Senaste kommentarerna i forumet

Du resonerar så klokt. Jag har inget att tillägga.
Kämpa på! Varm kram

Tack för alla fina kommentarer och kloka svar, dom värmer :-)

Helgen skapade en del grubblerier...på lördag kväll tyckte jag faktiskt att det var jobbigt att vara nykter måste jag erkänna, den där krisen jag beskrev i fredags kanske höll i sig? Inte så att jag var sugen på alkohol i sig, utan det blev extra tydligt att jag var "utanför" och jag gissar att jag tyckte lite synd om mig själv. Känner ju inte någon av pojkvännens kollegor och när alla fått i sig sina öl och sitt vin var stämningen något högljudd varpå jag kände mig...lite osynlig? Det slog mig vad egocentriska folk blir när dom dricker, blev framförallt besviken på min pojkvän som liksom "glömde bort" mig under kvällen. Inte så att han måste hålla mig i handen hela tiden, men det blev lite extra ensamt att vara själv nykter bland folk jag inte känner. Får komma på hur jag ska göra framöver helt enkelt. Är man på hemmaplan kan man ju gå hem när man tröttnar, lite svårt när man är på en ö :-). Sedan begriper jag inte hur folk med barn orkar dricka så mycket, och sitta uppe halva natten när barnen vaknar vid halv sju? Är det värt det? Pratade med pojkvännen igår om det där med alkohol och barn, sa att jag sett hur en av kollegorna tvingade sin tioåring att pussa henne godnatt, såg att han tyckte det var skitjobbigt, han skämdes väl (hon var så berusad att hon sluddrade). Jag dömer inte henne, hon bestämmer väl själv hur hon gör. Kanske far dom inte illa alls, vad vet jag? Men jag har alltid ansett att barn ska ha nyktra föräldrar, trots att jag druckit som jag gjort har jag alltid sett mig själv som en icke-drickande förälder till mina framtida barn.

Under söndagen var energinivån bland de flesta rätt låg, tröttheten skylldes på havsluften. Havsluften? Öppnas den första ölen direkt efter frukost är det väl inte så konstigt att man blir trött, har väl knappast med luften att göra? Grr...

Nästa prövning blir alltså midsommar, kommer väl festas en del men vill minnas att det hölls på en okej nivå förra året. I år ska vi fira med samma gäng. Minns att jag tyckte det kändes konstigt att dricka öl mitt på dagen när barnen sprang runt fötterna på mej. Kanske började jag fila på mitt nykterhetsbeslut redan där?

Ska ärligt säga att jag inte är lika bestämd i mitt beslut nu. Jag vet att jag inte kan/vill/ska dricka, det återkommer jag till hela tiden i mina resonemang. Men det känns inte lika starkt längre, måste säga att helgen som var var svårare än tidigare helger då alkohol har funnits runtomkring. Samtidigt är jag ju jätteglad över att slippa dricka, slippa vara full/bakfull, slippa bli stressad av allt vad det innebär. Känner mej kluven, är det en sån där återfallskris som kommer nu? Satt på balkongen imorse med mitt kaffe och frågade mig själv (schizofrent, jag vet men har börjat vänja mig): Du vet väl att du inte kan dricka, att du gör rätt? Ja svarade (mitt andra) jag, jag vet att det är rätt. Och det kändes skönt, det kändes liksom ända in i magen.

Varför blir det så här? Kommer jag1 försöka lura jag2 att dricka? Blir ju helt koko av det här. Kan ju vara läge att försöka räta ut det här innan helgen... Känner mig bitter över att det ska drickas hela jäkla tiden, när blev det okej? Minns när jag var yngre, jag trodde att "vuxenhet" var att inte festa. Var väl blind. Berättade om helgen på jobbet, "oo då drack ni väl vin...?" Nej, jag drack inget jävla vin, jag åt tre ägg och fem ostmackor och Polly och köttfärssås och potatischips och drack juice och cola och åt en pannkaka och pasta, men nåt vin, nej det fick jag inte i mig!" Som om det vore flytande guld...

Så nu har jag kräkts lite. Återkommer om jag behöver kräkas mer.

Jag läser runt här i trådarna och ser hur midsommarafton hausas upp. Många är oroliga. Kommer jag att kunna låta bli att dricka? Vad ska folk säga om jag inte dricker? Kan jag dricka lite normalt? Etc...

Här är mina frågor kring midsommar; Hur kommer barnen att må...när de än en gång får se sina vuxna bära sig åt, bli konstiga, högljudda och lukta illa? Är detta verkligen fest? Är jag inte en större människa än att jag måste göra som alla andra? Som alla andra år? Skall jag även i år bråka med min älskade? Är det mysigt att sitta full och pissnödig i den svenska iskalla sommarkvällen/natten?

Nu låter jag lite Bergstroll...men det är tyvärr mina tankar kring hela "festen" som väntar.
Hoppas av hela mitt hjärta att alla får en midsommar som just de blir nöjda med. Hur den än ser ut. Vit, gräddvit, salong eller aprak.

Härligt Lelas! Men det är klart vi talar spanska...näää. Men skulle vilja kunna. Ni firar väl spansk midsommar i Pianorow?

Ha en bra dag allihopa! /R

Stigsdotter, du har egentligen rätt... De som frågor för väl helt enkelt ta ett ärligt svar... Ingen kan ju direkt ifrågasätta det... Sen är det nog ganska bra att försöka undvika situationer man kan känna ett större behov av att dricka, det vill säga fester osv så att det blir lättare att hålla sig! Sen blir det väl enklare med tiden eller?

...ibland faktiskt sagt lite grand som det är, nämligen att jag "inte dricker just nu" nähä och varför inte blabla, då säger jag att "nej, jag tycker att det rätt ofta blir lite för mycket, jag tror att jag mår bra av att inte dricka nu". Den som säger emot det eller börjar retas kan ju slänga sig i väggen tycker jag!

Min fru är nog bara lättad att jag kan vara med och dricka vin. Jag har aldrig haft problem med att dricka för mycket när jag dricker hemma. Mitt problem är att långvarigt smådrickande ger mig ångest. Plus att jag är less på att för många delar av livet innebär alkohol. Nu har jag till viss del avbetingat några av dessa områden i och med sex månaders nykterhet.

Värk tabletter är ett bra knep har just avslutat en kur på riktigt. så det kan bli svårt att förklara för dom närmsta.
Det är nog bara att försöka sig på nej tack.
åååå att det ska vara så helv..es jäv.a svårt att genomföra detta. det är ju bara för att vi ni och andra ska må bra och inte ställa till det.......

Jag skyller på värktabletter som gör att man blir tokig om man blandar med alkohol och tokig vill ingen att jag skall bli :-)
Ibland är det lättare att ljuga än att försöka förklara, fulla människor är ju inte så logiska och ganska lättlurade//Kram Kalla

Jag håller helt med er som skriver att det är svårt att erkänna att man inte vill dricka mer, det känns som om folk tycker man är onormal... Ofta har jag (de få gånger jag avstått alkohol på en fest) blivit tjatat på, kallats tråkig och tillsagts att jag i alla fall kan ta ett glas när det bjuds... Problemet för mig är att jag sällan har svårt att avstå det första glaset, det är de som följer som är svårare... Jag dricker då tills alkoholen är slut eller att jag helt enkelt däckar... :( varför ska folk tycka det är så fel att man inte vill ha alkohol att dricka? Klart att jag inte kam skylla på någon annan att jag dricker mig dyngrak, det är ingen som häller alkoholen i halsen på mig eller håller en pistol mot mitt huvud utan det är mitt eget val... Men utan tvånget att det måste drickas varje gång man hittar på något eller varje storhelg och allt tjat och alla frågor... Hade det varit enklare att säga nej till andra och sig själv!

Jag håller helt med er som skriver att det är svårt att erkänna att man inte vill dricka mer, det känns som om folk tycker man är onormal... Ofta har jag (de få gånger jag avstått alkohol på en fest) blivit tjatat på, kallats tråkig och tillsagts att jag i alla fall kan ta ett glas när det bjuds... Problemet för mig är att jag sällan har svårt att avstå det första glaset, det är de som följer som är svårare... Jag dricker då tills alkoholen är slut eller att jag helt enkelt däckar... :( varför ska folk tycka det är så fel att man inte vill ha alkohol att dricka? Klart att jag inte kam skylla på någon annan att jag dricker mig dyngrak, det är ingen som häller alkoholen i halsen på mig eller håller en pistol mot mitt huvud utan det är mitt eget val... Men utan tvånget att det måste drickas varje gång man hittar på något eller varje storhelg och allt tjat och alla frågor... Hade det varit enklare att säga nej till andra och sig själv!

Vissa dagar går i 110 och då kommer alkospöket och hälsar på, men tjii fick den för här kan den inte landa. Hoppas ni alla har det bra där ute//Kramar Kalla

när jag tänker på att man ska anses som onormal om man inte dricker, och att det är så svårt att säga som det är. Man kan ju säga nej tack till vad som helst annars pga man bantar, har brytit benet, har migrän osv osv. Men att säga nej tack jag tål inte alkohol är för mig så skamligt att jag inte vet hur jag ska få det över mina läppar.

vad säger din fru om ditt beslut? Jag känner stor sorg över att inte kunna dricka vin med min man, men jag kan ju inte njuta av en halv flaska vin utan att leta efter nästa, eller att redan i tanken vara där. Lycka till med ditt försök.

Normalt vist är det underligt att det har blivit så att det är drickandet som är normalt.
jag blir riktigt förbannad på det, och jag har varit med och skapat detta "normalicerande"
Så nu vill jag vara med och försöka ändra på detta.
Till sammans kanske vi hittar en lösning?
KÄMPA PÅ!

Ja i dag är jag nykter. En dag i taget.
Kan inte bli enklare!
;-)

...är det ju alltid i detta land. Planerar att fira midsommar nykter men vet faktiskt inte hur det ska gå. Klarade ju inte ens av helgens restaurangbesök utan att göra mig själv besviken. Satt liksom där och tänkte att det verkar ju helkonstigt att sitta här och beställa förätt och inte ta ett glas vin till. Som att det var det onormala att dricka vatten till..... Och hade det varit ETT glas vin så hade det ju varit normalt, men jag fortsatte tills flaskan var slut och beställse sedan mer och mer. Som tur var hände inget pinsamt och förskräckligt men det är just det som ni var inne på att det är så inrotat att det normala är att dricka....

Ja, det kanske man kan kalla det.

Jag har inte riktigt känt mig bekväm med mitt helnyktra beslut på sistone. Som att jag inför andra motiverar mitt beslut att ständigt ha flytväst på mig med att jag inte vill drunkna. Även när jag är på torra land. Men nu tar jag av mig flytvästen, och går ner för badstegen, med många vittnen inom räckhåll. Hoppas att simtagen håller mig flytande. Annars får vi inleda en gemensam räddningsaktion.

Jag ser detta som ett experiment. Och sådana kan ibland vara ganska farliga. Mitt fokus under experimentet kommer att ligga på min ångestnivå och hur den eventuellt korrelerar med alkoholintaget.

Ett annat sätt att se det är att jag kapitulerar, om än tillfälligt, för vår alkoholkultur. Jag har känt mig ensam helt enkelt.

För det tredje har jag saknat att få dricka vin med min fru.

Tack för omtanken hur som helst!

Hej! Jag har heller ingen uppfattning om vad som är möjligt eller inte möjligt eller vad som är bäst för dig nu eller i framtiden.

Däremot har jag en reflektion kring dina senaste inlägg. Som jag väljer att skriva om för att jag litegrann uppfattat att du vill veta vad vi tänker om detta.'

Så.......OK...

Jsg uppfattar dina senaste inlägg som att du nu är i en situation där du ägnar nästgan lika mycket tid och kraft åt att tänka på, resonera kring och försöka kontrollera alkoholen som den som forfarande dricker på ett farligt sätt brukar göra.

Det får mig att tänka att alkoholen kan vara på väg att "kidnappa din hjärna", på vägen mot vad som blir ett helt vanligt återfall.

Jag hoppas att jag har fel. Stor kram med en önskan om att du får en varm och mysig midsommarvecka

VD

Vad är "missbruk" och vad är "hjälp"? Man får säkert olika svar beroende på vem man frågar. Att generellt hävda att man inte kan bryta ett missbruk utan hjälp är fel hävdar jag. Jag stör mig höggradigt på dessa generaliseringar, som i nuläget faktiskt utgör det största hotet mot min fortsatta nykterhet, jag börjar nästan tro på att ALLA återfaller någon gång. Jaha, det var ju dystert, kanske lika bra att ta den där fyllan som ändå kommer att komma. Om jag gör det nu så är det ju dessutom jag som bestämmer och inte alkoholen! Eller vänta, då kanske det inte räknas..?

Nej, jag planerar inte att dricka och hoppas att detta forum är fint nog att betraktas som "hjälp" även av expertisen. För mig har det åtminstone gjort skillnaden mellan fortsatt slentrianmässigt helgdrickande och att bryta detsamma, det är ett som är säkert!

Må väl!

Dubbelpost

God morgon!

Som redan konstaterat, du sviker inte någon. Vidare tror jag du har bättre förutsättningar att klara den gräddvita filen än åtminstone undertecknad, vet ej 100 men jag har läst in mellan raderna att du inte har alkoholism i släkten, och har därmed inte samma sårbarhet som mig.

Icke desto mindre har jag stora svårigheter att förstå ditt beslut, vad var det som var så väldigt bra med alkohol? Jag hittar inte svaret i din tråd åtminstone. Den delen får du gärna utveckla på ett pedagogiskt sätt så att jag förstår :-)

Ha en bra dag!

Tack för relativt "snäll" feedback. :)

Kände av folkölen litegrann igår. Blev snabbt trött och tyckte mig bli lite mer gränslös och larvig i sinnet. Kanske bara psykiskt...

Jo, jag har en hypotes som jag nu tänker sätta på prov den närmaste månaden. Pålagring. Både på mikro- och makronivå. Det är den som spökar med mitt centrala nervsystem och mina synapser - orsakar ångest. Jag tror att det där att dricka något flera dagar i rad ställer till det för mig. Och att under en dag bara dricka en massa alkohol, hinka. Så här är mina regler den kommande månaden:
1. Aldrig dricka alkohol två dagar i rad
2. Alltid dricka varannan vatten

Jag kommer medvetet inte att ha med någon regel om att bara dricka ett visst antal drinkar då jag väl dricker, eftersom dessa regler i regel är svåra att följa, med tanke på att man inte är riktigt vid sina sinnens fulla bruk då de ställs på sin spets då man plötsligt ska avbryta mitt i det bästa av rus.

Om inte annat så återkommer jag den 18:e juli, håll tummarna!

Tack vännen för igår! Jodå, jag gör nog de rätta valen. Jag sörjer för den jag förlorat...men här ska varken simmas eller ros tillbaka senare. Det är över!

Önskar dig en fin dag med nya glädjeämnen. Kram/R

Inte oss och inte heller dig själv. Jag håller också tummarna för att det går bra. Verkligen. Ett sk gräddvitt drickande är väl vad de flesta av oss drömmer om att klara av. Väntar med spänning på ditt utlåtande.

...äntligen. Slinker in med mitt morgonkaffe. Men här ligger det ju en prinsessa och sover. Sätter mig tyst tyst i en av fåtöljerna och njuter av synen.
Det kanske är att inkräkta...men det känns inte så. Mer som när man ser sina barn sova. Läser den nya dikten. Oj vad fin och nu vet jag att jag aldrig mer kommer att borsta bort en skalbagge. Det är verkligen rofyllt härinne. Lagom svalt. Livet ÄR gott.