En fortsatt kamp

321 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Spinoza
För du dagbok?

För mig har det hjälpt att skriva en dagbok/loggbok för att hitta mönster och faktiskt inse hur ofta det svänger mellan katastrof och helt OK.
Jag har en lösenordskyddad Wordfil på min dator så att jag ska känna mig fri att skriva det jag vill.

Skrållan
Nej Spinoza

Nej Spinoza det har jag inte. Har skrivit brev till min man när det varit jobbigt och när jag behöver ventilera. Men det klart skriver man dagbok så är det ju lättare att se ett mönster. Ska försöka börja med det. Bra idé. Tack

Skrållan
Några lugna dagar till

Ja några lugna dagar till. Jo visst dricker han. Men han är inte arg och sur, och det är ju skönt.
Han mår dåligt psykiskt och vill bara vara hemma och dricka. Gud förbjude att det psykiska beror på drickat. Lessnade på att bara vänta på att mannen ska bli nykter, så jag åkte bort en stund i går. Vad det ger en ny energi. Att få komma bort lite. Men så konstigt, när jag är borta då är mannen uppe jätte sent. När jag är hemma lägger han sig vid 8-9 ungefär. När han inte orkar dricka mer.
Men det klart då är det ingen som stör. Då kan han dricka och ringa till folk hur mycket han vill.

Skrållan
Ensam

Känner mig ensam i vårt äktenskap. Känner mig ensam i kväll. Ingen som sitter bredvid mig i soffan som förr. Inga kramar. Ingen kyss. Ingenting. Vad finns kvar? Känner mig inte älskad. Jag måste släppa taget. Släppa taget om att tro att jag kan få min man att sluta dricka. Släppa taget om att tro att han ska älska mig igen. Släppa taget om allt och bara fokusera på mig. Vad jag vill. Att försöka bli hel igen. Men det är så tungt.

Azalea
Alltid ensam

Jag håller med dig om att ensamheten är jobbig. Mannen har ju en egen "Bästa vän " och där varken vill eller kan man få en plats.
Det jag ofta tycker är att jag har många vänner och familj som jag kan prata med och dom stöttar på alla sätt.
Men när man är hemma och mannen dricker så känner man sig så oerhört ensam, då hjälper det inte med alla runt omkring för just där och då finns det verkligen ingen.
Jag har flera gånger ringt alkohol linjen när jag behövt någon att prata med. De är mycket bra att prata med tycker jag.

Azalea
Alltid ensam

Jag håller med dig om att ensamheten är jobbig. Mannen har ju en egen "Bästa vän " och där varken vill eller kan man få en plats.
Det jag ofta tycker är att jag har många vänner och familj som jag kan prata med och dom stöttar på alla sätt.
Men när man är hemma och mannen dricker så känner man sig så oerhört ensam, då hjälper det inte med alla runt omkring för just där och då finns det verkligen ingen.
Jag har flera gånger ringt alkohol linjen när jag behövt någon att prata med. De är mycket bra att prata med tycker jag.

Azalea
Jag hoppas att du hittar din

Jag hoppas att du hittar din styrka att lämna din man och göra dig själv lycklig. Det blir en lång resa dit men du kommer att klara det. Vi är värda så mycket mer❤

Azalea
Jag hoppas att du hittar din

Jag hoppas att du hittar din styrka att lämna din man och göra dig själv lycklig. Det blir en lång resa dit men du kommer att klara det. Vi är värda så mycket mer❤

Skrållan
Presis Azalea

Presis så är det. Jag har också många runt mig som jag kan prata med. Men som du säger hemma känner man sig ensam när man sitter och väntar på att mannen ska nyktra till.
Ja vägen är lång, till att få ett bra liv. Kämpar på.

Anhörig3
Känner igen!

Oj va jag känner igen mig!! Jag förstår heller inte hur alkoholen kan va viktigare än att va så sliten och personlighetsförändrad! Min man ”behöver” inte heller hjälp. Han var nykter från november till 1 mars. Då bestämde han sig för att ta med några öl till fjällen. Nu är det vecka 17 och han dricker värre än på många år. Sjukdomen bara går runt runt runt... jag kan inte heller lämna, vill inte ha ett liv utan honom då jag älskar denna mannen så otroligt mycket nykter. Och jag försöker intala mig att det är sjukdomen som super, inte min man! Det är bara att han ska förstå att han behöver stöd och hjälp!
Lycka till!!

InteMera
Håller helt med om att

Håller helt med om att ensamheten i parförhållandet är hemskt. Jag känner mig mindre ensam när jag faktiskt är ensam än en fredag kväll när vi är båda hemma men han är full. Att i tilläg till den sorg man känner i den ensamheten ska man klara av deras verbala påhopp och i mitt fall dessutom hitta kraften att hitta på nåt med barnen helst borta hemifrån för att bespara dem hans vinglande, utspel och snarkande. Man blir som en skugga av sig själv. Jag brukade vara glad och social, nu vill man helst gå och lägga sig så tidigt som möjligt.

Så fort man under några veckor haft det lite bättre tillsammans och hoppet väckts att allt ska bli bättre sakta, så slår han till med en brakfylla typ en tisdag eftermiddag och så är man igen ledsen, ensam och förstörd över sig själv som så lätt än en gång låtit sig invaggas i tron att det vänt. Man ser alla ”normala” par på stan som håller handen och äter middag med lite vin, och man känner ett sting sv sorg och saknad för sådär ser inte ens eget förhållande ut längre. Och då känner man sig nog ensammast i världen, när den som borde stå en närmast sakta flyter iväg allt längre bort från den närhet som någon gång funnits.

Skrållan
Mannen mår dåligt

Mannen mår dåligare och dåligare. Han drar sig undan från mig. Vi äter nästan aldrig ihop, vi tittar sällan på Tv ihop. Hans mående beror absolut på att han dricker. Men det kan han inte erkänna. Ibland, bara ibland, ser jag mina man som han var förr. Så sorgligt.

Ullabulla
Tänk skrållan

Om du klarar av att vara betraktare.
Ställa dig utanför och blicka in.
Låt honom ta sin del,sin sjukdom.
Du ställer dig bara och ser på istället för att försöka reda upp situationen.
Klarar du det och hur skulle du må av det?

Fråga bara ibland:
Hur mår du?
Behöver du hjälp?
Vem kan jag ringa som kan hjälpa dig.
Dvs ta inget ansvar och ingen del i hans tillfrisknande som du har hört till leda att han måste ta ansvar för.

Skrållan
Ja Ullabulla

Ja Ullabulla, ska verkligen försöka att stå tillbaka och låta han lösa detta själv. Det är ju det enda att han får tänka själv. Har presis läst ”Djävuldsdansen” och inser att jag inget kan göra för att han ska bli frisk. Han måste vilja själv.

Lilly62
Så sorgligt!

Hej Skrållan, jag är ny här. Också med en ”snäll och skötsam” man som dricker helger och semestrar.
Så du har varit med i detta forum i flera år. Och ditt senaste inlägg med kommentarer är flera sidor lång. Ändå är du kvar i samma situation, fastkilad i din vagn på berg o dalbanan. Ta inte illa upp, det är inte min mening. Jag är precis som du. Om vi bara kunde hålla varandra i handen allihopa och dra oss ur karusellen. Det är ju samma lidande om och om igen, överallt. Jag läste att för en utomstående så liknar en medberoende en person som står på spåret och skriker åt ett rusande tåg som far mot en att stanna. Varför kan man inte bara kliva åt sidan? Visst är det tragiskt.

Skrållan
Visst

Visst är det så. Vi sitter alla i samma båt. Det är det som är så skönt, att just kunna skriva av sig här och få hjälp och stöd. Ja jag har varit med länge. Som utomstående kan man nog inte förstå. Det är väl bara att lämna. Men allt är ju inte svart eller vitt. Perioder har det varit bättre, och sedan sämre. Och sedan är kärleken till mannen ivägen. Ja det är inte lätt. Det är verkligen tragiskt.
Hoppas du, Lilly62, kan finna tröst att skriva hör, det har jag fått.

Troja
Skrållan tänk så här

Skrållan tänk så här
Vill du leva så här 10 år framöver?
Vill du ge honom hela dig? Så du försvinner och han bara tar o ger inget tillbaka? Jag gissar på att du inte vill ha det ens ett år framöver 😥
Jag vet, och du vet att jag också kämpar, det första steget är distans, att ta sig ifrån honom, man behöver inte göra nån scen av det, gråta o säga jag behöver vara ifrån dig för att osv osv, utan göra det utan att ge hint om VARFÖR du åker bort, gör nåt annat. Då får du tid att hinna tänka. Det kan räcka en dag, nästa gång två dagar osv

Skrållan
Han mår skit

Mannen mår dåligt. Jag står brevid och säger ingenting. Vi har nu bestämt att vi bor isär ett tag. Denna gången har vi bestämt det ihop. Han vill vara själv, för han mår dåligt, och jag ska banne mig ta tillfället i akt och försöka att må bättre . Och få tänka. Så många år har gått i detta jobbiga. Känns nu som att det ska bli skönt. Nu ska jag bara göra det jag vill. Ska låta honom vara.
Håll tummarna att allt löser sig👍

InteMera
Skönt att ni i samförstånd

Skönt att ni i samförstånd bestämt att bo isär ett tag, utan större drama. Ett utmärkt tillfälle för dig att testa vingarna, se hur det känns att bara ansvara för dig själv och slippa bli nerdragen av honom och hans mående. Jag tror du kommer känna dig starkare redan efter nån dag, känna att den tunga filt som legat över dig lyfts bort. Håller tummarna du ska få må bättre nu!

Skrållan
Tack InteMera

Tack för ditt pepp. Ja nu ska jag verkligen känna efter hur det känns att bara få bry mig om just mig. Känns som att energin redan kommit, och att jag känner att en tyngd försvinner. Ser faktiskt fram emot att bara få vara själv. Nu hoppas jag att något bra kommer ut av detta.

Skrållan
Det rullar på

Det rullar på utan mannen i huset. Vi blev osams innan han åkte till annat boende. Lite jobbigt att det blev så. Men jag försöker fokusera på mig. Och sysselsätter mig med roliga saker.

Skrållan
Tungt i kväll

Fy vad tungt det känns nu. Vet att jag måste klara att lämna, annars överlever jag inte. Men fy vad allt är svårt. Känns som jag bara vill lägga mig ner och gråta. Sedan tänker jag tillbaka på allt jobbigt vi haft. Alla dumma saker han sagt till mig på fyllan. Alla kvällar jag suttit själv för att han föredrar att dricka ute i garaget. Jag har ju varit lika ensam då, som jag känner mig nu. Fy vad det är svårt att ta beslut att man ska lämna när man älskar någon. Hur kan kärleken överleva allt detta? Jag förstår inte. Men jag måste se framåt, se att jag kan få ett bättre liv. Jag kommer ju få det lugnare. Kan bestämma själv vad jag ska göra och tycka.
Men just nu, just i kväll känner jag att det är väldigt tungt.

Spinoza
Kram!

Ja, det är inte lätt att bryta upp, men när man är vid vägs ände, så är man.
Så här kommer en styrkekram från mig som också tycker det är tufft att bryta upp!

Skrållan
Kram tillbaka

Kram tillbaka till dig Spinoza. Ja så tufft.

Hoppie
Det är tungt!

Ja, det är tungt att bryta upp, men tänk på vilket liv du har och vilket liv du faktiskt kan ha. Ta ett steg i taget, en fot efter den andra och våga be, om hjälp. All styrka till dig!

Skrållan
Tack Hoppie

Ja det måste jag göra känner jag. Att just söka hjälp. Ska ringa och försöka få en tid.
Det som är jobbigt är att jag saknar honom. Inte hans drickande, inte hans ilska, inte hans surhet. Utan honom. Vi har inte haft någon kontakt alls dom här dagarna. Väldigt ovanlig för att vara oss.
Men samtidigt så lugnt. Jag hinner tänka. Ingen som retar sig på mig, att jag inte gör så som han tycker, att jag frågar när jag inte vet vad han pratar om o.s.v. Jag kan vara jag och jag kan slappna av.
Jag får ta en dag i taget. Försöka ha en plan.

Ullabulla
Jag vet inte

Om du läst min tråd,jaha och nu då.
Där beskriver jag min kampt för att stå emot återförening.
Är visserligen där och duttar ett halvår efter separationen,men lyckas avstå återförening med alkohol som partner.
Det var fruktansvärt tungt och sorgen var enorm.

Jag sökte hjälp ungefär 5 månader efter separationen då jag höll på att gå under.
Både genom alanon en anhöriggrupp där man får ventilera och ta nya friska steg mot ett starkare jag.
Också genom en medberoendeterapeut som delvis bökade i min barndom.
men också gav handfasta verktyg och råd när jag vacklade,vilket jag gjorde hela tiden.

Min kärlek växte sig starkare än på många år,trots att det enda han var intresserad av var att få dricka.
Jag dansade alla danser för att han skulle se och välja mig,men det gjorde han inte.

Du har en tuff,men också bra tid framför dig.
Jag skrev och läste här timvis och anhörigstödet var verkligen min livlina.

Det egna arbetet som jag lyckats hålla ifrån mig kom nu alldeles för nära och jag blev tvungen att börja gräva i varför jag valde att vilja vara kvar i situationen.
Jag önskar dig all lycka till.

Troja
Hejja dig skrållan

Hejja dig skrållan
Det kommer vända, bara det ger tid att vara utan honom 🌼

Vet inte vart m...
Känslan av att va ensam

Det är första gången som jag är inne på denna sidan! Jag sökte i ren panik och sorg efter ett ställe där jag kunde få hjälp. Hjälp med alla känslor,känslan av att jag bara vill fly jag vill bort men vet inte vart jag ska ta vägen. Efter att ha löst era insändare och kommentarer så vet jag att jag inte är ensam med mina problem. Det är så sorgligt att vi är många som inte mår bra i våra relationer som önskar att våra partners bara ska bli den de en gång va. Även om det är sorgligt så känns det som att jag får lite perspektiv på min situation.

Jag har levt med min man i 13 år och tillsammans har vi 2 barn. Han dricker mest på helger och däckar då på mattan eller i sängen med kläderna på stinkande och snarkandes vid 21 tiden på kvällen. Han förnekar även sitt drickande som ibland även är på vardagar i perioder. Jag har hittat ölburkar på de mest konstiga ställen och ja jag märker direkt på hans ögon samt rörelse om han har druckit. Den senaste tiden har varit tuff och det har blivit många konflikter. Jag blir arg/galen på hans förnekelse (Vet att det är vanligt då man har akoholproblem). Jag gapar och skriker som en galning då jag bemöts av nonchalans och kränkningar. Vet att det absolut inte hjälper men det brinner liksom i huvudet på mig av ilska och besvikelse. Det värsta av allt är att mina barn på 11 och 16 år ibland är hemma! Inte okej alls jag vet. Därför tog jag idag beslutet att det räcker,jag vill flytta isär. Svaret från honom är okej! Sen att det är jag som skapar denna dåliga relation då jag är arg hela tiden och att jag har shoppingberoende. Ja han lägger problemet hos mig så nä han ser inte sin alkoholism.
Mitt problem är att jag inte vet vart jag ska ta vägen,vill bort men vet inte vart. Lägenheter i Stockholm är inte heller lätta att hitta då man söker hyresrätter. Känner mig så vilsen och vill bara hoppa av tåget. Vill ha hjälp,vill va lycklig igen. Va mitt glada gamla jag!
Detta blev en lång kommentar men skönt att skriva av mig!

Skrållan
Tack

Tack för att ni skriver här i min tråd. Ullabulla, jag har läst en del i din tråd, lite nu men även för flera år sedan. Tycker att ditt lämnande liknar mitt, ditt kämpande är som mitt. Du har verkligen gått igenom mycket på din väg. Känslorna går verkligen upp och ner. Det är så kämpigt. Det går bra när jag sysselsätter sig och gör saker. Men så fort jag blir ensam så kommer tankarna. Men jag står fortfarande fast vid att jag kan inte fortsätta att ha det så som jag haft det, med en man som dricker. Jag utplånar mig själv då. Och jag är värd så mycket mer.
Tack Troja för ditt pepp.
Och Vet inte vart... det är inte lätt, när man måste lämna och alla praktiska saker också måste fixas. Och i Stockholm är det väl såå svårt att hitta boende?
Det är bra att du hittat hit, så du kan skriva av dig. Det har jag gjort och det lättar väldigt. Just att man inte är ensam.

Sidor