Jag sörjer

77 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Exhale
Det blev lite tumult...

Efter sommaren. Jag har flytt till dejting. Lite för att orka ta fart igen. Blev lite för mkt. Men nu ska jag ta tag i balansen igen. Visade sig att jag är rädd för att inleda ny tvåsamhetsrelation. Märkligt 🤷‍♀️. Not.

Men jag mår fortfarande bättre. Jag är på g.

Då dök nästa medberoende utmaning upp. En familjemedlem har insjuknat svårt i sin drog, shopping. Där finns stress och hormoner som grundorsak. Anhörig har gått in och styrt upp för att minska konsekvenserna. Då det finns barn inblandade.

Men hur gör vi nu. Vi måste ta små försiktiga steg mot att erkänna beroende och att söka behandling. Det är en väldigt lätttillgängliga drog. Då den även går att tillfredsställa i mataffären.

Skrållan
Inte lätt

Det är inte lätt Exhale. Ibland känner man att man kommit en bra bit på väg. Men sedan händer andra saker som får en att sjunka. Men jag tror att du, jag och många av oss här blir starkare för varje sak som händer. Med små steg, går vi framåt. En styrkekram till dig💕

gros19
ensamheten

Så bra du uttrycker det att det är ensamheten som är der viktiga. Har också dina funderingar. Var går gränsen, när dricker min son i det här fallet för mycket. Är det ett problem eller inte eller gör jag det till ett problem, men det är ju längtan efter personen man älskar som är bekymret. Min son är inte närvarande och jag kan inte umgås med någon som inte finns. Så känns det för mig.

Exhale
På väg mot starkare iaf...

Skrållan ❤ kram

gros19 ensamheten. Ja den där längtan. Så outhärdlig ibland. Och ja den efter sitt barn. Den är ännu starkare. Men. Det går att minska lidandet. Byron Katie. Läs begrunda lyssna på henne. Så kan du minska ditt eget. Frigöra energi.

Jag trillade nästan dit på vinet. Skäms lite. Inte tvivlat eller suktat på länge. Jag var ute och dansade. Visste att det vara att leka med suget. Men jag ville. Och det var vad jag behövde. Dans väcker mig inuti.

Men de immiga glasen. Ja dem lockade. Dessutom mådde jag lika dåligt som att det vore en baksmälla dagen efter. Då tänkte jag. Kunde lika gärna ha druckit lite om ändå ska må såhär.

Luriga luriga rusluret. Jag är aningens självdestruktiv. Och flyr i relationer lite hit som dit. Men jag har varit så duktig ett tag. Kanske är det okej. Jag försöker hålla noga vakt på mina mönster. Självomsorg. Så jädrans knepigt. Omsorg. Så jädrans lätt.

Men krigar vidare. Denna vecka lite lugnare.

Sida vid sida vi står härinne iaf. Jag är friskare. Så mkt friskare. Än när jag började läsa här för fem år sen. Jag är rakare. Jag har kommit framåt. Jag är på väg. Så det så.

Exhale
Försöker öva mina gränser...

Men tusan vad svårt det är. Så lättsamt jag kliver på dem. Så enkelt att behaga. Så svårt att inte göra.

Gjorde det igen. Letade ursäkter. Kan inte ngt douchigt, bara vara douchigt? Oavsett bakomliggande orsak. Jo det kan det faktiskt. Inte mer med det. Behöver inte värderas. Behöver inte ens analyseras. Kanske bara konstateras.

Lilli
Anhörig till en alkoholist.

Jag känner mig så dum på något vis. Naiv .
Jag träffade en man , en fin sådan. Men de kröp fram att han var alkoholist. Han varnade mig och sa att han ville inte göra någon illa med sina problem. Han vill dra sig ur våran relation men jag hängde kvar för glatta livet. Jag älskade ju honom. Och trodde jag kunde hjälpa honom. Vår relation har varit en berg och dalbana och jag har varit så självcentrerad på vad jag ville att jag glömde bort vad det verkliga problemet var. Att han var en alkoholist. Och medans jag varit i min egna kärleksdimma har han slitit så hårt med att försöka på allt att fungera. Jag har inte en enda gång stannat upp och tänkt. Va fan håller jag på med? Nu har vi nått punkten där han insett att han behövde ta tag i detta på riktigt. Och kastat ut mig ur relationen. Jag är ett hinder i vägen emot hans nykterhet men han vill att vi håller kontakten, är det en bra idé ? Gör jag mig själv illa som kommer hoppas på att allt blir bra igen ? Eller gör jag honom illa för att han känner sig pressad? Ni som har relationer med nyktra alkoholister eller du som haft problem. Hur ser ni på relationer under ett tillfrisknande?

Ullabulla
Visst finns det chans

Om du samtidigt jobbar med dig själv.
I den mån du kan hinner och vill.
Det är viktigt att släppa den som dricker fri att göra sin egen resa mot ett nyktert liv.
Ofta tar det enorm kraft och energi.
Kanske han inte har energin att ge dig vad du behöver i en relation och han inser det.

Kolla gärna in andra trådar och de insikter vi anhöriga ofta behöver möta.

Vi bör ofta fokusera mer på oss själva och vad som gör oss lyckliga.
Den resan kan vara lång eller kort och sen kan du kanske vara beredd att möta den förhoppningsvis nyktra partner som din kärlek verkar vilja bli.

Nu generaliserar jag lite.
Du kanske är fix och färdig och är redo redan nu.
Men ofta blir det ens livsuppgift att hålla den som försöker bli nykter nykter.
Istället för att förstå att det kan nog den personen själv välja.
Så var det i alla fall för mig.

Men tala ut om saken.
Om kärleken är tillräckligt stark från båda håll så kanske ni klarar att släppa greppet lite under en tidsperiod?

Exhale
Jag har gått och blivit kär...

Tror knappt själv på det än. Håller fortfarande garden uppe. Men det har gått tre veckor. Och jag tror jag fallit för någon som inte behöver min omsorg på det sättet. Någon som inte alls triggar mitt medberoende. Någon som jag på riktigt kan luta mig mot. Någon som jag från första stund var mig själv inför.

Jag föll på 0.02 sekunder. Jag kände igen känslan. Men det är inte passionerat och uppslukande. Det är mer lugnt och tryggt. Vad betyder det? Att jag gått framåt. Att jag vågar välja något utan drama. Att jag är mer redo än jag tror. Och nykterheten känns trygg och okomplicerad med honom.

Kanske är frågan du bör ställa. Kan jag vara mig själv fullt ut med honom? Om svaret är nej. Är det värt din tid?

Mitt medberoende är dock aktivt. Blev en familjekris och shit vilken rush jag fick av att kliva in i den och rodda. Känner mig kompetent och klok. Snudd på lycklig. När får säga kloka saker. Skrattar gott åt min självupptagenhet. Men samtidigt. Vill säga det jag kan iallafall. Annars får ingen ro. Men nej. Jag är inte helt frisk än. Oombedd om hjälp är jag också. Ett steg fram ett bak.

Rätt häftig tid just nu ändå. Tänker på er. Det finns lättare tider. Trodde det aldrig och så fick jag uppleva det ändå.

Först var jag bitter för att inte fick vara ifred och vara förälskad ostörd. Hahaha. Men världen snurrar ju inte kring mig och tur är väl det.

Blade Runner
Grattis

Låter helt magiskt och det är du värd !
Själv kaosar allt med bekräftat skilsmässa och en galen man och barn som kommer i kläm :-(. Känns overkligt att jag någonsin skulle hitta kärleken igen.
Blade Runner

Exhale
Jag har varit...

exakt där du är nu Blade Runner, för 3 år sedan. Jag föll ner i totalt mörker. Och trodde aldrig den här dagen skulle komma. Eller att jag skulle ta mig till den platsen. Jag har stridit som fan.

Men nu är den här. Jag drömmer framtidsdrömmar igen.

Det är ingen lätt resa. Men när du kan tänk. Jag kommer dit jag med. Tänk det om så bara för en kort stund.

Exhale
.

.

Exhale
Tänker...

Idag att det behövs inte. Jag behöver inte säga något. För jag kommer inte vackla. För jag har valt. Och jag har ingen som helst tvekan. Därför kommer jag inte kunna avvika från banan. Utan en undran från honom.

Så ny erfarenhet. Att vara med någon som är nyfiken på mig. Som visar mig omsorg. Att våga ta emot den utan motprestation. En utmaning.

Vi tar vår relation framåt i lugnt takt. Med lagom bekräftelse. Utan vidlyftna kärleksord. Mer med handlingar. Det gör mig trygg. Jag känner mig landad, med fötterna på jorden med honom. Närvarande.

Jag kan tänka klart. Jag pratar rakt. Jag väljer med omsorg om mig. Utan att fundera så mycket. Jag har funderat mycket under så många år. Nu vill jag leva funderingarna. Göra och handla funderingarna. Inte fundera. Vara.

Jag ler igen.

Exhale
Är det dags kanske...

Att öppna locket. Känna på det lite. Vet inte. Är det ens viktigt. Jag har kommit överens med det för längesen. Egentligen.

Men vill inte ha en den där filten. Våta tunga dämpandet längre. Ni vet vilken jag menar.

Mina föräldrar kommer aldrig välja barnbarnen framför vinet. På en helg. Så är det. De väljer dem i andra sammanhang. Dem finns där. Men snart närmar vi oss pensionen. Då är det fritt fram. Förlorar jag dem ännu mer då. Vet inte. Den tiden. Den sorgen. Lättare sagt än gjort.

Vad är sorgen. Jo att dem kunde valt annorlunda. Men okej. Det är deras val. Deras förlust. Dem sörjer inte. Så varför ska jag.

Dags att se. Bara se. Så är det. Kärlek finns. Det är allt. Och vår nykterhet. Den som vi har. Jag och mina syskon. Den visar vägen för ett annat liv för våra barn.

Ingen av oss har valt alkohol framför våra barn. Förutom jag då, de första åren av deras liv, inte längre, aldrig mer. Ingen av oss har normaliserat. Kanske alkoholen kan få ge vika för annat i kommande generationer.

En jul. Utan nubbe. Utan alkoholinducerat glam och stoj. I nykter uppslupenhet. Min första jul utan alkohol och utan depression i nyförälskelse. Ganska maffigt ändå. Längtar.

Exhale
Det blev en bra julledighet i år...

Lugn liksom. Varken särskilt rolig eller särskilt tråkig. Framförallt inte jobbig. Inte sådär på knivspetsen heller.

Funderar över nyårsafton. Säkert för dem flesta av oss den tyngsta av helgdagarna. Var det för mig iaf. Den som liksom hör ihop med champagnen och whiskeyn, ölen och vinet. Tätt tätt sammansvärjda, omslingrandes.

Tänkte imorse. Utan alkohol är det inte samma feststämning. Man tror sig behöva alkoholen för att njuta av kalaset. För det är för dem flesta av oss, rätt jobbigt att vara på kalas. Alla pratar i mun osv osv osv.

Den nya personen i mitt liv. Han är inte särskilt förtjust i uppstyrda festdagar. Det passar mig perfekt. Ingen press alls idag. Bara häng med mina syskon och våra respektive, samt en drös med barn. Alla nyktra. Allt sansat på den fronten.

Men möjligen stress, lite surhet, lite pmds, lite syskonbråk. En härlig sörja. Ska njuta av dagen.

Precis som jag gjorde av den mer måttliga julen. Allt blir måttligare av nykterhet. Inget behov av att ha tokkul för att glömma vardagstristess. Jag uppskattar tristessen. För jag är frisk. Friskare. På väg.

Välkommen 2020. Jag längtar efter dig.

Vill skicka en varm kram till Alla Er som är här. Det blir något nytt till slut. Något du formar. Något du styr över. Våga ge dig själv det du behöver. ❤

Blade Runner
Exhale

Låter magiskt !!!! Jag ska också börja se ”lagom” som den optimala utdelningen på en lyckad aktivitet/ händelse. Balans och inte ro är nyckelordet.
Kram och Gott Nytt 2020 !!! Blade Runner

Exhale
Det vidare livet...

Är väl där jag börjar befinna mig nu. I livet efter det omedelbara kaoset. Trodde aldrig det skulle kunna kännas såhär att leva. Jag är inte lycklig särskilt ofta, strävar inte efter det heller, men jag är i lugn och ro. I eftertanke inte ältande. Jag tar dem små stegen ansvarsfullt gentemot mig själv. Livet utan är mycket enklare än jag kunde föreställa mig. Jag har ansvar för mig själv, mina barn och mina nära relationer.

När jag var där på botten och allt handlade om att sova och att äta. Så kändes det inte som att det skulle kunna bli såhär.

Det är inte mängden. Det är relationen. Det är omsorgen. Det är kärleken. Det är närvaron i den gemensamma tillvaron. Den behövs. Den är grunden.

När vi sätter dem där första gränserna för vad vi vill vara med om, för vad vi vill hantera. Då kommer dem andra som en följd. Om vi låter dem. Om vi vågar. Den friheten. Den är värd. Den är värdefull.

Du är. Jag är. Vi är.

Ensamhet. Den är inte farlig. Den är jobbig. Men den är inte statisk. För sen sträcker vi ut våra händer igen.

Sidor