Kaos i huvudet...

22 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Mitt i livet 79
Kaos i huvudet...
Mitt i livet 79
Jag blir fan snart galen,

Jag blir fan snart galen, varje gång jag tänker att nu väljer jag mig och min lycka, och lämnar detta förhållandet så skärper han till sig som att han kan läsa mina tankar. Nu dricks det inte lika mycket, hittar på saker med barnen ... och då är han ju den man jag vill att han ska vara, och då känner jag kaoset i huvudet, kanske han ändrar sig nu, nu har han förstått...... gaaa jag blir kluven
Jag känner dock att kärleken mellan oss har tagit allt för stor skada genom åren och att jag kanske inte vill leva med honom även om han blir nykter, beslutet sitter dock långt inne, vi har två små tjejer 4 och 7år. Kan ibland känna mig väldigt lugn i mitt beslut att lämna , men får panik och ångest när jag tänker på konsekvenserna av mitt beslut, hur kommer det bli med barnen? vill jag verkligen attd e ska vara hos honom varannan vecka? många frågor och funderingar...
ser nu att mitt inlägg är lite kaosigt, ungefär som mitt huvud..
vore tacksam för tankar, funderinar, råd kring detta

Azalea
Känslor??

Ja, känslorna man hade för sin man har verkligen fått sig en törn. Jag känner inte längre att jag älskar min man. Efter alla dessa år här man samlat ihop alldeles för många händelser som blir svårare och svårare att glömma och förlåta. Det går inte längre, ryggsäcken är full.
Och en annan tanke jag har i mitt förhållande är att jag måste dela upp mannen i två.
Första delen som var underbart snäll och omtänksam mot mig och alla andra.
Andra delen som är alkoholister som är elak och aggressiv.
Jag tror att det är bra att inte tänka på dem som samma person för det är de ju inte längre. Alkoholen har kidnappat den fina mannen och kvar är bara en spillra som är väldigt svår att älska.
Gör det dom är bäst för dig och barnen nu för framtiden vet man inget om.
Kram

Mitt i livet 79
Azalea

Precis så, ryggsäcken är full av skit som hänt , innan kunde jag tänka bort det som sades på fyllan, men det går inte längre.
Tack för råd i hur jag ska tänka, ja alkoholen har verkligen kidnappat min sambo..

5barnsmamman
Förstår dig precis. Min man

Förstår dig precis. Min man har oxå dragit ner på drickat, de senaste månaderna har han varit nykter enl honom själv. Jag trodde bara för ett halv år sedan att bara jag får en egen bostad så ordnar sig allt.
Nu sitter jag med en egen bostad som jag håller sakta men säkert på att inreda till mig och barnen, men känslan som jag trodde skulle infinna sig kommer inte, nu velar jag mer än någonsin, vaknar med ångest varje morgon för att jag skall lämna nu när han skärpt till sig, samtidigt som bara förra veckan hade både jag och barnen på känn att han kanske druckit, då barnen ringde och upplevde honom som påverkad.
Vet inte vad jag skall tro, vill ju tro att han klara att sluta men samtidigt när barnen observerar att pappa inte är som vanligt och jag och barnen för något jäkla detektiv arbete för att försöka lista ut hon det är så eller inte då han nekar när vi frågar.
Vet att vi inte kan ha det så här men samtidigt är det något som håller mig kvar. Vet inte om det beror på att han säger att går jag ut genom dörren nu, är jag borta ur hans liv, rädd för att välja fel, samtidigt som jag har svårt för att känna vad jag känner för honom, vet inte om jag älskar honom längre. Vet inte om jag vågar lita på honom.
Blir oxå snart galen då allt hänger på mig, för han vill ju inte det här, samtidigt som det är han som satt mig och barnen i den här sitsen. Hur fan skall man tänka?

Mitt i livet 79
5barnsmamman

Nä hur fasen ska man tänka, det är det stora frågan...
Känner att jag kommer att ta ett beslut om separation fastän jag kanske inte vill det egentligen, men jag vill att mina barn ska ha en trygg uppväxt och jag vill inte att de ska se sin pappa sovandes på toagolvet en lördagskväll. även om det kommer att vara jobbigt för barnen i början av separationen, så vet jag innerst inne att det är bäst för dem, jag vill ju vara en bra förebild för dem också, visa dem att jag är en stark kvinna som inte tänker ta en massa skit!!
Hur det kommer bli med barnen efter separationen är ju det som oroar mig mest, jag tänker ju säga till honom att barnen inte kommer att få sova hos honom, pga av att han dricker, så tills han söker hjälp för det och får hjälp så får de alltid sova hos mig, om han nu inte kommer att gå med på detta så får jag väl gå till familjerådgivningen och prata med dem om läget och hoppas på att de kan hjälpa mig, jag kommer göra det barnens skull och för hans skull så att han kanske inser sina problem och kan få hjälp.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att han kommer att inse och förstå och att vi kan ha en bra relation för våra barns skull

5barnsmamman
Hej igen. Undrar bara hur det

Hej igen. Undrar bara hur det gått för dig?
Jag Kämpar ännu på här hemma fast jag har en lägenhet som står och väntar, är så otroligt svårt att säga hejdå och gå, nu när allt är lugnare här hemma.
Vi har dessutom 10 årig bröllopsdag i morgon, bara ångest när jag tänker på det. Har extrem ångest över att jag kanske inte älskar honom längre. Har vid tre tillfällen de senaste veckorna fått känslan av att han druckit, men han nekar, trots att barnen oxå uppfattat honom som påverkad.
Hur går dina tankar nu? Har du lust att dela med dig? Känns som vi sitter i typ samma situation.

Skrållan
Såg ditt inlägg

Såg ditt inlägg 5barnsmamman. Förstår hur svårt det är. Är ju själv mitt i detta att lämna. Det är inte lätt, och känslorna går upp och ner. Vi hade också bröllopsdag för någon vecka sedan. Grät den där dagen. Då kommer man bara på de bra minnena. Jag brukar titta tillbaka på forumet, där jag skrivit. Och då vet jag ju. Kan inte göra något åt mannens drickande. Är helt maktlös. Och jag överlever inte om jag ska vara kvar.

5barnsmamman
Ja, man förlåter eller tänker

Ja, man förlåter eller tänker det var kanske inte så farligt när man är i en lugnare period. Men samtidigt blir jag arg på mig själv som tänker så, hur fan kan det inte vara så farligt att ens man och pappa till sina 5 barn kan få supa bort dotterns 9 årsdag och sedan tycka att det inte är så farligt bara för han sköter sig just nu. Eller att han med jämna mellan rum ger barnen en otryggs känsla att ha druckit så de ber mig att aldrig lämna dom igen. Hur dum får man vara. Hade någon av mina vänner haft det så här så hade jag sagt gå bara gå. Men ändå så gör jag det mot mig själv och mot mina barn, bara för att jag tycker då synd om honom. Va är det som är fel på en. Har väl alla anledningar i världen att gå, men ändå känns det inte så.

Skrållan
Det är väl

Det är väl medberoendet som gör sig påmind. Tror många av oss är väldigt måna om andra, och ställer egna behov i andra hand. Så van vid att få mannen att må bra. Det är lite ovant att bara tänka på sig själv. Men läs det du skrivit tidigare så är det lättare att få fokus på det som är viktigt, du och barnen. Mannen får ta ansvar för sig själv. Sedan kan man aldrig veta om framtiden.

5barnsmamman
Du har helt rätt, tror det

Du har helt rätt, tror det som stoppar mig är när min man säger att om jag går ut genom dörren och flyttar så är det för gott, då är det över för oss.
Vet inte varför det skrämmer mig så mycket, förmodligen för att jag är rädd att välja fel att ångra mig.

Skrållan
Jag också

Jag har också varit rädd för att välja fel. Men egentligen har vi ju bara två val. Leva med en alkoholist, och allt det som hör till eller lämna. Ingen av oss här kan ju slåss mot beroendet, hur vi än gör. Det som jag tycker är extra jobbigt är att jag älskar min man, men bara den snälla nyktra mannen. Och sådan är han inte längre. Han har ju förändras så mycket, allteftersom han druckit mer och mer.
Jag ser ju nu framför mig att kunna leva och göra roliga saker utan att behöva vara orolig för en man som dricker alldeles för mycket.
Hoppas du finner styrkan att göra det som känns rätt för dig💕

Skrållan
Jag också

Jag har också varit rädd för att välja fel. Men egentligen har vi ju bara två val. Leva med en alkoholist, och allt det som hör till eller lämna. Ingen av oss här kan ju slåss mot beroendet, hur vi än gör. Det som jag tycker är extra jobbigt är att jag älskar min man, men bara den snälla nyktra mannen. Och sådan är han inte längre. Han har ju förändras så mycket, allteftersom han druckit mer och mer.
Jag ser ju nu framför mig att kunna leva och göra roliga saker utan att behöva vara orolig för en man som dricker alldeles för mycket.
Hoppas du finner styrkan att göra det som känns rätt för dig💕

Spinoza
Jag tror

Jag tror att det som ställer till det ibland för oss är att vi tror att det finns ett tredje val där vi kan få den där fina mannen vi kommer ihåg från förr. Men det är ju inte vårt eget val, det är ju bara mannen själv som kan välja det.
Sen är frågan (för min egen del i alla fall) om den där fina mannen verkligen har existerat så som jag nu kommer ihåg det, eller om det var jag som inte riktigt ville/kunde se hur han egentligen var.

Skrållan
Ja så är det

Ja så är det, kanske man målar upp en man som aldrig existerat. För det är ju lätt att mitt i allt elände drämma sig bort.
Jag ser nu tydligare och tydligare, fast det är jobbigt, att jag bara har ett val. Att gå.

5barnsmamman
Tycker att mitt i allt som

Tycker att mitt i allt som hänt och händer med alkoholen, svårt att känna om det är tryggheten som man trots allt har ihop efter 25 år eller om det är kärleken som man bara inte kan se just nu för att man är så trött och besviken på allt. Man vill ju trots allt inte förstöra sin fam genom att gå.

Kom på mig själv härom dagen när jag pratade med en gammal vän som jag inte träffat på många år, hur underbart skönt det var att prata med en man som man inte behöver vara mamma åt, och hur farsinerande jag tyckte det va när han berättade om sitt liv med sina pojkar. När jag frågade om han gjorde allt själv och han svarade de är klart jag gör varför inte jag är ju vuxen och pappa till två barn. Givetvis helt normalt men har ju alltid varit van med att jag fixar de mesta själv, och är mer som en mamma åt min man.

Mitt i livet 79
5barnsmamman

Jag har valt att separera, jag kom till insikten att jag vill inte att mitt liv ska gå ut på att "känna av" min sambos humör, känna otrygghet, oron över dricker han eller inte, mitt liv ska handla om MIG och MINA BARN, våran lycka och våra val.
Jag har lagt alldeles för många timmar på att gråta, känna mig beskiven, sviken, skämmas, och oroas på honom, nu är det dax att gå vidare

Jag har en dikt som jag tycker ör bra

Lämna allt det som fått dig att lida bakom dig
lämna allt det som sårat dig och som du inte kan förändra
frigör dig från känslor som förgiftar dig och bär endast med dig styrkan och modet för att börja om på nytt
försvara din sinnesro och tillåt ingen att stjäla ditt leende för att du förtjänar det bästa!!!

Skrållan
Fin dikt

Fin dikt. Säger allt.
Bra beslut 5barnsmamman . Kram till dig

Mitt i livet 79
skrållan

Tack, det var ju såklart inget lätt beslut, men det var det rätta
Jag och mina barn är värda mer helt enkelt
Jag tänker även att mår jag bra , så mår mina barn bra
kram

Skrållan
Helt rätt

Helt rätt tänkt. Du och barnen måste må bra först och främst. Och man kan ju inte hjälpa någon som inte själv vill. Han kan ju bara bli frisk själv.

5barnsmamman
Hej mitt i livet 79.

Undrar om du ännu är inne här i bland och läser.
Skulle så gärna vilja höra hur det gått för dig?
Sitter nu i min lägenhet och det är jätte tufft. Vet i huvudet att de är rätt men gör jätte ont att se hur ledsen han är.

Spinoza
5barnsmamman

Jag förstår känslan av att det gör ont att se hur ledsen mannen är när man lämnat.
Men sen tänker jag att du (och jag) lämnat av väldigt goda anledningar och att männen nu får ta konsekvenserna av sina egna handlingar.
Jag har minimerat kontakten med mitt X för att bättre kunna ta hand om mig själv och det har gjort det lättare för mig.
Styrkekramar till dig!