Senaste kommentarerna i forumet

@Trebarnsmamman Precis som Kennie skriver tänker folk lite olika om det där, och kan ha egna upplevelser åt båda hållen. När det gäller forskningsläget så finns det dock studier som visar på att det är bättre att sluta med båda samtidigt, eftersom det ena riskerar att väcka sug efter det andra. Även om orsakssambanden inte är helt klarlagda (det behövs mer forskning) så verkar det bero på två saker. Det första är att vanorna för många hör ihop, och det andra är att alkohol och nikotin slår på samma receptorer i hjärnan. Det är självklart du som bestämmer hur du vill göra, men utifrån det forskningsläge som finns så kan det vara bra att testa att sluta med båda först och utvärdera hur det känns!

Tack för kommentaren Amanda L <3
Jag tycker nog att forumet här är rätt lika den grupp vi hade på behandlingen. Som det står i sista stycket ovan :
"Styrkan man finner i att dela sina erfarenheter med andra utan att bli dömd. Att bli speglad av andra som själva kan känna igen sig gör att man upptäcker att man inte är ensam. Istället finner man en gemenskap som blir nyckeln till ett liv utan missbruk."
Just det där med att upptäcka att jag inte var ensam och att jag gjorde samma tokigheter som alla andra med samma sjukdom var en stor lättnad för mig. Jag var inte en knäppis.....

@PA Hej. Blev Tyvärr lite för mycket 😢 Värst var väll att jag bota mej på söndagen också. Så fruktansvärt dumt och onödigt.

@PA Så bra att du funderar på framtid och val och tar dig tid att stanna upp! Jag vet inte om det är ett bra råd eller inte för dig, men kanske behöver du inte tänka alltför långt framåt än? Att bryta vanor är inte lätt, heja oss! För min del kände jag att jag var på väg mot ett stup. Jag började tänka vart jag skulle vara om ett år. Skulle jag dricka flera gånger i veckan? Göra bort mig och tappa kontrollen på jobbet (vilket inte hann hända som tur är), skada mig fysiskt (vilket heller inte hänt men som väl kunde hänt). Och framförallt, skulle jag vara mitt bästa jag som jag vill vara? Det gav mig motivation och beslutsamhet att nu var det dags att bryta. Det är 2 månader sedan och jag börjar se lite positiva tecken på förändring. Men fortfarande är det här och nu som gäller för mig, så väntar jag lite med att tänka för långt in i framtiden. Jag tror jag behöver tänka så några månader till för att verkligen bryta med mitt gamla jag, och skapa nya vanor. Och då menar jag inte bara mina oerhört dåliga alkoholvanor, utan även generellt med hälsa, mat, sömn och motion. Nu är det dags för en ny vecka med bra vanor, nu kör vi! Ha en riktigt fin vecka!

@Källarmannen hur gick det för dig i lördags? Lyckades du stålsätta dig?

Söndag och go middag hemma med sambon.

Det hjälper enormt att han har en sån bra egen disciplin och väldigt sällan väljer alkohol en ”vanlig” kväll utan att tänka.
Vi har rödvin hemma som jag absolut sneglade på och hade behövt stålsätta mig för att inte dricka om jag vore själv. Nu utan att ens tänka ställer han fram vatten till middagen, (som är det jag dricker vanligtvis, ingen av oss gillar läsk eller annan smaksatt dryck. ) så skönt och viktigt att inte dricka något eftersom jag inte vill vara kvar i det mönstret. Ett mönster av ”ett glas då och då skadar väl inte” -klipp till alkohol flera dagar i rad och en konstant lätt bakfylla på jobbet. Blä. Mitt liv i ett nötskal då och då.

Ska bli intressant att se vilka utmaningar jag stöter på denna vecka och hur jag tacklar dem. Ser fram emot att med kollegor eller vänner säga ”nej tack, alkoholfritt för mig”.

Så sant som ni skriver det.
Ingen som tvingar mig men ändå blev det ett par glas.
Har känt mig så skön u kroppen hela veckan utan a men nu direkt känns det lite ångestfyllt igen.
Men iom att mitt mår för nu är att lära mig måtta så tar jag med mig denna vecka in i nästa vecka och kör på.

10 enheter totalt denna vecka (ej måttfullt! 5 glas för många) nästa vecka ska det bli färre och helst 6 vita dagar av 7.

Kram

Det är en vanesak tycker jag. När det gått lite tid känns det helt naturligt att dricka alkoholfritt. Och jag bryr mig inte längre om vad någon eventuellt kan tänka om att jag är nykter.

@Adde ❤️ Fint att det fungerar!

Skall också på kalas ikväll, där det är en hög dryckeskultur 😳 Måste stålsätta mej och inte dras med 💪

Absolut. Men jag tror inte någon egentligen förväntar sig att man ska dricka utan de utgår från den tidigare erfarenhet av personen ifråga. Jag vill börja kunna säga nej utan att det ska vara konstigt, det är trots allt bara jag som kan säga nej och visa andra vad jag vill. Och så kan man hoppas att det möts av respekt.

Slog mig precis att jag antagligen kommer använda ursäkten ”varit sjuk och hostig hela veckan så håller igen på vinet”. Vilket ju iförsig är sant men så dumt att det ska behövas? Eller så sitter det i mitt huvud bara att nära och bekanta förväntar sig och vill att jag dricker! Känner någon igen sig?

🐝

Läste det här inlägget från ett behandlingshem utanför Göteborg och jag kastades tillbaka till min behandlingstid ! I början fattade jag väl ingenting men alltefter mina behandlingskamrater pratade så föll fler och fler grejer på plats i min skalle. En fantastisk resa !
"Har betytt allt för mig. Ett nytt liv. Grupparbetet gav fantastiskt mycket! Att få berätta om sig själv gjorde att jag fick lära känna mig själv. Konstigt va? Så var det. Att gruppen hela tiden förändrades gjorde att jag uppmärksammade min egen förändring."
Så här uttryckte sig en av våra patienter efter sin behandling på Aleforsstiftelsen. Och just gruppens betydelse för våra patienters tillfrisknande blir väldigt tydligt under behandlingens gång.
Styrkan man finner i att dela sina erfarenheter med andra utan att bli dömd. Att bli speglad av andra som själva kan känna igen sig gör att man upptäcker att man inte är ensam. Istället finner man en gemenskap som blir nyckeln till ett liv utan missbruk."

Lördag morgon utan bakfylla eller ångest. Svårslagen känsla.

Ikväll stor middag med mannens familj, mina svärföräldrar älskar vin och alkohol och dricker absolut för mycket. Vi har det gemensamt. Blir tufft ikväll med balansen men ska göra mitt bästa!

PA 🐝

@Liten72 Härligt för dig 🙏 det är fint med det forum att man gläds åt andra och kan få inspiration från helt främmande människor. Det gör jag varje gång jag tittar in här 😊

Funderar själv mycket på min framtid och val jag kommer göra. Just nu med mål om måttfullhet och framförallt en övergång till vanor som gör att jag mår bra. Träning och goda frukostar en lördag är extremt bra motivation 💪

Kram önskar dig en fin helg

Idag är det fredag och efter 6 dagar vitt så drar ordentliga tester om att dra ner på drickandet igång.

Jag kunde hålla mig till 1 glas bubbel och 1 glas rödvin ikväll. Det känns bra och lagom, efter det sluta. Det var rätt jobbigt att sluta men skönt i efterhand för annars hade det lätt blivit 4 stora glas rött.

Mitt mål är verkligen att lära mig att dricka med måtta och tids nog fasa ut alkoholen helt. Ett nyktert liv känns inspirerande för mig men ärligt talat fungerar det inte i den livsstilen jag har just nu.

Inom min bransch är det mycket middagar, ibland fester, resor, säljmöten där man dricker bubbel.
Sorgligt att säga men man hamnar i ett annat fack när man tackar nej till alkohol i dessa sammanhang, så på ett sätt dricker jag nog för andra.

Sen vet jag ju att om jag har rödvin hemma så dricker jag oavsett veckodag och speciellt när jag är själv, så inte är det bara för att hänga med andra 😅. Älskar att hamna i ”dimman” men det ger mig också fruktansvärd ångest och jag avskyr att vara bakfull, vilket jag blir väldigt lätt.

Så - att kunna fortsätta njuta av ett glas rött då och då men att lära mig tacka nej och varva med alkoholfria alternativ. Det är där jag först vill hamna!

Kanske borde startat min tråd under ”dricka måttligt” men nu hamnade den här.

Trevlig kväll från PA!

@EmLo Välkommen hit till forumet! Vad modig du är som trotsar skammen och skriver här om hur du upplever din relation till alkoholen. Festlivet har både fördelar och nackdelar för dig, och på det du skriver låter det som om du tycker att nackdelarna börjar ta överhanden. Du beskriver en stark ångest dagen efter och du oroar dig för hur du uppfattas av andra. Som sagt, modigt av dig att sätta ord på detta, precis som @Amanda L så fint skriver så är du långt ifrån ensam om att ha såna här funderingar.

Du beskriver att du inte vet vad du vill komma fram till, och i vår erfarenhet är det vanligt att det är så. Det går stegvis, och första steget är ofta det du gjort nu, dvs. att våga sätta ord på vad du faktiskt upplever. Skriv gärna mer och berätta hur funderingarna går.

@EmLo Hej igen!
Jag har läst om mitt svar till dig och ser att jag är alltför kategorisk när jag skriver att du druckit dig till ett beroende, riskbruk och missbruk kan se ut på många olika sätt.
Det jag borde ha skrivit var att det liknar MITT sätt att dricka, och att jag kom fram till att JAG hade ett beroende .
Jag drack aldrig varje dag, utan bara då och då, men ofta slutade det med just minnesluckor och elände. Jag försökte styra upp det i herrans massa år innan jag insåg att jag inte kunde klara det.
Hoppas du fortsätter skriva och läsa här i trådarna. Du är inte ensam som sagt! Och här finns många erfarenheter.
Själv har jag varit nykter i typ sju månader och mår bra, även på fest och med vänner :)
PS Jag hoppas att du hör av dig till alkoholrådgivarna via telefon eller mejl, om du vill ha mer hjälp än du kan få här i trådarna alltså. Kanske har de andra bra tips som kan hjälpa dig nu när Alkoholprogrammet är pausat. :)

Hej, har hört en del säga att det är svårare stt sluta med båda, medans andra säger att nikotinet triggar alkoholsuget. Kan i och för sig tänks mig att man kan få en kick av att bli helt ren. Hur som, alkoholen är ju mycket skadligare. Varför inte testa att sluta med båda och blir det för mycket så fortsätt med snuset ett tag till? Motion, tex promenader och yoga, hjälper mot sug enligt flera studier. Kolla in yoga with Adriene på Youtube, tex, hon har mycket bra och gratis. Styrka till dig!

Funderar på att göra en dubbel-cold-turkey då mitt snusande och alkoholintag har eskalerat under längre tid.

Planen är att tänka tvärstopp med allt, ca en månad. Förhoponingen är att jag kommer må så bra efter det att jag vill förlänga stoppet (fungerade att göra så för mig med alkohol sist i 1,5 år!).

Känns läskigt men med stöd kan det funka. Någon som gjort det innan? Är det en bra idé tro eller blir det bara svårare?

Längesedan jag skrev i min tråd, går lite upp och ner, tänker mycket på alkohol. Har fått några återfall där jag mer eller mindre på autopilot har druckit i källaren, senast igår. Var så urlakad av en hård arbetsdag mentalt, ryggen värkte och jag hade en del runt omkring mej. Var vägen om bolaget för att köpa en flaska fint vin till en som fyller år, men det slank med en flaska Whisky också, kan vara bra att ha hemma övertala alkoholdjävulen mej.
Väl hemma så for korken av och jag tog en klunk. Sen en folköl som blev 2 samt ytterligare 3 klunkar ur flaskan. Så onödigt och dumt. Men idag, fredag har jag lovat att hämta en kompis i natt, så det blir tack och lov inget idag 🙏
Jag kämpar på 💪

@arbetarn Hej och välkommen hit! Vad bra att du lyckats med att vara nykter 1,5 år, trots två återfall och att du ber om hjälp. Det är modigt. Du undra hur du ska kunna finna hjälp att stå emot alkohol i outhärdliga situationer, då det känns som svårast för dig att klara av att vara nykter. Ofta finns det något underliggande som skaver och som man inte tagit itu med som gör att man dricker för att orka stå ut. Ett sätt är att tex prata med en psykolog om det som kan kännas outhärdligt, om vad det är som händer inom dig. Vilka tankar och känslor som uppstår då. Att du får hjälp med att hitta verktyg som du kan använda dig av när tuffa situationer uppstår och när du vill dricka för att tex lindra ångest och oro. Det kan vara svårt att själv tydligt se det som skaver och hitta sätt för att kunna hantera svåra situationer och då är det bra att bolla med en psykolog. Tillsammans kan man då komma fram till vad som skaver och hitta verktyg du kan använda dig av för att kunna hantera situationer utan att ta till alkohol. Det förvärrar bara tillståndet och man löser inga problem, det cementeras bara. Att sätta ord på sina tankar och känslor är hjälpsamt och kan förlösa det som trycker under ytan. Det gör att du kommer att må så mycket bättre och få kontroll över tuffa situationer och ditt liv.

Vad tänker du om det?

slutade dricka för ca 1,5 år sedan, tycker egentligen inte det var svårt att sluta dricka eftersom min fru sedan 17 år ställde ett ultimatum och hon är den som alltid har funnits där och fortfarande finns där för mig. jag har under min nyktra tid hunnit med att få 2 st återfall. dvs att jag varit full pga att jag mått dåligt eller har tyckt att något varit jobbigt. var kan man hitta hjälp för att stärka sig i sådana situationer?
har sökt på nätet men hittar bara hjälp att sluta dricka och det har jag ju reda gjort men skulle vilja ha hjälp att stå emot när det är outhärdligt jobbigt och något extremt händer.
vad finns det för hjälp att få?
var söker man den hjälpen?
är inte van vid att be om hjälp men känner att jag behöver hjälp att ta kontroll över mitt liv och mående.

@EmLo Hej och välkommen hit. det du skriver om kallas kontrollförlust och det är när man inte kan kontrollera mängden alkohol, utan dricker tills det är slut, oftast följer ångest, skam och minneslucka.
Jag har själv druckit så, och hur mycket man än bestämmer sig för att inte dricka för mycket,. så gör man ändå det.
Kanske inte varje gång, men....Läs här i början på olika trådar så ser du att du inte är ensam!
Du har druckit dig till ett beroende och det bästa du kan göra är att hålla upp tre månader, till att börja med.
Då hinner din kropp och framförallt hjärnan återställa sig något så när. Skam och ångest brukar försvinna rätt snabbt, men även suget blir mindre. den grå dimman lättar och du kan känna av normala lyckokickar.
Mycket av ditt dåliga mående beror alltså på alkoholen.
just nu är Alkoholprogrammet pausat, men du kan ringa alkohollinjen eller mejla rådgivarna för mer tips. kolla under stöd.
Läs ofta här så får du också en massa kunskap och tips och stöd.
Lycka till! :)

Hej! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men jag tror jag har problem. Eller jag skapar problem för mig själv iallafall. Jag vill mest skriva av mig, för jag känner mig så ensam. Jag är 26 år och älskar festlivet, det är där alla roliga saker händer och det är där jag skapar många kontakter. Jag har många vänner och bekanta och är väl omtyckt (tror jag). Jag får dock sån brutal bakisångest, får det nästan alltid men det är såklart som vidirgast de gånger jag får minnesluckor. Jag har fått ordentliga snefyllor tre gånger, varav en var förra helgen. Jag minns att allt va bra och jag hade kul men sen är det svart och jag har svaga minnen av att jag blir utkastad från klubben, har svaga minnen av att jag sa emot om något som vakten gjorde fel mot en annan person och därför blev utkastad, men kan inte heller minnas om det var något jag fått för mig. Jag minns att jag har pratat med folk men inte vad jag sagt eller gjort. Jag skäms något fruktansvärt och vill knappt gå utanför dörren för jag är så rädd att få höra något jag gjort. Jag har blivit för full många gånger och är alltid rädd att "denna gången va hemsk nu är mitt rykte förstört". Jag är inte dömande som person men är rädd att många andra är det och ska snacka om mig och att folk ska lämna mig. Tänker varje gång jag dricker att nu får det inte bli för mycket måste sköta mig, många gånger går det bra men många gånger går det dåligt. Känner inte att jag kan prata med mina vänner eller familj för jag är rädd att bli dömd eller att folk ska se på mig med andra ögon. Jag skäms så otroligt. Jag vet att det är självförvållat men vet inte hur jag ska ta mig ur det här utan att helt isolera mig själv. Hjärtat slår en volt när telefonen vibrerar för jag är rädd att någon ska skriva "oj hörde om dig förra helgen". Känner också att jag är för gammal för att bete mig såhär illa på fyllan. Första gången jag blivit utkastad för jag är en trevlig person egentligen. Men har absolut kastat ur mig dumma saker förr. Brukar undvika ren sprit för jag tycker det är obehagligt hur det kan smälla till, men förra helgen blev jag bjuden på en shot och det verkar varit den som slog slint i huvudet på mig. Vet inte vad jag vill komma fram till, men det känns som livet runt mig fallerar varje gång jag blir för full.