Medberoende

5 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Kaktus1
Medberoende
Kaktus1
Medberoende

Jag vet inte vart jag ska vända mig, så nu efter ett år av velande och letande så vänder jag mig hit. Det finns inga Al-anon eller liknande mötesgrupper där jag bor och jag har väl kommit till insikt att jag behöver stöd och hjälp.

Min man är ju nykter och har varit det i 5 månader. Men hur kommer man tillbaka till livet som medberoende? Jag är ständigt stressad, orolig och har ångest. När han missbrukade var jag ständigt på vakt, klev upp på nätterna och rotade igenom hans fickor medicinskåp. Jag snokade i hans telefon osv. Jag var som besatt av att rädda honom. Tillslut sökte han hjälp, nu går han på möten och är nykter. Men hur kommer man tillbaka till livet som medberoende? Jag är så utmattad och vår relation är på en skör tråd, min energi är låg och självförtroendet på botten. Hur överlever relationer en sån här kamp? Hade det inte varit för att vi har tre barn så hade jag nog aldrig utsatt mig för detta. Någon med liknande erfarenhet? Eller kanske någon annan som också behöver stöd av en med liknande erfarenhet?

Skrållan
Hej

Välkommen hit. Här kan du skriva av dig och få hjälp och stöd. Men sedan kan det också vara skönt att prata med någon fysisk person. Jag rekommenderar dig att ta kontakt med kommunen. Dom är skyldiga att hjälpa anhöriga till beroende. Jag går och pratar med en anhörigstödjare och det är guld vört.

Azalea
Välkommen

Det är en väldigt jobbig sits vi har som är medberoende. Vi är också väldigt många och det är fantastiskt skönt att använda sig av detta forumet. Så välkommen hit.
Som Skrållan skrev så är det också väldigt bra att kunna prata med en person också.
Jag fick möjlighet till det via mitt jobb och även via fackförbundet som jag tillhör( jobbet betalade) Kanske också kan vara något.

gros19
Anhörigprogram

Finns olika anhörigprogram man kan delta i t.ex. på Nämndemansgården. Då bor man där under en vecka. Antingen betalar du själv men möjlighet finns också att ansöka om detta på socialförvaltningen, som även brukar ha olika former av stöd för anhöriga. Själv åker jag 8 mil till alanon. Vid behov varje vecka men under lugna perioder inte så ofta. Är värt att åka en bit om du har möjlighet. Finns litteratur för anhöriga också. Ring alanon och fråga om dom har några förslag på vad du kan göra eller läsa. Allt att vinna. Ett anhörigprogram var räddningen för mig. Finns säkert något för dig också och du har själv förstått att du behöver hjälp.