Senaste kommentarerna i forumet

Besökte vc i går! Gick till en privat vc i kommunen. Grina o berättade att jag är en alkis. Han skrev ut starka sömntabletter o lugnande men inga "minska suger" tabletter som jag önskade. Har läst om att de finns olika sorter. Vill inte ha antabus som jag inte tror hjälper mej. Fick även ett nr till en alkoholkklinik jag ringde till.
Jag kände mej så värdelös efteråt att jag gick raka vägen till systemet o gick hem o hällde i mej vin.
På dagen! Har aldrig hänt! Var full när barnen kom hem o min man. Sa att jag hade ett tarmvreds anfall o gick o la mej. Han borde fatta men sa inget..... Jag skäms som en hund!
Spydde ner hela tröjan och rummet.
Jag hade gömt två små colaflaskor med vin i klädskåpet som stod på bänken i sovrummet i morse. Vi gick upp tillsammans i morse men han sa inget..... Tror att det är han som ställt den där eller jag, kom inte ihåg allt i går.

Jag antecknade hela fyllan igår. För varje glas antecknade jag känslor, hur jag mådde, vad jag tänkte på, hur jag resonerade. Jätteintressant läsning idag!
Detta måste vara botten för mej! Denna gången gick det ut över familjen..... Det är inte ok! Måste sluta!
Är så besviken att jag inte fick någon tablett hjälp. Klarar jag detta själv?
Vågar inte prata med min man, skäms så jag döööööör.

Tänk om jag bli "full" av de lugnade tabletterna? Kan ta upp till 3 om dagen! Hur funkar det med bilkörande?

Tankarna snurrar......

har jag också genomlidit och det var ett veritabelt helvete, det håller jag verkligen med om. Men vi fixade det, Vilja!

Läser att du nu åter börjat den nyktra vandringen. Är övertygad att du har allt som krävs att lyckas, bara den verkliga önskan nu finns.
Ta det lugnt, landa i tröttheten och låt tiden göra sitt. Om ett par månader är det redan Jul, och det jobbigaste över. Men det fet du ju redan ☺. Årets bästa gåva till Dig och dina nära ?!

//PP

Jag är övertygad om att det finns en ny början i slutet av universum Vilja!
Vaknade med huvudvärk som vägrade ge sig, så det blev ännu en dag hemma i soffan...

Kroppen tål mycket stryk men till sist brister det. När, var och hur vet man inte på förhand. Var tacksam för att du fortfarande har en frisk kropp och som du kan ha glädje av. Hur skulle det ha känts om det hade varit tvärtom? Nu har du ett superbra läge att förändra ditt liv precis som du ju redan har påbörjat. Lycka till och gläds åt din friska kropp.

Vi har kommit långt:)
Och te i alla dess varianter är gott!!

Du är inte en dålig människa för att du har/haft alkoholproblem. Tvärt om du försöker ju göra något åt problemen. Ta en sak i taget och börja med din alkohol som du gjort. Du har ju redan upptäckt fördelar med att inte dricka.

Tack!
Än så länge går det bra men det ska erkännas att jag blev lite sugen idag när solen skiner och jag kom på att det är Lillelördag :) känns dock så himla bra att vara helt nykter. Har även sovit bättre senaste nätterna vilket jag är övertygad om beror på att jag inte druckit.
Som sagt en dag i taget.

Om din lever kunde tala skulle den nog skrika:

Tack, det är så skönt att slippa alkoholen!

Du är grym som tar hand om dig, kämpar mot sug och vågar gå och ta dessa prover.
Det lönar sig. I längden.

Kram!

Men det ser bara så gott ut ju. Vill sitta där jag också... Eller inte.
Jag vet allt för väl hur man expertmörkar någonting..

Fick mina provresultat idag. Allt helt normalt, levervärden och allt (konstigt). Det kändes ju väldigt skönt, men direkt var tanken där "Jag kanske inte har haft så stora problem när allt kommer omkring? Kanske kan jag dricka någon gång då och då.." Ja, ni känner väl igen dom tankarna?
Jag gick iaf hem med recept på både Campral och Naltrexone. Ska prova den sistnämnda först tror jag.
Nu är det 2,5 vecka sedan jag "vaknade upp" och tog tag i det här. Var vingligt i början, men har nu fått lite styrfart på det hela. 8:e dagen helvit :-)

Det är väldigt bra Weekend, att du fortsätter skriva efter så lång tid. Jag och vi andra som är i början behöver se att det finns ett liv bortom..

Hoppas ni orkar hela vägen.
Livet som väntar bortom kröken är det livet man skall leva!
Nyanser, goda som dåliga får en annan innebörd. Sluta längta efter ruset och börja leva!
Ha det - Kämpa på!

Hej Buzzz
Tråkigt att läsa om dina problem, du var ju PÅ!. Vi kan vara på det klara med att normaldrickande inte existerar, som att släcka eld med bensin.
Stålbadet är en lång och tuff vandring med ständiga fällor runt hörnet.
Finns det något sammanhang som inte är synonymt med alkohol?
Som sagt stålbad. Det blir svårare och svårare och när man till slut tappat respekten för sig själv och sin familj så är uppförsbacken lång.
ta tag i det nu Buzzz, häll ut skiten och stålsätt dig. Du vet ju att det känns enklare för varje dag som går. Sedan vecka, månad, kvartal, halvår.
Hitta tillbaka till dig själv, du finns där inne, utan alkohol, jag lovar!
Kämpa på !!!

Och kom ihåg: allt är inte alltid vad det ser ut att vara.
Det är nog en hel del av dem du ser med "sin kalla" som skulle må väldigt mycket bättre utan.
Något jag verkligen har lärt mig genom alla olika AA-möten jag har varit på, är att alkoholberoende/missbruk/alkoholism inte alls speciellt ofta syns utåt.
Det är ofta VÄL DOLT.
Kram

..att säga nej till sig själv också.
Har för första gången rensat svamp utan att ta en wirre. Trodde inte att det var möjligt. Laga mat utan ett glas vin i handen är också svårt, svårt, svårt..
Det läskiga med sug är att en aldrig vet om en kommer att kunna stå emot eller inte. Jag tänker fortfarande varje kväll "Åh vad skönt, jag fixade det"
När jag går förbi en uteservering där folk sitter med sina vänner och ett glas. Solens strålar reflekteras i den kalla ölen och det ser så rysligt gott och trevligt ut. I mina tankar sätter jag mig ner och beställer in. Bara en.. Men jag kämpar mot suget och går vidare.
När jag går hem från jobbet känns mitt liv helt grått. Där sitter alla - som inte har problem, och jag måste stå ut med att se dom, med sina kalla..

Idag ska jag på återbesök på beroendemott. Träffa läkare, få provsvar, kanske medicin.

Din hjärna vänjer sig snart vid att få vila utan nervgift, men det kan ta några dagar. Sedan är det kanske tankar och ångest som stör. Jag försökte fokusera på nuet och det positiva jag gjorde mot mig själv i att vara nykter. Jag stinker inte spritbutik, jag vet var mina kläder och prylar hamnar innan jag går till sängs, jag kommer ihåg allt jag gjort och sagt under dagen. Försök njuta över det du nu är inne i! En förändring - en positiv fas i ditt liv som just har börjat! I början av min nykterhet som började för 15 dagar sedan var jag oerhört trött-hur är det med dig? Jag har också hjälp av Antabus som gör att jag inte behöver slåss och förlora mot alkoholsuget - det är jag som är vinnaren denna gång och du med! Vakna nykter och fräsch om några timmar och hoppas din dag blir fin!
Sommarkatt15

Kört antabus fem dagar nu.. Känns tryggt o funkar bra...Men har så svårt att sova..

Det visar du inte minst genom att börja här på forumet! Du fixar det här och kommer snart fram till hur du ska göra. Kämpa på en dag i taget!

Börja med det igen så slipper du misslyckas! Ge inte upp!

Du har tagit ett stort steg!

ät riktigt, riktigt bra!

Det är drickandet som livsstil som inte funkar m sambon. Har inte avslutat relationen...

Pratat m särbon nu ikväll att kroppen inte orkar mer, inte heller psyket. Har varit hemma från jobbet idag. Gick upp som vanligt m yrsel o gjorde mig iordning. Men insåg att jag inte kan köra bil sån här. Var yr redan i söndags kväll o även i måndags. Nu fick det bli ett par dagar hemma. Och det blev vin - för mycket - även i helgen hos särbon. Så nu har jag sagt att vår livsstil ihop inte funkar. Han är kollugn som vanligt. Skönt. Min läkartid blev uppskjuten en vecka så det är nästa vecka. Kommer då be om antabus. Jag vill inte mer. Punkt.

Det värmer fint när två proffs skriver. Tack snälla. Det här forumet är verkligen som ens syster/bror som verkligen unnar varandra villkorslös välgång.

Nu tittar jag på Hela Sverige skramlar och rörs över hur fin mänskligheten än när vi verkligen vi vill. Alla är hjältar.

specialist på så många andra saker som du kommer att må så bra av. Men tomheten i början är förfärlig, och omöjlig att beskriva för dom som inte varit där. Jag tänker att man får försöka vara så snäll som nånsin möjligt mot sej själv. Bara låta livet vara trist om det känns så. Invänta. Det vänder ju. Det gör ju det.