Senaste kommentarerna i forumet

Berra, vill bara göra tummen upp för ditt reflekterande över livet som nykter, eller utan alkohol kanske är bättre. Så att du känner respons! När helgen kommer har jag mer tid att breda ut mig.
Ha en god trettonhelg, du som alla andra kämpar!
/Fenix

läkare så ofantligt svårt att ställa frågor om alkohol ???!! Och varför är läkare så djävla snabba med att skriva ut piller istället för att diagnosticera bakomliggande problem ??

Jag tror att vi som har en stabil nykterhet (eller gått från medberoende till anhörig) kanske har ett visst ansvar att sprida vår kunskap om beroendet vidare till folk som inte kan, tex läkare. Detta under förutsättning att vi känner att vi har den styrka som behövs för att tala öppet om vår sjukdom, vi får inte på något sätt riskera vår nykterhet.

Kanske kan vi haka på CAN's projekt http://www.can.se/vartfemtebarn ?

Kanske kan vi på föräldramöten få ett engagemang via det här : http://www.fhi.se/Handbocker/Uppslagsverk-barn-och-unga/OPP--Orebro-Pre…

Det finns ju en enorm kunskap och erfarenhet på detta forum som borde kunna leda till något bra, kanske kan vi göra detta år till något ännu bättre ?

..ja visst händer det "grejor" när alkoholen är inblandad, allt för mycket i min smak...
Jag har gjort min beskärda del av mitt elände nu, det är dags att kunna njuta lite av att INTE delta i alkoholstressen numera...

Men, ibland känner jag ett riktigt elände...som idag t.ex....
Vi har varit lediga för att passa på och rensa undan lite här hemma, i förrådet under trappen, arbetsrummet osv..
Vi (läs jag) är ett elände till att joxa till det med pryttlar prelexis överallt, och så vänjer man sig med "bröte-livet".

Högarna växer sig enormt stora i alla hörn, och till slut blir de för stora, och då orkar man inte ta tag i dem...
Så när man väl nu tar sig an dem, ja så går man in för det med ganska gott tålamod, men brister ut i ett jäkla tokutbrott efter ett tag..
Man skapar nya öar med bröte, för att man ids inte slänga skiten...
Eller så tränger man in grejorna i skåp och hyllor så att de inte syns, problemet är borta, men ändå kvar på något sätt...
Man tappar ganska så snart koncentrationen, och vill göra andra saker för att lätta på tankarna, men det funkar ju inte när hela köksgolvet är full med prylar..

Och rafsa ihop det i några kassar lite halvdant, så ligger det något år till igen, och fortfarande osorterat...
Jo jag vet, så gjorde jag med mina gamla räkningar/papper, i nästan 3 år!!!
Men sedan när jag skulle sälja bilar, MC och moppar, ja då låg registreringsbevisen i en låda på vinden,
så jag hade inte haft med mig huvudet i alla fall, ..knäppgök!

Och det är vid sådana tillfällen, som man skulle vilja reset'a pallet med ett rus, det löser liksom oredan i huvudet (..tror man..)...
Men då övergår koncentrationen till att dricka istället, och resultatet?... japp det hamnar i några kassar för framtida rensning...
Så det löser inte problemet, utan det som man upplever som ett problem, tankeverksamheten, ordningssinnet, karaktärsdraget...

Jag är seg och ger mig inte, klockan är 05 på Tisdagsmorgonen, och jag har tragglat med mitt plockande i 17 timmar nu, med lite avbräck för middag osv..

Känner mig rätt nöjd (so far..) men väldigt mycket återstår, ett par timmar i arbetsrummet till...
Sedan 40m2 garage som ser ju att haft en date med Big Bertha, cyklar, sommardäck, snöslunga och verktyg, pantflaskor och tidningar, och där dessutom två julgranar har passerat på väg in i huset, ujujuj, vet inte var jag ska börja, eller sluta med för den delen...
Problemet är väl att man vill så gärna se slutet, redan innan man har börjat, och stressen är ett faktum...

Men mitt avstressnings-kemikalie finns inte längre, så jag får lära mig att ta det manjana från början...

Idag en ny dag, och jag ska börja den med att sova, en normalt utvilande sömn, och inte den där "knarkar-sömnen" som man får av alkoholen...
Det är en befrielse i sig självt, och inte alltid man tänker på den, som ett pluskonto t.ex i nykterheten...

Natti-Natti! på er, syns i morr'n..

Berra

Som vanligt skriver du mycket tänkvärda och kloka inlägg med en bitsk humor. Min egen dotter skulle fira nyår med sina vänner, kvällen slutade med ett personrån på en ung tjej, min dotter hjälpte henne så det blev polisbil runt stan i jakt på rånarna, skjuts hem av den unga och omskakade tjejen till fulla föräldrar klockan 04.00 på morgonen. Hon kände sig nog dubbelt utsatt denna nyårsnatt.

Kram Märta

ingen ide' att skynda på med det nyktra livet, utvecklingen går framåt om du gör det som är bra för dig. Ibland känns det som det står still men mina insikter har jag fått när jag är mogen att ta emot dem.

Så länge du vårdar din nykterhet som den färskvara den verkligen är så går också din utveckling framåt.

Väl mött i nykterheten Momo !

..och jag mår bara fortsatt bra, är det inte en underskattad känsla, så säg...
Nyårsafton var nog den tråkigaste på mycket länge, party-mode'en var lika med noll...
...men jag mådde fortsatt bra av det, och då gjorde det ingenting att själva aftonen sög, för det gjorde ju inte nyårsdagen..

Ikväll kom vi hem ifrån svågerns födelsedag, och övriga gäster försökte bräcka varandra med vem som hade varit mest bakfullast under gårdagen...
Och så tänkte jag, är detta verkligen 2000-talet?, vad är det för fortsatta tonårshysteriska historier vi femtioåringar håller på med...?
Försöker vi förminska vår älskade genom att berätta hur "dålig" personen är, är glädjen så fundamental att vi tillåter oss att frossa i andras brist för vad som är ett normalt drickande av alkoholen???, ett socialt tillrättagivande av ett missbruk..

Om någon trillar och bryter ett ben i trappen så tycker vi att det är synd om honom/henne, men om han/hon var full!, garva på bara...
En vars drygt 20-åriga son vart ute på ett krogbesök, och kommit hem med båda händerna i paket, efter ett rejält fylleslagsmål...
Mmm...kul?, spelar ingen roll om han har ett ett dåligt ölsinne, nu får de både mata honom vid köksbordet, och torka honom i röven efter att ha skitit ut maten..
Något säger mig att detta är fel, och att hans föräldrar accepterar läget...

Jag fortsatte att lyssna på konversationen vid middagen, sög på mina fem nollpilsner...
Och tänkte, min morsa och farsa har slutat både matat mig, och torkat mig i röven...
Så länge jag har noll på flaskan och noll i bakrus, så blir det noll problem för mina anhöriga att ta hand om mina återkommande felbedömningar på alkoholen...
Det är att ha en nolltolerans...för mig...

Noll alkohol, noll problem'as..

Mors Berra

hela denna tråd.
Känner mig matt av både mina egna insikter om mig själv under läsandet och OÄNDLIGT tacksam gentemot kanske framförallt Adde, men också alla ni andra.
Som alldeles nynykter - dag 4 idag! - är tillvaron lite ställd på ända.
Vem är jag, vem ska jag bli när jag inte simmar iväg i min eviga kvällsberusning?
Vad är jag rädd för?
Nybörjare så 40+ -are jag är.....
Inte ta första glaset, jag tror jag börjar där.
Orkar inte redan öppna dörren för allt det andra som jag kände närmade sig för att knacka på, medan jag läste.

Jag är den jag är pga alla mina erfarenheter i livet.
Även om det har varit en tuff 6 snårig väg så hade jag inte varit den samma om jag inte gått just den vägen.
Kram <3

och nya föresatser. Eller kanske inte ?

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag lovat att sluta dricka som ett nyårslöfte. När jag legat och kollat den där dj-la backhoppningen på nyårsdagen, jag som inte alls är road av backhoppning, soffan har inte stått still, allt gungar, illamåendet är akut, då, då var det lätt att lova saker och ting !! Men på trettonhelgen var det fart på't igen !! Minnet var sannerligen kort på den tiden !!

Jag lovar inget idag annat än att just idag ska jag vara nykter, bara för idag, i morgon är en annan dag.

Jag tycker mig uppleva att det var skillnad på att sluta dricka jämfört med att sluta med cigaretter och snus. Jag tycker att alkoholen är mera ett dagsprojekt och tobaken ett livsvarigt beslut. Jag vet inte om det är min rädsla för att ta återfall och gå tillbaka till min misär som drickandet innebar. Ett år in i nykterheten så slutade jag med cigaretterna, jag var väldigt motiverad så det var inget större problem, jag hade ju dessutom snuset som en livlina. Tre år in i nykterheten så beslutade jag att snuset skulle bort. Det, däremot, var ingen dans på rosor !! Jag hade klara problem med att hålla snuset ifrån mig men med hjälp av andra så fixade det sig. Bla fick jag rådet att ta tid på snussuget !! När det satt in så skulle jag kolla klockan och efter 3 minuter så skulle det försvinna !! Och inte vet jag, men det funkade för mig och uppenbarligen för andra med.

Jag insåg att min nynyktra tid var alldeles för skör för att hålla på att dribbla med fler saker samtidigt, jag behövde lugn och ro för att kunna sköta min nyfunna frihet som nykter alkoholist. Och med AA,s devis "En sak i taget" ringande i huvudet formade jag mitt nya liv. Mina beslut om att ta bort sinnesförändrande medel ur mitt liv växte fram i samma takt som min självkänsla växte fram. Idag är jag glad för att jag skyndade långsamt.

Jag är inte på något sätt en renlevnadsman idag, tvärtom, som en sann beroendeperson så har jag absolut lätt för att äta för mycket och när godissuget sätter in då dj-lar !! Sockerberoendet finns absolut inom mig och spökar. Jag försöker nu att motivera mig till bättre kosthållning men det är ju inte som med drogerna bara att lägga av med maten. Återigen påminns jag om att jag måste göra en genomgripande förändring av mitt liv om jag ska uppnå resultat. Om inte annat så kan jag tycka synd om bårbärarna som knappt kommer kunna lyfta min kista !!

Jag har en kompis från behandlingen som idag firar sin första nyktra dag, sin AA födelsedag ! Vi pratades vid igår och vi är så häpna över hur fort tiden har gått och hur fantastiskt bra liv vi nu har. Vi brukar träffas några gånger per år och varje gång är fylld med skratt och rätt så råa skämt. Vi bor ca 40 mil från varandra men mentalt är det nästgårds, fascinerande. På så sätt är jag glad för min alkoholism för annars hade vi inte träffats och det gäller även alla dessa underbara människor som jag träffat på AA och alla konvent jag varit på. Livet är lite krokigt ibland men gör jag val som är bra för mig så knallar det på rätt bra !

Nu stiger solen upp till en ny fin dag och jag mår förträffligt ! Att välja bort alkoholen är det bästa jag gjort !!

Elisabet som skrev mycket här tidigare och är stadig gäst i kyrkan så bör det finnas alkholfritt som alternativ att välja. Om du sen väser eller högljudd hävdar din rätt är nog en diskussionsfråga !!!

Jag har ingen som helst erfarenhet av nattvard eller andra religiösa ritualer.

..jag har varit på (mest konfirmationer) så har de två kalker...
Den silvriga med "äkta" vin i, och den andre en keramik-kalk med alkoholfritt i...

Så ser du två kalker, ladda på den sida som inte har en silverbuckla...
men jag tror att de brukar berätta om det...

/Berra

har vidarebefodrat din fråga till "högre makter" Vana !!
För mig är det fullständigt osannolikt att kyrkan hävdar sin rätt att pytsa i allt från barn till alkisar ett vin med alkohol !!??

Självklart måste det väl vara alkoholfritt i dagens upplysta samhälle ??

hur man gör när o om man skulle vilja ta nattvarden på nyårsafton,tänkte mej gå på midnattsmässa kan man "väsa" alkoholfritt till prellen?

Som sagt det är inte bara vår kropp och vårt psyke som vi har emot oss det är en hel djvla kultur som trycker på för att vi ska dricka. Att stå emot och inte falla för trycket är därför inget annat än enastående. Du har hittat din väg och det är inspirerande att följa din resa. Och ja, vi kan alla fungera som exempel, både på braiga och dåliga saker, men framförallt är vi unika exemplar . När vi vänder en hel kultur ryggen tvingas vi att stå upp för oss själva på ett sätt som gör oss väldigt unika, vi måste bli oss själva mera och ta vårt unika jag på allvar vilket du är ett underbart exempel på Berra.

ha en bra dag

En snörvlig Groda

..lite menlöst pladder...
Men jag kände bara att jag hade lite på lager som måste få komma ur mig...

Varje dag jag tar något för givet, så går det åt fanders, varför?
Varför är jag en sådan själ som förväntar mig att allt ska gå på rutin, som vanligt, som alla dagar, vardagar...
Å ena sidan, så skulle jag ju inte vilja det, jag har ju precis kommit ur värsta svackan av deppigheten, och där vill man ju inte vara kvar..
Så där ville jag ju ha en förändring, men inte det andra....

Jag har haft en otroligt jobbig tid just nu med våra bilar...(läs, två veckor bara..)
Först rasar turbon på min bil, 20 papp!, plus hyrbil och allt annat..
Sedan pajjar jag frugans vindrutetorkare när jag lånade den 1 (en) dag, när de frös fast på rutan och intervallet var på vid start... 5000 spänn...
Igår krockade jag min bil och körde sönder hela framskärmen, ...jag bara inte orkar med det häringa längre...
Ni som har "läst mig" sedan tidigare, vet hur högt jag värdesätter bilarna och deras funktion...

Jag borde ha dinglat i en snara vid det här läget, ...om jag inte hade lärt mig att acceptera situationen...
Sinnesrobönen, och mitt KBT'ande, har gjort att jag kan lägga problemen åt sidan, visst fasiken svider det ekonomiskt...

MEN..kan jag göra någonting åt det..???
Ja inte hjälper det med att deppa ihop, det löser inga problem...
Utan kör loppet hela vägen, och trixa till det med huslånet eller vad man vill, det SKA bara lösa sig!!!

Frugan som har "lärt sig" att handskas med min ångest, säger uppmuntrande...
"..Ja det var väl själva f-n vad allt går emot oss just nu då, men vi ordnar upp det hära, och tillskriver år 2010 som ett riktigt piss-år helt enkelt.
Nästa år... 2011 kan ju bara bli bättre, eller hur???
Och..så skrattande ...visar hon upp en nyskrapad trisslott...kolla!..50 spänn, en bra början!!!"

Ja, hon är så söt när hon försöker muntra upp mig, och femtio sketna spänn, ...ja man kan ju inte annat än bara garva åt hela situationen...
Så här står jag, till synes helt oberörd, även om jag ungefär var 15:e sekund upplever ljudet av den där betongsuggan som skrapar sönder bilen...
Tycker att jag är en jävla klant, och det är väl det som ingår i "kit'et Berra", detta är jag med alla mina brister och allt...

Såg en sådan underbar text på nätet idag...

-"Tro aldrig att du är helt värdelös, du kan fortfarande användas som ett dåligt exempel..."

Den tar jag åt mig av, med ett smil på läpparna, för den säger lite av vad mina känslor säger till mig, den ger ...och tar, precis som livet är...

Dagens alko-inlägg då, ...jorå!
Min nyaste granne (flyttade in i somras) ringde på dörren, sträckte fram en systempåse, däri liggandes en "fyll-gås" Famous Gouse..
"Tack för att du kör även min garageinfart med din snöslunga.."
Vad ska jag säga???, Nä far åt he..te!, jag är ju nykterist???, kunde du inte ha tjackat 200 spänn läsk istället???

Tackar och tar emot, och bjuder in honom att hjälpa mig att dricka upp den vid något tillfälle framöver, ..e' jag go' i hu'vvet, eller?
Tanken som räknas, och jag ställer in den glatt i det numera rätt så dammiga barskåpet för betraktelse, och tänker...
F-n vad bra, nu har jag ju (ännu..) mera bjudsprit..
Samtidigt som frugan står i köket och tömmer en 3 månader gammal bag-in-box som blivit för gammal i slasken...
Det är den tredje i ordningen sedan i somras, ja här dricks det inte mycket numera, och glad är ju jag, för det...

Mors Berra

av min nykterhet så var det kloka människor som sa åt mig följande :

Om du blir påhoppad eller indragen i problem så ta ett mentalt steg tillbaka och fundera över följande

1) VAD är problemet ?
2) KAN jag göra något åt det ?

I 99 fall av 100 så är det inget jag kan göra någonting åt, inte påverka alls, inte lägga energi på överhuvudtaget och den återstående procenten är något som jag förorsakat och kan då rätta till det på lämpligt sätt. Och vara ärlig när jag gör det. Ofta räcker det med ett enkelt förlåt............

Det krävdes en hel del övning innan jag greppade att ta det där lilla steget tillbaka och fundera över situationen men jag är glad att jag övade för det har sparat mycket arbete åt mig. Jag har fått för mig att det hänger ihop lite med att jag samtidigt tränade på mitt tålamod, vilket absolut behöver tränas på, varje dag !

Jag behöver idag inte kasta mig in i diskussioner som jag inte har med att göra bara för att hävda min rätt att göra så. Och när/om det händer så har jag idag lättare att avbryta och återgå till mig själv.

AA's devis "Det viktigaste först" är en bra stöttepelare att ta till när det krisar. Mitt mående är det absolut viktigaste som finns.

Ha det bra Viktoria och jag hoppas att jag lyckades göra din förvirring något mindre ?!

"...att idag kunna lägga problemet hos dem det hör hemma hos, inte suga åt mig deras problem och försöka ställa till rätta"

Måste få fråga en sak. Känner mig så förvirrad emellanåt, för jag vet inte alltid om det är jag som äger problemet eller den andra parten. Och om det är den andra parten blir det ju ändå så ibland att det BLIR mitt problem i slutändan, eftersom jag blir drabbad av att den andre har ett problem - dvs det får lik förbannat konsekvenser för mig! Fatter du vad jag menar? Kan du hjälpa mig hur jag ska tänka?

Berra, utlandsresan över jul den får jag nog göra själv ! Och gör jag den själv ska det bli till ett muslimskt land med sharialagar så julen är riktigt djävla förbjuden !!!
Jag har i många år försökt att få huskorset med på en sån resa, nåja iaf till ett varmare land, inte nödvändigtvis helmuslimskt, men icke så !

Jag förundras av att jag blir så oerhört mycket hjälpt av att få chatta med en alkis-kompis och en anhörig-vän efter en sån down-period som jag gick in i. Det är helt makalöst vad jag blir hjälpt av att prata med sådana som förstår vad det handlar om. Jag är väldigt tacksam för den hjälpen jag får.

Och återigen blir jag så påmind av att vi är så lika fast vi kanske är på olika sidor av missbruket.

Förståelsen, att inte komma med pekpinnar, inte förebrå, vilja att hjälpa till, bara vara där om jag behöver..............det är stort att känna det. Det betyder så mycket för mitt liv och välbefinnande.

Jag är enormt glad för att jag en gång i tiden bestämde mig för att lita på andra människor, att lämna över mitt liv för andra att beskåda utan att ljuga eller dölja något. Det var en lättnad som jag nog inte riktigt fattade vad den innebar i sin storhet. Det är med stor ödmjukhet jag inser att mitt beslut att vara ärlig och ta emot hjälp är helt avgörande för att jag idag sitter här.

Med min takt på drickandet hade jag inte levt idag.

Jag är idag en stolt, nykter, alkoholist och för att jag ska fortsätta vara det så måste jag påminna mig själv om vem jag är och hur det var i mitt tidigare liv. Ett enkelt sätt att göra det på är att läsa era berättelser, skrivna i sorg och förtvivlan, men också i glädje och frihet. När ni nykomlingar skriver så hjälper ni mig att komma ihåg hur jag en gång började min nyktra bana och när ni lite mer erfarna skriver så får jag nya synsätt och nya vinklingar som även de hjälper mig till ett bra liv. Det vi ger varandra är ett stort förtroende som vi ska förvalta efter bästa förmåga och som jag är rätt säker på många "utomstående" skulle vara trånsjuka på att få vara med om.

Vi som skriver här ger varandra hopp och förtröstan om ett bättre liv utan alkohol och jag är glad att få utgöra en liten del av den gemenskapen.

Precis som jag skrev innan julen...

GOD (jävla) JUL!

För det är också vad jag känner, alla "måsten" som kommer...

Visst är det fint med att få träffa sina nära och kära,
och kanske inte lika fint att behöva totas ihop med dem man inte gillar lika mycket...
Man ska jaga runt och fira lilla julafton både här och där, kors och tvärs över hela landet...

Julkorten ska köpas, skrivas och köpas frimärken och postas, framsidan är masskopierad i tusentals,
det blir bara namnet och tanken som räknas, och de som blir förbannade över att bli bortglömda..

Gott med julmat, visst, med detta överflöd av käk, och alla förberedelser, suck!
Det ska bakas och knådas, pepperkakshus och lussebullar..
Sedan ska här käkas rester som man tröttande på redan på juldagen...suck igen..

Och alla dekorationer som ska ut och sedan tillbaka på loftet efter 3 veckor,
det enda man gjorde var att lägga en förmögenhet på nya lampor till stakarna och granen, känns det som..
Det måste finnas någon liten djävul på vinden som har som enda livsuppgift att döda dessa smålampor, eller?

Granfoten av plast är sprucken, läcker vatten och förstör det nylagda parkettgolvet för 8000 spänn, tjoho!

Fy attan för alla julkappar, man byter ju bara pengar med varann känns det som...
Visst det är kul att se barnen tindra med ögonen, men de kan bli olidliga också, i sin väntan...
Jag tycker nog att det är fint med Julen, men det går lite väl till överdrift...

Man skulle behöva banta bort stora delar av den, så att man får mer tid till att njuta av den istället...

Och bara för att grannen har fixat det med en ny tradition, så har den inte blivit obligatorisk för alla på gatan..

Jag tycker nog att det bästa med julen, är när den är över, det blir som ett vakuum över hela Sverige..
Men då när man hoppar in det sista av julklappspappret i soptunnan, ja då ska man iväg på mellandagsrean..

Man kanske skulle funta på en Thailandsresa nästa jul, det lär nog bli samma pengar i slutänden i alla fall..
Och skippa allt det där traditionstyngda skiten med julen, och satsa på en julefrid allena..

Mors Berra

är en befrielse.

Jag tycker inte om jul och jag gör allt för undvika att dras med i skiten. Men är man gift med en som går bananas med allt vad jul heter så är det inte så djävla lätt att hålla det borta. Det går helt enkelt inte att komma undan hur gärna jag än vill. Trodde det skulle lugna ner sig när ungarna flyttade hemifrån och vi skulle kunna bete oss som vuxna igen men i helvete heller.

Och av nån för mig helt obegriplig anledning så ska julen "firas" hemma hos oss.

Min energi äts upp, jag dräneras fullständigt på sinnesro och för första gången i mitt nyktra liv har jag umgåtts med tankar om att supa skallen i bitar.

Jag missade ett extra AA-möte igår, visste inte exakt klockslag, men var på ett lunchmöte idag. Och återigen blir jag påmind om hur lika vi är. Tänk när folk är ärliga och talar ur hjärtat hur man då kan höra sina egna ord talas av andra, hur många det är som far illa av julen på olika sätt. När jag funderar på hur sött och fint och puttinuttigt det ska vara utåt sett och hur mycket kaos det är inåt så kommer ju frågan hur vi har lyckats få det att gå så snett.

Varför har det blivit så fyllt av måsten ??

Jag bor ju i det här huset och har inte så stor chans att sova någon annanstans men till nästa år, om det inte blir en seriös ändring, så kommer jag att åka bort.

Jag fick ett sms på julafton av en kär vän, det lyste upp min dag och jag är väldigt glad för den tanken som blev en handling. Många gånger är det ljusår mellan tanke och handling men denna gången blev det så rätt. Jag är väldigt tacksam för den hälsningen.

Nu har jag ett maffigt jobb med att bygga upp min självkänsla igen och återgå till ett, förhoppningsvis, bra liv. Jag kommer att gå väldigt regelbundet på möten för att suga åt mig av den erfarenhet och kunskap som finns där och som jag vet lyfter mig till normal tillvaro med en egen självkänsla. Jag kommer att fira min "födelsedag" i mitt nyktra liv utomlands och jag ska besöka AA i en närbelägen ort för att känna att jag är "hemma" oavset i vilket land jag befinner mig.

Det ger mig styrka.

..sättning på Julen alla mina vänner...

Hoppas att Julen blev som ni hade förväntat er den, det är ni värda allihopa...

Min blev BRA helt enkelt, satte förväntningarna "lågt" och blev på ett sådant sätt positivt överaskad...
Jag hade i mitt inre bestämt mig för att helgen skulle framförallt bli lugn och trivsam, och försöka "hänga med" så mycket jag bara kunde...
Hänga med i samtalen och konversationerna, svara med lugna och väldefinerade och genomtänkta svar..
(Tidigare år så var bara tankarna på om värdfolket hade ställt fram tillräckligt med dricka, utan att verka framfusig..).

Vi fortsatte vår tradition med att öppna paketen en och en inför alla de andra, så vi fick se reaktionen och alla fick se vilka grejorna kom ifrån...
Javisst är det en plåga för barnen, men de har blvit så stora (13-22 år) så de "måste härda ut.." med oss vuxna..
Problemen för barnen är att de börjar bli så vuxna men längtar fortfarande efter "leksakerna", och med lite blandade känslor öppnar de paketen..
(tidigare år så hade jag inte sett detta, utan bara börja få panikkänsla över att gin&tonic'en har varit halvfull, och dags att fylla på..)

I år ändrarde vi på vår ordning, vi firade med samma släkt i år igen (frugans sida), med tanke på att detta var nog sista julen med svärfar...
Vi känner att de två sista månaderna har det rasat otroligt snabbt med honom, och vi kände faktiskt en rädsla över att han inte skulle klara sig fram till julen.
Men det gjorde han, vi släpade honom från sjukhussängen i rullstol hem, fick vara med vid middagen och julklapparna och med alla barnbarnen...
Om han var med?...nja lyset var tänt, men mycket sporadiska besök mellan hjärncellerna..
Det blev ett par timmar, och mycket släpande och kånkande för oss alla, men det kändes bra i alla fall, mest i hjärtat (det positiva) och i ryggen (det negativa).

De vi skulle fira med i år (min sida) där fanns det också en (ingift) svärfar som var på det sista, och vet ni??? han dog!
På juldagen dog han av en hjärtinfarkt, upptåndelsen med all förflyttning och upplevelser gjorde slut på honom...
Men vilken "underbar död" för honom, hans sista timmar i livet upplevde han med sina nära och kära samlade inför en gemytlig festlighet.
Jag tycker nog att det "avskedet" måste ha känts bra för alla involverade...

Jo det fanns ju en liten petitess med alkohol inblandad..
Dottern till den (senare) avlidne tyckte inte att det passade att herrarna satt och krökade till på småtimmarna,
när hennes pappa hade åkte iväg med ambulansen ett par timmar tidigare, men de ville väl fira jul de med, eller??

Där skiljer det sig...när allvaret sätter in för vissa så slutade de att dricka alkohol, sorg och oro satte stopp för det..
Men för de andra, ..."the show must go on.."
"Äh så farligt är det nog inte..."

Ännu ett exempel på när och hur alkoholen visar sig från den rätta sidan, den lämnar ingen oberörd...

Jag gjorde mitt, jag tog ingens parti, för jag varken avbröt eller fortsatte mitt deltagande med kung alkohol...
Jag var inte ens där, och hade jag varit det, så hade jag inte sällat mig till någon av de grupperna...

Känner mig rätt neutral på alla planen...

Vila i frid "Erik"

Mors Berra

Berra, du är verkligen min fyr på ett hav av alkohol och sikten skymd av dimma.
God Jul till dig - och alla andra på forumet förstås.
Jag ska nå din status, absolut!
/Fenix

till dig Vana !!

tack.Jättesmart att lägga refigera som favorit.God Jul

femte barn............

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article8318473.ab