En fortsatt kamp

47 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Skrållan
Nu

Nu har jag ställt ultimatum. Jag lämnar honom om han inte slutar dricka. Jag orkar inte mer. Jag sa att jag kan bara bestämma över mitt liv. Han tyckte jag bestämde över hans liv. Han tyckte jag överdrev. Kände mig väldigt bestämd. Sedan började jag vackla, men tänkte nu måste jag tänka på mig, annars kommer jag inte må bra.
Fick senare en verklig bekräftelse på att stå fast vid mitt ord, när jag såg på tv om poliser som tog hand om såå många utslagna med alkoholproblem. Det tog jag som ett tecken. Jag vet att det inte kommer att bli lätt. Men en nykter man i kväll. Håll tummarna. Resan har börjat 🙏

Ansan64
Skrållan

Lycka till och håll fast vid vad du beslutar. Ditt välmående är viktigast. Kram

InteMera
Du verkar ha kommit till en

Du verkar ha kommit till en punkt där du säger nog är nog. Det räcker nu. Du har nått din gräns. Det är första steget till ett bättre och annorlunda liv! Jag kommer så väl ihåg när jag själv nådde den punkten och även om jag ännu inte flyttat trots att det gått ett drygt år så mår jag ändå bättre nu än då. För jag har börjat se saker annorlunda, göra saker för mig. Se mitt eget värde och att jag faktisktinte är tvungen att stå ut med vad som helst. Kom kamp och svårigheter men att förbli i surdegen är liksom inte längre ett alternativ när ögonen öppnats och dimridåerna fallit och man ser verkligheten för vad den är. Och plötsligt inser man att framtiden måste bli annorlunda. På ett eller annat sätt och vägarna kan vara många och brokiga. Men nu har din resa i alla fall börjat!

Troja
Hejja dig skrållan, att han

Hejja dig skrållan, att han säger du överdriver är bara för att få dig tillbaka, du tar ett bra beslut
Kram

Skrållan
Vet inte

Vet inte vad jag ska göra längre. Mannen mår dåligt, och åkte iväg för att dricka. Ställde ju ett ultimatum, dricker han mer så lämnar jag honom. Men sa också i samma andetag, att jag aldrig ville se honom full igen, då fick han åka iväg. Det nappade ju han på. Så nu har han åkt bort.
Han kommer inte hem i kväll. Vet varken ut eller in.

InteMera
Det var väl kanske inte så du

Det var väl kanske inte så du menade, att det var fritt att supa bara han inte gör det hemma...Men var glad du slipper se det. Ta en myskväll för dig själv, låt honom hållas. Kanske han själv inser hur tokigt det är när han kommer hem igen. Styrkekram!

Skrållan
Rätt InteMera

Verkligen rätt. Så menade jag ju inte. Men du har rätt. Nu ska jag mysa, och njuta.

Skrållan
Vet inte

Jag vet inte hur jag ska prata med min man. Nyktert, men en så sur man. Vad jag än säger, så är jag tjatig. Och då är det inte om alkoholen. Jag kan fråga vad han sa, jag kan berätta att jag blir ledsen för vissa saker han säger. Känns som jag bara ska vara glad och tyst, och säga ja till allt.
Hur kan det bli en sådan förändring på en människa? Fy vad jag är less på att anpassa mig efter hans humör och dagsform. Kan det vara abstinens? Blir man verkligen så förändrad? Eller kanske att han vill fly från mig och slippa att försöka hålla sig nykter. Jobbigt.

Skrållan
Tung dag

Funderar och funderar. Hur ska jag orka? Tänker på min mans alkoholmissbruk när jag vaknar, och när jag somnar. Hur ska det gå? Vart ska det sluta?
Medberoende? Ja visst, fullt ut. Vill inte. Vill leva mitt liv i lugn och ro. Inte med en massa gräl och surheter. Säger till min man att sluta dricka. Ja, men då gör han det för att jag säger det. Det vet ju vem som helst, det kommer ju inte hålla. Han måste ju vilja själv. Fast han tog sig en fylla, fast inte hemma. Inte bättre det. Jo, jag slipper ju se eländet. Men han är väldigt beroende, men han erkänner inte det ens för sig själv.
Ser ju på honom att han inte mår bra. Börjar se tecknen i hans lite svullna, röda ansikte. Känner att han avskärmar sig från mig, jag som ställer krav. Vet ju att det är en sjukdom, alkoholismen, så den drar väl i honom.
Längtar efter min man från förr. Det är det som håller mig kvar. Men kommer han verkligen komma tillbaka? Han är ju inte beredd att ta tag i något alls. Bara köra vidare, dricka som om inget hänt, inte prata om det för då finns det inte. Hans abstinens gör honom så sur. Kvittar vad det är så reagerar han med surhet.
Hörde på tv om medberoende. Tänk på dig själv, var råden. Och det vet jag ju. Men i nästa andetag, säger någon, ge inte upp om den som missbrukar. Var på och prata om missbruket. Men hur ska man orka?

InteMera
Det är just det Skrållan, man

Det är just det Skrållan, man orkar inte! När alla dagar är en kamp, med en sur man oavsett dom dricker eller inte just den dagen. Då orkar man inte. Den dagen han erkänner problemet och verkligen försöker göra nåt åt det, då kanske man orkar. Annars rinner nog både orken och hoppet ur en för gott. Och ur det finns det kanske bara en väg ut för att rädda sig själv. Att endera lämna och leva själv eller stanna kvar i tvåsamheten men att mentalt öndå leva bara för sig själv. För att ta hand om sig själv måste man om livet alls ska vara värt att leva och då är frågan om han längre är mödan värt när man fått upp ögonen för sitt eget värde och rätten till att vara lycklig. Med eller utan honom.

Skrållan
Tack InteMera

Kloka ord InteMera. Ska försöka ta hand om mig själv mer. Så får vi se hur detta slutar.

Azalea
Vi är så lika

Jag råkade se ditt inlägg och häpnade över hur du berättar om hur du har det. Det kunde lina gärna vara mitt liv du beskrev. Jag har en man som missbrukat i 7 år och fyllorna är hemska på ett sätt. Blir otrevlig och arg innan han till slut somnar vilket är en befrielse. Men de dagar han är nykter så är det så surt att det är också olidligt och ibland känns det nästan som det är enklare när han dricker och sover för då är det på något sätt lugn och ro. Du gör rätt i att ställa krav på honom, det är ju trots allt inte bara hans liv det handlar om. Vi blir ju bakbundna i vårt förhållande och ska bara finnas på plats och le när det passar dom. Var stark, du klarar det. Tänk på att du är den viktigaste personen i ditt liv. Kram

Skrållan
Bra dagar

Nu har vi haft några bra dagar. Nyktert. Och då får jag samvetskval för att jag säger något. Men det är ju som en berg-och dalbana. Ibland går det lött. Vissa dagar är skit. Så svårt.

Skrållan
Ja Azalea

Vad lika det låter. Ditt och mitt förhållande. Ja ibland känner man ju befrielse när dom väl somnar efter en fylla. Usch så mycket dumt som hänt min man när han varit full. Och så många år det pågått. Trodde aldrig att jag skulle acceptera sånt här.

Azalea
Allt dumt

Allt dumt som har hänt genom åren är helt sjukt. När man npgon gång ibland tänker tillbaks genom åren och summerar allt som hänt då undrar man verkligen. Är det jag/Vi som accepterar detta? Hur man varje gång lägger det ena efter det andra bakom sig och försöker glömma det. Fast det blir svårare och svårare att "glömma" känner jag. Nä, min ryggsäck är så himla full med elände så det får inte plats med nu. Är så himla trött

Skrållan
Ja visst

Ja visst blir man trött Azalea? Jag har skrivit här på forumet tidigare. Då kunde jag inte alls tänka mig att lämna min man. Nu har ju det kommit närmare. Det är väldigt tröttande när man vissa perioder bara tänker på den som dricker. Man blir uttröttad. Både fysiskt och psykiskt.
Har genom åren skrivit brev till min man, om situationen. Han har aldrig läst dom. Breven har varit för min skull. Det är också skönt. Att skriva av sig, så man får ur sig all frustration.
Vet någon i din omgivning hur din situation ser ut?
Det är ju också till hjälp att man har någon att prata med.

Sidor