Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du går till AA till slut hittar du din styrka, men hjälp dig själv genom att ta bort alkoholen från hemmet. Jag skulle aldrig klara av att ha något hemma just nu och vill inte plåga mig själv så heller. Verkar ju som att vaxa benen långsamt, ingen hitt det heller :D Kramar Kalla

Tack snälla Stigsdotter för din kommentar om att jag behöver min styrka till ev sjukdom, den gick rakt in. Otroligt hur bara en kommentar fick mig att tappa lusten till att döva oron med alkohol, ni är fantastiska!

hemasch, bra jobbat! Skönt att höra att du kan se det positiva i tillvaron.

...jag vill ju egentligen ha en flaska vin eller två, att stå och klunka Caipirina ger mig ju faktiskt ingen glädje alls - jag bara inbillar mig att det ska det. Det är vinet som är min svaghet och det har vi inte hemma. Då blir det starksprit istället, som ju är värre, men inte ger mig den effekt jag vill ha. Så varför gör jag det? Jag håller på att tömma ut slattarna och snart är det bara makens finwhisky kvar samt oöppnade flaskor. Det är nog så det måste vara - att inte ha något hemma.

Jag ska ta mig iväg på ett AA-möte nu under lunchen. Här där jag finns kan man gå på ett möte på lunchen och sedan ett efter jobbet om man vill. Jag hoppas att detta skall ge mig styrka att sluta dricka. Fast det känns knasigt att det skall gå åt så mycket tid till möten när jag knappt hinner iväg att träna... ja ja, har man tagit fan i båten...

Ha en bra dag allihopa!!

Vi har en sån lirare här i stan också. Som gör sina besök hos oss på jobbet. Inte alltid så att det passar sig att han kommer. Han dök upp under en mässa i höstas. Klampade in som om det var den mest naturliga sak i världen. Han letade helt klart efter någon av oss. (såklart är han välkommen till mässan, men det är inte det han söker)
Det som gjorde ont i mig var att ingen av de präster som var där bemödade sig att se honom och prata med honom. (det var tre-fyra stycken där utöver den som förrättade mässan) Det var vaktmästaren som gick fram till honom och pratade med honom och gick med honom ut.

Änglar kan finnas där man minst anar det. Själv spelade jag, men det hade suttit rätt fint att sluta för att gå fram och prata med honom. Hur var det nu med dessa mina minsta....?

en sväng in på vårdcentralen för en "normal" liten åkomma häromdagen och när jag kliver in innanför dörren står där en liten lagom påstruken herre med en lila påse i handen.Han tillhörde avgjort den typ av alkis som har utsett parbänken som sitt hem. Han hejade glatt på mig och jag hejade lika glatt tillbaka och vi tog varandra i handen och hälsade rejält !

Som vid många möten med människor man hälsar på så gick hjärnan på högvarv : "Vem är detta ?? Borde jag känna igen honom ?? Och vad i jösse namn heter han ??

Nu var ju inte det så viktigt för honom att jag inte verkade vara med i matchen för han pratade glatt på. Och han hade en viktig sak att berätta för mig, en sak som var så stor för honom att han kände att han var tvungen att delge mig den goda nyheten.

Hans son skulle ta kockexamen i en annan stad och han var så stolt över honom.

På min fråga om han skulle åka dit och vara med på examensfesten fick jag bara ett svävande svar.

Hans kompis kom nu ut från toaletten och hade bråttom ut därifrån förmodligen för att personalen nog har för vana att ringa vakten när de gör sina besök. Min "kompis" vinkade adjö med ett leende, för några timmar var han lycklig för att hans grabb skulle ta kockexamen. Sen ska verkligheten komma ifatt igen och ångesten för att han inte är med sin son på hans stora dag kommer att ge mångårig effekt.

Den ångesten är inte lätt att bli vän med. Jag vet hur det är.

Inne i varje alkis, bakom dimman, finns en människa. Jag måste ständigt påminna mig det så jag inte dömer folk bara på utseendet eller spritlukten, det kunde mycket väl ha varit jag som stod där.

Det märkliga var att detta hände samma dag som jag var på ett föredrag av Annika Östberg. Också en människa som var djupt ner i helvetet och som nu tagit sig ur det och lever ett så normalt liv det bara går. Min små bekymmer bleknar i jämförelse och jag blir så imponerad över hennes livsresa och jag är enormt lycklig och tacksam över att jag fick ge henne en kram :-) Gå och lyssna på henne om ni får tillfälle.

Jag är nykter idag, och jag är stolt över det, och detta för att jag inte tagit det första glaset.

Hoppas du haft en underbar dag//Kalla

att läsa om dina positiva tankar, Annelie, och det lilla stråket av - lycka! Det är du så väl värd.
Kram från Nynykter

Woohoo :-) En dag i taget, var det va? :-)

Igår var det lite småjobbigt. Kände mig allmänt orolig och nedstämd. Den där "dagen 1" är alltid värst. Jag önskar att jag inte behöver uppleva den igen. Det vore underbart!

Pallrade mig iväg till ett AA möte igår. Det var en ny grupp som jag inte hade träffat förut. Vi var bara 5 stycken, så det var lättare att våga dela med sig. Jag är inte den som i vanliga fall gillar att prata inför stora grupper.

Det regnade inatt, här där jag bor. Imorse vaknade jag till frisk och härlig luft och en strålande sol. Det ska jag fokusera på och njuta av idag!

Kram

Håller med PersonligaPersson där. Häll ut skiten!

Jag har än så länge inte varit nära ett återfall och det tror jag beror på att jag inte har en droppe alkohol hemma. Jag brukade dricka omåttligt hemma när jag var ensam eller trodde att barnen inte märkte, men i sociala sammanhang och hemma hos andra drack jag alltid lite lagom. (Snacka om hyckleri!) Så att tömma hemmet på alkohol var en förutsättning för att lyckas. Hemma hos särbon finns det alkohol, men där är jag sällan ensam så frestelsen finns inte där på samma sätt. Dessutom har jag berättat för honom om mitt beslut och det är en spärr. Jag kan alltid prestera stordåd när jag har publik (suck!)

Din familj verkar ju stötta dig genom att inte dricka alkohol till maten, så nog skulle de ställa upp på att tömma barskåpet eller låsa in spriten på något ställe som du inte kommer åt? Jag har fått intrycket att konsumtionen för din del ibland stannar vid små klunkar, men jag tror det ligger enorma psykologiska vinster i att istället avstå helt eftersom man då kan känna sig så väldigt nöjd med sig själv.

Ta all hjälp du kan få, Stigsdotter! Du är värd att få må bra och vara nykter.

är bättre än inga steg alls, jag tycker du är duktig och stark som skriver här, och du vill ju ha en förändring. Utifrån vad var och en har med oss i vår ryggsäck så är den nog lika tung för oss alla, det ser bara lite olika ut. Styrkekram till dig.

Jag har nu pratat av mig med vännen, någon dag skall jag nog visa henne denna tråd men det är långt in i framtiden. Känns alltid bättre när jag pratat med henne, hon brottas med sina problem så vi har ett ge och ta förhållande, synd att hon inte är man då hade jag gift mig med henne :-) Hunden och jag har skrämt djuren i skogen med en underbar tur utan regn. Tror att jag botar lite av flykten med att ta ut mig fysiskt, sen har det ju fördelar med att flåset börjar bli bättre.
Håller med dig Stigdotter vi slänger honom överbord och hoppas att han inte kan simma :D
Tack för allt erat stöd, denna sida rädder mig så många gånger// Kram Kalla

...bara för att man halkar till lite. Men jag funderar på varför du inte helt enkelt häller ut allt du har hemma. Då blir det ju inga små klunkar då du har garden nere. Då behöver du besöka bolaget, och det är en bra mycket längre process som du kanske hinner hejda på vägen.

JAAA, så bra du skriver!! Att inse hur sköra vi är och hur lätt vår balans kan rubbas!

Ringa vännen, skriva på forum, valla vovven trots regn! YES!!
Vilken bedrift och VILKEN VINNARE du är med det tänket!

Just att observera sig själv och sitt mående och förstå hur det påverkar ens tänkade om alkohol!

Nu ska jag också ut och gå i regnet bara för det, utan vovve visserligen men inspirerad av dig!

KRAMAR!
/Lilja

Det betyder så mycket att se att ni tagit del av mina tankar och lämnar spår efter er här bland mina funderingar. Här kan jag vara öppen som ingen annanstans, tänk vad gott det kan göra att bli sedd av okända människor som kan förstå hur det är!

...och finns de inte så skapar han dem, den lille alkoholdjävulen. Det där är typiskt en sådan tanke,
"jaha, jag har säkert en dödlig sjukdom, då kan jag lika gärna supa lite till". Näe, vet du vad, har du en sjukdom så behöver du all styrka till att bekämpa den inte till att bryta ned alkohol.

Faaast, det är klart att det inte är något farligt. Håller tummarna för dig! Jag upplever att det händer mycket både här och där på kroppen när man blir äldre - det är prickar, knölar och fläckar hit å dit. Det är nog ingen fara ska du se.

Visst är det härligt när det blänker till små stunder av lycka?! Skriver blänker till för det är verkligen korta små blink och precis som du sätter jag ett frågetecken efter dem: var det...glädje??

Usch jag måste försöka ta mig ut i en skog lite oftare, jag gillar ju det!

Kram på dig!

Ju äldre jag blir desto bättre blir de, kanske för att jag med erfarenheter i bagaget förstår dem på ett nytt sätt! "har man tagit fan i båten får man ro honom i land", så är det ju. Är man så dum att man börjar dricka så mycket att det blir till ett måste så får man se till att ta sig igenom det hela. Fast lite rebellisk som jag är kan jag inte låta bli att tänka: måste man ro fanskapet i land, kan man inte helt sonika tippa honom över relingen? Jo, så gör vi, av med eländet!

Vad härligt med hund som tvingar ut en på skogspromenader, skogen tror jag är ett bra ställe att hänga i och hämta kraft ifrån!

Kram från mig

Mitt liv befinner sig i den reklamen, jag är en liten råtta som är med i ett expriment. Så fort jag känner mig stark och börjar få ordning på livet så händer det något.
Stress är mitt stora hot mot mitt nya liv och för i vanlig ordning så vill jag fly in i dimman, slippa alla kännslor som väller upp.
Man inser hur skör nykterheten är när man efter ett telefonsamtal, bara har en tanke i huvudet: FLYKT!
Men nu skall jag ringa vännen som stöttar och orkar få min hjärna på andra tankar, sen blir det milen i skogen med hunden skiter i om det regnar.
Vissa dagar är sämre än andra, men om man fått fan ibåten så får man ro den i land.Kramar till er alla där ute

Men ring dom nummer du fått, det är ju människor som gjort samma resa som vi gör. Ibland är det ju lättare att prata med någon som inte är så nära. Vi måste våga be om hjälp annars klarar vi aldrig det här, jag lastar av massor på en bekant som har matproblem. Vi använder inte samma drog, men våra problem är det samma. Man är inte starkast ensam och styrka kan vara att visa svaghet// Många kramar Kalla

Känner igen de negativa tankarna och ångesten de skapar, det känns i hela mig hur dåligt du mår nu. Men du är ju så duktig, du har klarat det innan, klart du kan klara det igen. Försök att säga bra saker till dig själv, hitta det positiva som finns och försök hålla fast de tankarna. De fungerar för mig men jag vet, man måste kämpa jättemycket för det är så mycket lättare att släppa fram det negativa och vältra sig i sjävömkan. Det gör bara skada så försök vara snäll mot dig själv. Du kommer att fixa det här för du är så duktig!

Kram!

Nyss hemkommen från en långpromenad i skogen med hundarna, i duggregn, underbart! Jag gick och övade mig på att tänka positiva tankar om mig själv. Sen gjorde jag listor i huvudet på allt jag vinner på att vara nykter. Upptäckte att jag kan tänka på olika sätt; "Nu slipper jag ljuga om att bilen är trasig när det är snöstorm och grabben vill ha skjuts till skolan" = inte bra, gav mig dåligt samvete. "Tänk, nu kan jag skjutsa grabben till skolan när det är snöstorm" = mycket bättre.

Imellanåt stannade jag till och vände upp ansiktet mot duggregnet, kände de smekande dropparna mot huden. Då kunde jag känna ett litet uns av en känsla som måste varit... lycka.

Om ett par timmar ska jag till vårdcentralen för att kolla upp en hudförändring i ansiktet. Lite nervöst. Det har faktiskt funnits stunder när jag tänk att lika bra det är något allvarligt så får jag en legal anledning att trösta mig med att dricka! Hur kan en människa vara så funtad att hon önskar sig en allvarlig sjukdom för att få en anledning att dricka?!!! Jag blir riktigt mörkrädd för mig själv.

Kämpa på där ute!

...framåt, men så trillar jag dit igen. "bara en liten klunk" Jamen det blir ju aldrig bara en klunk eller hur? Det är ju allt eller inget, eller hur! Sen när man tagit den där klunken så tänker man att allt är förstört så då kan man ju lika gärna ta en till när man ändå håller på. Visst?

Jag blir så trött på mig själv. Försöker tänka på några av mina duktiga vänner här inne som har det så mycket värre än jag har det, Dompa t.ex. som åkt in på hemmet, bor på liten ort med skvallriga medmänniskor och kanske förlorar sin vackra fru.

"ja just det!" vänder den lille alkoholdjävulen på det hela "JAG har inte sådana problem, för mig går det bra att ta en liten klunk emellanåt". Jamen nu ja försöker jag invända. NU kanske det inte är så illa men hur blir det när familjen inser att jag dricker i smyg? De avstår från alkoholen till maten men jag huttar på friskt för mig själv!

Jag som tyckte att jag så sakteliga började hitta mig själv igen, fick antidepptabletter som verkar hjälpa, fick lite initiativförmåga tillbaka. Om jag dricker förtas ju effekten av medicinen och jag känner att jag börjar halka ned i eländet igen.

Har ju fått några telefonnummer att ringa men dessa människor känner jag ju inte och de kommer inte veta vem jag är om jag ringer och det är ju så förbenat svårt att be om hjälp ens från de närmaste hur ska jag kunna ringa till en helt okänd människa och säga... säga vaddå? "nu står jag här framför barskåpet igen, vad ska jag göra?".

Kanske ska jag skaffa mig en sån där sponsor från AA? Vet inte riktigt hur det ska funka bara? Jag kan ju inte gå omkring och hålla den personen i handen hela tiden!

Usch, idag är ingen bra dag känner jag :-(

Det stämmer nog att många här är nynyktra. Jag "heter" ju till och med Nynykter. Är inne på min sjunde nyktra vecka och för mig är det väldigt viktigt att läsa och skriva här. Det hjälper mig att hålla fast vid nykterheten. Jag kan tänka mig att det behovet avtar när man känner sig mer säker på sin nykterhet. Men här på forumet finns också en hel del gamla kämpar som Viktoria, Adde och Berra. Det vidare livet är en tråd bland annat för dem som varit nyktra länge. Det är väldigt bra med sådana gammel- nyktra förebilder som är bevis på att det är möjligt att leva gott och nyktert.
Idag är jag nykter och solen skiner.
Kram på er alla kämpar!

Ni verkar vara ett bra gäng som verkligen peppar varandra. Det behövs!

Det verkar vara många av er som är ganska nya i nykterheten. Kanske kan man relatera mer till varandras problem om man är ungefär i samma fas. Samtidigt som det förstås kan vara peppande att läsa om alla som har klarat en lång tid utan alkohol.

Nåväl... god natt på er alla!

Det gjorde ont i mig att läsa din berättelse, med så mycket smärta i. Men nu tror jag att du klarar det, du fixar detta! Ta och läs de olika trådarna med alla härliga berättelser om människor som faktiskt klarat av att hålla sig nyktra, som sagt nej till alkoholen under lång tid. Det ger mig styrka att tro på mig själv. Kan de så ska väl banne mig också jag kunna. Och du!

Jag är nyss hemkommen från jobbet. Har känt mig irriterad och lättretlig, axlarna sitter någonstans strax under öronen, tankarna bara mal och mal och jag har stresshuvudvärk. Det är just den här känslan som ett glas vin gjorde underverk med. Några klunkar och värmen började sprida sig i magen, några klunkar till fick axlarna att sjunka, tankarna att stilla sig och huvudvärken försvann. Sen blev det så klart ett glas till... och två och tre och fyra...

Nästa morgon mådde man likadant igen men med tillägg av ångest och skam. När jag nu sitter här och längtar efter mitt vin så försöker jag frenetiskt framana just de där skamkänslorna och ångesten. DET ÄR INTE VÄRT DET!!!

Nu ska jag ta ett glas kall mjölk med ett par digestivekex, jag sover bättre på det inbillar jag mig.

God natt alla kämpar!

Just som Lilja skriver tog du steget att ringa din man och erkänna för dig själv vilket är ett stort steg. Så håll ut nu och sök stöd här, AA och i dina närmaste, många kramar Kalla