Senaste kommentarerna i forumet

nä , jag håller helt med - så vill inte jag heller tänka. Jag har satt mig för att ta en dag i taget. 3 månader sade jag från början. Bryta en ovana, bryta ett riskbeteende. Jag kan inte lova ett enda dugg hur jag kommer att förhålla mig till alkohol om några månader - jag försöker leva som jag lärt här på forumet. IDAG är jag nykter eftersom jag lovat mig själv det. :)

Ja gemenskapen här är otrolig. Jag är helt beroende av "min hemtråd" - den tråd jag skrev i först. Jag kollar den flera gånger om dagen och pratar med de andra. Det är många där som också börjat sin resa mot nykterheten nu och det känns tryggt att man är flera.

4 månader - grattis!! Det måste kännas underbart. =)

kram

..där har du en poäng!...

Men hur f*n gör man, hur låser man sina känslor inne, handbojor??

Jag har alltid gjort stor skillnad på mitt yrkes respektive privatliv, aldrig blanda dem ihop...
Inte umgås med kollegor på fritiden osv..

Tidigare delgav jag dem av mitt privata liv, men numera ser jag hur de missbrukar mitt förtroende, och hånskrattar åt mina missöden..
T.ex mina problem med bilarna, hoho jo jag hörde att du hade dragit på dig utgifter...! höhööö...
Vid sådana tillfällen skulle jag vilja överlämna deras tänder i en burk, och torka av min blodiga näve på deras skjorta...
..men nånting säger mig att ....det är fel!!!, SUCK!

Vet inte, men jag är väl en lättkränkt j*vel...

Man kan bara garva åt någon annans olycka om man vet att det är OK med han/henne först..
Mina bilproblem har gjort att vår ekonomi är bedrövlig, och jag ser inget alls roligt i det, allra helst när den påverkar min deppresion mycket negativt..
Och där står de och petar i såren, och jag mår dåligt, de talar om det med glädje för andra hur kassa bilar jag har...
Inom mig växer ett hat och aggression som skulle vilja döda någon...
Deras känslor för empati verkar ha en neanderthalar-status...

Och det där var bara EN av många saker, som de klumpiga j*vlarna inte har ett drägligt hum om...

Ja, jag är en känslig person, jag har ju för fasiken varit deprimerad, måste väl vara ett bevis om inget annat...

Men de andra har väl inget liv, köra över folk på vardagarna, och dricka sig fulla på helgerna, är inte ett liv som jag tänker forma mig till längre..

Jag tänker köra mitt race, jag är inte som de, jag har ett liv som jag faktiskt är stolt över, som ger mig väldigt många goda skäl till att vilja fortsätta leva..

Men jag är trött på att ständigt behöva gå i försvarsställning, försvara det som är mitt, min tro och mina värderingar...
Jag blir ständigt påmind om hur mycket ondska det finns i min närhet, runtomkring mig, jag har slutat vilja predika emot det längre...

Igår gjorde vi (hemma) något gott, vi gav min dotters tränare en bukett och 1500 spänn på ticnet så han och hans fru kan gå på något kul...
Ja det var inte smart rent ekonomisk, men den snubben var den som trodde på min dotter, den lilla knubbiga tjejen som skulle ge upp fotbollsspelandet
men han gav sig inte, hon skulle vara med och fick nya positioner, och hans hjärta för henne är obetalbart...
Han slutar nu efter många års tränande, han ville ha ett eget liv ..(med min dotters första tränare...(ja kvinnlig!)

Idag är det en snart vuxen liten donna, med gott självförtroende, många kompisar, hållt sig borta från allt "dåligt", lyckas mycket bra med sin skolgång,
och jag lovar, det var mycket tack vare tränarens envisa pushande, någon som inte var hennes nära anhörig som trodde på henne...
Hon är dessutom en j*vligt bra fotbollsspelare, som krydda på det hela...

Så visst finns det små fina guldkorn, som värmer mitt hjärta i kylan...

Mors Berra

Ja men jag menar om vi vågar släppa focus på våra egna känslor och tankar.. då kan vi bemöta omgivningen med ett lugn och ett öppet sinne istället för att få alla taggar utåt och göra en höna av en fjäder... Vi inbillar ju oss lätt att allt är kritik.

Och då får vi en mjukare värld, precis som Victoria skriver i sin tråd.

För mig var det förödande att se det i ett längreperspektiv "oh shit aldrig mer dricka sprit" , "bäst att dricka nu om jag ändå kommer dricka om 10år" liknande resonemang flög upp.

Sen är ju tiden inte en linje annat än i vår hjärna varav jag tycker att "en dag i taget" är en mycket god filosofi!

För mig har det fungerat aldeles utmärkt att leva precis som jag gjorde förut, inte tacka nej till något (inte låta mitt beslut ta för stor plats)
och sen två små gyllene regler

1 för inte glaset till din mun. 2 en dag i taget och ibland även en minut.

Detta har fungerat för mig, snart 4 månader i nykterhet

Är inte 30-40år är 22 men känner igen mig i det du skriver, det dem flesta skriver. känn gemenskapen!

Grattis till det goda beslut!

Ja, den tanken slog mig också, hur många "vi" är mellan 30-40 år...

Tänkte att jag ska faktiskt logga in här varje kväll, så lätt att glömma annars, det eländiga. Hjärnan är finurlig som så lätt väljer att minnas endast det som är bra.

Redan nu börjar gamla misstag kännas som om dom var karaktärsdanande eller bortglömda, sakta men säkert känner jag hur det eländiga inte gör sig påminnt och jag vet vart det brukar leda.

Kött på benen... Vem har det...? Denna resa är ny för mig iallafall. Jag uppskattar dina tankar.

Ja, den tanken slog mig också, hur många "vi" är mellan 30-40 år...

Tänkte att jag ska faktiskt logga in här varje kväll, så lätt att glömma annars, det eländiga. Hjärnan är finurlig som så lätt väljer att minnas endast det som är bra.

Redan nu börjar gamla misstag kännas som om dom var karaktärsdanande eller bortglömda, sakta men säkert känner jag hur det eländiga inte gör sig påminnt och jag vet vart det brukar leda.

Kött på benen... Vem har det...? Denna resa är ny för mig iallafall. Jag uppskattar dina tankar.

..alla verkar inte kunna släppa sina orättvisor, så länge de bara är orättvisa mot dem, inte motsatt effekt...

Ser mer och mer av hur folk rår om sitt egna hus, och skiter fullständigt i att bry sig om andra...

Så länge de får full pott så är de nöjda, sedan skiter de i att andra får ingenting..

Den här själviskheten retar mig något så in i norden...

Och ännu större blev den inför mina kollegor, när de andra "vägrade" att skapa en facklig klubb på jobbet,
vilket var kravet för att få ett kollektivavtal till stånd...
Så kollektivavtal ville de ha, men ingen fick vara med att bestämma deras löner (och hu'jedamig, får reda på vad de tjänar..!!!)
Så det sket sig...

Så tilltron mellan oss på jobbet är lika med, njet...zero, noll...

Tjackar någon nya pennor?...swosch fyller man fickan och tar med sig hem (den som först upptäcker det), och lämnar max hälften kvar..

Alla vet vilka företag som lägger godis i sina försändelser, de ser till att dessa bli öppnade omedelbums!

Bjuder någon på bullar/kakor/godis till kaffet, så tar man så länge ingen ser, och lägger en hög vid sitt skrivbord...
Och det blir ett j*vla gnäll om man tycker att det är dags för de andra att bjussa igen, vadå, jag köpte ju en påse bilar förut (..3 år sedan...)

Nä, med risk för att låta som en gammal gnällig gubbe, jag har slutat bjuda på mig själv, de andra är för glupska...
Det går bra att frossa i andras olycka, men att våga berätta om sina egna, det vill ingen...

Därför är inte min tillvaro jämlikt mot de andra, eller rättvist för den delen...
De kan lägga sin näsa i blöt någon annanstans, jag har vett att knipa igen foderluckan, för min egna del...

Så visst Pia, själv är bäste dräng, där håller jag med dig...

Mors Berra

Skuld och skam är känslor som är förödande. Och som vi tycks bli matade med i det här landet... speciellt kvinnor.. o en o annan man .. hi hi eller hur Berra.
Bra sätt att peppa varandra och skriva ner situationer här.

Ett sätt är att bortse från sin självcentrering... fokusera på den andre.. och behålla sitt lugn. För det här med skuld och skam tillhör ju vår allas lilla ego-apas favorit. "Fy nu har du gjort bort dig, varför kan du inte vara lika cool som alla andra.. vad ska alla säga om dig? "

Den bistra sanningen är att de flesta ägnar oss bara en flyktig tanke, kanske ett omdöme, bra eller dåligt, och sen återgår de till att tänka på sig själva. Precis som vi gör. :)

Ha det bäst alla goa.

Jag har också märkt att jag är mer fokuserad på omgivningen på foto och sånt. Jag kollade dessutom igenom mina egna foto på facebook. Hälften av dem är tagna under festliga förhållanden = alkohol. Hur har det blivit min kultur utan att jag tänkt på det?

Jag tror också att detta forum gör stor skillnad - iallafall för mig. Jag är på dag 22 idag och allt känns helt ok fortfarande. Jaag försöker att aldrig vara självsäker eftersom man läser här att även de bästa faller - och jag har inget sug direkt men jag TÄNKER mycket alkohol. Både negativt och positivt (helt sjukt).

Jag läser många av trådarna här men säger oftast inget i dem eftersom jag inte har så mkt "kött på benen". Men jag läser, lär, tar till mig tips och råd, oroar mig för folk som halkar osv. Detta forum har blivit mitt stora hjälpmedel - har inga tabletter denna gång - och jag tycker att mitt sug är mycket mindre nu när jag KAN dricka (hade antabus förra ggn) men väljer att inte göra det.

Märker också att många här är i min ålder (75:a) och det är intressant. :)
kram
Sussie

Jag har ju hållt upp förut, och som vanligt öppnar sig en annan värld nu. Jag har tidigare haft dag 19 som lite magisk, då är det mesta glömt och man mår bra.

Och det är ju alltid då jag fallit tillbaks också, när livet känns strålande och jag känner mig oövervinnerlig.

Dag 16 idag, fortfarande inget speciellt sug, men det är iofs första gången som jag läst varje dag här också...

Jag har loggat in på en dejtingsajt, och det är makalöst att verkligen alla skriver att de gillar mysiga kvällar med vin hemma, och lägger upp bilder på sig själv på krogen och med glas. Och intressant hur fokuserad jag är på sånt... Upptar en del av tiden verkar det som.

Snart kommer utmaningen.

Jag tror att man ska visa sig själv RESPEKT...
och ömt vårda den som står en närmast, mig själv...

Har man ingen tro på sig själv, så kan man inte skapa det lilla andrum man behöver...

Man sätter gränser för allt vad man inte tycker om, även sådant som innebär ens egna bete'ende..

DE ska inte få köra över mig, för då mår jag dåligt, alltså hugger jag ifrån för att visa min självrespekt, så här gör man inte...
JAG ska inte pressa mig utanför mina egna gränser, trivs jag inte med det, så trivs jag inte med min tillvaro, och livet suger...
Att inte ställa mig i sådana situationer som jag kan förutspå i förväg kommer att ev. leda till missbehag, t.ex dricka alkohol...

Allt kommer inte gå åt helv...te, men är jag inte sugen på att testa gränserna, så måste jag skapa ett lugn runtomkring mig...

När styrkan kommer åter för en del äventyr, ja då kan jag funderar på vad jag vill, men inte nu..

Just nu lägger jag all krydda på att bygga upp mig själv, inneifrån...kroppsbyggare fast typ tvärtom, själabyggare???, finns det sådana?

Jag ska blir stark på att veta vad jag vill med mitt fortsatta liv, mental styrka...

En bra början är faktiskt att våga säga nej till alkoholen, då visar man sin självrespekt att här ska det inte förnedras något mera inte...
Jag ska gå klarsynt genom kvällen, och visar därmed vem det är som är starkast, jag ska vara trygg i mig själv och kan umgås ....ändå..

Styrkan sitter inte i smaken, den kommer inneifrån..

Mors Berra

Jag tror jag tar rygg på er här. Tänk vad jag skulle underlätta för mig själv om jag inte alltid går på den linjen att den andre vill förminska mig, eller menar något speciellt överhuvudtaget?! Skulle bespara mig en hel del ilska och irritation, att bara försöka se MÖJLIGHETEN att jag har tolkat fel (även om den är ytterst liten ; )) Skulle bespara mig en hel del självpåtagen skuld och känslor av förorättelse.

Är lättad över en sak idag, jag hade ett läkarbesök i morse ang ett (ofarligt vad det visade sig) födelsemärke - och förklarade lite ur min situation och frågade hur jag skulle gå tillväga för att träffa en kurator. Han skulle skriva en remiss till mig genast, och det känns så bra! Hade nog inte blivit av annars.

Jag är så glad över att ni finns i mitt liv! Kram på er

det var alldeles rätt...jag ringde nämligen upp henne ikväll för att faktiskt fråga om hennes dotter ville ställa upp som modell,för vi ska fota modell i studio nu på min fotokurs...o det var jättepositivt samtal...så jag nämnde det jag grunnat på o jag hade fel hon hade INTE reagerat.
Mycket händer i min egen hjärna när jag är överkänslig,jag feltolkar jättelätt.
Berra tänk du med på det.Allt är inte vad man tror det är.

Där vi har våra svagheter är vi ömma o känsliga.

Min son bor hemma duvet.Då har jag rätt att sätta gränser.
Precis som du,tycker jag att när han bor hemma har jag rätt att säja till om mycket.
Jag kollar hans rum.Jag litar inte på honom som jag gjort tidigare.
Droger hemma är förbjudet.
Vi har ju en vidöppen dialog,många dispyter o diskussioner.

Ja när man är mitt i kriser så feltolkar man jättelätt. Jag gjorde det när vi hade bekymmer med sonens utsvävningar. Skämdes, vågade inte visa mig i affären, minsta antydan från någon fick mig att tro att de tyckte jag var världens sämsta mamma och min son världens elakaste människa...

Det är tufft men din son är inte du. Han är vuxen och får stå för sina egna handlingar. Du kan bara klargöra vad du tycker, ge honom fakta och sen är det ju upp till honom... När de är myndiga kan man inte göra så mycket. Jo, du kan ju sätta en gräns... antingen bo hemma och vara drogfri eller flytta. Att vara medberoende till sitt barn är svårt--- det är så mycket starka känslor och ansvar som är inblandade. Men vi får inte glömma att det är i våra hem de bor, och i och med det så har vi en del att säga till om. T.ex att inte droger inte accepteras, och som i mitt fall, annat asocialt beteende.

Din släkting kanske bara tänkte efter lite när du berättade att du ringt och bett om hjälp.. funderade kanske på hur kusinen skulle kunna hjälpa? Inget att grunna på, du har inte gjort något fel, bara varit mänsklig.

Kram

träffade jag en "baksläkting" på ICA.Vi har gemensamma nära anhöriga.Jag berättade att jag mejlat en av min sons kusiner att be honom kontakta min son o prata lite med honom ang droger osv,för jag behöver stöd av nära o kära o när ingen kommer självmant så ber jag om hjälp.Trots att jag har SÅ svårt för att be om hjälp,särskilt i familjen,för i min familj är det kutym att tvätta sin smutsiga byk själv hur mkt tvätt man än har o även om man står helt ensam vid den.
Jag svalde stoltheten o kontaktade kusinen,o han lovade efter några dagars betänketid att ringa min son.
detta berättade jag för min "släkting".det skulle jag inte ha gjort,det var dumt av mej.Hennes ansikte liksom snördes ihop,hon såg väldigt illa berörd ut o var alldeles tyst sen sa hon "jaha å vad sa han då" kusinen" alltså.Till historien hör att båda jobbar i sovialsvängen.
När jag kom hem igår o hela dagen idag hade jag hennes hopsnörda grimaschansikte framför mej på näthinnan.Jag tänkte ringa henne o SKÄLLA UT HENNE o FRÅGA VAD HON MENADE MED SIN REAKTION(som hon försökte dölja).
men sen gick jag på FOTO-kursen.Vi ska börja plåta i studio.Vi sätter ljus,vi talar om viktiga ting,lär oss intressanta saker,o jag fixade en modell t nästa vecka o ska boka studion o fota o lära mej om ljuset.
Sen kändes det inte så viktigt längre att bita ifrån.
Jag kanske t.om missförstod henne.
Är man överkänslig,som jag är o har varit den senaste tiden så är det lätt att feltolka nämligen.
OCH EGENTLIGEN vet jag innerst inne att jag skulle hållt tyst.

Men jag fattar inte vad det är för ett ställe du jobbar på???? Utskällningar av chefen... påhopp av kolleger... finns ju inte på kartan!

Gud vad jag är glad att jag jobbar natt, lugnt och skönt och man sköter sig själv. Visst är morgonrapporterna pestiga eftersom vissa är gamla nuckor (ogifta kvinnor mellan 50-60 år) med enormt kontrollbehov och kan terra ihjäl en med frågor som det inte är mitt ansvar som nattpersonal att hålla reda på. Men jag säger som du Berra. Numera biter jag ifrån, blir arg i stället för ledsen, är inte ångerfull, skamsen och bakfull. Kan inte gömma mig bakom det falska löftet: " skiter i det, ska ändå unna mig en flaska rött vin ikväll. " Nej, nu måste jag ta ansvar för mina handlingar och tänka på konsekvenserna. Och för att göra det bra så måste jag respektera mig själv för den jag är. Inte bryta ihopa och skämmas, tycka att jag är kass eller dålig på mitt jobb. Ska inte heller överreagera och fastna i ilskan.... innerst inne vet jag ju inte varför de är så bitska.. säkert är de osäkra och har sin yrkesroll som ett skydd för deras kanske låga självkänsla. Inte vet jag. Men försöker vara förlåtande utan att låta mig bli kränkt. Och ibland är ju kritiken befogad.. :) jag kan vara lite loj och lat ibland, speciellt om det är väldigt lugnt på avdelningen. Jag behöver lite action för att själv komma igång, lite press för att prestera, gärna lite akuta situationer... då får jag flow och jobbar som bäst. Och tycker det är kul.

Ja ja..
Huvudsaken är att vi är nyktra och stolta! Weeehaaaa!

Alkohol är för loosers!

Kram

..har också gått över förväntningarna...

Måndagen blev ingen.....måndag...?
Det blev en dag som påbörjade den nya arbetsveckan, men inte f*n blev det en måndag!
Måndag är när något (nästan alltid..) går käpprätt åt helv...ett varmare ställe..

Min Måndag blev fin, fick ett viktigt ärende ut på stan, och slapp alla tokjäv...pappskallar på jobbet!
Och när jag väl var där, så ignorierade jag alla försök till att "sänka Berra", jag var starkare än dem!

Jag har ett viktigt motto som ideligen ekar inom mig...Vad är viktigast???..Vad är..

Att må bra, ATT MÅ BRA!

En liten anekdot bara...(från förra veckan)

En tjej på jobbet kom och frågade mig...."Berra var är alla "pärmarna", var är de???
-"Ja inte f*n vet väl jag det, hur ska jag kunna veta det..?."
Till saken hör att hon (tjejen..) vill alltså flytta över problemet till MIG, en problemsvamp alltså..

"Jamen DU måste fixa fram pärmarna..!", ...ser ni?... NU är det MITT problem...
-"Ser jag ut som om det står "PÄRMANSVARIG" i pannan på mig???, det är DITT problem,.. jag behöver inga fler pärmar..."

ujuj så bra det kändes, jag bollade tillbaka problemet, och var inte det minsta (dum-)-snäll..
Berra har lärt sig att hugga ifrån, och inte ta på sig andras problem...

Säkerligen inget fin renomme' jag kommer att få av mina arbetskam..f'låt... kollegor till nästa utskällning av chefen...
MEN...det handlar inte om chefen, det handlar om mig, och vad gör jag...?

MÅR BRA!

Tiden är slut när folk sätter sig på mig, (och dessutom pruttar på mig...)
Nu biter jag dom i häcken, och spottar ut en del av deras skinka när de skrikandes springer därifrån...

När jag är nykter har jag inget längre att skämmas över, för det är så här verkligheten är, ingen glans, men ändå en hård yta...

Mors Berra

Det är ett viktigt ämne du tar upp.
Att tala öppet om saker.Att bryta medberoendet.
Att våga söka hjälp.
Att inte skämmas för det.
Att inte "gömma undan".
Det är viktiga saker och svåra saker.
Det är så fyllt av tabun att det nästan är ogenomträngligt svårt ibland.
Då får man öppna lite i raget.

Det gäller ju både mej som missbrukare o anhörig.

hur kul är det nästa morgon?

Tänk om det vore så väl! :)

Idag skall jag iväg och träna lite, det brukar alltid ha positiv effekt på tankar och hjärnsnurrandet.

Dag 14 idag. Igår hade jag min första äkta tanke kring hur kul det är att sitta på krogen...

precis som den hade börjat...lika bra...

Det gick skitfint i garaget, inga utbrott alls...
Visslande gick jag igenom högarna, och jag började undra...
Varför är jag inte härute oftare???

Ett intresse som hade dalat av pga att jag har tidigare varit låg...
Men nu var det kul igen...
Det började grotta igen sig när vi renoverade senast, då hamnade allt i en hög, spackelspadar, tapetknivar osv...
nu hittade jag inte mindre än två (2) st nya skruvdragare, oöppnade som jag hade köpt i reserv och glömt bort...
Jaja, livet har sina ryck märker man, mitt liv börjar så långsamt återhämta sig verkar det som...

Idag har vi haft kalas här hemma, och dryga 30 pers på kaffe & tårta...
Samtidig som vi hann, köpa nya fotbollsdojjor till grabben, tjacka tårta, köra en till träning, och gå på cup med den andra...
Middag?, äh någon annan dag, får leva på fettlagret ifrån tårtan..haha!

Stressad?, inte alls, har en underbar hustru som planerar åt mig, och jag behöver bara fråga vad jag ska göra härnäst...
Så får jag behålla lugnet inom mig, och fortsätta livet där jag undanber (ser inte..) problemen...
Och så mår jag bra, och vad är det viktigaste????

Må bra!, ....inget är viktigare, och skygglapparna åker på...
Ibland måste man hjäpa till för att orka gå vidare, och då måste jag bortse ifrån allt det där "jobbiga"...

Jag lever här och nu, och får göra det bästa av situationen...varje gång...

Och varje dag så växer jag...lite, för jag vet att jag klarade av...gårdagen...

Morgondagen kan jag inte påverka så mycket, med mer än...
..att gå och lägga mig nykter...
Då har jag givit mig själv den bästa förutsättningen...

Ja imorgon är det en Måndag, ja jag vet...men det är en annan Måndag än den förra...
Och den förra Måndagen var bättre än den förrförra, så varför kan inte den här bli ännu bättre än den förra...?

Jag utgår från det, så får jag summera den imorgon istället..

Mors Berra!

berra
Du satte foten på pricken...eller vad de heter.
Jag har råkat ut för en energitjuv.
nu måste jag återfå balansen

Hej Fredde-s

Att din hjärna går på högvarv tror jag är ett sundhetstecken. Du har stannat upp och börjat reflektera över ditt liv. Jag är i ungefär samma ålder som du och jag har ju också, som sagt "vaknat till liv nu". Kanske vi äntligen är på väg att bli vuxna? :)

Kram från Sims

snälla människor!

Dag 13 idag, och tankarna går på högvarv. Det är fortfarande lätt så att säga att hålla upp, beslutet har gjort att jag verkligen tycker illa om ölen och vinet. Får se hur länge det sitter i.

Dock spinner hjälrnan som sagt. Kring allt, kring livet, i 180. Tankar på vad har jag gjort med hela mitt liv sen 18-årsåldern egentligen...

...energitjuvar är vad de är...

Ibland undrar man om det är DE som inte har något liv, egentligen...
Eftersom de verkar bry sig så mycket om andras, hela j*vla tiden...

Hursomhelst nu är det HELG, och jag njuter av den, som bara den...

Frugan är ute och jag är själv med grabbarna (jovisst, vi har lånat en extra..)...
Har "massor" att göra, ska ut i garaget och försöka mig på att nysta upp den himla härvan av bröte därute som samlats under några år...

Men vad gör jag?, ..precis allt annat...
Plockar ur diskmaskinen....
Sätter på/plockar ur tvättmaskien...
Kör grabben till träningen..
Tankar bilen...
Kollar av lite på LIDL..

just det, precis allt annat än det jag borde göra, trots att jag inte heller gillar disk/tvätten, men det är mindre "jobbigt" än det "andra...
För jag vet att det kommer att fresta på, på mitt lugna jag ...att bli frustrerad över, vart ska den hära?, varför ligger borrarna utspridda här?..osv..

MEN...ett stort MEN, jag njuter av min tillvaro, märker ni det...
Jag njuter av att INTE låta mig stressas av "jobbet" med städningen i garaget, och jag gör andra jobbiga prylar, med gott samvete...

Det är skillnaden, att våga ta det lugnt, att behålla sinnet i behåll...
Vad är viktigast???
Att må bra, kom ihåg det!

För ett par år sedan vet jag hur jag hade besegrat ångerkänslan inför detta jobb...

"Jamenvafan, då kan jag ju passa på och tulla lite av pilsnern som står därute, så blir ju jobbet mycket roligare..."

Roligare???

Jag vet hur det slutar, koncentrationen övergår väldigt snabbt till att dricka bira, och det blir ett rackarns hafsjobb därute..
Inget kommer att bli bra, inte jobbet, och inte välmåendet, utan bara ett förändrat sopberg med mer sönderslagna grejor...
Och en ångest över att jobbet inte blev bra utfört, och att man fann ännu en orsak till att kröka loss...helt utan mening..

Varför tänker jag så???

Jo, man har väl lärt känna sig själv vid det här laget, två år av egen rannsakning...
Spånken löser ingenting, den skapar ett "hål" av tomhet (..och tillfälligt lyckorus).
Den förändrar min tillvaro till något som jag inte hade förväntat mig...
Förhoppningen hade varit något annat, resultat hade jag ju egentligen redan kunnat listat ut...

Om....man tänker efter lite .....före..

Därför mår jag bra idag, här & nu...
För just idag kan jag inte lura mig själv, jag håller kollen på mina självförnekande tankar....

Idag lurar jag mig inte mig själv...

Nähepp!, nu har jag ett jobb att utföra (om jag inte ska passa på och dammsuga också..?)
Det luktar nybryggt kaffe ifrån köket, och det ska snart imundigas....i garaget...

Ha en trevlig (och lugn) helg ni också....
Glöm inte att uppleva tillvaron också, på riktigt..

Mors Berra