Senaste kommentarerna i forumet

Skit i vem som vet bäst, och vad som funkar dit men inte hit............
Till min vardag i min egen tråd om att förändra sitt drickande.

Jag känner mig rätt stolt då jag när suget satte in och jag undrade men faasiken!
Så jag tog bilen upp till centrum, snabbt in och handlade vad jag skulle.
Kom hem igen, satte kassen på köksbordet och ropade till yngste sonen.
Allt klart, men du blandar dippen.
Det blev några pet-flasor kolsyrat vatten och chips med dipp.
Kanske inte det bästa, men en öl hade varit värre.

Sedan sätter jag mig här medans dippen fixas och känner mig rätt nöjd.

Snart dags att hoppa i säng för att återigen kunna åka utvilad till jobbet 03:45.
Ses i mörra alla wärmlänningar, resten ser jag imorgon!
Chipp chipp!!!!!
//A

Då kan jag gå och lägga mej igen, och slipper förhoppningsvis ligga vaken och grubbla på det. Ta hand om dej!

Allt blir bara bättre. Så MYCKET bättre.
Grattis!
/A

Gårdagen gick att hantera, jag skulle i vanliga fall ha knatat in hos "Tant Grön" på hemvägen från jobbet, köpt en kvarting och hällt i mej den tämligen omgående efter hemkomst, men jag lurade den lille jäveln - jag hade bara pengar till lunch med mej.

Sov i stället tretton timmar i natt, så det KAN vara därför jag har ont i huvudet, bröstryggen och nacken är väl ganska trötta på mitt stillasittande arbete och protesterar så gott de kan genom att bli stela och göra ont.

Men det skulle vara intressant att veta vart de illasinnade abstinensbesvär jag varit så rädd för har tagit vägen? Ända sedan semestern i somras har jag vetat att jag MÅSTE ta tag i mej själv och mitt drickande, men har varit skiträdd för abstinensbesvären. Nu är det nio dagar nykter, och jag märker ingenting, allt är bara bättre, klarare, piggare, hjärnverksamheten är inte längre konserverad i sprit och går snabbare. Så var är haken...?

Tack för omtanke, tankar och kommentarer! Läkaren gick bra. Spillde ut allt...fick de piller jag önskade...icke beroendeframkallande. Dessutom hade vi ett väldigt bra samtal...jag gillar henne och ska tillbaka om ett par veckor.

Grinighet/grälsjuka; Intressant det ni skriver...allt från klassiskt 3-månaders tecken till stress. PiLs fråga; hur länge grälsjukan ska sitta i? Ibland är jag rädd att den bara kommer att förvärras...så man blir surare och gräligare dag för dag...fram till graven. Eller hemmet där man alla vårdbiträden kommer att avsky en. Men detta betyder inte att man inte ska kämpa emot. Beklagar sjukdom hos närstående...sånt tar enorm kraft. Man kan ju bara se på.

Harm; Jag tar till mig. Ska försöka. Har diskuterat med kollegan...ingen deadline...men vi vet var vi har varandra nu. När det gäller just ongen och tvätthögen så ska jag inte prata med honom. Jag ska inte lägga ner hans kläder själv i lådan. Jag tror inte det är konsekvenstänket som fallerar...då hans yngre syskon fixar det. Jag tror att han är lat...hans straff blir att inga jämnåriga flickor kommer att vilja umgås med den håriga saten ;-)

Hjälp; Annons har jag haft inne och träffar (förhoppningsvis)lämpliga tanter i veckan. Annars får det bli ett vanligt hembiträde eller en städhjälp. Vi har ju redan L nu som pratar finska med ongar (Tack för sången Trollis, den var faktiskt fin...jag trodde inte finsk musik kunde vara det ;-))

Roligt; Ja vad var roligt innan sponken? Mat och dryck (oj!), böcker, simning, resor, natur. Blir mkt böcker nuförtiden. Har dessutom min spanskakurs...kanske ska jag börja dejta igen? Gick ju "bra" sist! Funderar på att köpa en liiiten motorcykel...så jag kommer ut i naturen. Fördelen med motorcykel här i Italien är att man inte behöver spöka ut sig som ett fån i läderkläder. Sen kan jag ta den till jobbet t/r för ärligt talat är den stora cirkusbilen lite opraktisk inne i stan. Så jag ska skämma bort mig ;-).

Nu väntar packning, middag och sen de tusen sjöarnas land. Ska bada riktig finnbastu...yep...så ngt finns det att se fram emot.

Nu dricker ni förståndigt eftersom jag vill ha er kvar! Ok? Jag tycker att vi är grymma hela bunten...som har hittat hit...och försöker förändra. /R

Jag tackar och bockar lite generat, det är ju härligt om man kan inspirera någon :-) Hur olika vi än är så är vi så lika när det kommer till problemen med alkohol, och när man börjar rucka lite på sitt beslut i tanken hjälper det att läsa i någons tråd (eller sin egen kanske). Då blir iallafall jag säker igen, det går inte att komma runt. Jag kan inte dricka.

Sockerbomben var jättebra att läsa för mig, jag förstod varför det varit som det varit kring mat och sötsaker och jag släppte en hel den skam och skuld, för det finns det även kring detta. Jag har inte haft dålig karaktär. Alla som kommenterat min vikt och hur jag ätit (mest jag själv) sedan jag var liten kan ta sig där solen inte skiner rent ut sagt, det var inte så jäkla lätt. NU är det lätt, jag förvånas själv. Nu när hjärnan inte får en gnutta socker. Folk runtomkring mig, på jobbet, kommenterar hur duktig jag är som låter bli brödet, som inte fuskar med godis, som äter min matlåda och sedan är nöjd. Jag känner igen känslan från när jag slutade dricka där i början, när jag väntade på det där suget och krisen som aldrig kom. Samma där, fick höra att jag var duktig men kände det inte riktigt. För det är inte en kamp längre, det var en kamp när jag fortfarande drack. När jag slets mellan min önskan att få dricka mer och vara som "alla andra". Och det är samma med sockret, finns det inte blir det ingen kamp. För mig är det som sagt lättare att vara utan helt.

Jag menar inte att gömma mig bakom nåt slags "tyck synd om mej det är faktiskt en sjukdom", varken när det gäller alkohol och socker och vad det nu kan vara. Det är jag som bestämmer i slutändan. Men det hjälper mig helt klart att förstå varför, det gör ju också att jag kan se hur maktlös jag är, att jag kan kapitulera (precis som Jonas).

Mammy Blue, jag tänker på det du skriver om att vägra svensson-liv, sån har jag också alltid varit. Dels för att jag varit för rastlös, rädd för att få tråkigt. Men också, om jag gräver djupt nere i känslogömmorna, för att jag trott att jag inte haft en plats där. Inte riktigt klarat av det, som om jag vore underlägsen "alla andra". Låter lite knepigt ser jag nu, men jag kan inte beskriva det bättre än så. Men du, nu är vi ju snarare kärringarna mot strömmen när vi INTE dricker? Vi lever på det ett tag tycker jag!

Ps. Jag har faktiskt ett årskort på gymmet, men kan försvara mig med att jag under minst ett halvårs tid endast var stödmedlem. Nu är jag där flera gånger i veckan och måste säga att endorfinkickarna är ganska beroendeframkallande dom också.

Det har absolut inte varit mening att hacka ner på några andra utan jag ville bara beskriva hur jag har gjort, och då förhoppningsvis inspirera någon annan att kanske försöka samma sak.

VV

Nu har det varit tyst här ett tag, hoppas inte ditt "klick" tagit över! En metod som hjälpt mig väldigt mycket när den där romantiserade bilden av alkoholen kommer, det är att tänka tanken till slutet: OK, om jag nu tar det där vinglaset vad händer då? blir jag jätteglad? Blir allting jättemycket bättre? Jasså, då vill du ha ett glas till? Jaha och sen då...osv. ända tills att man vaknar upp mitt i natten, torr i mun och utan en aning om hur kvällen slutade... DETTA brukar stoppa de mest envetna "pripps-blå-bilderna" som mitt alkospöke skickar in i mina tankar!

Alkospöket är förresten den där lille fule fan som sitter på den egna axeln, ensam, för han har sparkat sunt förnuft & skyddsängel i backen. Det är han som säger till dig sådant som "det går ju bra det här, nu har du gått på fest utan att dricka en enda droppe, ta dig ett glas som belöning nu!". Vi lyssnar inte på det skrället ;-)

...är det lättare sagt än gjort, men det betyder ju inte att man inte får säga det eller hur ;-) alla goda råd är goda oavsett varifrån de kommer!

En kille av rang, någon att se upp till!
Lycka till i eisä peitäland........
//A

om din väg MissH! Du har kommit långt och jag känner igen så många tankar! Blev inspirerad av att läsa här i tråden så nu har jag beställt den där boken om Sockerbomben i din hjärna, precis som alkoholen förstör kroppen förstår jag att även sockret har sin del i en massa olika saker som sker i den och känslor som vi har.

Heja dig!

till er medsystrar! Hörde ett en radiopsykolog som talade klokt om skilsmässor ... klistrar in länk till er http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4181&artikel=5318434

Att även jag behöver bara glas 1 för att vilja hoppa ner i ruschkanan
Och i rask takt fylla på med glas 2,3,4,5......tills jag däckar!
Men jag VILL sluta, för min och mina barns skull.
Och givetvis den tuktade, hunsade UNDERBARA frun.
(som inte på nåt sätt är vare sig tuktad eller hunsad utan bara

HELT DJÄVLA FANTASTISKT UNDERBAR!!!
THE ONE ALLWAYS!
/A

och gratulerar! Så fint att du håller ut! / mt

Jobbiga och pressande situationer i livet gör inte direkt att man dricker mindre..Jag har också varit expert på att försätta mig i situationer med mycket ansvar som gjort mig stressad. Nu har jag tagit ett steg tillbaks och lagt över huvudansvaret för hemmet på mannen, ansvar för att skapa en rimlig arbetssituation för mig får min arbetsgivare ta och jag lyssnar på min läkare när det gäller mina mediciner. Hade jag inte gjort så hade jag aldrig klarat att sluta dricka. Sen måste vi alla få ha våra sätt att komma till rätta med vårt missbruk. Mitt sätt är kanske helt fel för någon annan.

Kram/Maria

Tittar in och säger Grattis! Varje dag är viktig ;-D
Må gott! kram trollis

Japp, precis såååå glamourösa är vi på fyllan.. Tänk vad hjärnan är bra på att maskera "verkligheten" *skratt*

upp samma länk på alkoholhjälpens fb-sida men det kanske är fler som känner igen sig ??

http://www.youtube.com/watch?v=74jujdAPAT0

Det blir bara bättre och bättre! Det är otroligt skönt att slippa det där giftet!

Katter är inte alltid så förutsägbara, det är väl visst en del av charmen. En gång hade jag en katt som, om jag sov för länge på morgonen, öppnade ett skåp i köket och drog ut kastrullocken! Eller tog en tur längs pianot... finns mycket man kan hitta på för att väcka mattar :-)

Gud så rart det där med fickpussar!!! Vart får de allt ifrån?? Jag ska ge mina småttingar massa såna innan de går till skolan!

och Ta det lugnt är väl bra deviser. Men, jag känenr precis dom du att jag vill leva riktigt efter en lång tid i dimman. Igår när jag blev grinig på mina ungar mellan hämtning och matlagning så tänkte jag till coh med tanken att ett varannanveckasliv kanske vore bra för oss! Tidigare hade jag gått hem och tagit mig ett glas till matlagningen och så hade det varit "bra" med det. Kanske man skulle göra som mer andliga människor råder: släpp taget, be din högre kraft om råd, lämna över...

Ja, ja, hoppas du får en skön dag i alla fall, kram från mig!

och den är mycket bättre, än så länge, än dag 20. Jag andas lättare och känner mig piggare, starkare och gladare! Kan ta mig an dagen med fokus och entusiasm. Tänker på alla forumsyskon och på att alla för samma kamp för ett riktigt liv, hur nu än det ser ut i förhållande till A, så jag känner mig inte ensam. Nu är jag färdigvaccinerad för ett tag efter några minuters läsning och uppdatering. Hinner tyvärr inte skriva i alla de trådar som jag vill, och de är många... Jag återkommer senare!/NM

En bra dag till dig oxå, kalla!
Jag tror att vi får göra med livet som med A, ta EN sak i taget..
Annars irrar vi bara runt och undrar varför vi trasslar till det, när saker bara blir gjorda till hälften.

Du kan ju börja med att förutsättningslöst skriva en lista på saker som du vill förändra.. Sedan kan du ju roa dig med att numrera i prioritetsordning..
Börja inte på en "ny" punkt, förän du känner att du klarat av den förra.. ;-D

kram /trollis

Planerade lagom med jobb funkar inte just nu, men får väl hoppas att det blir bättre. I helgen skall jag ta mig ett prat med mannen om hur vi skall gå vidare, för allt har blivit bättre i mitt liv sen jag slutade dricka utan just det.

Kanske jag som har för stora krav på livet, men efter lång tid i dimman vill man leva riktigt nu. Många svåra beslut, men vem vet vi kanske hittar en lösning.

Hoppas ni alla får en bra dag//Kram Kalla

Treo, ger som "abstinens-symptom", just huvudvärk, så att man hamnar i ett ekorrhjul..
Dvs, man tar en Treo mot huvudvärken, och sedan får man huvudvärk, om man inte tar någon Treo.
Läste i en dagstidning för många år sedan ett reportage från en beroendemottagning för kvinnor (tror den låg i Örebro).
Där berättade de, att många kvinnor sökte för att de utvecklat ett beroende för just Treo! Det enda som låg "högre", var vid den tidpunkten diazepamer (ingår i sömn- och lugnande medel)och alkohol..

Det kvinnorna skämdes mest över, var inte alkoholmisbruket, utan just att de var beroende av vanliga huvudvärkstabletter..
Kanske, för att den traditionella vården inte såg det som ett egentligt problem...
/ trollis/