Senaste kommentarerna i forumet

Hej Berra...
Låter som en spök- eller skräckhistoria det du berättar, men med ett lyckligt slut... för dig i alla fall!
Alltid lika härlig läsning!
TACK!!
/k

..har jag fått mig en stärkande dos antifylla..

Var ute med gubbsen, 40 st distingerade kostymbärande trevliga & artiga herrar i övre medelåldern...
Vältaliga och lyssnande medmänniskor som för en konversation på högsta rang...
Möjligen lite försiktiga i sina utlåtande för att inte stöta sig med några andra i sammankomsten...
Man pratar jobb och statussymboler, och kanske lite väder om spörsmålen tryter...
"Lätt" trevligt och på gränsen till grå-tråkig, en liten sarkastisk dänga kan ju komma, bara för att driva upp stämningen...

Första måltiden, en lätt lunch, några mackor, en bira och en snaps för sällskapet, kanske en bira till om det drar ut på tiden..
Magen dämpar sin akuta hunger, och stämningen lättar, det blir lite mer skratt...
Sällskapet är nu inte alls längre tråkiga, vi tar en omgång till va, grabbar...?
Några snabba till innan vi går tillbaka till aktiviteten, precis när vi hade det som trevligast!!!
Vi tar med oss några "handgranater" (33 cl ölburkar) i fickorna...ifall vi får det så där tråkigt igen, eller hur?

Aktiviteten blir nu ännu mera uppsluppen, och koncentrationen för vissa är lika med noll...
Vi har inte alls tid för uppgiften, vi vill ju bara surra en massa, och berätta om våra gamla minnen vi har ihop..
Det är lätt att dra med sig de andra,och själva det-vi-skulle-göra-grejen flyter ut i sanden, och skapar irritation för de som vill få uppgiften iland...
Det blir lite slitningar mellan de som vill få uppgiften gjord, och de som nu helt enkelt skiter i den...
Eller på ren svenska, mellan de som inte är så packade, och de som är det...

Det är en omöjlighet för de som redan är på G att bli nyktra, så det återstår bara att invänta de segskallarna som inte har hunnit blivit pruttiga ännu..
Och det tar inte så lång tid, kanske en halvtimme...

Nu så, alla i samma linje, uppgiften är lämnad och det är bara ett högljudd tjatter, ett och annat brölande för att bevisa att vi fortfarande är män, och hävda vårat revir?

Nämenvafan!, börjar bli lite småhungrig igen, och några kalla pilsner grabbar?, skulle väl inte sitta fel???
Vi packar ihop oss härifrån för här blir det ju inget vettigt gjort i alla fall...
Jag vet en billig sylta nere på hörnet, där kostar bara en stor stark 39 spänn....öhh! Grabbar ...ska ni me?
2/3 drar iväg, de andra hann inte med, eller så hörde de inte, eller så satt de i en intensiv diskussion med någon annan...
Det blir märkbart tyst efter en stund och 15 förvånade karlar tittar sig runtomkring, varfantogdeandravägen...?
Ett litet fyllfipplande med mobilerna och avsaknaden av läsglasögonen gör att de har i stort sett hunnit ringa igenom HELA telefonboken, innan de träffar rätt...
Vartihelvetetognivägen???, pizzeria lilla istanbul.....39 spänn?...jaja korsningen efter seveneleven, javafanvikommer...
Grabbar!, på med jackorna...vi drar ner till lillaistanbull, alla andra är ju redan där...

Snabbt kommer gänget klafsande i snöslasket runt hörnet i lågskor, en med två vänsterskor, en 43.a och en 45.a, båda pekandes åt samma håll...
Vem har de ojämna par som pekar åt höger...?

Väl återsamlade på krogen ringer det på mobilen igen...3 st stod utelåsta på baksidan av lokalen och rökte utan jackor...
Vem har nyckeln, vem gick sist, låste han framsidan, vilka grejor finns kvar där, men framförallt, vem avstår fyllvärmen en 20 min för att gå upp och låsa upp för tre huttrande vänner, där gick det nog en kvart i onödan, bara för att utse någon stackare som skulle få "straffet"...
Många skiter i maten, det finns ju fortfarande bira i tappen, och kolla här!...vackra damer..ohlala!
Tonfallet ändras med tiden till j*vla luder, som inte uppskattar riktiga män i kostymer, inte att det saknas sisådär 30 år, och inte saknas det egna fruar heller..?

Jag tittar förvånat på det som sker framför mig, men har bestämt mig att fortfarande vara en "betraktare" och inte en moralisk tråkmåns.
Det är mer än vuxna män, och alla får stå för sina egna göromål, jag mantlar inte andras problem längre...

Det som förvånar mig mest är att jag bara för två år sedan var en av dem, och såg inte detta...
När nådde sammankomsten sin höjdpunkt?, och när blev det så minnesvärt att man längtar till nästa träff?
Kommer de att ha ågren i morgon?, är deras ånger välförtjänt?
Snubben som sover i hörnet med slipsen i ett halvdrucket ölglas, var det han som hetsade mest vid snapstagningen?

Kvällen väcker mera frågor...än svar, och jag har nu nått ett stadie där kvällen har slutat ge mig positiva inputs, och är dessutom trött...
Andra surrar om att fortsätta kvällen på nästa pub, min fortsatta kväll blir att återförenas med min familj som har lördagsmys utan sin pappa och man, och utan kostym...

I skenet av fladdrande gatulyktor genom sidofönstret på bilen som når ett tomt passagerarsäte en mörk vinternatt, så tänker jag...
Var tog de...40 st distingerade kostymbärande trevliga & artiga herrar i övre medelåldern....vägen...

Det är så märkligt hur alkoholen påverkar oss alla, både de som nyttjar den, och de som inte gör det..
Är jag tråkig som bara ser verkligheten...?
Är jag ångerfull?

Nähä!, det här är mitt liv, och JAG har kontrollen....

/Berra

år och missbrukare av benzodiazepiner, alkohol och amfetamin, ett mycket digert brottsregister, i stort sett allt han gör går snett och han blir haffad. Tom hans försvarsadvokat tycker att det är ointelligent det han pysslar med. Jorå, han har gjort 12 stegsprogrammet 2 gånger, båda gångerna så var det ett "program" på 12 månader. "Skaru sluta?" frågar advokaten. "Jorå jag har ju tänkt på't".................

Karln har en ( 1st) bevisad åtalspunkt i veckan, i genomsnitt, förra året. Småbrott som bara ger bekymmer för honom i första hand typ olovlig körning, narkotikainnehav, rattfylla, smitning och ett fåtal där andra blev drabbade.

Återigen blir frågan : Varför kommer jag och andra till insikt om missbruket medan andra slår huvudet i väggen gång på gång ??? Den här mannen har inget kvar, "bara" sitt liv, och det är ju en fråga om tid innan han dör av en överdos eller liknande.

Hans missbruk är inget försvar för det han gjort, han har, precis som vi andra, ett val att göra. Han väljer varje morgon att fortsätta sitt missbruk.

Jag lider med honom i hans sjukdom men han visar också för mig hur min värld kan se ut om jag återgår till mitt drickande.

Det är en tragisk figur som en gång i början av sitt liv haft visioner och drömmar, ljusa sådana, precis som vi andra. Han gör mig ledsen och jag kan känna tårar bränna bakom ögonlocken när jag tänker på att vi trots allt är så lika. 2 människor som gjort olika val i livet.

Nedstämdheten lättar efter ett tag när jag lämnar domstolen, jag blir tacksam att just jag fick förmånen att få leva mitt liv i nykterhet den andra halvan av mitt liv.

Idag är jag en stolt, nykter, alkoholist. Jag gör mitt val varje morgon och känner tacksamhet varje kväll över att jag fått vara nykter just idag.

Jag kan se nu att det är en fin gåva som jag fått.

Min hemmatråd är egentligen inte "min" utan jag har helt enkelt hakat på TP - tvåbarnspappan :) Nu börjar min resa heter tråden.

Nubaskemig, vilken är din hemmatråd? :) Och tack!

Vad duktig du är! :)

kram

31 dagar utan drogen. Fortfarande inget större intresse av att dricka eller supa. Mycket tankar kring vilka problem som är riktiga och stannar kvar, och vilka som berodde på alkoholen.

Men vill inte tänka så mycket på det, jobbar, gör min grej. Var på en dejt faktiskt också.

Någon sorts jobbfest ikväll, men känner ingen oro egentligen, tar bilen dit.

Läser här varje dag, allt som postas, jag tror det är det som gjort att jag ännu ogillar tanken på att kröka.

Jag måste tacka dig Berra för dina inlägg. De ger både glädje och kämparlust. Det finns en annan sida av livet, nämligen den utan alkohol. Jag är ny här och sådana som du ger oss andra kraft. TACK.

Grechan

Äntligen HÄLLJ!...

ujujuj... som jag har längtat, nu är min tid tillbaka, den som jag själv bestämmer över...

Denn vecka har varit en riktig pissvecka och det mest negativa har ju varit bileländet...
Det finns ingen hejd på hur j*vla mycket en bil verkligen kan kosta att äga...
Fick massor av anmärkningar (tvåsiffrigt) på besiktningen samma dag som jag hade löst ut den ifrån verkstaden...
Har åkt runt i 3 olika av verkstadens lånebilar enbart sedan december, har hittils lagt ut 25 papp sedan dess, och ser fram emot ytterligare 10...
Är inte livet underbart så säg?

Jag har slutat ältat runt alla kostnader, jag måste ju orka leva också, men detta hade varit en utmärkt anledning till att kröka ner sig, eller hur?

Men nu är det så äntligen lite andrum, visserligen är hela Lördagen bokad med gubbarna, upp tidigt som s*tan..
Tungt?, ja...men det ger så mycket tillbaka att det är värt vartenda uns av jobbighet...

Det gäller nog att orka bryta mönstret, byta miljö så man får perspektiv på hur man har det själv...
Ibland måste man orka satsa i social investering, och inte låsa in sig hemma jämnt jämnt...
TV'n står ju kvar därhemma, skitprogrammen kommer snart i repris om de ens är sevärda...
Att komma ut och "tvingas" träffa andra och umgås, lyssna och berätta sina livserfarenheter, är nyttigt....

Jag har ju nu nästan blivit ett unikum, grabben som fortfarande umgås med gubbarna, utan att vidröra en droppe alkohol...
De kan ju inte låta bli att fråga mig om, och om igen...varför?, gärna samma kväll, minnet har ju lätt för att haka upp sig sådana gånger...
Men jag älskar dem ändå, jag har ju lärt mig att leva med dem som dricker alkohol, och acceptera det...

Allt kan inte vara snyggt, man får putsa upp det som är viktigt, helt enkelt...

Frugan frågade igår kväll om jag kunde tjacka henne en dunk rött...?
Du...svarade jag....det kan du göra själv..!
Det kändes elakt ...men ärligt...JAG har inget behov av det...tänkte fylla på med..sköt ditt egna krökande, lilla stumpan!!!
Men någonstans finns det gränser...även för mig...

Precis som dagens första hackande på forumet..

Må väl och sköt om er (..och ert egna lilla krökande...det där var ironiskt!)

Mors Berra

TV3's program igår kväll om engelska kvinnors alkoholbeteende...

Jag tycker det var intressant i alla fall...

En 27årig engelsk kvinna valde att kröka loss med allt ifrån 14-åringar till 60 åringar...
Och deras inställning till alkoholen var precis allt annat än förnuftigt..
Fjortisar som drack ren sprit i sugrör direkt ur flaskan, och på 10 min hade de provat fyra olika äckliga spritsorter...
20-åringar som klädde ut sig med små korta ballettkjolar för att få grabbarnas uppmärksamhet, och när
de väl fick det så klappade de till dem, sittandes pinkande i portarna...
En kvinna (Melane?) tyckte hon hade ett liv som sög, men jag kände nog att det låg väldigt mycket i hennes sätt att uppföra sig.
60 taggarna räknade också procenten, den var viktig om drickat skulle göra sin sak...
De bildade sällskap och vars enda viktiga inriktning var att dricka sig fulla, hmm känner igen min egna Herrförening...

Hursomhelst, jag tycker det var intressant att se, och det "lättar" ju lite av sina egna konstiga tankar...
..det finns ju de som har det värre, och gör det värre än vad de behöver...

Människor är konstiga varelser, för mig att se deras tokryck på fyllan var inte alls så roliga spratt...
Men de skrattade och såg ut att ha det väldigt roligt, och det kan ju ingen ta ifrån dem, trots allt...
Men för betraktaren... så såg det i mina ögon bara beklämmande ut...
Engelska kvinnor dricker 11 ggr mer än t.ex italienska kvinnor, som ju borde skvalpa i sig ett och annat vinglas varje dag bara till maten..tex.

Här har ni länken...
http://www.tv3play.se/play/240267/?autostart=true

Jag är faktiskt ännu gladare över att vara fortsatt glad nykterist, den filmen stärkte mig...
Man upptäcker ju att alltfler är ju mer eller mindre starkt alkoholiserade runt omkring en...

Men jag har ju mitt liv, och mina val, och skönt att jag fortfarande kan göra mina egna val...
Det är jag emot mängden, men vem mår bäst..?, egentligen?

/Berra

Fast det finns som sagt undantag.Jag somnade när jag var liten till tonerna av Evert Taube,de helgaftnar mamma o pappa hade fest.De plus deras vänner spelade o sjöng tillsammans o det var alkohol inblandat.Fortfarande idag när jag hör Evert taubes sånger på radion tex,får jag en stark trygghetskänsla i magen.
Det går att skilja på måttlighetsdrickande o alkisdrickande.

Nedanstående är kopierat från : Kampanjen INGEN ALKOHOL FÖRE 18 av Stockholms Läns Blåbandsungdom

Lyssna på barnen!

– en ny bok med barns funderingar kring
vuxna och alkohol

Blå Bandet har under många år arbetat med alkoholfrågan ur ett barnperspektiv. Nu låter vi barnen komma till tals med citat kring vuxna och alkohol. Det är tänkvärda funderingar fyndigt illustrerade av Ola Carlberg.

I förordet till boken skriver författaren och småbarnsmamman Hillevi Wahl bland annat:
Många föräldrar jag möter säger att ”mina barn har inget emot att vi tar ett glas vin eller har fest hemma då och då, de tycker bara att det är roligt”.
Jag trodde länge på det där. Jag trodde att man kunde dela in världen i två delar, alkisfamiljerna och normaldrickar-familjerna. Jag trodde att det fanns familjer som min, där både mamma och pappa var alkisar och där spriten var ett rent helvete, och så fanns det andra familjer där vinet, spriten och ölen var som vilken måltidsdryck som helst.

Men om man frågar barnen så får man höra sanningen om hur det egentligen känns i magen när föräldrarna dricker alkohol. Då kan man inte blunda längre.
Jag menar inte att alla barn far illa av att mammor och pappor tar sig ett glas vin då och då. Absolut inte. Men man ska inte heller lura sig själv och säga att barnen tycker att det är kul när föräldrarna dricker alkohol.
Barnen ser, känner och förstår mycket mer än vi tror. Den här boken visar det.

JA så var det då en Tisdagsmorgon i en vanlig vecka,arbetsvecka...

Min Måndag förflöt relativt smärtfritt, men jag är helt slut när jag kommer hem från jobbet, totalt urvriden av all "försvarsmekanisn"....
Jag och frugan skulle gå iväg på föräldramöte, och hon sa men du..? jag kan gå själv, i h*lvete heller, svarade jag, jag fixar det här...
Och det löste sig, jag tog på mig rollen som mötesordförande och var med och skötte en del av det öppna snacket,
tog en del duster med nya rektorn angående den dåliga skolmaten...

Så jag var VA?, ..inte söndermosad i själen ändå, jag kunde och hade ork att ta tag i en del viktiga spörsmål...
Så även när man känner sig helt sönderkörd, så finns det krafter kvar till annat, OM man byter miljö...
Jag kände mig oerhört stolt att jag vågade ta i, och det blev för mig ett väldigt bra föräldramöte, det bästa hittils...
Vad hade jag att förlora?, absolut ingenting, ingen heder inget dåligt samvete, jag bara var..

Så jag var väldigt nöjd med mitt "privatliv" på kvällen, så jag hade svårt för att gå och lägga mig..

Nu idag på morgonen så hämtade jag ut stora bilen från verkstaden, den har varit och fått en ny flygel, pappsen har varit lite ovarsam och tufsat till den lite..
25 tusen spänn!!!, tur att man har helförsäkrat, så det blev "bara" 3 lax, men jag mådde bra, fortsatt bra...ändå..

Så nu vill jag bara att allting ska återgå till det normala, fort, fort ska det gå, tillbaka till det vardagliga livet igen, utan en massa problem och mer rullande rutiner.
Och så tänker man så här...varför då?, varför ska man alltid vilja återgå till det som var, för att det känns tryggt, som med alkoholen då???
Nja, jag vill ju att det ska hända grejor, men helst bara positiva sådana, där jag fortfarande känner att jag har kontrollen...
Men när man inte känner till framtiden så känner man sig rädd och ängslig, och man väljer tyvärr oftast att tacka nej till äventyrligheter, bara för att man
inte vet vad som väntar en...
Har ni sett filmen YesMan med Jim Carrey?, den bygger lite på dessa ide'er, man borde anamma att våga säga mera Yes till olika förslag..
Men vad väljer man, att storma i ett vattenglas, lite av det roliga i små små omgångar..

Man knyter näven i byxfickan och vrålar (inom sig) JAG VILL!
men jag vågar inte...fan vad feg man är egentligen...

Men en sak vågade jag i alla fall, tacka nej till att fortsätta umgås med Herr Alkohol, och det är jag väldigt stolt och glad över...idag!

..en vanlig Tisdagsmorgon, i ett kallt vintersverige......lever jag?, ...Japp det gör du!

Mors Berra

Surran, jag känner så igen mig i det du skriver.. Jag trodde också att mitt drickande berodde på att jag gick omkring och mådde dåligt för att jag inte gjort upp med mitt bagage.
Så jag gjorde det, eller jag tog tag i en del av det iaf. Jag gick i terapi för att få bukt med min inneboende ilska mot min (död sedan 25 år) pappa som jag burit omkring mig i så många år. Jag skrev ett avskedsbrev till honom, där jag förlät honom och där jag sa farväl till honom. Efter det lättade det enormt, det kändes faktiskt som att ilskan var borta.

Jag känner fortfarande ingen ilska mot min pappa - jag har accepterat att det var som det var och jag inte kan göra något åt det. Men mitt destruktiva alkoholbeteende består.. det har jag ju bevisat för mig själv om och om igen.
Så visst kan man försöka intala sig att om man bara gör upp med sina inre demoner, så är alkoholproblemet väck.

Men det vet ju både du och jag och alla andra - man lurar bara sig själv.
Det är en kronisk sjukdom vi har, och vi måste helt enkelt lära oss hantera den. När vi lärt oss det - DÅ kan vi bli lyckliga människor med ro i själen. Jag förstår att du är rädd, det skulle jag också vara. Men försök att släppa greppet och ge dig hän åt den hjälp du kommer få.. jag vet att du fixar detta!

Önskar dig ALL LYCKA, Surran.. kommer sakna dig.

Många stora kramar
Mamma Mu

Jag är så rädd så jag stänger av just nu. Men det blir nog bra.

Vi hörs !!

Kram

När jag läser dina rader läser jag mellan raderna att du är LIVRÄDD!!!! nu.
De är ingenting farligt du har en chans till ett NYLIV <3....stor kram o lycka till...eller far i frid :)...o kom hem i frid åxå....allt kommer att bli bra o ge nu järnet o släpp alla dina försvar!!!!

vad ska man säga...?
Jag säger det till dig som jag skulle behöva höra själv...
Ibland känns jag som min egna mentor, jag skriver till dig, men jag slukar informationen också...
Vill ha det på pränt, så att jag kan återkomma till mina tankar...

Brukar tänka, varför mår jag inte bra?
Vad gör jag för fel?
Och så analyserar jag mitt tillstånd, som om jag var någon "utifrån", jag KBT'ar mig själv...

Har bara hittils upptäckt att man lägger alldeles för mycket krut...på fel saker...
Irriterar sig på en massa prylar som är "fel"...
När jag borde koncentrera mig på det som gör mig gott...

I mitt försvar ingår också att peta bort alla energiutsugare (lite som Ove i programmet Solsidan..), det kryllar av dem,
och jag har tidigare låtit dem hållas, men nu ska de hållas på ett betydligt större avstånd, låångt bort!

Den här måndagen har varit halvbra, jag har lyckats hålla ryggen fri rätt så hyggligt, men också lagt ut en krok...
En kollega frågade om den var en "jävla Måndag idag"?
Och jag svarade att de kunde ju vara bättre utan de dära "f*ttiga" måndagsmöten också...
Så nu ska vi se om det tar snurr (dvs förflyttar sig till chefen..)
Det finns tre par öron som hörde det, och det var de tre allra värsta paren också, så det ska bli spännande också..!
(ordet är "f*ttiga", och då vet jag att det har substans...)

Ja jag är väl lite stöddig också, men jag älskar att avslöja läckorna inom firman...
Min kollega nr 2 fick tillbaka i ansiktet vad han hade sagt i förtroende till en annan kollega, nu håller han på att fiska till vilken han sade det till..

Som sagt detta är fel saker att lägga min energi på, men
jag vill veta vilka som är mina vänner, verkliga vänner..

å så är det lite spännande också...

Lycka till med DIN månad Helene, låt ingen ta den ifrån dig...

/Berra

Tack min vän.

Du har än en gång hjälpt mig i mina trassliga tankar och omständigheter. Fattar inte hur du gör med hjälper mig gör du varenda gång!!

Håller på att packa nu. Kändes mycker roligare för en månad sedan när jag skulle till Egypten. Tur man inte är där nu i alla fall. Ja det har problem i mitt ex familj. Ett stort problem. De är spelmissbrukare på nätet. Fråga mig inte hur jag vet, jag bara gör det. Och det är inte inbillning utan finns på papper, men jag kan inte säga hur jag vet det. Och det är ju ett missbruk som vilket annat som helst. Påverkar hela familjesituationen. Men inte mina problem nu.

Min BP (har du hört det förut) min beroende person som jag har inneboende hos mig...hehe. tycker just nu att allt är väldigt löjligt att jag ska åka iväg på behandling. Det enda problemet jag har är ju män som gillar att bjuda mig på alkohol...Håller jag mig bara från dem så löser sig allting av sig självt. fniss....Ja jag ser ju hur sjukt det är när jag skriver det. Jag tänker att om två veckor kommer de att ringa in arbetsgivare och undra varför de skickat mig dit?? Jag har ju inga problem. hahaha.Det är sant, jag tänker så. Det jag har problem med är relationer och stress och no more....Och då använder jag alkohol som en ventil och det är ju faktiskt sant att jag gör det.
Så om jag får hjälp med det så är mina alkoholproblem över....Har du hört något så jävla dumt? Men så tänker jag nu och jag gissar väl att det finns en sanning i det hela men att jag blivit beroende av alkoholen just på grund av dessa saker och att jag inte kan dricka mer. Och då börjar min BP (jävla roligt uttryck tycker jag) att tänka att det kan ju vara rätt skönt att vara utan alkohol i ett år. Sen kan man ju börja dricka normalt igen...

Alltså jag fattar inte varför jag tänker så här?? Jag har inte druckit på snart fjorton dagar och då är jag redan frisk och känner att det är gäller ju inte mig, va fan, Berra är det sjukt eller?? Min BP (haha) har fått för sig att det är mina ungar som satt igång det hela med behandling och sånt. Och mitt ex som är nynykter ringde till mitt jobb bara för att han är svartsjuk på den mannen jag var med när han hämtade mig och vill göra allt för att sabba mellan oss. Gud i himlen....Han tror att vi ska bli nyktra båda två och hitta tillbaka till varandra. Så blir det inte...

Vet inte om jag kommer kunna skriva något mer på nån månad eller så, men kanske en stund i kväll.

Ha det gott Berra och hoppas din måndag varit bättre än de brukar vara.

Kramisar
Helene

I ett sådant där läge, så skulle jag ha valt att helt enkelt låta henne få det ur sig, eftersom hon har svårt att kontrollera sina känslor...
Och du skulle inför dig själv tänkt medan du tittade på hennes arga läppar ..." vilken bitter kvinna!, det är ju nästan synd om henne.."

När någon går i attackställning så kan man vara i två lägen, undergiven och vara tyst, eller delaktig och käfta emot...
Jo jag vet, det kränker en att inte vilja försvara sig, men om det inte blir en debatt så är det ju hon som utmärker sig, hon som tappar ansiktet...
Men medans du är tyst så tänker du inför dig själv lugnt och sansat..."vilken liten kvinna hon visar sig vara"...
Att våga tänka stort i trångmål är faktiskt ganska så häftigt, och att du visar att jag tänker inte flyga i luften, inte nu i all fall...
Att behålla lugnet när någon annan tappar fattningen behövs, annars blir det lätt kaos...

Jag kan tänka mig att X'et ditt bara stog där passiv och lät henne hållas, han ville inte ta parti för någon av er, och hans nya kände sig nog väldigt övergiven.
Och bara där får man extra-poäng i sin explosivitet...
Sedan kanske han kände att han var tvungen att ge sig in i debatten, men om du nu är "död" för honom, ja då måste han ju ta vårdnaden om sin unge.

Men nog om grälet nu, hur kändes det?,... tappade du alla dina "återhämtningspoäng", ville du ge upp allt och bara åka till systemet om de hade öppet?
Du gjorde det inte, du såg inte möjligheten, alltså nya "poäng" för dig Surran, du verkar vara ganska så beslutsam just nu...
Låt inte alla omständigheter få dig på fall nu, du har ett mål just nu, och inget ...absolut inget ska hindra dig från din målgång...
Sätt det som prio ett, och sedan kan det finnas ett tjog av bitterf*ttor runtomkring dig, du ska gå i hamn med detta..OK?

Sedan för att att komma till fakta runt utskällning, fanns det någon substans i detta, stämmer det...
Eller hade hon missuppfattat dialogen med soc?, eller hade hon förvrängt den till sin fördel...
Tänk så här, stämmer det hon sa?, inte?, ja då behöver du inte ikläda dig rollen som offer, det är ju hon som tänker fel..
Hon är problemägaren, inte du...

Sedan tycker jag att barn i övre tonåren visst kan delges familjeolägenheter, så länge man avlastar deras skuldkänsla att det inte är deras fel...
Det bekommer ju dom i allra högsta grad, och att de inte behöver ta ställning till vilken förälder de gillar mest, de kan de ha för sig själva anser jag.
De är små vuxna, och kan behöva kontronteras lite av de vuxnas bekymmer.., kanske kan de komma på en bra lösning...
Och att de inte vet om någon vuxen krökar, det tror jag absolut att de vet, men de väljer att skydda "sin flock", alla gånger..

Så traggla inte runt i dina "externa" problem, utan fokusera på dig själv...
Du kan inte bära all världens problem, om du inte står på fast mark först, en sak i taget, såsom en dag i taget..

Du har en styrka inom dig, lägg inte den på fel saker...

Berra

Tack for ditt inlagg Adde! Det var precis det jag behovde lasa i dag!

Segaletta.

Ni är underbara!!!
Kramar!!

Hej Berra min vän.

Hände något hemskt idag. som bara inte går att tackla. Jag gjorde det enda jag kunde. Jag var passiv. Jag skulle lämna av min son hos sin pappa. På tisdag ska jag iväg på behandling i en månad så det kändes ju lite jobbigt men vi hade kommit överens om tider jag skulle ringa o lite ditten o datten. Kändes väl i alla fall ok när jag skulle släppa av grabbben.
Vad händer??
Jo mitt ex nya tjej kommer ut knackar på rutan eller öppnar dörren (kommer inte ihåg faktiskt). Ställer sig på gatan och skriker att jag har snackat skit om henne, kallat henne hora och att jag var den sämsta mamman i världen och att mina barn skulle vara tvungna att gå hos psykolog i flera år för att kunna hantera att de har mig som mamma. Sen ville hon att jag skulle komma in och diskutera saken. Alltså jag trodde hon skulle slå ihjäl mig. Och där står min son och hör och ser allting.....Mitt ex stod 3 meter bakom och när hon skrikit klart sa hon att han också hade några saker att säga till mig. Han kommer fram till mig och säger att han inte längre har någon mamma till sina barn och att han aldrig mer vill ha kontakt med mig. Jag är död för honom. Sonen står fortfarande och lyssnar.
Jag vet att jag gjort fel som lämnat ungarna och inte kommit hem på flera dagar för att jag inte kunnat. Jag har varit för full och jag vill inte vara full inför barnen. Det har jag gjort tre gånger på de senaste 3 månaderna. Det är ju för jävligt men var verkligen min son tvungen att höra detta??
Jag bara satt och tog emot. Sen åkte jag ut i skogen och rökte två cigg och blev så där äckligt apatiskt. Så där så det känns att allting kvittar. Och på tisdag ska jag iväg till skåne.

Jag har inte kallat henne för hora. Och visst jag har sagt till soc att det bästa för sonen är att han får bo hos sin pappa eftersom han har sina kompisar i den hålan och även tränar där. Och jag sa att jag tyckte soc kunde ringa henne och försöka få henne att inse det också.
Och vad gör människan? Jo hon flyttar ifrån honom. Om min grabb ska bo hos sin pappa på heltid så drar hon.
Så du kan ju tänka dig hur det får alla att må....Jag lider så med min son och det hade inte hänt om jag inte flyttat till en annnan stad. DÅ hade min 16 åriga tjej fått pendla istället. Nu bor hon hos mig på heltid.

Jag bara säger vilken härlig underbar eftermiddag jag hade. Men jag är glad att jag inte slog ihjäl henne för det var faktiskt nära att jag bara fick en blackout.

Tack för att du läst min hemska text. I morgon har jag varit nykter i 13 dagar. Tur att jag var så stabil som jag var i alla fall. Men när jag åker på behandlingen kommmer jag att balla ur, tänker inte hålla innne med alla mina tårar längre. Kämpar hela tiden för att inte visa barnen hur ledsen jag är.

Kram
Surran

..tror jag kommer inneifrån....!

Har jag sagt förut, och tror jag på ännu mer idag...

Varför?, för att jag slutat leva det där "arbetsmyrelivet", och har börjat tänka lite på mig själv...

Vad är sann lycka, ja inte är det detsamma för alla, utan olika från person till person...
Vissa ger sken av att vara lyckliga, är de det, eller är det en falsk förespegling, ett skådespeleri?
Eller är det "avundsjukan" i oss som vill tävla mot alla de andra, ska de få vara lyckligare än jag, jantelagen..

För mig gick inte ekvationen ihop...2 timmars lycko-rus, 2 dagars ovälmående ångest, typ 900% ränta eller nå't...
Nä, tiden har också en kvalite', inte bara kvantitet, visst tiden löser alla problem...eller?
Men om en hel arbetsvecka åtgår till att må dåligt, för att man hade det roligt i helgen, är det rätt??
Köp två, betala för fem, inget bra säljargument....heller...

Vad är sann lycka då?...för mig....

Att inte ödsla en massa tid på skit, eller skitsaker, skitångest...
Att ta itu med sådana saker som gör mitt liv mera värt att vilja fortsätta leva det liv jag redan har...(lät omständigt va?)...
Okej, så här då...att vara nöjd med mitt liv då'rå!
Sätt inga "omöjliga" mål, sluta tävla mot mig själv och andra, täpp till avundsjuke-nerven...

Grannen har råd att tjacka en Ferrari som gnistrar i solen på garageinfarten, men så roligt för honom då, hoppas han trivs med den...(rätt).
Själv behöver jag en fläskig familjekombi, och eftersom Ferrari inte tillverkar sådana, så är det inte ett mission för mig..

A'men den girige jävlen har lyckats fipplat till sig nya svarta stålar, och nu svider det i mina ögon och själ..(fel)
Jag ska så fanimig ringa och tipsa skattmasen..(felfelfel)

Årets semesterdrömmar sträcker sig till en tältsemester med familjen, inte till de "omöjliga" drömmarna, Thailand...
..och så får det vara, jag ska vara fortsatt nöjd med mitt mål, trots mygg, regn och ett tjurigt Trangiakök..
Det kommer att bli en upplevelse, och kanske kommer vi hinna med att ta in den också..
Det kan bli ett dåligt väder, men lika stor chans till ett bra sådant...
Alltså så håller jag båda vägarna öppna, och kommer förhoppningsvis att acceptera båda lägena..(..det jag inte rår på..ni vet..)

Men har jag i förväg bestämt mig för att det ska gå åt he...(ett varmare ställe), så skulle jag ju nästan bli förbannad om det INTE blev det...
Då har jag ju gått och grämt mig i onödan...då var det ingen glädje med den sorgen, sa kärringen som hade gråtit vid fel grav..

Sååå?, vad blev en sann lycka den här helgen då?
Att jag fick tid att vara med mig själv, satt inte upp nya (..och gamla) mål om att hinna med så mycket som möjligt...
Men hade heller ingen tid till att ha det långtråkigt, dvs jag har fortfarande tid kvar (på kontot) att umgås mer med mig själv, och trivas med det..
Så jag planerar in ÄNNU mera tid...till att göra ingenting...
Låter det slappt?, nej det är tid för återhämtning, att ladda själens batterier, att bygga upp en psykologisk ork...

För i morgon har jag veckans domedag, Måndagen...
Den kan bli bra, ...eller dålig, och ...
"Alltså så håller jag båda vägarna öppna, och kommer förhoppningsvis att acceptera båda lägena..(..det jag inte rår på..ni vet..).."

Mindfulness, är för mig att ha sinnet fullt....av möjligheter, inte o-möjligheter...
Dock en sak som i stort sett är omöjlig, att fortsätta dricka alkohol...
Men andra möjligheter som går att dricka, och köra bil på..t.ex...

Just nu så ser jag en annan möjlighet, att gå och sova...
Det är det "slutna sinnets" sätt att ladda batterierna på...

Go'natt moder jord, i morgon är det en annan dag, hoppas den kan få bli min..

/Berra

"När jag inte dricker längre har jag ett val.När jag drack hade jag inte det för alkoholen tog död på drömmarna,dvs tog energin jag hade behövt till att förverkliga mina drömmar."

Vana, där satte du ord på precis det jag känner! Dessa rader hamnar i min mapp "livsviktigt"...
.

Tack Adde för att du ger mig hopp om framtiden..