Hur lever man med skuldkänslorna?

5 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Emy.
Hur lever man med skuldkänslorna?
Emy.
Oroligheter inför att bli nykter

Ny på forumet, vet ej om jag gör rätt.
Jajja, har levt i en familj med alkoholmissbruk. Någonstans har jag väl tänkt att jag är annorlunda än mina föräldrar och syskon. Men det är jag inte.
Jag har gjort så mycket dumt med alkohol i kroppen så jag vet inte om jag förtjänar att sluta? Lika bra att vara en dålig människa, för det känns som om jag är det.

Trots att det riktiga jag egentligen vill vara god och ha respekt för andra. Det jobbiga är väl att leva med sina misstag, även om jag sagt förlåt till de jag kunnat. För främlingar blir det svårt. Men jag har som en känsla att jag måste bikta mig för alla jag gjort illa om och om igen. Det känns inte tillräckligt.

Har fått insikten om att det är jag som ska förlåta mig själv kanske. Men det är så svårt då jag hatar människor som mig själv. Detta steget är väl det svåraste för mig och jag vet inte riktigt hur jag ska komma förbi det.

Hur känner ni och hur lever ni med era alkoholrelaterade misstag?

Adde
Jag läste

precis om Vuxna Barn och lade upp en länk i min egen tråd !!

(redigerat av admi, borttagen länk till FB)

Emy.
Oj

Förväntade mig verkligen inte att läsa detta! Det var verkligen så när jag var liten. Jag städade blandannat lägenheten redan som 6åring varje torsdag hos mina föräldrar för att släppa på deras bördor, i flera år. Det gick även över till att tvätta hushållets kläder med tiden och att handla mat bland annat. Jag ville att de skulle ha det så bra så att jag t.om gav dom massage. Fortfarande får jag dåligt samvete som vuxen bara jag tänker på mamma, hon ser så liten ut i mitt sinne.

Har dock aldrig kopplat ihop detta med hur oförlåtlig jag är mot mig själv. Men jag har ofta tänkt och sörjt över att jag aldrig fick vara ett barn.

Tack för ditt svar.

Adde
Många

behandlingshem har sk Vuxnabarn-veckor där man verkligen får titta på sig själv och får stöd från andra i samma situation.

Och det är inte alls ovanligt att deltagare inser efter ett tag att de själva är alkoholister. De kom dit för att gå igenom sin barndom och upptäcker att de själva valt att förneka sin egen sjukdom. När sammanhanget är klart för dem så har de haft mycket lättare att själva välja ett nyktert liv och knallat på i livet som en mycket starkare person med egen självkänsla.

Ta hand om dig !