Det här är mitt första inlägg här och jag vet inte riktigt varför jag skriver här eller vad jag ska skriva. Jag bara känner en sådan fruktansvärd olust till allt just nu - det finns absolut inget som jag tycker är roligt eller vill göra. Den känslan uppstod när jag slutade att dricka mitt älskade vin för snart tre veckor sedan. Jag har druckit mitt vin så fort jag har varit ledig från arbetet, spela dataspel och dricka vin på kvällarna har varit mitt enda glädjeämne och tröst.
I somras blev jag sambo med besked. Träffade en man för två år sedan över nätet och vi blev förälskade. Han bodde i ett annat land, sålde sitt hus, bil och tillhörigheter för att flytta till mig. Det är han som är anledningen till att jag måste hålla mig nykter. Jag har blivit ett monster när jag är full. Jag har verbalt attackerar honom för många gånger och jag kan inte ursäkta mig mer pga alkohol. Han har givit upp hela sitt tidigare liv för att ha ett nytt med mig och så har han fått utstå med mitt vidriga beteende. Jag själv hade ingen aning om att jag kunde bli så mot en som man älskar. Hade han bott i Sverige från början hade jag nog inte slutat med mitt vin, jag hade nog bett honom "acceptera det eller dra". Men nu känner jag skuld och måste ändra mig.
Jag mår så fruktansvärt dåligt utan mitt vin, jag försöker varje dag att komma på "roliga saker" att göra men mina tankar drar sig till slut till hur jag ska kunna dricka mitt vin, poängterar just vin för jag har inget intresse över annan form av alkohol.
Jag vill inte prata om det här med min sambo då jag är rädd att jag kanske ser en chans till att manipulera honom, om jag hittar knapparna hos honom, så kommer jag använda mig av dom.
Någon som vet en utväg? Hur orkar man ta sig vidare utan att misslyckas?
Jag har tidigare fått behandling för detta men då har motivationen varit jag själv, jag har slutat för min egen skull. Den här gången för någon annan och det är plågsamt svårt.
Någon som kan hjälpa mig och skingra mina tankar?
Tack för att du tog dig tid att läsa.