Senaste kommentarerna i forumet

Det är nog lite som du säger att jag är rädd för att känna mig för säker. Det är också många som vittnar om att det är viktigt att inte glömma. Det verkar som att ju längre tiden går desto mer glömmer man bort det där jobbiga, man tänker kanske att varför skulle jag sluta dricka nu då, det går ju bra det här, visst kan jag ta ett litet glas, det gör ingen skada o.s.v.

På många sätt borde det blir lättare som du säger, inte minst för att det fysiska behovet försvinner, man ändrar vanor och attityder och även omgivningen vänjer sig. Men ändå, det finns människor som hållt upp i åratal och sedan trillat dit igen rejält - detta skrämmer mig lite. Men det är väl ett bevis på att man aldrig någonsin får slå sig till ro och tro att man är "botad".

Tanken har fallit mig in men nu trillade polletten ned. Vi lantisar måste kunna köra bil ifall ngt händer.

Tyvärr är inte min firma finasierad med allmäna medel...så om tjugo minuter måste jag ha ett kundmöte. Intressant reflektion hur alkishjärnan hade förberett sig för några lugna dagar.

Skall lämna barnens hund med J. Jag är ju ingen hudmänniska...ska sanningen fram så var det ju hennes önskan att skaffa hund. Men det tar emot...ska våran jycke nu bli en parksoffs vovve?
Borde jag avliva henne? Alla andra år har hunden varit hos svärfamiljen, men nu vill J ha henne. Fan, livet är fullt av tuffa beslut.

Hoppas du och din hund hade en skön picknick. Du är stark nu Kalla. För sånna som oss finns inget positivt med alkohol. Kanske för de normala...men jag börjar tvivla även där. Vad är poängen med att inte vara hundra procent närvarande? Skön avkoppling? Avvärja hjärtattacker? Köper det till en viss del. Men tänker på dina gruppmänniskor och inser att de i det vi andra kallar enfald...verkar lyckliga. I nuet. Kanske ändå ett yrkesval för mig... Efter att ongar lämnat boet...för som du skrev; Pengar är inte fy skam i en barnfamilj :(

Nu får du en kram, kloka käring med ett r. /R

Inget sånt dramatiskt. Jag menade att hon inte räknat med mig som vinkompis på ett halvår och att hon inte riktigt hade hunnit vänja sig vid tanken på att jag var tillbaka. Hon sörjer inte.

Jag minns en sak från midsommar som inte riktigt släpper. Det var ett av mina barn som höll på att slå sig, vet inte om hon ramlade eller hur det var. Men inom mig dök det upp en panikkänsla. Jag insåg att jag inte skulle kunna köra bil eftersom jag druckit. Innan jag blev nykter var det fullt naturligt att vara full på helgerna, jag reflekterade inte över att det då inte gick att köra bil. Men i och med nykterheten har andra krav och vanor dykt upp. Jag finner det oerhört oansvarsfullt att inte minst en vuxen person är kapabel att köra bil ifall olyckan skulle vara framme, lantisar som vi är.

Firman jag sitter på är finansierad med allmäna medel, men jag kommer snart att få det hetare om öronen än det varit dessa två dagar. Undrar om jag med flit planerade in två schemamässigt lugna dagar så här efter midsommar. Alkishjärna....

Man skulle kunna tro att vi jobbar på samma firma. Uppkopplade här halva dagen. Sitter du i rummet brevid?

Vad menar du med att frugan räknat ut dig? Som alkis? Eller ngt värre? Känner själv att jag kan bli liiite för personlig...men jag är en nyfiken fan.

Skönt att höra att det känns bättre idag. Om några dagar kanske du kan borsta av skorna...ta bort den hoptorkade leran och vandra vidare. Lite mallig, mycket nöjd. Du visar en enorm styrka genom att kunna erkänna att plan A inte var den bästa.

ja ok, då ska jag beställa den! tack

Jag mår lite bättre idag. Har kunnat lyfta mig ur den värsta dyn, även om det klafsar om fötterna ännu.

Oerhört mallig och nöjd med mitt nya beslut. Frugan tyckte väl att det inte gjorde något att jag överger alkoholen igen, hon hade ju ändå räknat ut mig ur den leken innan jag hade mina återfall.

Och denna gång skiter jag högaktningsfullt i vad andra anser om saken. Det är mitt liv, jag bestämmer här.

Jag kände mig för övrigt ungefär lika ensam med alkohol i kroppen som jag gjort utan, så där har vi inte svaret. Det finns helt enkelt inget positivt som kan skapas med alkohol. Däremot har många det bra TROTS alkoholen, men det är en helt annan sak. Och jag tillhör inte den skaran.

Hallå käre bror! Hoppas du och ongarna får ett vilosamt och härligt avbrott från allt det jobbiga.
Glöm inte att packa ner hängmattan. (har också införskaffat en Dompamatta nu)

Hoppas även att du får bli lite ompysslad nu och lite bortskämd! Tror verkligen du behöver det
efter den resan du har gjort de senaste månaderna.

Njut, hämta kraft och ha det så underbart som du verkligen förtjänar!!!!

Kramar från lillebror TP

6 månader är bra, men nu gäller det att inte börja tänka att man skall pröva. Denna gången så är det annorlunda för mig, för jag kan inte se något positivt med alkoholen och jag kommer ihåg känslan när jag gick in här den 1 januari, nu får det vara nog.

Idag skall jag ut i skogen och äta lunch med hunden vid vår lilla sjö och bara njuta.Kramar till er alla där ute Kalla

När det gäller J så tror jag inte ens att hon minns att hon har fött barn ;-). Verkar mer fokuserad på att hata mig. Så jag chansar. Men vi har semestrat i Italien och Grekland i åratal. Hon har haft flera månader på sig att rycka upp sig...och kanske även följa med. (För barnens skull, för mig är det försent) Att ansöka om enskild vårdnad får liksom besöksförbud anstå till hösten. Av samma anledning; Inte reta upp henne så hon knasar helt i sommar.

Packar med lite Naltrexon...men tror inte det kommer behövas. Dels är min Nonna som vi ska bo hos ett Naltrexon i sig. Hon vet även min historia och förlorade sin egen son till A. Dels upplever jag inte det direkt som vi ska utomlands. Är ju delvis uppvuxen där. Det är en annan alkoholkultur, de flesta vuxna drar ett glas vin till maten...men sen är det bra så. ETT glas lockar inte mig.

Så rara Fröken Nynykter; Jamarna får nog avstå. Skönt att du är tillbaka. Din familj saknade dig!

Stay sober! /R

Har nog inget mer på hjärtat än att önska min älksklings dufva en bra dag. Min nyktra fina tös. Vi ses där vi brukar! *blink, blink* Din/R

Släpper xet iväg barnen utan protest eller chansar du? Du borde nog ansöka om egen vårdnad om barnen, för det brukar också ta ett tag innan man får komma till tingsrätten. Lite tankar så här på morgonen//Kalla

Nu är du tillbaka...så skönt! Den här gången får du stanna och dela med dig av din visdom, empati och kunskap. Ok? När det gäller stöttning så "förtjänar" du den som satan, det gör vi alla som hittat hit. Det är ju delvis därför vi är här; För att stöd och för att lära av varandra. Kram kompis/R

Hoppas ångesten dämpats -eller försvunnit helt- idag. Kanske VD har rätt...att testa var det enda rätta. Men ångesten däremot...fy fan vilket pris att betala!

Av vårat sällskap på resan om varför jag inte drack, han undrade om jag tyckte att det blivit för mycket och jag svarade att det tyckte jag och så var det inte mer med det. Klart alla runt omkring mig har tyckt att jag dricker för mkt det var bara jag som trodde att de som inte märkte.
Du kämpar bra!!, stor kram till dig!

Du är, är full av beundran inför dig. Känner dock en viss oro att du ska till Italien, vet ju själv vilken enorm kraft suget slog till med när jag kom utomlands, har du ngn som stöttar dig där och vet om din historia? Naltronex kan nog vara bra att ta med för säkerhetsskull.
Stor Kram!

Jag kan tillföra hopp, ser att du kämpar just nu men ge inte upp. Det blir lättare och lättare, sugen kommer då och då men alltmer sällan och går över fortare. Det finns ett bättre liv än det som alkoholen ger.
Jag tror på dig Annelie! Stor kram till dig!!

när jag läser din tråd. Så full av hopp, så förtröstanfull! jag är verkligen glad för din skull! Nu ska jag avsluta med dina ord i färskt minne och då kommer jag att kunna somna vid gott mod!

Gonatt och kram!

Kanske blir du som du blir för att du vet att det blir ett avsked till när permisen är över?
Så funkar jag ibland. Kan nästan slå över i småilska fast det egentligen är oron som spökar..
Du är väl precis lika mycket värd stöttning som alla andra? Menar du för midsommaren så är den ju redan passerad.. nu e du här :)
Kram

och tassat runt lite i din tråd. Så många nya svar sen sist, måste erkänna att jag skummade en del. Men jag ville bara titta in och säga hej och hoppas det går bra med allt.

Kram!

Börjar hämta mig efter den allt för blöta midsommarhelgen. Fyra kvällar i rad, fy f-n, jag vill inte må så igen. Varför??? Det är så konstigt, när grabben väl for iväg utomlands då för så länge sedan, då fick jag ett slags inre lugn. Han ringde ofta och allt verkade okej. Nu när han kommit hem för ett par veckors permision, då blir jag nervig, stingslig och konstig. Men det kanske inte alls har något med honom att göra? Jag vet inte varför jag far upp och ner så i mitt mående, som en jo-jo upp och ner.

Syrran har jag pratat med men inte om våra problem. Det är som om vi inte kan ta upp ämnet när vi är nyktra. Hoppas så att hon börjar läsa här.

Nu ska jag ta mig tid att läsa alla trådar jag missat när jag fegt höll mig undan. Så ledsen att se hur många som tillkommit, att det är så många som mår dåligt. Men positivt att de försöker göra något åt det.

Tack för att ni finns och försöker stötta trots att jag ibland känner att jag inte är värd det.

Kram!

- vara jättestolta!!! Kram på er / mt (- en klippa och ibland oerhört irriterande:)

Ja, du har rätt i att maken min är en klippa för mig i detta, har hjälpt mkt men är även ibland oerhört irriterande.
Jag är så glad att det går så bra för dig, till helgen blir det ett halvår!! Du är helt fantastisk!! Vilken resa du har gjort, visst är det värt det?
Jag tycker att livet blivit så mkt bättre, jag är så mkt gladare och har lust till livet igen, jag tycker vi ska vara jättestolta över oss själva!
Stor kram!!

Hej Persson!

Var det kanske så att det inte hade gått att göra på något annat sätt än detta? Inget hade kunnat stoppa dig, inte ens beskäftiga tanter som undertecknad, inget argument hade hållit emot det du ville, vilket var att prova att dricka igen.

Jag blir skitglad att du gjorde det och att det gick som det gick, meeeeeeed åååååååångeeeeeeeest :).

För nu har du argument som tystar alkospöket i många nyktra månader till

Kram VD

Vill dock poängtera att jag inte känner mig som en misfit i andra sammanhang än just denna midsommar, generellt är det således inget problem.

Märkligt var det emellertid på midsommar, inte alls så att jag kände någon impuls att förse mig av all dryck där fanns, en fullständigt obegränsad mängd. Tvärtom kändes det som flaskorna blängde på mig och jag på dom, som att dom påminde om något negativt, vilket ju förstås är sant. Och nej, jag var inte påverkad av annat eller psykotisk, trots att texten eventuellt vittnar om att så var fallet :-0