Senaste kommentarerna i forumet

5:56 förresten, vad morgonpigg du är :-) själv sover jag så länge jag kan sen får jag lite lätt ågren över vad mycket jag skulle hunnit med bara jag gtt upp tidigare...

Det gör mig så ont om din vackra fru som verkligen tycks må jättedåligt just nu. Kan låta hårt men det är bra att du koncentrerar dig på dig själv så att du klarar dig och dina barn åtminstone får EN nykter förälder.

Du kommer alltid att älska henne eftersom hon är dina barns mor och för deras skull ska du också göra det. Men vi vet väl att inte ens när man själv står stadigt på jorden, utan alkoholproblem, deppiga dagar och trasiga tår kan man rädda en annan människa som är alkoholist, särskilt om denna människa inte själv vill ha hjälpen.

Och du, om du tycker att Naltrexonet hjälper dig så ska du självklart fortsätta med det ett tag till. Såsmåningom klarar du dig utan dem men kan det vara ett stöd i början därute i verkligheten så måste du som sagt plocka det russinet!

Kram på dig!

Nu minns inte jag om jag har hittat till den här bloggen via ett inlägg här på forumet men i så fall tål tipset att upprepas:

Bloggen skrivs av en ung tjej som är nykter alkoholist. Jag tänker att andra unga som hittar hit till oss kanske också kan känna igen sig lite hos henne!

http://metrobloggen.se/callemilla/

Det finns de som har det mycket värre. Men lite måste jag gnälla. Har ni en aning om hur ofta man kommer åt ngt med tårna? Varje dag? Nu är varje stolsben en presumtiv smärtkälla. Varje touch en ilning av smärta. Men, men det håller mig allert. Så här skulle man reagera på varje alkoholklunk...skulle bli lättare att avstå då.

Känns iaf. psykiskt bättre idag. Efter många dagars depp ser jag lite ljus. Mer och mer övertygad om att min flytt till varmare breddgrader ska bli av. Det enda som talar emot är barnens mor...att de ej har samma tillgång till henne. Men nu bor hon två kilometer ifrån dem och lyckas inte ens pallra sig dit en gång i veckan. Jag vet att hon har ett personligt helvete...men hon har väl för fan skyldigheter också? I drygt tio år var vi en familj. Att jag är uträknad är helt ok...men hennes barn? Betyder de ingenting? Min svåger och svägerska gör verkligen ett jättejobb. Med sina egna har de fem ungar hemma...varje dag.

Men om två veckor checkar jag ut...skulle väl behöva en månad till. Men nu är det dags att återta kommandot. Flytta hem till huset. Fostra mina barn. Kasta ut den vackraste...nej, inte på gatan...hon får bo i svågerns lillstuga tills hon har fixat ngt annat. Hör att hon dricker varje dag. Vill inte ha hjälp. Umgås med likasinnade. Har noll planer eller visioner. Inget jobb. En del av mig älskar henne fortfarande...men inte en chans att hon får sabba mina barn. Det blir tufft...men nu ska jag fixa detta. Nykter. Ska faktiskt fortsätta med Naltrexon ett tag när jag kommer ut. Här på hemmet tror det inte på det. Men jag kommer att plocka russinen ur varje kaka jag får.

Nu vaknar hemmet. Frukost och delning väntar. Rutiner.../R

Åkte och köpte massor av penséer (så härligt att kunna köra bil på förmiddagen) som jag sen planterade om i lerkrukor och placerade ut överallt. Jobbade en stund i trädgården i solskenet, klippte rosor så nu ser det ut som om jag slagits med sju vilda katter. Åkte iväg på kvällen och tränade hundarna, det gick faktiskt riktigt bra.

Oron för sonen har jag fortfarande men nu är den hanterbar. Vet inte om jag, som innan, bara förtränger känslorna eller om jag börjar se mer nyktert (i dubbel bemärkelse) på riskerna. Skit samma, jag mår i alla fall okej. Hoppas ni också mår så bra ni kan efter omständigheterna.

Många kramar!

Jättebra att du sätter alla dina känslor på pränt, det har starkt läkande effekt. Fortsätt att läsa och skriva här så ska du se att din resa mot ett tillfrisknande blir så mycket lättare.
Kram!

så den här gången måste du gå segrande ur striden. Och jag sitter på första parkett och hejar på allt vad jag kan. Heja, heja!

Hej MissH och välkommen!
Att skriva dagbok tror jag är riktigt smart. Det finns så mycket att reflektera över när man genomför en så stor förändring i sitt liv som att bli nykter. Genom att skriva kan du följa din egen utveckling. Det kan vara bra att gå tillbaka och läsa, inte minst när alkospöket försöker intala en att det nog inte var så farligt det där med alkoholen...
Kram till dig!
Nynykter

det från mitt håll - det gäller att inte släppa taget.
Det är härligt att följa dig Kalla, ha det fint i vårsolen! Kram / mt

Inte mycket att skriva om allt rullar på och jag mår kanon. Men förra året höll jag upp i några månader och sen åkte jag dit så in i norden. Denna gången försöker förbereda mig genom att läsa mycket, senast var det Cecilia Svenssons bok "Det är hur enkelt som helst, det är bara att förändra hela sitt liv. Alkoholism är en lurig sjukdom och alkospöket kan dyka upp där man minst anar, så jag fortsätter att förbereda mig i huvudet på nästa attack. För den gången skall jag vinna och spöket skall få en kamp den sent glömmer :-) Så kramar, styrka och massa stolthet till er alla,Kalla

Känner så väl igen mig i det du beskriver, helt klockrent. Själv har jag alldeles nyligen bestämt mig för att välja den nyktra banan. Har äntligen kommit till insikt med att jag har ett problem och att jag inte kan lura mig själv längre. Det känns skönt att ha tagit det steget.

Lycka till och kämpa på!

Läste om F... och hans hjärntumör....tre tår känns som det kvittar. Visst är jag en grinig fan som vankar omkring i min "vedbod"men samtidigt tänker jag... lessenfruns historia med den ryska vodkan. Messen. Får mig mer och mer övertygad om att mina ongar inte ska gå igenom det... jag läser om m....och hennes mans slip... Jag läser om er andra föräldrar...om Nn:s nyktra dotter...och mitt beslut växer... Rädda vad som räddas kan! Mina barn ska inte behöva göra Norrland.../R

för mig själv att jag hade problem med alkoholen skapade en enorm lättnad inombords, jag tyckte att det kändes som jag kom till vägs ände. Jag kunde ta beslut som förde mig vidare på min nyktra väg och jag har fortsatt så. Inte ensam eller utan hjälp för jag valde att ta en behandling enl Minnesotamodellen och fortsatte senare på AA som ett led i behandlingen.

Jag fick lära mig att om jag ville ha en nykterhet utan att knyta näven i fickan så var jag tvungen att ändra mitt liv från grunden. Jag startade en förändring som var nästintill löjlig, kan jag tycka nu, men den var nödvändig för mig. Små grejer som att ta en annan väg till jobbet, läsa tidningen från "fel" håll, knäppa händerna och lägga armarna i kors från "fel" håll, äta andra sker till frukost, sitta på en annan stol vid bordet............mm...mm :-)) Allt detta sammantaget påminde mig om vad jag höll på mig dvs förändra mig själv !

Och jag som kunde göra ALLT själv fick ödmjukt böja på nacken och inse att det nog inte var på det sättet. Jag bad om hjälp, och jag fick den hjälpen. Det första och största jag fick lära mig var att lyssna på de som hade gått före mig på nykterhetens väg (Lite vågat att kalla den sendero luminoso kanske ?! ), deras kunskap blir ju till min nykterhet bara jag gör som de har gjort. Enkelt ? Ja, när jag väl fattade det :-)

Det första året i nykterhet var underbart ! Verkligen Rosa Moln, hela tiden ! Jag upptäckte lite kroppsliga krämpor jag inte observerat tidigare, lite åldersgrejs och sånt småtjafs men på det hela taget hade min kropp klarat sig rätt bra genom missbruket. Jag förändrade saker som jag inte trott var möjligt, en del till det bättre och en del till det sämre :-(( Jag äter för mycket ! Men när smaklökarna började kvickna till igen upptäckte jag ju att det fanns en massa gott att äta, tidigare hade jag ju bara gjort momentet vid matbordet. I den mån jag satt vid ett matbord.

Att ta ett beslut varje morgon om att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer och bara se det beslutet som ett beslut för dagen idag så har dagar lagts till dagar som blivit veckor, som blir månader.......:-))

Stanna hos oss här så blir det lite lättare för dig på din nya väg !

Hej Dompa vilket elände med tårna. Och allt på en gång med deppet också. Jag tror inte du fattar själv vilken resa du gjort och gör nu och hur den kommer påverka alla runt omkring dig. Kanske till den grad att du inte alls tycker att du måste flytta när röken lagt sig så småningom. Nej just det, du har börjat röka nu så den metaforen funkar väl inte. Aja.

Du får mig att med ett stort leende tänka på den där Lindeman-gubben (Hasse och Tage) som vankar runt i sin vedbod och fräser "far åt helvete" åt alla som kommer i närheten. Det låter som det är sådana dagar du har nu och jag tycker att det låter rätt befriande, hur jobbigt det än är.

kram
VD

Ditt lugn kan komma ifrån att du nu har accepterat ditt beslut.
Jag har ett problem med Alkoholen och nu befinner du dig inte i ovissheten längre.
Du måste göra en förändring av ditt förhållande till just alkoholen.

Bara den känslan av sin egna insikt kan skapa ett inre lugn.
Du vet att du inte kan/vill/behöver dricka på ett tag för att skapa dig en tid av frizon.
Naturligtvis kommer du att överväga det beslutet många gånger framöver när rutinerna för ditt normala alkoholdrickandet kommer,
Många gånger t.om...

Håll kvar vid känslan över ångesten när du du känner suget,
och minns känslan över lugnet när du tänker på att du inte ska dricka.
Det hjälper, och bryt dina tankar över hur dina dryckesrutiner brukar se ut,
Och tänk i nya banor, det här mår jag bra över....

En missH rework, ett nytt sätt att tänka på ..
Samt allt det du har gjort tidigare är förlåtet om du nu har valt att göra en förändring.
Det var sådant du gjorde när du drack t.ex...

Lycka till!

/Berra

inlägg från dig MissH ! Jag sitter lite trångt till just nu men jag vet att du kommer få fler goa svar här från andra ! Häng kvar och gör som du börjat med att läsa runt och känna igen dig själv !
Vi hörs !

Jag tycker att man ska få skriva om precis allt här på forumet. Det är det som är själva vitsen med det anonyma forumet, att man kan vara naken och sårbar. Har vi inte ägnat tillräckligt mycket av våra liv åt att hålla upp fasader och mörka? Att läsa och skriva också om det som är svårt i nykterheten får mig att inse att jag inte är ensam och det gör mig trygg.

Och eftersom vi inte håller upp några fasader här ska jag erkänna att jag faktiskt flinade lite åt Dompas helt osannolika tåolycka och de efterföljande "har du druckit"? Min elaka humor fick utlopp där. Hoppas du inte tar illa upp, Dompa? Du har min medkänsla också. Jag slogs av en tanke som kanske verkar tillkämpat hurtfrisk att det kanske finns något bra med den där sjukskrivningen, a blessing in disguise? Extra tid att vårda nykterheten?

Barnen var faktiskt en starkt bidragande orsak till mitt beslut att vara nykter. Min äldsta är sjutton och har inte visat något intresse för alkohol hittills, inte ens smakat. Men det var tanken på att barnen ska börja dricka och att vi ska dricka tillsammans avskräckte mig. Jag stod helt enkelt inte ut med tanken. Även om samhället är helt marinerat i alkohol så tror jag att vi nyktra föräldrar är viktiga föredömen. Barnen gör inte vad vi säger åt dem att göra. De gör som vi gör. Actions speak louder than words.

Kram till er alla kämpar!

Barnen ja..
En av de största anledningarna till att jag kan styra upp mej såpass bra som det väl faktiskt ändå går är nog att jag har tonåringar..
Jag har hämtat ut den yngsta på Maria Ungdom en gång, fått insikt i hur det går till idag.
Det är riktigt, riktigt otäckt. Ett sms till "vodkabilen" så har du en hela ryssimporterad skit till adressen på en kvart. Och dom messar... massor. Och köper inte en.. Speciellt illa är att det blir första kontakten för många. Redan i sexan, sjuan.Man shotar eller blandar med läsk. Har nollkoll på varken smak eller styrka och poff, så har man 2.6 promille som min dotter hade och precis ALLT kan inträffa.
Sist det hände, dock inte med alltför allvarliga följder, lämnade hon mej nummret frivilligt. Jag kontaktade närpolisen och tänkte helt naivt att det skulle vara intressant för dom.
Men det krävdes att jag skulle uppge namn, adress och tid för "leveransen" och eftersom vi inte pratar om speciellt mysiga grabbar så kändes det liksom inte helt ofarligt.
Ingen har lämnat ut nummret förrut, inte ens under den värsta fyllan då det finns en hotbild med. Såklart.
Hursomhelst så vaknade jag upp. Och är man ensam kan man behövas som mamma. Kunna köra bil är en hit om det drar ihop sej och nån behöver hämtas. Hon har skött sej hur bra som helst jättelänge men man vet aldrig.

Så, lite sjukt nog var det kanske tack vare ryssk vodka som jag nyktrade till.
Med kamp mot tröstdrickandet hela tiden förstås..

Ta hand om er så ni kan ta hand om era barn!
Kram.

En för alla, alla för en eller vad är det riddarna säger vi har ju samma mål och samma fiende- Klart vi vinner!

Sitter på jobbet med en kass mobil, så svårt att skriva så jag läser mest. Jag mår bättre nu och tanken på att dricka är långt bort, jaja, kan väl bero på att jag faktiskt jobbar men jag tror jag ska fixa det här. Det ska vi allihop göra, eller hur!

Du skall veta att vi tänker på dig, hoppas att det är så ok det kan bli//Kram Kalla

- den tar jag till mig. Tack! / mt

Spendera 80 % av din tid till att fokusera på morgondagens möjligheter istället för gårdagens problem.Försöker du köra in i framtiden med blicken fäst i backspegeln kommer du att krocka

När man slår sig får man lov att svära och det hoppas jag att du gjorde, högt, för det hjälper. Fy vad jag tycker synd om dig, hade du varit här så skulle jag blåst på dina tår nu när du inte får ta något smärtstillande.
Men nu måste väl ändå måttet vara rågat för din del, nu borde det bara bli bättre och bättre. Och om några år sitter du på ett café i toscana och sippar på en espresso i skuggan under ett olivträd.
Tröstekram!

den här fantastiska kvinnan på Gokväll och var bara tvungen att leta upp henne på nätet för att lära mer. Så hittar jag ett kapitel om hennes förutsättningar och hennes sista kommentarer om att fokusera på det positiva satt sig direkt i hjärtat på mig. Jag blir så otroligt berörd av såna här duktiga människor och jag försöker höra vad de kan berätta för mig om hur jag ska leva mitt liv.

Typ lär av "Di Gamle " :-)

http://www.anneliwester.se/mina_forutsattningar.html

Lilltån spretar rent ut...tejpas ihop med de andra. Tack Stigsdotter för "dumma sockerkaka", älskar uttrycket...för att det betyder noll, men ändå allt. (kan du ha menat sockel?)Ja du kalla, nu känns det som min kvot är fylld. Vad mer kan hända...jo, jag vet...allt. Det är som du skrev...ibland kommer allt. Känns som GUD passar på att tömma hela blåsan på en gång... Men mig ska varken han eller burkaspöket ta... Nu börjar jag om. Filar på mina nya holkar...Magnolia är vacker, lite som kalla...vit, men rosa, gröna blad. Stigsdotter är svår...lite kaos...tänker mig klassiskt...men hur fan bygger man en klassisk holk? Jag tänker äggskalsvit med mörkt mörkt grå, nästan svarta inslag...men, men..."Time will tell"...

Iaf. en turbulent vecka för mig...kämpar på...nykter, grinig och redo att bitas. (tänker på Berras "om du sätter dig på mig, så tar jag ett stort bett ur arsl....ditt") /R