Hej!
Skriver här för första gången. Jag tror jag vill sluta dricka men vågar inte säga det högt. Är uppvuxen med en mamma som är alkoholist o många andra i min släkt. Har själv ett riskbruk men dricker aldrig okontrollerat men ger mig massa ångest. Min tolerans har oxå ökat o dricker mer o mer av slentrian. Alkoholen upptar en stor del av min tankeverksamhet och jag hatar det. Jag vill vara en av dem som kan ett glas vin då o då o sen är det bra med det. Men jag börjar inse att jag inte är en av dem. Jag börjar inse att jag nog måste sluta helt. När jag väl dricker vill jag nästan alltid ha mer. Väljer att säga att jag nog ska sluta för ett tag för att det inte ska kännas så definitivt. Vet inte vad jag är rädd för? Att livet ska bli tråkigt eller vad? Jag blir stärkt av att läsa era historier här och ville bara kort säga hej!
/En grubblande själ
Välkommen hit! Hoppas att forumet kan hjälpa dig att bena ut en del grubblerier 😊 visst vill man vara den där typen som kan ta bara ett glas vin och känna att det räcker. Det hade jag också valt om det vore möjligt. För mig är det inte möjligt. Ett glas vin väcker bara begär efter mer. Då är det lättare att inte dricka alls. Du verkar vara litet inne på samma spår. Lycka till!
Tack!! Nä man får väl inse att så inte är fallet. Det som är svårast för mig är att jag inte dricker så att jag gör bort mig/ får minnesluckor etc så mitt drickande är det ingen annan som reagerar på. Utom jag själv som får massa ångest. Skulle vilja vara fri från tankar på alkohol och jag kommer närmre o närmre att det innebär att jag inte dricker alls 😊
Känner igen mig mycket i ditt sätt att beskriva ditt drickande, liksom kontrollerat. Har heller aldrig gjort bort mig och ställt till scener, gillar inte att bli för berusad men dricker ändå för mycket. Ska bli roligt (eller roligt?, men du fattar) att följa din resa :)
Du kan läsa mer om mig i min tråd, tror jag har fått med de viktigaste bitarna 😊 Men kort: dricker mest på helger, bara vin men kan lätt sätta i mig en box på 2-3 dagar, alltså för mkt. Under sommaren har det eskalerat en del och blivit i veckorna också. Dricker helst hemma och har svårt att stoppa då. Tillsammans med andra är jag måttlig pga något slags starkt överjag plus livrädd att tappa ansiktet. Typ så 😊
Läste o kände mkt igen mig. Uppvuxen med en alkoholiserad mamma som gjorde bort sig. Så det är den bilden jag har i huvudet och så är inte jag. Men IOM att tankar på alkohol upptar mkt av min tid så fattar jag att det inte är sunt o att jag dricker mer än vad som är ok ur ett riskbruksperpsektiv.
Du gör helt rätt som iallafall tänker och även diskuterar kring det hela.
Med beroende i släkten så är det ju faktiskt bevisat att vi har lite lättare än dom utan samma gen att utveckla ett beroende. Vi behöver helt enkelt inte jobba lika hårt som dom innan det eskalerar.
Idag väljer jag att leva nykter och har efter det insett att mina problem med alkohol började väldigt tidigt. Jag drack inte varje dag men varenda gång jag drack så var det på tok för stora mängder.
Det betydde inte att jag ställde till problem med våld, att jag blev elak eller gjorde bort mig men jag drack ändå oftast mest och senast.
Ett problem att förhålla sig till alkoholen handlar ju inte om hur många ggr man fått skämmas eller blivit gripen av polisen. Dricker man nästan varje gång mer än man tänkt och har svårt att sluta så är ju risken stor att det också helt plötsligt börjar ske med jämnare mellanrum och man dricker fler och fler dagar per vecka.
Det dröjde dock många år till efter 18 års dagen innan mitt drickande tog ordentlig kontroll om mig. Jag såg det inte själv och tyckte att det var naturligt att dagarna per vecka jag drack bara ökade och ökade.
Det kom smygande och var inget jag ens tänkte på. Om någon frågade så fanns det alltid något att skylla på.
Vart jag vill komma är att du gör helt rätt som stannar upp lite och tänker till. Tänk inte hela tiden så stort. Du behöver inte tänka för hela livet framåt. Då låter det så jobbigt och det känns lika jobbigt.
Ta varje dag för vad den är. Ingen kan säga vad som är rätt för just dig och lycka till!
Tack för din fina kommentar. Jag tänker jättemkt just nu o processar mina tankar. Funderar över vad som eg får mig att tveka, varför jag eg eventuellt vill fortsätta dricka. Detta forumet känns så bra, att man kan läsa om att man inte är ensam o att man kan få input. Du har helt rätt, man kan bestämma sig för en liten bit i taget 😊
Det är oerhört bra att en process har satts igång och du funderar. Bara det kan ju leda till förändringar omedvetet och att man undviker eller förändrar olika saker.
När jag var i samma situation och fortfarande inte hade utvecklat ett starkt beroende sade någon åt mig med hård ton att jag skulle fundera över mitt drickande.
Det blev ingen mer diskussion och just sådana uttalanden kan nog mest förvärra en sådan situation.
Sen dom där tankarna du nämner att livet ska bli tråkigt kommer per automatik när man börjar tänka tanken eller har slutat dricka. Visst. Jag blir inte berusad eller låter något utanför ta kontroll över mig längre. Bara en sådan sak att varje dag veta vart och att jag också vet vem jag valt att sova bredvid är en oerhörd vinst varje gång grej. Men jag har istället lärt mig att umgås, diskutera och även göra dom saker jag vill utan att behöva dricka /droga för att våga göra det. Det är en grym känsla att inte behöva gå tyst en hel vecka på jobbet och stänga inne allt man känner för att sedan släppa ut allt när det blir helg och det ska drickas.
Sen är jag självklart mer närvarande för dom som behöver mig mest också. Både i känsla och i sinne. Innan var det mest kroppen eller skalet som var här men inget mer.
Helt rätt. Förminska målen lite. Tänk inte på vad som ska hända om 50 år. Det är ditt liv och du ska må bra. Det finns nyktra gemenskaper och även självhjälpsgrupper. Du är inte ensam och det finns faktiskt fler än du som både beslutat sig och också lever nyktert.
Måste säga att läsa här o lyssna på alkispodden gör mig motiverad o får mig att inse att även om mitt drickande inte lett till några allvarligare konsekvenser så har jag många typiska missbruksbeteenden. Det gör också att jag tänker att dricka måttfullare skulle uppta allt för mkt tid o tanke för mig o att det nog är bättre att avhålla mig helt.
Nu har jag inte druckit något på 4 dagar. I vanliga fall hade det nog blivit vin igår ikväll och sen till helgen. Pågår en inre dialog i mitt huvud om jag ska dricka i helgen och då med målet måttligt dvs 2-3 glas vin eller om jag ska hoppa det helt. Just nu känns det enkelt o givet att hoppa det helt men när jag kommer dit så vet jag inte :) kan inte avgöra vad som blir bäst för mig mig heller, att avhålla mig helt eller jobba för ett kontrollerat drickande.
Oj, vad jag känner igen mig! Har inga problem att inte dricka nu fast jag druckit dagligen fram tills för knappt en vecka sedan. Men så kommer tankarna på lördagen och då vet jag inte... "-hmm, en halv flaska vin är väl ingen fara?" Men jag vet ju att det bästa vore att avstå en mycket längre period även om mitt mål ännu inte är att sluta helt utan att komma tillbaka till att kunna ta ett par glas på helgen. Knivigt!
Känner igen mig så mycket i tankarna inför helgen. Fredag är värst för mig, känns lite grå och tråkug utan vin. Försöker tänka stegvis: Bara en helg i taget. Det hjälper också mycket att fokusera på allt som blir bättre och allt jag kan göra istället. Ingen tung känsla i kroppen, ingen ångest, slippa släpa mig på helgaktiviteter lite kallsvettig och darrig samtidigt som jag försöker låtsas som ingenting. Härligt att liksom vara med på riktigt istället.
Om man nu ska ta reda på vad som funkar bäst för en så måste man ge båda alternativen en ärlig chans. Såhär: Jag har gett alkoholen en chans i flera år så att ge nykterheten en endaste månad för att kunna jämföra är det minsta jag kan göra för mig själv känner jag.
En fråga, 2-3 glas eller en halv flaska vin - räcker det i ärlighetens namn? Varför ta det första glaset? Testa och utmana i hur kul det kan vara utan. Du behöver ju inte vara alkoholist eller absolutist för att välja att inte dricka...
Nä du har absolut rätt. Men av nån anledning så vill jag hellre va den som kan dricka några glas o va nöjd där...varför vet jag inte...? För att det är gott? Socialt? Avslappnande?
Du har rätt Ensam, varför ta det första glaset?
Men, det är ändå mitt mål, liksom Jempas, att kunna ta ett par glas till en middag i sällskap. Det är gott och känns socialt.
Har jag sällskap dricker jag i princip aldrig mer (undantag midsommar) så jag tror jag kan klara det. Det jag måste skippa helt är ensamdrickande som lätt blir fem glas per dag, varje dag :-(.
Kanske är jag helt tokigt ute och måste ändra målet till noll, men det tar jag då..
Du har helt rätt. Jag skulle också vilja ta ett par glas till maten i sällskap men vågar inte riktigt än., då jag klarat 18 dagar. Fick nobba en Afterwork på fredag, är rädd att suget kommer tillbaka. Känns bra utan A för tillfället saknar det inte.
Ha de bra
Självklart är allt detta valfritt, jag tänker mer högt nu 😊
Tror ni som skriver ärligt att någon förändring kommer att ske om ni inte slutar helt? Innerst inne. Varför skulle du fixa det när ingen annan tycks göra det!?
Utifrån alla trådar jag läst och alla som skriver här och har varit med några vänder så är det - allt eller inget, mellanlägen funkar inte för en som är beroende.
Tänk samma med alla beroenden, tror ni man inte kommer äta godis själv om man bara tillåter sig att äta det i sällskap, eller dra en lina eller röka. Nej, det funkar ett tag men till slut är man där.
Ni väljer era liv, men fundera verkligen på varför ni måste ha de där 2-3 glasen, varför? Att vilja är inte ett tillräckligt bra svar. Är det för att man är rädd att inte passa in, för att slappna av osv... då är jag med. Men tror dock ändå att det är dags att ta tag i det problemet och skita i att dricka.
Sorry för långt inlägg, vill inte vara en sån, men jag är frälst av att inte dricka, inte på ett guds-sett men det är det bästa som finns-sett. 😀
Hoppas ingen tog illa upp, men fundera verkligen på om det är värt det och varför.
Jag tar inte illa upp. Är nog bara inte riktigt där än. Har inte fått några direkt negativa konsekvenser än av mitt drickande och är väl i fasen att jag funderar väldigt mkt. Sen finns det ju ganska mkt forskning på att om man har ett måttligt alkoholproblem/beroende så kan man bli hjälpt till att dricka kontrollerat igen. Detta är första gången jag på allvar funderat på o vill göra något år min alkoholkonsumtion o är väl kanske inte där än att jag är redo att sluta till 100 %. Dock tycker jag dina frågeställningar är helt relevanta o viktiga att fundera över, varför är det egentligen viktigt att dricka alls?
God morgon! Har varit nykter ett tag nu och det är, och kommer nog att vara en berg-och-dalbanan. Just nu är jag på toppen, men vet att det kan gå fort nedför. Jag har slutat att räkna dagarna. De har för mig ingen betydelse så länge jag inte dricker. Kände att det blev lite som ett tvång och att om jag typ skulle dricka dag 52, skulle det kännas som ett avgrundsdjupt misslyckande för att jag förstört så mycket.
Jag vill vara snällare mot mig själv.
I den här tråden så känner jag igen mig så mycket. Jag hänger ofta här, läser dock mest, tycker jag inte har så mycket att tillföra som alla andra kloka människor. Känner mig lite egoistisk att jag bara tar av er och inte ger ngt. Blev t o m avundsjuk häromdagen när jag läste ett inlägg. En person som kämpade och var glad att det var så långt till systemet att det hjälpte hen att stå över. Jag blev avundsjuk för att systemet ligger 20 meter från mitt arbete och jag tvingas gå förbi det flera gånger per dag ibland. Jag skulle också vilja ha flera mil dit. Så tänkte jag först, men jag tänkte ju helt fel och skämdes över min missunnsamhet. I stället för att glädjas med hens framgång satt jag och ynkade mig själv. För visst är det så har. Alkoholen kommer ju alltid att finnas där i närheten, oavsett? Det är ju det vi alla kämpar med att klara av. Så förlåt, för allt som kan hjälpa var och en är till godo.
I går när jag tvingats gå förbi den där förbaskade A-butiken för tredje gången var det svårt att inte gå in vid arbetsdagens slut. Det som fick mig att låta bli är ändå at jag nu mår så bra. Jag gick hem och ringde en vän.
Jag tror att om man är beroende måste man sluta helt. Därför har jag även bestämt mig för att ändra fokus. Jag började med att följa Alkoholhjälpens rekommendation att vara nykter tre månader och räknade dagar, fast omvänt. Jag räknade ned till målet. Men jag läste i några inlägga på forumet att det lätt kan bli så at man tar sig igenom den nyktra perioden för att man vet att man får dricka igen och sedan dricker man mer för att man tar igen det man inte druckit på flera månader. Och när Nell frågade hur jag ställde mig till min alkoholkonsumtion efter tre-månadersperioden, så gick tankarna igång. Jag tänket i flera dagar och kände att jag måste sluta helt, annars blir det så at jag bara börjar om och så springer jag bara fortare i det där ekorrhjulet. Jag fick panik när jag tänkte på att aldrig mer få dricka. Jag önskar att alkoholfritt var ett alternativ, men det är det inte för mig eftersom jag har en mage som inte tål vissa sockerarter. Jag testade alkoholfritt vin en gång. Det var gott, men magen pajade. Min läkare sa åt mig att hålla fingrarna borta från vin och godis med sötningsmedel (han vet dock inte att jag är alkoholist). Men efter en svart, deppig helg där jag tröstade mig på ett annat destruktivt sätt genom att äta massor. Var ju inte heller så konstruktivt.
Jag landad dock i beslutet att inte dricka alls tills vidare, för varför väcka den björn som jag försöker tvinga ned i idet? När beslutet var taget kom det över mig ett lugn och det vaggar mig fortfarande och jag väljer att låta mig vila där.
Och vad vill jag då säga med det här? Inte en jävla aning, bara ngr av mina egna tankar.
Tusen tack alla som delar med er av era berättelser - som jag känner igen mig i och därför inte känner mig så förtvivlat ensam, alla som ger råd och feedback - jag tar till mig råden och de hjälper mig, och till alla som pushar varandra att kämpa en dag till - det får mig att också går förbi A-shopen. Tack för att ni finns och delar med er så generöst, som här. Lycka till er alla!
Inga negativa konsekvenser, varför då sluta? (Försöker inte vara elak men vill mer att du tänker till)
Jag tänker att det finns massor av negativa konsekvenser, fast som kanske inte andra ser. Mer att man förstör sin egen kropp, huvudvärk, missar saker för att man dricker, ensamhet, puttar känslorna undan osv.
Jag hade inga negativa konsekvenser till synes, ett någorlunda fungerande liv, har inte gjort bort mig, skickar inte fylle-sms osv... men gjorde saker som att undvika inbjudningar när jag visste att jag inte kunde dricka så mycket jag ville, hjärnan tänkte och planerade för A mer än för något annat, jag var och är beroende.
Ensam1984, jag förstår precis vad du menar. Detta är första gången jag aktivt jobbar med min alkoholkonsumtion så jag tror att det är en process där jag måste vrida o vända på saker o kanske testa o inse vad som funkar o inte för mig. Såklart hade det antagligen varit bättre att bara sluta o aldrig börja igen men så enkelt är det ju sällan. Är ivf väldigt tacksam i att jag hittat hit för här utmanas man ju ständigt i sina tankar o ska man utvecklas så måste man ju utmanas :)
Med hopp om en fin helg!
Har satt ett datum på en månad framåt. Ska inte dricka nåt på denna månaden. Nu när jag skriver det blir jag nästan nervös, med ett mål kan jag misslyckas :) börjar med en månad ivf o utvärderar sen.
Har samma målsättning till att börja med. Tänkte att jag måste ge det i alla fall en månad för att uppleva skillnaden, sen får jag se. Tänker att det är lite spännande också, som ett experiment: vad händer, vem blir man, hur kommer kroppen och hjärnan att må :)
Jo, jag såg det om tre månader också men så fort jag bygger för höga berg för mig själv känns det oöverstigligt. Tänker att jag får ta nya beslut dag för dag, månad för månad. Försöker finta alkoholhjärnan lite :-)
Hej!
Skriver här för första gången. Jag tror jag vill sluta dricka men vågar inte säga det högt. Är uppvuxen med en mamma som är alkoholist o många andra i min släkt. Har själv ett riskbruk men dricker aldrig okontrollerat men ger mig massa ångest. Min tolerans har oxå ökat o dricker mer o mer av slentrian. Alkoholen upptar en stor del av min tankeverksamhet och jag hatar det. Jag vill vara en av dem som kan ett glas vin då o då o sen är det bra med det. Men jag börjar inse att jag inte är en av dem. Jag börjar inse att jag nog måste sluta helt. När jag väl dricker vill jag nästan alltid ha mer. Väljer att säga att jag nog ska sluta för ett tag för att det inte ska kännas så definitivt. Vet inte vad jag är rädd för? Att livet ska bli tråkigt eller vad? Jag blir stärkt av att läsa era historier här och ville bara kort säga hej!
/En grubblande själ
Välkommen hit! Hoppas att forumet kan hjälpa dig att bena ut en del grubblerier 😊 visst vill man vara den där typen som kan ta bara ett glas vin och känna att det räcker. Det hade jag också valt om det vore möjligt. För mig är det inte möjligt. Ett glas vin väcker bara begär efter mer. Då är det lättare att inte dricka alls. Du verkar vara litet inne på samma spår. Lycka till!
Tack!! Nä man får väl inse att så inte är fallet. Det som är svårast för mig är att jag inte dricker så att jag gör bort mig/ får minnesluckor etc så mitt drickande är det ingen annan som reagerar på. Utom jag själv som får massa ångest. Skulle vilja vara fri från tankar på alkohol och jag kommer närmre o närmre att det innebär att jag inte dricker alls 😊
Känner igen mig mycket i ditt sätt att beskriva ditt drickande, liksom kontrollerat. Har heller aldrig gjort bort mig och ställt till scener, gillar inte att bli för berusad men dricker ändå för mycket. Ska bli roligt (eller roligt?, men du fattar) att följa din resa :)
Hur är din situation? Du behöver inte berätta men är nyfiken på att höra från andra som
liknar en själv 😊
Du kan läsa mer om mig i min tråd, tror jag har fått med de viktigaste bitarna 😊 Men kort: dricker mest på helger, bara vin men kan lätt sätta i mig en box på 2-3 dagar, alltså för mkt. Under sommaren har det eskalerat en del och blivit i veckorna också. Dricker helst hemma och har svårt att stoppa då. Tillsammans med andra är jag måttlig pga något slags starkt överjag plus livrädd att tappa ansiktet. Typ så 😊
Läste o kände mkt igen mig. Uppvuxen med en alkoholiserad mamma som gjorde bort sig. Så det är den bilden jag har i huvudet och så är inte jag. Men IOM att tankar på alkohol upptar mkt av min tid så fattar jag att det inte är sunt o att jag dricker mer än vad som är ok ur ett riskbruksperpsektiv.
Du gör helt rätt som iallafall tänker och även diskuterar kring det hela.
Med beroende i släkten så är det ju faktiskt bevisat att vi har lite lättare än dom utan samma gen att utveckla ett beroende. Vi behöver helt enkelt inte jobba lika hårt som dom innan det eskalerar.
Idag väljer jag att leva nykter och har efter det insett att mina problem med alkohol började väldigt tidigt. Jag drack inte varje dag men varenda gång jag drack så var det på tok för stora mängder.
Det betydde inte att jag ställde till problem med våld, att jag blev elak eller gjorde bort mig men jag drack ändå oftast mest och senast.
Ett problem att förhålla sig till alkoholen handlar ju inte om hur många ggr man fått skämmas eller blivit gripen av polisen. Dricker man nästan varje gång mer än man tänkt och har svårt att sluta så är ju risken stor att det också helt plötsligt börjar ske med jämnare mellanrum och man dricker fler och fler dagar per vecka.
Det dröjde dock många år till efter 18 års dagen innan mitt drickande tog ordentlig kontroll om mig. Jag såg det inte själv och tyckte att det var naturligt att dagarna per vecka jag drack bara ökade och ökade.
Det kom smygande och var inget jag ens tänkte på. Om någon frågade så fanns det alltid något att skylla på.
Vart jag vill komma är att du gör helt rätt som stannar upp lite och tänker till. Tänk inte hela tiden så stort. Du behöver inte tänka för hela livet framåt. Då låter det så jobbigt och det känns lika jobbigt.
Ta varje dag för vad den är. Ingen kan säga vad som är rätt för just dig och lycka till!
Tack för din fina kommentar. Jag tänker jättemkt just nu o processar mina tankar. Funderar över vad som eg får mig att tveka, varför jag eg eventuellt vill fortsätta dricka. Detta forumet känns så bra, att man kan läsa om att man inte är ensam o att man kan få input. Du har helt rätt, man kan bestämma sig för en liten bit i taget 😊
Det är oerhört bra att en process har satts igång och du funderar. Bara det kan ju leda till förändringar omedvetet och att man undviker eller förändrar olika saker.
När jag var i samma situation och fortfarande inte hade utvecklat ett starkt beroende sade någon åt mig med hård ton att jag skulle fundera över mitt drickande.
Det blev ingen mer diskussion och just sådana uttalanden kan nog mest förvärra en sådan situation.
Sen dom där tankarna du nämner att livet ska bli tråkigt kommer per automatik när man börjar tänka tanken eller har slutat dricka. Visst. Jag blir inte berusad eller låter något utanför ta kontroll över mig längre. Bara en sådan sak att varje dag veta vart och att jag också vet vem jag valt att sova bredvid är en oerhörd vinst varje gång grej. Men jag har istället lärt mig att umgås, diskutera och även göra dom saker jag vill utan att behöva dricka /droga för att våga göra det. Det är en grym känsla att inte behöva gå tyst en hel vecka på jobbet och stänga inne allt man känner för att sedan släppa ut allt när det blir helg och det ska drickas.
Sen är jag självklart mer närvarande för dom som behöver mig mest också. Både i känsla och i sinne. Innan var det mest kroppen eller skalet som var här men inget mer.
Helt rätt. Förminska målen lite. Tänk inte på vad som ska hända om 50 år. Det är ditt liv och du ska må bra. Det finns nyktra gemenskaper och även självhjälpsgrupper. Du är inte ensam och det finns faktiskt fler än du som både beslutat sig och också lever nyktert.
Jag är också ny här sedan några dagar. Känns så bra att se och läsa att jag inte är ensam.
Så varmt välommen!
/Soffi
Tack o välkommen själv.
Måste säga att läsa här o lyssna på alkispodden gör mig motiverad o får mig att inse att även om mitt drickande inte lett till några allvarligare konsekvenser så har jag många typiska missbruksbeteenden. Det gör också att jag tänker att dricka måttfullare skulle uppta allt för mkt tid o tanke för mig o att det nog är bättre att avhålla mig helt.
Nu har jag inte druckit något på 4 dagar. I vanliga fall hade det nog blivit vin igår ikväll och sen till helgen. Pågår en inre dialog i mitt huvud om jag ska dricka i helgen och då med målet måttligt dvs 2-3 glas vin eller om jag ska hoppa det helt. Just nu känns det enkelt o givet att hoppa det helt men när jag kommer dit så vet jag inte :) kan inte avgöra vad som blir bäst för mig mig heller, att avhålla mig helt eller jobba för ett kontrollerat drickande.
Oj, vad jag känner igen mig! Har inga problem att inte dricka nu fast jag druckit dagligen fram tills för knappt en vecka sedan. Men så kommer tankarna på lördagen och då vet jag inte... "-hmm, en halv flaska vin är väl ingen fara?" Men jag vet ju att det bästa vore att avstå en mycket längre period även om mitt mål ännu inte är att sluta helt utan att komma tillbaka till att kunna ta ett par glas på helgen. Knivigt!
Känner igen mig så mycket i tankarna inför helgen. Fredag är värst för mig, känns lite grå och tråkug utan vin. Försöker tänka stegvis: Bara en helg i taget. Det hjälper också mycket att fokusera på allt som blir bättre och allt jag kan göra istället. Ingen tung känsla i kroppen, ingen ångest, slippa släpa mig på helgaktiviteter lite kallsvettig och darrig samtidigt som jag försöker låtsas som ingenting. Härligt att liksom vara med på riktigt istället.
Om man nu ska ta reda på vad som funkar bäst för en så måste man ge båda alternativen en ärlig chans. Såhär: Jag har gett alkoholen en chans i flera år så att ge nykterheten en endaste månad för att kunna jämföra är det minsta jag kan göra för mig själv känner jag.
En fråga, 2-3 glas eller en halv flaska vin - räcker det i ärlighetens namn? Varför ta det första glaset? Testa och utmana i hur kul det kan vara utan. Du behöver ju inte vara alkoholist eller absolutist för att välja att inte dricka...
Nä du har absolut rätt. Men av nån anledning så vill jag hellre va den som kan dricka några glas o va nöjd där...varför vet jag inte...? För att det är gott? Socialt? Avslappnande?
Du har rätt Ensam, varför ta det första glaset?
Men, det är ändå mitt mål, liksom Jempas, att kunna ta ett par glas till en middag i sällskap. Det är gott och känns socialt.
Har jag sällskap dricker jag i princip aldrig mer (undantag midsommar) så jag tror jag kan klara det. Det jag måste skippa helt är ensamdrickande som lätt blir fem glas per dag, varje dag :-(.
Kanske är jag helt tokigt ute och måste ändra målet till noll, men det tar jag då..
Du har helt rätt. Jag skulle också vilja ta ett par glas till maten i sällskap men vågar inte riktigt än., då jag klarat 18 dagar. Fick nobba en Afterwork på fredag, är rädd att suget kommer tillbaka. Känns bra utan A för tillfället saknar det inte.
Ha de bra
Men varför kan man inte dricka alkoholfritt?
Självklart är allt detta valfritt, jag tänker mer högt nu 😊
Tror ni som skriver ärligt att någon förändring kommer att ske om ni inte slutar helt? Innerst inne. Varför skulle du fixa det när ingen annan tycks göra det!?
Utifrån alla trådar jag läst och alla som skriver här och har varit med några vänder så är det - allt eller inget, mellanlägen funkar inte för en som är beroende.
Tänk samma med alla beroenden, tror ni man inte kommer äta godis själv om man bara tillåter sig att äta det i sällskap, eller dra en lina eller röka. Nej, det funkar ett tag men till slut är man där.
Ni väljer era liv, men fundera verkligen på varför ni måste ha de där 2-3 glasen, varför? Att vilja är inte ett tillräckligt bra svar. Är det för att man är rädd att inte passa in, för att slappna av osv... då är jag med. Men tror dock ändå att det är dags att ta tag i det problemet och skita i att dricka.
Sorry för långt inlägg, vill inte vara en sån, men jag är frälst av att inte dricka, inte på ett guds-sett men det är det bästa som finns-sett. 😀
Hoppas ingen tog illa upp, men fundera verkligen på om det är värt det och varför.
Jag tar inte illa upp. Är nog bara inte riktigt där än. Har inte fått några direkt negativa konsekvenser än av mitt drickande och är väl i fasen att jag funderar väldigt mkt. Sen finns det ju ganska mkt forskning på att om man har ett måttligt alkoholproblem/beroende så kan man bli hjälpt till att dricka kontrollerat igen. Detta är första gången jag på allvar funderat på o vill göra något år min alkoholkonsumtion o är väl kanske inte där än att jag är redo att sluta till 100 %. Dock tycker jag dina frågeställningar är helt relevanta o viktiga att fundera över, varför är det egentligen viktigt att dricka alls?
God morgon! Har varit nykter ett tag nu och det är, och kommer nog att vara en berg-och-dalbanan. Just nu är jag på toppen, men vet att det kan gå fort nedför. Jag har slutat att räkna dagarna. De har för mig ingen betydelse så länge jag inte dricker. Kände att det blev lite som ett tvång och att om jag typ skulle dricka dag 52, skulle det kännas som ett avgrundsdjupt misslyckande för att jag förstört så mycket.
Jag vill vara snällare mot mig själv.
I den här tråden så känner jag igen mig så mycket. Jag hänger ofta här, läser dock mest, tycker jag inte har så mycket att tillföra som alla andra kloka människor. Känner mig lite egoistisk att jag bara tar av er och inte ger ngt. Blev t o m avundsjuk häromdagen när jag läste ett inlägg. En person som kämpade och var glad att det var så långt till systemet att det hjälpte hen att stå över. Jag blev avundsjuk för att systemet ligger 20 meter från mitt arbete och jag tvingas gå förbi det flera gånger per dag ibland. Jag skulle också vilja ha flera mil dit. Så tänkte jag först, men jag tänkte ju helt fel och skämdes över min missunnsamhet. I stället för att glädjas med hens framgång satt jag och ynkade mig själv. För visst är det så har. Alkoholen kommer ju alltid att finnas där i närheten, oavsett? Det är ju det vi alla kämpar med att klara av. Så förlåt, för allt som kan hjälpa var och en är till godo.
I går när jag tvingats gå förbi den där förbaskade A-butiken för tredje gången var det svårt att inte gå in vid arbetsdagens slut. Det som fick mig att låta bli är ändå at jag nu mår så bra. Jag gick hem och ringde en vän.
Jag tror att om man är beroende måste man sluta helt. Därför har jag även bestämt mig för att ändra fokus. Jag började med att följa Alkoholhjälpens rekommendation att vara nykter tre månader och räknade dagar, fast omvänt. Jag räknade ned till målet. Men jag läste i några inlägga på forumet att det lätt kan bli så at man tar sig igenom den nyktra perioden för att man vet att man får dricka igen och sedan dricker man mer för att man tar igen det man inte druckit på flera månader. Och när Nell frågade hur jag ställde mig till min alkoholkonsumtion efter tre-månadersperioden, så gick tankarna igång. Jag tänket i flera dagar och kände att jag måste sluta helt, annars blir det så at jag bara börjar om och så springer jag bara fortare i det där ekorrhjulet. Jag fick panik när jag tänkte på att aldrig mer få dricka. Jag önskar att alkoholfritt var ett alternativ, men det är det inte för mig eftersom jag har en mage som inte tål vissa sockerarter. Jag testade alkoholfritt vin en gång. Det var gott, men magen pajade. Min läkare sa åt mig att hålla fingrarna borta från vin och godis med sötningsmedel (han vet dock inte att jag är alkoholist). Men efter en svart, deppig helg där jag tröstade mig på ett annat destruktivt sätt genom att äta massor. Var ju inte heller så konstruktivt.
Jag landad dock i beslutet att inte dricka alls tills vidare, för varför väcka den björn som jag försöker tvinga ned i idet? När beslutet var taget kom det över mig ett lugn och det vaggar mig fortfarande och jag väljer att låta mig vila där.
Och vad vill jag då säga med det här? Inte en jävla aning, bara ngr av mina egna tankar.
Tusen tack alla som delar med er av era berättelser - som jag känner igen mig i och därför inte känner mig så förtvivlat ensam, alla som ger råd och feedback - jag tar till mig råden och de hjälper mig, och till alla som pushar varandra att kämpa en dag till - det får mig att också går förbi A-shopen. Tack för att ni finns och delar med er så generöst, som här. Lycka till er alla!
Inga negativa konsekvenser, varför då sluta? (Försöker inte vara elak men vill mer att du tänker till)
Jag tänker att det finns massor av negativa konsekvenser, fast som kanske inte andra ser. Mer att man förstör sin egen kropp, huvudvärk, missar saker för att man dricker, ensamhet, puttar känslorna undan osv.
Jag hade inga negativa konsekvenser till synes, ett någorlunda fungerande liv, har inte gjort bort mig, skickar inte fylle-sms osv... men gjorde saker som att undvika inbjudningar när jag visste att jag inte kunde dricka så mycket jag ville, hjärnan tänkte och planerade för A mer än för något annat, jag var och är beroende.
Ensam1984, jag förstår precis vad du menar. Detta är första gången jag aktivt jobbar med min alkoholkonsumtion så jag tror att det är en process där jag måste vrida o vända på saker o kanske testa o inse vad som funkar o inte för mig. Såklart hade det antagligen varit bättre att bara sluta o aldrig börja igen men så enkelt är det ju sällan. Är ivf väldigt tacksam i att jag hittat hit för här utmanas man ju ständigt i sina tankar o ska man utvecklas så måste man ju utmanas :)
Med hopp om en fin helg!
Har satt ett datum på en månad framåt. Ska inte dricka nåt på denna månaden. Nu när jag skriver det blir jag nästan nervös, med ett mål kan jag misslyckas :) börjar med en månad ivf o utvärderar sen.
Du ska be för din nykterhet en dag i taget. 🙏
Har samma målsättning till att börja med. Tänkte att jag måste ge det i alla fall en månad för att uppleva skillnaden, sen får jag se. Tänker att det är lite spännande också, som ett experiment: vad händer, vem blir man, hur kommer kroppen och hjärnan att må :)
Precis så tänker jag oxå. Utmana sig själv :) sen är det väl så att man ska ge det 3 månader men börjar med en ivf 👌🏽
Jo, jag såg det om tre månader också men så fort jag bygger för höga berg för mig själv känns det oöverstigligt. Tänker att jag får ta nya beslut dag för dag, månad för månad. Försöker finta alkoholhjärnan lite :-)
Sidor