonans. Att det finns en inre konflikt och två motstridiga tankar/värderingar. Den ena tanken kan vara tex ”vad tråkigt det är för mig som inte kan dricka som andra, vad synd det är om mig som inte kan dricka normalt”. Den andra tanken kan vara mer rationell ”jag vet att jag inte kan dricka alkohol för det kan då spårat ut”. Dessa tankar går i konflikt med varandra och det skapas en dissonans. Man slits mellan tankar om önskan att kunna dricka, oftast en omedveten tanke och att inte dricka, som är en medveten tanke. Dessa tankar tar massor av energi och viljestyrkan att inte dricka och motivationen, som är en färskvara, kan mattas av. Det skapar också lätt sug.

Det gäller att kunna jämka ihop den inre konflikten, rädslan för att missa något när man inte kan dricka och behovet av att inte dricka. Att bli medveten om sitt mentala omedvetna och medvetna perspektiv på alkohol, skönja sanningen om sitt drickande. Låter på dig som att du befinner dig lite mittemellan. Du vet att alkohol är problematiskt för dig och kan ge oönskade konsekvenser, men att du ändå har kvar den romantiserade alkoholbilden kvar, det lyxiga och festliga, när du kollar på sociala medier. Det ger dig ledsna tankar på att du inte kan dricka och missar något. Dessa tankar ger negativa känslor och skapar sug.

Ett sätt som jag tidigare nämnt är ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Att det man fokuserar på växer i tillväxt. Tex det festliga och lyxiga med alkohol som du inte kan ta del av och missar, så växer tankarna och tillväxten på detta. Man får också negativa och tråkiga känslor. Om man istället flyttar fokus på tex så bra att jag inte dricker alkohol och riskerar att bli full och med följden av negativa konsekvenser, så bra jag mår av att vara nykter, så växer tillväxten där. Man får positivare känslor och det ger hopp. Man får massor av styrka också. Så tricket är att flytta sitt fokus från tankar som inte ger energi eller som tar energi till tankar som ger energi och positiva känslor.

När man får ihop sina motstridiga tankar och värderingar, det omedvetna och det medvetna, till en tanke och värdering av alkohol, så skönjer man sanningen om sitt drickande. Då krävs det längre ingen viljekraft till att motstå, det blir en fröjd att inte dricka. Man behöver träna på att flytta fokus på sina tankar, det skapar nya banor i hjärnan.

Ha en fin första advent❤️🎄🤎

God morgon, acceptansen är viktig. För mig har den gjort och gör att jag fortsätter vara nykter.
När tanken kommer... ("om man skulle ta ett glas vin") så kommer svaret direkt på automatik numera: nej det kan och vill jag inte.
Jag vill inte må som gjorde när jag drack och vara slav under alkoholen.
Det är MITT svar inte alkoholens. Jag ha tagit kommandot och tar hand om mig själv. Och jag går inte miste om något alls för att jag inte dricker. Tvärtom ju.
Heja dig💪 kram🌺

Oj oj oj va intressant det här var att gå tillbaka här.

Nuläget är helt annorlunda
Jag går på möten på NA och delar mina tankar mm där. Har vart på behandling men skrev ut mig pga mitt medberoende till mannen jag nämt i andra inlägg.

Vilka fina svar ni gett här 🫶🌹
Jag minns innan NA så gick det så långt med alkoholen, att jag fick återfall av droger, och konsekvenser av det plus alkoholen vart för allvarliga. Det här med att dricka kontrollerat fungerar inte för mig alls.

Idag vet jag hur beroendesjukdommen yttrar sig. Ser i tråden här att den har tydliga tecken lite var som.

Idag slåss jag fortfarande om just accepterande....
Jag har inte acepterat min sjukdom än och hävdar att det har med att göra att jag någonstans vill kunna välja att ta några öl eller ej.

Jag var nykter och drogfri i nästan 2 månader igen men fick 2 dagars återfall och är tillbaka in i nyktert tillstånd just nu.

Det var lärorikt att gå tillbaka här och läsa 🌹🙏

Hoppas ni mår bra och har det gott
Sänder värme och tankar till er från mig
🌹❤️

Dag 8✅

Lördag kväll. Har 9 barn hemma på födelsedagsmiddag och sleepover. Helt utmattad. Och ensam. Det är så ensamt att vara den enda vuxna i hushållet. Försöker roa mig med att kolla på film eller serier när jag lagar mat men jag blir hela tiden avbruten. Igår hade jag dock en jättefin kväll med äldsta dottern. Kvällens mood triggar tankar på alkohol men inte någonstans känner jag att jag vacklar i mitt beslut. Och iofs, även om jag gjorde det har jag ingen alkohol hemma, det ser jag till. Även om jag känner mig stabil i mitt beslut så är det onödigt. Det ska ju ändå inte drickas någon alkohol här.

Kan känna att det dock är lite ledsamt när jag kommer på att jag aldrig kommer dricka igen. Jag ser massa bilder i mitt flöde i sociala medier om personer som firar, tar helg, kör afterski och oftast är alkohol inblandat. Det ser lyxigt och festligt ut. Så då känner jag mig lite nere för att det aldrig mer kommer vara så för mig. Samtidigt som den rationella sidan av mig påminner mig om att det oftast inte är sådär trevlig. Det blir oftast jobbigt, att oroa sig för att inte dricka för mycket, eller när beroendepersonligheten stressar om att se till att få tillräckligt. Oron för att göra bort sig, att ha ångest dagen efter. Att någon ska ana hur det är ställt. Och så tänker jag att sorgen över att inte kunna dricka normalt och därmed konsekvensen att inte dricka alls mer kommer troligtvis att lägga sig, tyna bort, för att inte göra sig påmind något mer.

En kollega föreslog i fredags att vi skulle ses på vinlunch, och sen frågade hon: fast du kanske inte dricker, jag känner nästan på mig att du har återgott till att inte dricka. Ändå bra magkänsla hon har, kanske kände hon att jag blev obekväm av frågan. Oavsett så sa jag det, att nej, jag dricker inte mer. Men jag ses gärna för lunch. Det kändes ändå bra att säga det. Var väldigt odramatiskt...

Idag var det bara jag och hunden på morgonpromenaden. Jag var oartig mot honom eftersom jag lyssnade på en ljudbok. Men i gengäld fick han läsa ”sin” morgontidning i lugn och ro, dvs han fick nosa och skvätta så ofta och mycket han ville. Det tog oss 1 timme att avverka 3,5 km🤣Boken kom som förslag till mig på Storytel, ”sex substanser som förändrar ditt liv” av David JP Philips. Substanserna är inte droger utan dopamin, oxytocin, serotonin, kortisol endorfiner och testosteron. Hann lyssna på dopamin och det ger mig också ett perspektiv på alkohol. Ska bli intressant att lyssna på fortsättningen.

Det blev inga dörrkransar idag, känt småsug hela dagen (hade givetvis ätit för lite)och då ville jag inte spä på suget med kreativt arbete som ofta är en stor trigger hos mig. Så det får vänta till imorgon. Eller en annan dag. Istället blev det en spontanutflykt med maken och vi hamnade på en mysig julmarknad. Lyxade till det och köpte en superfin julgranskula och fina stearinljus. De sålde också helt fantastiska teer och jag fick med mig hela 5 sorter grönt te och roibos. Grönt te dricker jag dagtid och roibos på kvällen eftersom det inte har något uppiggande. Sippar i stunden på ett juligt roibos med smak av vanilj och kanel. Börjar bli sömnig men ska försöka hålla mig vaken till 21. Annars lär jag vakna vid 4 imorgon pigg och alert😂. Önskar alla fina kämpar en fortsatt trevlig lördagskväll!

Som jag skrivit så många gånger förr så blev jag så otroligt känslig efter ett tag i nykterheten ! Känslorna svallar så otroligt så tårar rinner på mina gamla gubbkinder !! En sak som satte i gånget nu var att jag fick höra Edelweiss, sången från Sound of Music, med Christopher Plummer själv <3 och inte den dubbade versionen med Bill Lee. Såååå mycket bättre och med mer känsla !! https://www.youtube.com/watch?v=c1TaI4NvVBQ
Att få njuta av mina känslor är så stort och jag känner mig så levande jämfört med min aktiva alkistid då allting var helt avstängt. Att jag stängde av mina känslor kom smygande och var inget eget beslut utan det bestämdes helt av alkoholen. Allt som tog bort fokus på spriten var ju helt förkastligt och skulle bara gömmas. De enda gångerna jag grät var när självömkan slog till med besked vid en viss promillehalt och jag storgrät till jag kunde supa mig över den biten.
Nåt annat känsloliv fanns inte.

En annan sång jag fäller tårar till är Gabriellas sång, gärna med, som här, med Helen Sjöholm : https://www.youtube.com/watch?v=7ZwZQKZNdTA För en tid sedan fick jag förmånen att få höra Sonja Aldèn framför den med samma resultat : Tårarna rann !

Jag har många gånger funderat över om jag hade slutat med alkoholen tidigare om jag fattat hur mycket jag missade med mitt avstängda känsloliv ? Mycket fick jag lära mig om mig själv under behandlingen men jag har inget minne av att man lyfte känslolivet ??? Jag kan självklart ha fel men det kan ju också vara så att jag själv skulle upptäcka den delen av mig själv utan påverkan av nån ?

Att ta hand om mitt känsloliv, lära mig känna empati med alla oavsett hudfärg, sexualitet,religion, handikapp, språk mm mm är en sån stor förmån att bara det är en belöning för min nykterhet !

Ta hand om er och njut av det nyktra livet !

@Rehacer Haha, otvättade fönster. Där brast jag ut i skratt. Har fönster där soffan står som har hundratals nosmärken från vår hund😆 Utsidan ska vi inte tala om… Så fort det blåser (och det gör det ofta) blir det jordens saltbeläggning…
Gårdagen och middagsbjudningen gick bra. Vi hade jättetrevligt och jag kunde erbjuda gästerna (som inte har bil) skjuts.
Det blev inte så sent, men sent för mig med läggdags 23.30. Vaknade 06.00 pigg och utvilad. Har plockat ur diskmaskinen och sitter och skriver här med en kopp kaffe i väntan på att mörkret ska lätta så jag kan ta min morgonpromenad. Sen ska jag nog binda några dörrkransar. Har också sett bilder på andra dekorationer där man kan peta in talgbollar till fåglarna.

@Rehacer Så himla bra du nöter på och resonerar. Tänk vad tiden går fort ändå. Du har redan 1 vecka. Ja, visst är det fascinerande med tröttheten. För 1,5 år sedan kom den efter ett par veckor. De första veckorna var jag superpigg. Sen aptrött nån månad. Är pigg nu med. Får se om tröttheten sätter in hos mig med snart. Njuter änsålänge av energin. Önskar dig en fin helg! 🥰

@Rehacer Grattis till 7 dagar! Tröttheten satt i länge på mig! Jag var ganska medveten om hur mycket jag hade slitit på min kropp med all alkohol så jag fick tillåta mig vila mycket i många månader. Det krävdes tålamod men jag tror det var viktigt för att få läkningen att göra sitt. Kram❤️

Så obeskrivligt trött! Tror min kropp behöver den sömnen den får nu och bara vill ha mer. Högkvalitativ sömn utan A inblandad. Kroppen & knoppen har längtat länge efter detta lugn och nu tar den allt den får. Jag önskar jag kunde ge den mer vila, men livet går i 210 knyck. Men allt är bättre än förrut, så mycket bättre!
Godnatt.
Dag 7✅

@Em och nykterheten Tack för tips! Läste en recension från DN om boken och den låter verkligen intressant och spännande. Känner igen så mycket av det författaren skriver och som hjälpt mig att komma underfund med mig själv. Den vill jag läsa😁.

Ha en fin fredag!❤️

@Rehacer vad fint att kunna dela det med mannen! Det gör stor skillnad när man anförtror någon tycker jag. Bra jobbat! 🤗

@Rehacer nej, jag vet ju att det känns som ett extremt misslyckande när det gått bra en tid och sen kör man i diket. Det är svårt att erkänna och lätt att man skiter i det helt istället 🤷‍♀️ När jag var aktiv här så var ju hejaropen en del av "kicken". Att kunna skriva dag XX och få en massa pepp. För mig så hjälpte det att "komma igång" att skriva här. Sen följde en tid då jag sakta gick tillbaks mot sämre vanor. Det skrev jag knappt om. Men efter några veckor med vardagsvin så var det något som klickade i mig. Jag kände att jag genuint inte ville mer. Då blev det helt plötsligt enkelt och mer avdramatiserat, antagligen för att jag ville och inte för att jag borde eller måste.
Vad härligt det låter! 🥰 Jag är lika singel som sist men jag mår väldigt bra i det. Inte dejtat på ett halvår, tagit bort Tinder. Fokus på mig och barnen. Och jag är lugnare i sinnet än på länge! Så jag får väl helt enkelt hoppas att jag snubblar rakt in i den där långa stiliga mannen på typ Ica eller nåt 😂