Hel

Vet inte vad jag ska skriva egentligen. Vet bara att jag i och med att starta en egen tråd visar mig själv att jag menar allvar. En början till ett nytt sätt att hantera min tillvaro som för närvarande styrs av negativa tankar och känslor . Som jag då försöker döva med vin. Som leder till ännu mera självförakt och ångest. Jag trampar runt och kommer ingenstans.

Välkommen!

Vilket bra sätt att visa att du menar allvar med att förändra ditt sätt att hantera din tillvaro, att minska ner vinet.
Och, om du har trampat runt och inte kommit någonstans tidigare så tror jag allt att du tog ett steg ur cirkeln nu och bröt den ;-).
Bra gjort! Fortsätt på den nya inslagna stigen och ta hjälp av forumet här!

Hel

Tack! Jag har ju faktiskt tagit ett första trevande steg på den nya vägen. Måste bara tro på mig själv nu. Och inse det faktum att jag mår som jag mår, att min tillvara känns så meningslös och grå På Grund Av mitt drickande.
Vinflaskan, min bästa vän och räddaren i nöden som nu blivit min värsta fiende. Den som stjälper, inte hjälper, som lurar in mig i falskt välmående och trygghet. Är ändå lite rädd för att släppa den kontakten.

Hel

Läser i "Skål ta mig fan" om alkoholdjävulens egenskaper. Listighet, falskhet, tålamod och styrka.
Krafter som ligger utanför mig själv, redo att anfalla. Välbekanta sen tidigare försök att sluta dricka.
Idag känner jag mig stark. Idag ska jag inte dricka.
Klarblå himmel och sol. -0,6 och ett glittrande frosttäcke utanför mitt fönster. Vackert.

Hel

Morgonkaffe och läsning. Pinsamma situationer som jag förträngt gör sig påminda medans jag läser. Det är ju inte sån jag är. Egentligen. Och det var väldigt många år sen. Nu för tiden dricker jag inte på det sättet. Håller mig till vinet för det mesta, stoppar oftast efter 1 flaska. (öl ibland, whiskey någon gång .En sort åt gången blandar inte, det är då det slår slint. Något har jag lärt mig iaf.) Men oftare. Med åren har jag blivit extremt stresskänslig efter att ha kraschat in i väggen ett antal gånger. Behövs inte mycket för att jag ska rasa ihop, situationen blir ohållbar ( tror jag) och jag tar till flaskan och efter ett glas eller två är jag igång, energin är tillbaka. Yes! Fyller på med jämna mellanrum och finns det något kvar när jag är klar belönar jag mej med det. Samma sak på fester eller andra sammanhang med mycket folk runt omkring, alla ljud, allt prat blir till ett brus i huve't, kan inte sortera ,inte koncentrera mig och hänga med i samtal. Oerhört tröttsamt. Kan jag inte döva med vin där och då måste jag det när jag kommer hem. Om jag har. Om inte ebbar ju ångesten ut till slut men vem vill inte ha en quick fix om möjligt.
Nu är vi bjudna på middag på fredag, ingen stor tillställning men i en ganska högljudd miljö. Blir trött bara jag tänker på det. Men jag ska köra och får bara stå ut. Sen har vi gäster i helgen som sover över. Inga storkonsumenter av alkohol men några öl eller ett par glas vin till maten vill de ha. Där brukar ju jag grunda innan och under tiden jag lagar mat. Och min man, ja han kör på.......
En dag i taget var det. Idag ska jag inte dricka.

Baxigt

Känner exakt detsamma..
Jag vet inte hur jag skall ta mig ur det..
Har liksom svårt att komma på vad jag skall göra istället för att belöna mig med vin och även för att dämpa vardaglig skit.

Jag vet vilken horribel människa jag blir när jag dricker. Också pga självförakt.
Har ångest i flera dagar.

Gör bort mig varenda jävla gång. Raderar konversationer för att jag skall slippa läsa dem nyktert tydligen.

Jag vet fan inte hur jag bryter det??

Känner igen mig så väl i vad du skriver, Hel.
Speciellt det där mad att "rasa ihop" och få tillbaka energin mad ett par glas vin.
Men nu är jag snart åtta veckor nykter och har klarat mig igenom liknande situationer som du nu oroar dig för i helgen.
Jag säger inte att det är lätt, jag säger bara att det går. Förutsatt att man VILL och att man tar en stund i taget.

Känslan av seger efter är värt ALLT, så kämpa på!

Hel

Känner efter om jag har den rätta viljan, den starka som kommer från mitt allra innersta......får inget riktigt grepp om den, den smiter undan lite. Som om den leker kurragömma och så plötsligt, här är jag! och så gömmer den sig igen. Jag vill förändra det är helt sant. jag vet sen tidigare försök med vita perioder eller perioder med kontrollerat drickande att jag dricker mer och mer när jag sen börjar igen. Och så vill jag inte ha det. Det är ju därför jag är här. Ändå så svårt . Måste man ha nått sin absoluta botten, när hela livet rasat, en riktig kraschlandning för att fatta?
Igår blev jag tvungen att åka iväg i ett akut ärende och genast började en plan på att gå in på bolaget och handla till våra gäster i helgen, ta form, när jag ändå var i närheten . Eller hur?
Blev inget med det. Fick inte mycket gjort resten av dagen. Min tid gick åt att tampas med oron och stressen över att inte orka utan vin. Galet. Vilket slöseri med tid.
Tack Soffi, för att du påminner mig om det härliga segerruset. Du får mig att kämpa vidare idag.
Idag ska jag inte dricka. Punkt.

Hel

"Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag har tron på mig själv vid min sida........"
En låttext som plötsligt och från ingenstans dök upp i mitt huvud igårkväll. Den ska få gå på repeat där idag. Det gäller att hålla i positiva känslor så länge det går. Humöret går ju upp och ner som en jojo. Även idag gör jag valet att inte dricka.
Tack Picklad för att du bryr dig. Jag hoppas att även du lyckas avstå idag. En dag i taget du vet.....

Hel

Dagen som började så bra igår slutade med 3 glas vin. Kände att texten förlorade sin positiva och kraftfulla verkan vartefter dagen gick. Stressad av förberedelser inför helgen. Så jävla ynkligt!
Jag har verkligen inte fått fatt på den riktigt sanna viljan än, ger ju upp direkt, hur många löften jag än givit. Tomma löften. Är så besviken på mig själv idag.

Sofia

Hej Hel! Ditt senaste inlägg andas besvikelse och självförebråelser. Inte konstigt, du hade önskat att kunna lägga ännu en nykter dag bakom dig och nu blev det inte så. Däremot går det ju också att se det utifrån andra perspektiv - du kanske hade druckit mer än tre glas om du inte hade den viljan som du ändå har att göra en stor förändring? Kanske är det inte just den riktigt sanna viljan som saknas, utan alternativa strategier för att hantera stressiga situationer t.ex.? Man kan ju också se det här tillfället som en chans att lära, om t.ex. just stress är en trigger för dig att dricka, så är ju det något väldigt bra att vara medveten om för att minimera framtida risker. Hur tänker du kring det?
Varma hälsningar med hopp om en lugnare helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hel

Visste det skulle bli en tuff utmaning och var helt enkelt inte redo att ta den första fajten. Nu börjar jag om. Får lära mig att planera, prioritera. En sak i taget. Inte allt på en gång. Ta emot eller be om hjälp, det är jag dålig på, tycker det blir bäst om jag gör det själv. Unna mig att bara vara och när rastlösheten och suget sliter och river i kroppen dra på kängorna och ge mig ut och gå. Fort. Eller något annat fysiskt ansträngande, cykla, ( kan jag även göra inomhus på motionscykeln, det är så tråkigt bara ) tokdansa till musik på hög volym tills jag inte orkar mer. Eller bara vänta, vänta tills det går över. För det gör det ändå till slut
Medveten andning när oron gnager, stanna upp och fokusera på andningen några minuter och känna hur kroppen slappnar av, inifrån och ut.
Idag har varit lugnt. Bockar av dag 1. Igen.

Hel

Har jag nu varit utan vin. Jag har dock druckit ett par folköl. Ingen stor grej. Tankar på att det skulle vara gott med ett glas vin har kommit och gått. Hade jag haft vin hemma hade jag druckit i onsdags då jag var otroligt rastlös och uttråkad. Ja igår också förresten, då jag stressade upp mig över alla måsten som hopade sig över mig för att jag min vana trogen alltid skjuter upp saker, tänker att det hinner jag med SEN. Fast jag VET hur det blir. Och det är då vinflaskan brukar korkas upp. Nu fanns det ingen, jag lyckades ändå fixa det som behövdes även om jag var sur och irriterad. Mest på mig själv. Mannen var till bolaget men jag bad honom att inte köpa vin. Törs verkligen inte ha det hemma. För jag vill inte. Inget totalförbud. Men inget slentrianmässigt tröst och ångestdämpande drickande här hemma. Kämpar vidare.

Hel

Sedan jag bestämde mig för att förändra mitt drickande. Det har gått ganska bra ändå tycker jag bortsett från en dag förra veckan, när jag i panik drog iväg till bolaget och köpte vin för att jag inte stod ut med mig själv och mitt humör, mitt negativa tänkande och förmåga att fastna där i och älta älta... Hade tänkt köpa en bib men väl där besinnade jag mig och nöjde mig med en flaska.
Jag blev ju lugnare i takt med att innehållet i flaska sjönk men inte fan mådde jag så mycket bättre för övrigt och sen den gamla vanliga visan med ångest och själförakt för att jag än en gång gett efter. Helgen tillbringade vi hos vår dotter med familj, hon och jag delade en flaska vin till middagen på lördagen. Det är ok. Men den där trösteflaskan kunde jag ha låtit bli. 12 helt a-fria dagar av 15 i alla fall. Kunde ha varit bättre men också så vansinnigt mycket sämre.
Tack Soffi för att du håller på mig :)

Hel

Plötsligt var allt fokus på att inte dricka som bortblåst. Jag hade inte en tanke på att jag försöker dra ner på mitt drickande när jag stegade in på bolaget i fredags eller kanske det var en svag röst långt inifrån som protesterade men inte lyckades göra sig hörd Det var som ett helt normalt (?) agerande, fredagkväll =vin. Så det blev som det blev . Jag / vi - mest jag, har druckit de 2 flaskor jag köpte plus en flaska jag fått som tack för hjälpen med en grej häromdagen. ( tackade och tog emot fast tanken slog mig att jag borde ha sagt att " tack, men nej tack, jag dricker inte just nu" ) Mannen ägnade sig mestadels åt ölen. Har tänkt att jag inte ska ägna så mycket tid här inne, en gång i veckan bara för att summera men nu vet jag inte. Kanske behöver jag skriva några här rader varje dag för att hela tiden påminna mig om det jag vill förändra. Jag vill ju inte ha detta slentriandrickande i mitt liv, dricka bara för att det är helg osv. Igår var vi bjudna på middag och även där träffade jag på en människa som ville visa sin tacksamhet genom att ge mig 2 flaskor cava. Jag hade inte behövt ta emot dem men det gjorde jag. Ska be mannen att gömma undan dem. Blir så otroligt besviken på mig själv, att jag inte bryr mig mer om mig själv, min kropp och hälsa. Att jag bara ger upp. Att mitt egenärde är så lågt.

Hel

Plötsligt var allt fokus på att inte dricka som bortblåst. Jag hade inte en tanke på att jag försöker dra ner på mitt drickande när jag stegade in på bolaget i fredags eller kanske det var en svag röst långt inifrån som protesterade men inte lyckades göra sig hörd Det var som ett helt normalt (?) agerande, fredagkväll =vin. Så det blev som det blev . Jag / vi - mest jag, har druckit de 2 flaskor jag köpte plus en flaska jag fått som tack för hjälpen med en grej häromdagen. ( tackade och tog emot fast tanken slog mig att jag borde ha sagt att " tack, men nej tack, jag dricker inte just nu" ) Mannen ägnade sig mestadels åt ölen. Har tänkt att jag inte ska ägna så mycket tid här inne, en gång i veckan bara för att summera men nu vet jag inte. Kanske behöver jag skriva några här rader varje dag för att hela tiden påminna mig om det jag vill förändra. Jag vill ju inte ha detta slentriandrickande i mitt liv, dricka bara för att det är helg osv. Igår var vi bjudna på middag och även där träffade jag på en människa som ville visa sin tacksamhet genom att ge mig 2 flaskor cava. Jag hade inte behövt ta emot dem men det gjorde jag. Ska be mannen att gömma undan dem. Blir så otroligt besviken på mig själv, att jag inte bryr mig mer om mig själv, min kropp och hälsa. Att jag bara ger upp. Att mitt egenärde är så lågt.

Hel

Vaken till långt efter midnatt, vaknar 04.15 och kan inte somna om . Redan inne på andra muggen kaffe och med dagens första prilla under läppen. Ännu en grej som jag egentligen inte vill fortsätta med men gör ändå av gammal vana. ett gift som jag matar kroppen med, fyller på gång på gång under dagens lopp. . Något jag tror att jag behöver, måste ha. Så dumt.
Idag ber jag om kraft och mod att förändra, förstånd att fatta beslut som gör mig gott. Stanna upp, tänka efter före....

Vad bra att du kommit hit till forumet för att få stöd och hjälp ?
Det tar sin tid och sina återfall att bli stadig k sin nykterhet.
Vad jag förstått under de dryga två åren jag läst här är att nästan alla som har flera år nyktra har börjat precis som du.
Försökt förändra, tro att man kan bli en normaldrickare, halkat av och börjat om. Flera gånger dessutom.
Så ge inte upp!
Själv har jag velat fram och tillbaka under snart två år och det är först denna gången jag känner mig helt övertygad.
Men det är "bara" sex veckor (imorgon) sedan jag drack så det är inte så lång tid egentligen.
Men för mig är det en underbar känsla och det är nog för att jag kapitulerat och insett att jag aldrig kommer kunna dricka igen. Ett glas vin eller två är ointressant för mig för jag vill ha hela flaskan och mer därtill.
Så för mig är valet enkelt?
Kämpa på så kommer du må mycket bättre om ett tag ?
Kramar
???