Lilli

Igår var han här igen. Onykter igen. Och i vanliga fall brukar han hålla sig lugn trots ett par öl. Men inte igår , han härjade loss i nästan 10 timmar , skrek för att jag hällde ut spriten till slut för att jag inte orkade se honom bli värre. Han skrek om att jag var dum i huvudet och han skulle hämnas , bryta sig in i min bil för han vet att jag har gömt en flaska där. Min fråga är ? Ni som varit anhöriga till detta i flera år , hur orkar ni? Jag är känslomässigt skadad och fysisk skadad av honom. Jag vill inte bry mig mer. Vill inte ens försöka mer. Vill inte se honom mer.
Men han kommer försöka manipulera sig in i mitt liv igen på något vis.
Jag hatar spriten , jag hatar allt den står för och allt den gör emot människor, familjer , ja ta mig fan allt!
Och hur gör man dagen efter allt de där har hänt ? Ska man säga någonting alls om dagen innan ? Eller bita ihop för att inte göra saken sämre ?
Jag har iallafall valt att ta en lång paus ifrån detta dramat och hans missbruk.
Kanske lättare sagt än gjort allt de där.
Hjälp mig vara stark nu! Hjälp mig våga tänka på mig själv !

Sagovärld

Låter helt tröstlöst ärligt talat. Härjade i tio timmar... Det spelar ingen roll vad du säger. Viljan att lägga av måste komma från honom