Jag orkar inte!

6 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Les2020
Jag orkar inte!
Les2020
Under 2016 blev jag utsatt

Under 2016 blev jag utsatt för sexuella trakasserier av en kollega, innan dess var jag välmående om än en väldigt stressad individ som levde för jobbet, efter innan nämnda situation hamnade jag i en personlig kris, jag hamnade i chocktillstånd, jag förlorade mycket energi, plötsligt grät jag för allt - bara för frågan om hur jag mådde, och tillslut började jag även dricka mycket mer än tidigare. En flaska vin per vecka blev en ”bib”.

Jag blev till slut sjukskriven på deltid, sjukvården noterade förhöjda värden och jag skärpte till mig gällande alkoholen, jag började med antidepressiva.. men det tar dessvärre inte slut där. Jag skyndade tillbaka till arbetet och fick en ny chef, en chef som fick ta del av min historia från tidigare utan att jag hade berättat den själv, en chef som började trycka ner mig och ja, ni kan nog gissa resten, jag började dricka mer igen. Jag blev tillslut även sjukskriven på heltid efter ett halvår av kommentarer om hur värdelös jag var trots mina 8 år i branschen, men under min sjukskrivning pågick utredningar och ännu fler utredningar, och jag fortsatte dricka och ta antidepressiva (venlaflaxin) för att överleva innan jag till slut sa upp mig.

Problemet är att jag fortsätter dricka vin, jag har depression och ångest men har slutat med medicinen sedan sommaren 2019, jag har mått bra stundvis men jag biter mig fast vid att dricka för mycket och må dåligt. Nu har jag kommit till ett stadie där jag inte orkar mer, jag vågar inte ens ringa ett samtal utan att ta ett glas vin, jag rör mig knappt utanför lägenheten om det inte är för att köpa vin, det känns som att jag vill må dåligt, hur tar jag mig ur det? Att sluta dricka är självklart men jag klarar inte det, jag vill inte gå på mediciner för de får mig att må dåligt, jag har börjat träna men har social ångest efter det samtidigare har hänt.. tips, råd? Jag orkar inte så mycket mer.

bo1995
Du behöver hjälp

Hej Les2020!

Jag skulle starkt vilja rekommendera dig att söka hjälp.
Det låter som om du skulle behöva hjälp via psykiatrin. Och det är verkligen inget skamligt i det.

Att självmedicenera med alkohol har aldrig varit ett vinnande koncept. Det kommer bara att dra ner dig ännu djupare i förtvivlan.

Finns det möjlighet för dig att gå på stödgrupper i din kommun?
Det kunde kanske hjälpa.

Mvh Bo

Les2020
Tack för ditt svar!

Tack för ditt svar!
Jag har gått på KBT, två gånger via arbetsgivaren och sen även på eget bevåg genom vårdcentralen, skulle ha haft ett möte i januari men kände då att jag inte var mottaglig för hjälp och avbokade mötet, idag är en dag då jag är mer mottaglig och då har jag även anmält mig till alkoholhjälpens program. Förmodligen borde jag börja med antidepressiva igen för att kunna skapa en balans som gör mig stark nog, för traumat från det som har varit sitter i och jag har svårt att släppa det när jag är nykter. Kan elchocksterapi kanske hjälpa?

Har även testat gå till kommunens alkoholenhet, den var enligt min mening värdelös. Gick dit tre gånger och fick höra att jag var maktlös mot mitt beroende och när jag försökte sätta upp mål fick jag höra att det var slöseri med tid, ”lycka till, jag har inte sett någon lyckats innan dig”, så jag slutade gå.. Hon jag pratade med stank rök Vilket jag har lite svårt för då jag själv var rökare under en tid och hon vägrade prata med mig när hon ansåg att hon pratade med min ”beroendeperson”. det hela var bara märkligt.

bo1995
Dålig hjälp

Hej Les2020!

Tråkigt att du fick ett dåligt mottagande när du sökte hjälp.
Men ge inte upp, sök hjälp någon annanstans.
Och det där med att vara maktlös inför sitt beroende är möjligen sant, men du är INTE maktlös inför hur du vill bli bättre.
Och det är viktigt att komma ihåg.

Jag har varit nyckter sen jan 2005, och jag har aldrig gjort upp några planer, över hur jag skall lyckas med nyckterhet, bara tagit en dag i taget.
Men sen planerar jag självklart mitt övriga liv som alla andra.
Det är bara nyckterheten som går en dag i taget.

Mvh Bo

Li-Lo
Hej Les2020

Vill börja med att säga välkommen till oss. Det låter som att du arbetar hårt för att bearbeta och ta dig igenom det någon annan ställt till med. Du fortsätter att söka efter det som kan hjälpa dig att må bättre. Som du skriver är du nu redo att förändra dina alkoholvanor och ge dig själv möjlighet att med närvaro finna ro inför framtiden? Ett fint tecken på att du vill dig själv väl. Lite klyschigt och samtidigt sant: Vi har lika många chanser som vi ger oss. Mitt i din känsla av "jag orkar inte" skriver du här och tillåter dig att ge utrymme för hopp. Det berör.

För varje försök har du fått erfarenhet och ledtrådar till vad som kan bli hjälpsamt nu. Du är inte ensam och som sagt mer än välkommen till oss här.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen