Senaste kommentarerna i forumet

Fokusera på din nykterhet istället ;). Lycka till!

Jag vill också gratulera och håller med Adde, det är alltid lika underbart att läsa om ettårsdagen och glädjas med den som lyckas! Håller också med Fenix att detta forum är fantastiskt! Under mina år här har jag glatt mej åt många som lyckas. Det går att bli nykter. Det är faktiskt nästan fyra år sen jag hittade hit, det tog lite tid och återfall innan jag blev nykter. Jag minns mina vänner från den tiden med värme. Vi var särskilt tre som kämpade tillsammans och peppade varandra och vi lyckades! Detta forum har hjälpt mej väldigt mycket. Det viktigaste var nog känslan av att finna att vi var många som tänkte och gjorde likadant. Smarta, välfungerande i samhället med hemliga alkoholproblem.

Ok tack, ja får fokusera på mitt drickande istället.

Ja, tror DNA prov är betydligt mer komplicerat och dyrt än att en hyresvärd skulle anvönda det för att kolla vem som inte städat efter sig och inte blir du vräkt för en spya heller... Det är en komplicerad process att vräka folk, så det ska mycket till. Eller bor du i andra hand? Så nu kan du koppla bort det och fokusera på hur du ska komma tillrätta med ditt drickande.

Är nykter! & glad att jag klarade det själv den här gången, utan hjälp av tabletter (i princip) men återhämtningen tar tid, är så trött. Jag ska försöka komma ihåg hur dålig jag varit när jag får en impuls att dricka igen. Nu är jag helt omedicinerad, sist hade jag antabus. Får se hur det går.
♡Tack Heatpump, sisyfos & Lillylee ♡

Tycker också det verkar långsökt att de sätter dig på DNA för en spya. Se det här som en nystart mot någonting bättre. Mot ditt mål o den du vill vara. Bara du avgör detta.

Jo jag behöver nog provoceras. Har ändå druckit måttligt nu i 2 månader och lyckats med det. Men vet inte om jag ska dricka mer, just nu hoppas ja bara ja inte blir vräkt. Men att hyresvärden tar dna prov för o lista ut vem det var e de nog bara min paranoida hjärna som tror på.

Helgen har varit god, tack, FM. :)

Avgörande för min nykterhet har det här forumet varit. Samma funktion har Lucas. Jag tror inte att jag hade haft kraft och funnit mig viktig nog att släppa alkoholen utan dessa båda.

Tack, forumet.
Tack, Lucas.

Mina tankar går till dom av er som kämpar på utan en stöttande partner vid er sida. Jag tycker ni gör det så gränslöst, enormt fantastiskt bra.

Vad är ditt mål med alkoholen? Att kunna dricks måttligt som alla andra? Kan jag gå i god för att det kommer att bli oerhört svårt då man en gång i tiden nästan aldrig klarat av måttlighet och att sluta dricka i tid. Ursäkta att jag undrar men känner du att du kunnat kontrollera A någorlunda ok sista året tex? Jag talar så klart bara för egen del men jag har försökt i många år att klara av måttlighet. Har alltid slutat med att det blir för mycket ytterligare en gång. Jag kom till insikt att jag inte kunde ha som mål att kontrollera drickandet utan vara tvungen att sluta helt. Än så länge går det bra och livet fungerar bättre än på länge utan A. Ville bara ge dig min dåliga erfarenhet av romantiseringen av att dricka och att tro mig kunna dricka måttligt. Hoppas verkligen du lyckas bättre än mig om ditt mål är måttlighet. Kämpa på!

Klart att du inte orkar, att det är mörkt, att du gråter. Hela du är ju mitt uppe i ett inbördeskrig och din kropp, hjärna och själ slåss på olika fronter.

Kliv av. Avlägsna dig. Slut fred.

Fan, drog dit igen i Fredags. Började dricka hemma, drack 3 öl o lite whiskey, sen bestämde ja mig för o gå till puben. Där trodde ja att ja drack två öl, ser senare att ja druckit 3 öl o nånting för 90 spänn. Vet inte vad det kan vara. Dan därefter när ja går ut ser jag en arg lapp på dörren från någon som fått städa upp spyor utanför porten. Sån jävla ångest nu och är skitoroad över att hyresvärden ska få reda på att de va ja o ja ska bli vräkt. Inte bra, ja borde kanske aldrig dricka mer. Fast jag antar att de skulle behöva dna för o bevisa att de va ja. Sån jävla ångest! fy fan. Man får tydligen aldrig koppla av o tro allt e lungt me alkoholen. Vet inte vad ja ska göra.

Man kan tycka att vuxna människor ska kunna bete sig och föregå med gott exempel när barn finns med i bilden, men som vi vet har det där med ålder föga betydelse... Förstår din vanmakt, FM. Och gläds också åt din mening där: "... om varför jag inte dricker längre." Hoppas omgivningen tar intryck av det, både barnen och dom vuxna fulla. Kram på dig, du livs levande tankeställare.

Slopa smileys och emojis så ska det funka. Se till att inläggen får tid på sig, också, att ladda upp ordentligt. Good luck! :)

med alla rubriker och trådar, men jag vill svara dej att jag känner SÅ VÄL igen det där att hålla andan och va snabb som tusan i att gömma undan ... Jag har skrivit massor av dagbok men alltmindre de senare åren. Och när jag klottrat ner något har det väldigt ofta varit i antingen förtvivlan över ännu ett misslyckande som jag ju bara delat med mej själ, eller ett nytt spotta i nävarna och dunk i ryggen. Aldrig ta hjälp av nån annan fast man vet att detta är ju bland det svåraste som finns, att hantera eller bli fri från ett missbruk! Så du är inte ensam. Inte jag heller. :)

är det så obekvämt med dom (eller oftast en) som sitter brevid, nykter. Kontrasten skär. Nu är vi på "lden andra sidan". Och blir påminda, jag i vart fal om att jag blev VERKLIGEN inte blev mitt bättre jag under festerna. Och som du skriver, inför barnen.... Men jag tänker att varje nykter person på en fest gör enorm skillnad, särskilt för dom! Dom blir inte lika ensamma och utlämnade. Så du gör skillnad även om du vantrivs. Med det inte sagt att man ska stå ut jämt o samt...

...

Buzzz, du är ett levande exempel på att alkohol inte fungerar alls. Du mådde bra utan och är återigen i mörkret nu när du dricker. Förra året mådde jag dåligt på jobbet och använde a som bedövningsmedel, med sömnproblem, ångest, rastlöshet som resultat. Både jobbet där jag inte trivdes, hemmet där jag inte fick något gjort och kropp och själ blev lidande. Nu har jag slutat och du, liksom jag, vet ju att livet är bättre utan. Önskar så att du kunde hitta styrkan att sluta nu. Jag vet att det inte är lätt, men det är inte energitjuvens fel att du dricker. Det är ett val du gör. Valet i sig gör tyvärr också att man blir sämre och sämre på att välja rätt. Kanske du kan prova att göra som jag och byta till a-fritt en period. Du har skapat en vana och det är svårt att bryta invanda mönster. Än svårare när hjärnan inte är riktigt med. Det är klart att man inte får nån kick av a-fritt, men för mig funkade det ändå på nåt sätt eftersom jag kunde låtsas. Annars är ju medicin en lösning. Få slut på drickandet nu för din egen och andras skull. Du klarar det!

Hoppas det gick bra i fredags! Känner igen velandet kring alkoholen. Dricka el inte dricka. "Lagom" funkar för mig, tror jag. Dock är "lagom" numera nåt glas ute tillsammans med vänner. Inte en halv flaska vin hemma till helgen. Har provat att dricka "lagom" hemma , men det har då eskalerat tills jag tagit nya krafttag igen. Det "lagom" får vara för mig nu. Inte värt det helt enkelt. Jag tror inte man kan veta om det funkar, man får pröva sig fram.., och nu kan jag faktiskt inte ens förstå varför det köndes viktigt att kunna helgdricka. Med lite perspektiv på det känns det viktigt att inte helgdricka, bl.a. för att jag är en bättre förebild för barnen, närvarande och utan ångest. Bara det! så jag hoppas det gått bra för dig i helgen. Lycka till!

Ytterligare en vit vecka. Stressigt... och då finns det något diffust sug där. En tanke på att vilja ha ett glas. Jag tror det är en längtan efter lugn och ro, tidigare åstadkommet med hjälp av a. Känner inte en saknad efter smaken på vin, vilket jag gjort tidigare. Så suget är något annat. Ska aldrig använda A som avkoppling igen. Skriver här för att minnas och för att det ska vara verkligt. Tänker på Santorinis och Berras inlägg och om hur de nu beskriver att de hanterar svåra situationer utan A. Och funderar lite över hur a hade påverkat i de situationerna. Innan jag slutade sist så var jag rejält fundersam om jag skulle klara det på egen hand. Jag hade försökt så många gånger. Ville inte söka hjälp för jag var orolig för orosanmälan. Sen slutade jag. Det har gått bra tidigare och sen urartat igen, men det är annorlunda den här gången. Tror inte att jag kan måttlighetsdricka här hemma. Har börjar ifrågasätta om en halv flaska vin fre, lör, sön ska betraktas som normalt. Tror nu att det är för mycket för de flesta egentligen. För man blir lite seg dagen efter. Det är tankar som jag har och som jag skriver här. Tänker nog inte börja propagera för nykterhet utåt. När jag drack "normalt" dvs 1/2 flaska fred, lör, ibland sön, så sa en kvinna en gång att hon tyckte att det var för mycket. Jag blev enormt provocerad. Nu är jag beredd att hålla med. Det känns onödigt helt enkelt. Bidrar till ökad tolerans och hur lite man än tror att det påverkar så blir man ju lite seg dagen efter. Jag mår helt enkelt bättre utan. Barnen också tror jag. Jag är närvarande även psykiskt och det känns bra. Det här får bli min påminnelse om jag skulle få för mig att börja dricka igen.

...har druckit igen typ 10 dgr...vet att plågat börjar nu, jag måste...men att jag trillade hit igen :(

fick jag igår om varför jag inte dricker längre. Det som skulle vara en middag med släkt och vänner för att fira något fint blev som en vanlig grillfest med fylllesvin. Inför barn. Hjärndöda idioter. Vanmakt är vad jag känner nu. Ska man måsta tacka nej till allt som har med fest och släkt att göra????

Tror att det är viktigt sådär i början av kampen att se till sina segrar och inte bli deppig över när det inte gått så bra att tacka nej. Man hamnar i situationer när man blir tagen på sängen och kanske inte alltid lyckas tacka nej. I början av min resa bestämde jag mig vid nåt eller några tillfällen för att dricka också. Stort misslyckande! Skillnaden den här gången mot mina tidigare misslyckade försök att hålla mig nykter eller måttlig, har varit att jag inte sett misslyckandena som ett startskott på nytt drickande utan som en lärdom i nykterheten. En viktig skillnad är också att jag inte dricker hemma. Här kommer jag nog aldrig att vara måttlig. Och för att "citera" Heatpump i dryckers tråd. Det är inte hur man faller som definierar hur man är, utan hur man reser sig igen. Med detta inte sagt att du ska gå ut och falla för frestelsen... Utan mer att du i så fall kan använda lärdomen i din fortsatta kamp. Lycka till! Du verkar ha kommit så långt!