Senaste kommentarerna i forumet

....Ja livet är allt bra tufft ibland! Trixet enl yogafilosofi som jag tolkat det är att inte försöka fly lidandet utan att acceptera det. Och då blir man också fri. En acceptans att en del av att leva är också sorg. Som en likvärdig andra sida av glädje och lycka. Och en vetskap att inget är bestående, allt förändras. Toda pasa...
Men såklart det är tufft just nu, i ditt liv o i ditt universum. Har du provat yin yoga? Eller restorative yoga? Helande!!
❤❤❤

Vad otydligt jag skrev men jag hoppas poängen går fram. Det är fredag han har inte druckit på en hela vecka så han ska köpa whisky och öl. Kan du inte för min skull då? Näe knappast.

Jag vet bara inte vad jag ska säga till honom. Jag har ju pratat med honom om detta så många gånger men han förstår inte grejen med att bli nykterist, det behöva liksom inte räcker med att ta en paus. Han är inte där jag är i min egna utveckling, han har inte heller problem kring detta, tycker han för han dricker ju inte "normalt". Vi dricker alltid ihop och lika stora mängder och i förhållande till kroppsstorlek så dricker jag ju större mängder. Vi har alltid haft en missbruksproblematik i vårt förhållande och det har alltid varit jag som reagerat och fått nog.

Hej! Bra att du hittat hit. Vilka val du ska göra beror på dig själv. Kolla lite på fliken under fakta här så får du se vad alkoholen gör men det kanske du vet redan. Att dricka varje dag och smygdricka är ju ett vaneberoende så jag skulle nog säga att du har ett utvecklat beroende annars kunde man låta bli. Sedan köper jag oftast inte resonemanget att det är gott. Något som är extra gott blir just extra gott för att man inte använder det varje dag. Detta är min högst personliga åsikt. Ofta dricker man för att man har ett beroende och vill bli lite lurig.

Jag skulle skippa att dricka helt. Jag tänkte som du tar bara på helgen men man lyckas alltid tänja dessa gränmser lite extra. Du kommer må så mycket bättre och kunna göra saker och få bättre ekonomi.

Kan du inte berätta för din sambo att du har problem med alkoholen och därför vill/måste sluta? Det känns nog självklart för de allra flesta att en make eller sambo är ett stöd och vill hjälpa. Om din sambo inte stödjer dig, vad beror det på, tror du?

... är tungrott just nu. För en vecka sen uppsökte jag kyrkogårdsförvaltningen och avslutade "abonnemanget" på farsans grav. Natten efteråt drömde jag om honom. Sen dess har jag varit ledsen. Det känns som om jag under åren ackumulerat tårar nog att fylla alla sjöarna i Finland. Och mellan mig och Lucas knakar det. Mellan LenaNyman och henne själv knakar det också.

Nu har jag berättat för familjen med. Inte min sambo dock, har sagt att jag inte dricker nåt i helgen, mest för art slippa hans frågor och argument. Tidigare har jag försökt sluta i tysthet på egen hand. Detta är första gången jag berättar och skriver om det.

Tack.. Det betyder så mycket att läsa dina ord nu.

Klarar du det bara steg för steg. Timme för timme så blir det bara bättre på sikt. Vet att det är skitjobbigt då suget, tankarna och ångesten sätter in. Problemet med att tillfälligt lösa det med alkohol är att det bara blir värre. Tro mig. Ge allt nu för att följa dina mål och det du innerst inne vill. Du klarar det. Ska hålla tummarna för dig.

Det är en sorg på sätt och vis är det inte det, att släppa taget. Jag blir ledsen när jag tänker på det. Jag har mina mål i huvudet och upprepar ord som ger mig styrka. Tänker kontroll och frihet jag får inte glömma det. Men det är jättejobbigt jag bara gråter.

Det är jobbigt idag. Tusen tankar och inre konflikter. Jag klarar detta jag gör det.

Borgward. Hur är det med dig?

FM,,visst är det så att när vi varit i vår dimma så har vi kommit att bli en avtrimmad version av en själv som vi får för oss är ett bättre alternativ än the real thing. Att vara en (eller fem) finnar i röven är att vara människa.

Jag slutade med antidepressiva för ett antal månader sedan. Då blev mitt sätt att hantera mina nya påtagliga känslor med att mitt i ångest bara för ett ögonblick känna -fan vad skönt det är att just KÄNNA!

Och det är det du också gör, känner utan något alkoholfilter.

Hahahahha Nyman jag minns den rubriken!! Jag minns också frustrationen efter ett inläggsmarathon som det så lätt kunde bli att idétorkan var total.

Sitter och väntar på en fin kompis, vi ska äta frukost ihop. En av mina vänner som jag tidigt berättade för att jag nog borde se över min alkoholkonsumtion (hon fick dock inte hela sanningen) och hon tyckte aldrig att det var konstigt.

Passar på i väntan att läsa här och möts av så fina inlägg. Slår vilken födelsedag på Facebook som helst!

Tack tack tack för att ni tar er tiden att skriva. De här jubileerna är våra. Dessa delar jag bara med er.

Tack att du delger!!!
Jag kommer inte göra något överilat m mannen, det enda jag bestämt mig för just nu är att inte fundera så mycket över framtiden utan att vara här o nu. Och här o nu är min hälsa o barnen det som ska få min energi. Mannen blir en bonus.
Jag har bokat tid hos en privat läkare, mest för att jag jobbar i kommunens hälso o sjukvård och vill liksom inte sitta i professionella sammanhang med den läkare jag träffat....Jag kommer helt enkelt säga att jag inte kan ha de uppehåll jag vill och behöver på egen hand, att jag alltid dricker vin på helgen fast jag inte vill. Och att jag vill hejda detta innan det går för långt.
Jag tänker på dig o hoppas att du hittar en väg ut ur din under isen känsla. Göra nåt m dottern? Simhallen är alltid mysigt att göra m barnen tycker jag, o sedan en fika. Det funkar ju oavsett ålder?
Kram!!!!

Jag stretar på. Det känns mycket lättare nu efter era fina inlägg!

... en sån där kulig SL-grej. Tror du skrev nåt inne hos Ebba, för länge sen. Ditt inlägg var vederbörligen rubriksatt. I just det här specifika fallet löd den: "Här ska det vara en rubrik".

En sån grej bara måste man älska. :)

Nattinatti.

Detta inlägg sade mig mycket. Du är en stjärna, Pärlan. Min bakgrund ser ut så att jag började dricka i 15 års ålder och sedan var det fest från 16 års ålder och framåt. Fick egen lägenhet vid 16 års ålder och det blev att det var där alla hängde. Tro mig, jag hade kul men idag känns det som en massa bortkastade år. Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär. Fysisk smärta och psykiskt nedgången. Tänker inte hålla på att skriva här när jag är alkoholpåverkad så detta blir mitt sista inlägg tills något viktigt har hänt. Men du ska veta att era svar till mig går in i mitt hjärta. Att det finns människor som jag kan vända mig till. Imorgon blir det nya tag! Ta hand om dig, Pärlan, Kram tillbaks

Jag förstår att din instinktiva känsla är att skämmas men du behöver inte skämmas inför oss.. Det är verkligen inte en lätt sak att stå emot eller att sluta tvärt.. Jag kan bara tala för mig själv, men så länge jag inte såg några allvarliga konsekvenser av mitt drickande mer än att bli för full eller göra nåt jag kanske inte annars skulle ha gjort så var inte viljan tillräckligt stark.. Visst förstod jag att det nog inte var normalt att gå och smådricka öl hela dagarna på helgen trots att jag hade barnen hemma men jag var ju inte jättefull..nån paus på någon timme så kunde vi hitta på något..och väl hemma kunde jag "få" fortsätta.. Det var först när jag började inse att jag inte kunde hålla mig, ångesten över det och livet i allmänhet ökade och jag då började dricka ännu mer, oftare och var bakfull varje dag som jag började vakna.. Och för mig räckte det att för tredje gången på 2 månader försova mig till jobbet pga att jag varit full vid 4 på morgonen, att fatta att jag kommer att förstöra mitt liv OM jag fortsätter. Jag är så tacksam att den insikten kom så pass tidigt i livet..Nästan 15 års oförmåga att dricka måttligt talar dock ändå sitt tydliga språk.. Även om det riktigt destruktiva beteendet bara pågått under 2015 så har beteendet att dricka som skälvmedicinering alltid funnits och det har jag förstått nu.. Jag kommer aldrig kunna få ett normalt förhållande till alkohol.. Jag fick 21 poäng på min AUDIT.. Det talar sitt tydliga språk..

Jättebra att du ska på livsstilssamtal..Det är nog en bra början för att du ska få yttre synpunkter och kunna identifiera dina problem.. E dag i taget, imorgon finns alla möjligheter att försöka igen!

Kram!

Vilken investering du har gjort och fortfarande gör i dig själv, den allra bästa skulle jag gissa! :)

be proud!!

Tjaba, tjena, hallå - Sattva. Jag var ihop med en man som jag visste drack för mycket redan innan vi började "kila stadigt", tyckte det var okej för han skulle då inte döma mig. Det gjorde han inte heller, han tyckte jag var relativt måttlig. Jag gjorde slut i juni bl a för att kunna sluta dricka, saknar jag honom? Nej, men jag saknar någon. Mer ensam än någonsin. Gjorde jag rätt? Ja, det var rätt att avsluta vår relation, men just nu saknar jag honom. Så ingen kan råda dig till vad du ska göra. Tycker du är duktig som prioterar barnen, har en väninna som har ett enormt behov av att alltid ha en man vid sin sida, hennes yngsta har fått flytta ohälsosamt många gånger. Mitt barn skulle däremot må bra av att morsan var lite mer aktiv, jag lever som om jag redan vore ålderspensionär. Mina föräldrar på dryga sjuttio är mer hålligång i än jag. Fan va tufft av dig att fixa antabus, berätta gärna exakt hur det går till, vill inte utlämna mig så till en läkare, är lite paranoid om vilka som får tillgång till den informationen, min dotter är mitt allt, vill inte ha socialen smygande runt knuten, inte för att jag tror att de skulle göra ngt radikalt då jag anser att jag är skötsam, men allt strul på jobbet får mig att tänka konstiga tankar. Märker när jag skriver att jag är under isen, vill bara delge dig lite funderingar så du inte gör ngt överilat med mannen, låt det bero tills du känner dig säker är mitt råd till dig. Kramisar kotten

Hej Valeria, ja det finns många det går bra för, jag behöver läsa om de som lyckas likväl känns det bra att jag är inte den enda som kämpar. Jag hade en enorm övertygelse om att jag var på väg att sluta för gott i början av sommaren, men som vanligt misslyckades jag med varaktig förändring. Dock tror jag att viss förändring skett, visst vet jag att jag dricker, men att medvetandegöra det i skrift tror jag minskar intaget. Jag tänker på dig och önskar att dina segrar fortsätter att överraska dig. Kramisar ko ko kott kotten

Verkar klara mig att vänta till fredag igen, men det blir nog ingen alkohol denna helgen då jag har maginfluensa. Var riktigt svårt i Söndags och Måndags kväll men stod emot och därefter har ja inte kännt nåt sug. Detta forum va nog precis vad jag behövde, med nån bok, det finns så mycket alkohol reklam i samhället så det e bra med en sida på det motsatta.

Hej, Pärlan. Nu har jag mitt återfall och jag dricker folköl. Öl som öl, det är inte bra och jag skäms efter all uppmuntran jag har fått av er här på alkoholhjälpen. Det är säkert nyttigt för mig att skämmas lite dessutom. Angående yttre stöd så har jag tid för ett så kallat livsstilssamtal på måndag så förhoppningsvis kan det bli fortsatt hjälp där. Men imorgon när alkoholen har avtagit så tar jag nya tag och avstår alkoholen.