Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat Dompa!

Jag kommer att tänka på Ronja Rövardotter. Hon säger ju att man måste vara vid älven om man skall akta sig för att ramla i älven.

Kanske är det också så emellanåt att man måste hålla en ölflaska i handen för att veta att man klarar av att inte öppna den.

Var rädd om dig.
/H.

Tack vare detta forum står öljäveln orörd. Inte utkastad genom fönstret...vågade inte ;-) inte uthälld på toa...utan den får bara stå kvar. Taskigt mot de som städar vagnarna men just nu skitviktigt för mig. Jag tänker inte ens bry mig sä mkt så att jag bemödar mig med att städa bort den... Tack än en gång, forum och framför allt mt och kalla. Ha en bra förhoppningsvis nykter kväll allihopa, och var kvällen inte nykter så tar vi nya tag imorgon. I all ödmjukhet/R

Låter skönt att du låter så stark, jag jobbar i kväll så jag är vi datorn ganska så sent. Så vi får väl låtsas att det här är en chatt :-)

Men att hälla upp i glaset och föra det till min mun känns oöverstigligt. Mkt konstigt./R

Nej jag kan inte få komma in redan ikväll. Rehabhemmet är som vilken buisness som helst. From. imorgon får de betalt för mig. Men det är lugnt nu...tror jag, kanske är det Naltrxonet som ger sig till känna? Min impuls är att dricka men mitt sug är obefintligt.

Du är så stark men släng flaskan när du går av tåget, tänkte först att du skulle slänga ut den genom fölnstret. Men då kanske dom slänger av dig från tåget :-)
Håll ut nu, kan du inte få komma dit i kväll redan?

Och det var nog ett nödbloss. Har inte druckit ur flaskan...bara tittat på den, smekt den... Hur sjuk är inte jag. Istället har jag surfat runt på detta forum. Jag är inte hundra men suget börjar lägga sig, dessutom börjar ölen bll varm. Jag tror jag kommer att fixa det. Tack för stödet mt och kalla. Jag ska klara detta. Låta flaskan stå kvar och påminna om vad den kan göra :-) TACK

Nu skulle vi behöva en chatt på denna sidan så vi kunde stödja dig. Skickar så mycket styrka till dig och hoppas du tar en beslut för din egen skull//Kalla

Dompa! Jag tar mig friheten att skriva det eftersom du sänder ut något som jag ser som ett nödbloss (ja, jag är i seglingstankar nu så därför nödbloss)!!! Ta en dag i taget, idag hoppas jag du har kraft att hålla dig nykter!

/ mt som lägger sig i

Ensam på tåget som ska föra mig till staden med hotellet. Klockan 07 ska jag checka in på hemmet. Hela familjen vinkade av mig...som om jag skulle ut i krig... Jag märker att jag förhalar, vill inte berätta... Men, det första jag gjorde efter att tåget rullat ut från perrongen var att gå in i restaurangvagnen och köpa en "Månadens öl". Nu sitter jag här och smeker flaskan. Inser att det är detta jag ville ha. "Belöningen" för att ha härdat ut med mitt djävla liv. Men ändå inte... Jag inser att jag ÄR lyckligare nykter, mer i focus, mer i kontakt med mig själv. Det är sant. Men ändå; Att bara få falla en stund, att få vara ensam och inte behöva leva upp till omgivningens krav? Vad är mer ensamt än en anonym snubbe på ett tåg? Än så länge har jag bara klappat flaskan. Jag vet att den förtör allt! Incheckningen på hemmet, framtiden...men en del av mig skiter i det. Tänker att par öl mer eller mindre kommer inte att förstöra. Jag kan ändå gå upp 05 imorgon bitti och checka in... Nu är det djävlar inte vackert! Välkommen hit evazebra! Mig ska du inte ta rygg på, men jag är glad att du hittade hit. För mig har forumet varit ett superstöd. Jävlar vad vek jag är just nu...och ledsen..../R

Hade shoppingsöndag med stora bonustjejen i dag, kollade mitt konto och trodde jag hade glömt någon räkning för det var för mycket pengar på kortet. Men det hade jag inte insåg jag nu när jag kollade, men 15 veckor utan något besök på bolaget har gjort att kontot växt och kilo försvunnet.
Blir nästan rädd när jag tänker på det, men kul hade jag och tjejen i dag. Så vi shoppade loss och avslutade med besök på en resturang och hade en kanon söndag. Tänkte på det när vi satt där, att jag faktiskt njuter av livet och att jag är nykter. Hoppas att jag skall hålla kvar vid den känslan när jag börjar att vackla, för dom dagarna och stunderna kommer ju.
Vad jag hoppas att ni andra har haft en bra söndag//Kram Kalla

Jag har läst din berättelse och den berörde mig djupt. Jag är själv i början av din berättelse, att ha fått insikt om att jag faktiskt har ett problem. Alkoholen. Jag har supit i stort sett hela året varje dag. Had ett uppehåll på 11 dagar och skulle "bara" ta ett glas vin med mina vänner. Sen blev det varje dag. Har haft ungar hemma över påsken och jag drack även då. Sista dagen var vinet slut. Jag tog ett glas gin istället och tappade kontrollen. Shit.
Din berättelse ger mig styrka. Kan du så kanske även jag kan. Jag börjar också inse att behandlingshem kanske är ett alternativ. Men jag skäms ju....

Satt precis och skrev i din tråd...hade loggat ut och såg detta. Underligt! Iaf; Jag glömde säga att jag tror på dig med! Mycket! Vi fixar det i slutändan. Följ mina råd ;-) Gårdagskvällen var hemsk. Där satt jag; Sista chansen att hänga med ongarna och jag längtade bara efter krogen. Att få "umgås" med andra fyllon som inte bedömde eller ifrågasatte. Jag inser att detta ÄR en sjukdom. I början tyckte jag att det var väl bara att "låta bli". Men så enkelt är det inte. Blev iaf hemmavid (vilken djävla bonnläpp jag är) och tills slut kom jag till ro. Ikväll sticker jag för att checka in på hemmet imorgon bitti. Så nu blir det kvalitetestid med ongar. Idag har vi ridit igen. Ont i hela underkroppen...då menar jag stjärt och paket. Men fint var det. Rogivande... /R

Inte har du sårat mig. Du skriver som det är, det är därför jag tycker så mycket om dig. Jag vet att jag just nu är en looser; Ensamstående alkoholiserad, sjukskriven trebarnsfarsa. Det hade jag aldrig räknat med när jag började min resa...min resa mot ett värdigt liv! Haha. Stora ord...men det är sant. För fyra-fem månader sedan var jag en "lyckad mellanchef, med stor villa (ja, den finns ju kvar), vacker fru och vad jag trodde glada barn. Inte en sjukdag på över tio år. Vänner som respekterade mig (men de speglade ju bara sig själva) och en lite självgod attityd. Konstigt nog är jag lyckligare idag. Konstigt nog...värt att upprepas. Ikväll ska jag checka in på hotell igen då mitt behandlingshem ligger så illa till från var jag bor. Denna gång utan syrran. Bara det blir spännande, nu är jag anonym. Reste mkt i mitt jobb, hade många hotellnätter men då såg jag dem inte som ett äventyr. Bara jobb som skulle granskas och alldeles för många whiskyn ensam i hotellbaren eller på rummet. Men nu blir det skönt. Inte så jag ogillar min familj, men alla behöver vi lite ensamtid. Har du ekonomi nog (får det intrycket) så ta den där resan innan sommaren. Som du skrev så har ju dina vänninor mått bra av ensamresorna. Bara sjukskriv dig och stick iväg. Du ljuger ju inte ens, du är ju sjuk. Min fru gjorde en liknande resa med en vännina, det blev inget bra. Bara alkohol och senare jätteångest. Utan ensam ska du resa. Sola mycket, liten middag på restaurang där den lokala servitören flirtar lite... Bra böcker...men inga utflykter, inga "måste ses", man behöver inte se varenda djävla tjärn och kyrka. Min resa blir till hemmet; Bygga lite fler fågelholkar och förhoppningsvis bygga lite ryggrad. Önskar dig allt gott. Kram kompis/R

...tänker jag på ibland också. Det är något speciellt med den där sista gången och av någon anledning vill man alltid att den skall vara speciell, gärna med någon form av ritual. Det gäller nog de flesta "sista gångerna".

En nyskild kollega sa att om hon hade vetat att det var sista gången hon kysste sin make när hon gjorde det så skulle hon försökt minnas just den kyssen. På något sätt vill man att det sista glaset skall bli speciellt, att det skall bli ett avsked. Men, det där väl egentligen bara larv, inte sant. Varför skall man försöka göra något fint och bra av något som ju faktiskt är dåligt för en själv, något som man vill ge upp och få bort ur sitt liv?

Tänk så här istället att det kan vara sista chansen att bevisa dig inför dina barn, inför dig själv och vem annars du vill.

Kör hårt, jag tror på dig krigarn!

...det där som jag tänkt så länge på men aldrig kommit till skott med: att ta en semester, ligga i solen och bara vara. För ungefär ett år sedan (eller var det 2??) skrev jag beslutsamt i min Facebookstatus att Nu, nu ska jag äntligen göra slag i saken och boka en resa till bara mig själv. Usch jag tror verkligen jag behöver komma bort och vara för mig själv, varför är det så svårt att ta sig den tiden??

Nu finns det inte så mycket kvar hemma, maken drack själv upp whiskyslattarna igår och jag har gjort slut på ginflaskan som han trodde jag inte fick upp (bra det är med polygriper hemma). Nu är det tomt tror jag, slivon får stå orörd.. Jag sa till honom att det går inte, vi kan inte ha flaskor hemma, du får gömma de öppnade flaskor du har. Hans "hemmagjorda" single malt flaskor från egen tunna i Skottland tror jag att jag inte ger mig på, i alla fall inte om de inte är öppnade. Nu gäller det. Jag har fått hem den där stora AA-boken, får se om det kan vara något för mig.

Skall nog fundera en gång till på det där med att åka iväg. Jag har flera väninnor som har gjort egna resor, åkt iväg helt ensamma och har funnit att det ger väldigt mycket till själen. Usch vad trött jag är. Ikväll är jag ensam, maken är på whiskyprovning. Den tog nog slut för flera timmar sedan men varför komma hem när man te behöver? Ganska skönt har vi det själva här i soffan, jag och gammelkissen. Barnen och jag har ätit tacos och badat bastu. Våren gav ju upp här hemma och det kom en massa snö istället. Tjejerna har tydligen lärt sig från en herrkväll här hemma att man skall ut i snön när man bastar så vi sprang ute i trädgården och rullade oss i den hårda snön.

Dompa, förlåt om jag sårat dig med mina kommentarer om "värre". Naturligtvis går det inte att mäta smärta eller ågren. För mig betyder "värre" i detta sammanhang helt enkelt "mer öppet". Mer ärligt om du så vill. Alla vet. Som du säger, du kanske får byta jobb sedan. Här hos mig vet den närmsta familjen (fast tror säkert inte att det är så farligt), mina arbetskamrater vet inte ( förutom de som rejält utsatts för den packade mig, fast då var de själva rejält berusade...). Kanske är det lättare om alla vet, om man kan ställa sig upp och vara helt naken: här är jag! Istället för att smyga och låtsas att allt är bra. Jag nämnde en gång på jobbet att jag öville dricka mindre, blir lite för mycket ibland. Någon sa, det är väl ingen risk för dig?! Jag vet inte om den personen var med förra julfesten...

Natti natt från mig, kämpa duktigt och må alla dina demoner vika hädan!

Som många andra även sagt här tidigare så tycker jag bestämt att du ska se till att få bort all sprit ur barskåpet. Att gå på AA och samtidigt ha sprit hemma känns nog lite fel.
Om din man ändå känner till problemet så borde det väl inte vara så stor sak att be honom ta bort sina flaskor och förvara på något annat ställe.
Vet själv hur det är.. då hjärnan bara slutar fungera så fort men vet av sprit som finns tillgängligt. Som jag också själv konstaterat på min tråd så är det nog nr1 av saker jag måste undvika..
Ja, kanske är det så att du skulle må bra av att få ta det lugnt och rå om dig själv ett tag? Eller känns det bättre att jobba och vara bland folk?

Hoppas du får en bra helg!

Dagens första skratt. Du borde vara terapeut! "Skiljer pojkarna från männen", den tog!!! Idag ska jag försöka att vara en man ;-). Men hela tiden pickar "sista chansen" på. Sista chansen till glömska....sista chansen till att svika mig själv? Ja den kan jag ta... Sista chansen till att svika mina barn? Det får inte bli så. Naltrexonet känns inte alls nu. Det är nog det som menas med kryckor...tänk om kryckan inte håller? Tack Lilja! Tack Lelas.. /R

Med all respekt till ÄEVD. Men jag tror att du tar plats. Även om du står längst inne i ett hörn...kan det vara så att det är till det hörnet blickarna letar sig? Att ta plats betyder inte alltid att vara i centrum. Vilket även din lärare och arbetskamrat vittnat om. Nog om det... Jag blir bara så ledsen när du undervärderar dig själv. Eller jämför... Du skrev att att tex jag hade det "värre", vilket verkligen inte är sant. Jag har slängt all min skit i ansiktet på alla i min omgivning. Och det lättar verkligen på trycket. Inte att hela omvärlden ser mig som "Dompa, offret, som vi bör vara snälla emot" utan för att jag slipper den biten av hyckleri. Jag är fortfarande skiträdd. På jobbet vet de att jag har "gått in i väggen". Bara min närmaste chef vet vilken vägg det är...och det betyder förstås att alla vet. Men så får det vara. När/om jag kommer ut från hemmet. När/om denna resa till nykterhet slutar ok så är jag fullt på det klara att jag måste byta jobb, hem, ort etc. för att ge mig själv och barnen en ärlig chans. Men då får det bli så. Jag är övertygad om att du har det "värre" om man nu kan mäta smärta. Att barskåpet lockar har jag all förståelse för. Även dina räder hos AA. Vi är alla olika, men även jag kände att AA var inte min grej. Folk är toksnälla och förstående...men kan de hålla mig nykter? En sponsor? Ja varför inte? Men jag behöver inte fler vänner...jag behöver ett tänk som gör att jag kan hantera vardag och tillkortakommanden utan alkohol. Din man vet att du dricker, din svärfamilj likaså. Snälla vackra kompis; Se till att hjälpa dig själv. Ingen press...inte idag...men låt tanken gro? Jag menar inte hemmet, jag menar inte myndigheterna. Utnyttja det välfärdssystem vi har. Sjukskriv dig. Ta en semester när du är helt ensam, där du bara kan ligga i solen (eller ngt annat, vad som tilltalar dig) och låt bara Stigsdotter sjunka in. Bara vara. Ngnstans ingen känner eller förväntar sig ngt av dig...och du skriver att du är flummig. Me too. Good for us! Kram /R

Starkt av dig att klara det fast det strular på jobbet, då växer man en bit till. Jag bytt butik i början för att slippa frestelsen att slinka in på bolaget när jag fredagshandlade, alla knep är tillåtna//Kram Kalla

Återigen bevisar du vilken krigare du är!

Ser vidriga och tunga känslor i vitögat.

Tillåt dig att må piss.

Det MÅSTE få vara så när man bryter!

Jadu, inte konstigt att sakna en virre, jag skulle gärna vilja ha ett glas vin..om det inte vore för att jag igår IGEN blev påmind om tokerier under min senaste fylla.

Då inser jag vilket problem jag har.

Håll ut i snöstormen Dompa!

Det är det som skiljer pojkarna från männen!

Liljakram

Härligt med ett livstecken från dig, Dompa!

Det är inte alls konstigt att du är nedstämd. Det vore konstigare annars.

Vad härligt att du återvänder till behandlingen på måndag - heja dig! :-)

/H.

En stressig vecka har detta varit. Eländes eländen på jobbet. Nya arbetsuppgifter förutom dom gamla, en dator som strulat till max osv.
Drickandet har jag dock klarat att avstå från. Det längsta jag varit helt nykter på länge.
Men hade inte helt räknat med att man skulle bli så här pass lättirriterad, skör och stressad. Har väl kanske också ganska hårda krav på mig själv och analyserar allt lite för mycket. Andra tankar vaknar till liv också. Vänner man inte hört av sig till på länge och borde ta kontakt med osv.

Nä det är nog så.. att ingen alkohol får finnas i detta hus. Det svåraste momentet varje dag har faktiskt varit att ta sig hem från jobbet utan att slinka in och köpa nåt på vägen hem.

Nåja, är väl också bara en gammal vana att vänja sig ifrån. Så blir det väl lättare så småningom. Nu har jag lämpligen fått en förkylning så frestelsen denna helg lär inte bli så stora.

Blev mycket negativt här nu :) Men skönt att skriva av sig lite..

Det är vad vi har i min landsända. Snöstorm!!! Hur kunde det bli såhär? Litet som när man försöker hålla sig nykter. Det går bra...man ser en ljusning men sen ett, tu, tre...tillbaka på på noll igen. Som ni märker så har jag litet problem med snön. Nykterheten då? Jodå, jag har fixat det...men jag känner mig fruktansvärt nedstämd. Vet ej om det är Naltrexonet eller om det bara är livet som har hunnit ikapp mig? De sista månaderna har det varit så djävla mkt trauma så jag har inte ens hunnit känna efter. Nu hinner jag...och jag mår piss. Jag läser mycket här och blir ännu ledsnare. Folk hoppar av...och hela tiden trillar det in nytt folk. Jag är glad för att de hittat hit, men knäckt över att det ska behövas. Att vi är så djävla många...samtidigt blir jag lycklig av att läsa här. En del gör ju verkligen framsteg. Tar bautakliv. Ni ska vara så djävla stolta!!!På måndag ska jag in på hemmet igen. Hoppas jag får avsluta min resa där denna gång. För övrigt håller jag med PiL. Det ligger en viss skev prestige i att inte tillåta Naltrexon och liknande på hemmet. Vad är farligheten i det? Fattar ju att de vill att man ska kunna hantera nykterheten utan krycka...men som tex. i mitt fall; Är det inte viktigare att ongarna får en nykter föräldrer. Hur fan det än går till? Ja, det var mina morgontankar. Inget vidare upplyftande. Längtar jag efter en Wirre? Yep! Ska jag ta en? Nej, för fan. Nu ska jag ut och späka mig själv. Hugga ved i snöstormen åt svågern...borde väl få mig på andra tankar. Ha en bra dag tilltuffsingar! /R

Bra val att ställa undan flaskan Annelie, att markera för dig själv! Och hej Hemasch, det du skriver här ovan är en del av det mina tankar snurrar kring just nu efter en längre tids nykterhet. Jag har ju också egentligen tänkt precis så. Att ingen ska behöva rätta sig efter mina nya vanor, eller rättare sagt att ingen ska behöva lida för mina beslut, mitt val, min oförmåga att hantera alkoholen. Mig behöver man inte visa den hänsynen minsann! Men varför inte tänker jag nu efter den senaste tidens händelser där jag utsätts för konsekvenser av andras drickande?? Varför ska inte dom lika väl ta hänsyn till mig? Är det inte typiskt oss med alkoholproblem, med lågt eller obefintligt egenvärde som följd, att direkt gå in i rollen där vi tar på oss ansvaret för andras välbefinnande (kan man kalla det välbefinnande när de vill kunna dricka?) och inte i första hand se till att våra egna behov blir tillgodosedda. Mina tankar i denna tidiga morgon, önskar er en fin lördag!