Exet styr mitt liv!

10 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Ostrukturerad
Exet styr mitt liv!
Ostrukturerad
För att göra en väldigt lång

För att göra en väldigt lång historia kort: jag gjorde slut med sambon för 5 år sedan och sa att jag ville separera. Han accepterade det då och tog det som en man, men nu 5 år senare har han fortfarande inte hittat nåt eget eller försökt ta tag i sitt liv. Han lider av PTSD, ångest, depression, och han är den snällaste människa jag mött (när han inte är dum, vill säga!), så det är svårt att bara kasta ut honom till ett liv på gatan! Han är så hjälplös utan mig, men jag är så trött på det här och mår dåligt över att bo med nån jag inte vill leva med! Jag har skrikit, hotat, bett, vi har haft långa samtal, men ändå händer inget! Det är min lägenhet, jag stod på kontraktet innan vi träffades. Man ska ju inte skylla sitt missbruk på någon annan, men självklart påverkar detta med honom mig starkt, det påverkar allt i mitt liv. Vill bara bli av med fanskapet så jag kan börja leva på riktigt och bara tänka på mig själv. Jag dricker nog mycket pga att jag mår så dåligt av detta. Men jag vet inte.. Han är också missbrukare, men mest amfetamin då. Vem tror ni får betala?! Jag vill fan inte försörja någon jag inte ens vill bo med!! Men det spelar ingen roll vad jag säger eller hotar med, och man blir så trött av att hålla på så, så emellanåt ger jag upp, svarar "ja" utan att tänka på vad det är jag svarar på osv. Alla jag anförtrott mig åt tycker att jag ska ta hjälp av polisen eller kronofogden. Men.. ska man behöva det?? Han har ju ändå funnits där alltid när jag haft det svårt, när ingen annan funnits för mig!

Vaken 2020
Du och din sambo är två

Du och din sambo är två missbrukare som tar hand om varandra, det är bra. Känner ett missbrukarpar som åkt in och ut på behandlingshem i tio års tid och som fortfarande håller ihop i vått och torrt.

Att ni påverkar varandra i er relation och att det gör det galen ibland är inte konstigt. Paret jag pratar om och som jag ger som ett exempel, gjorde inbrott och stal handsprit som dom hällde i sig, försökte bjuda mig men den gången sa jag, nej tack. Där går min gräns. För jag har gränser och jag håller mig inom dom. Klickar med pundare, flummare och framför allt fyllon, grava alkoholister. Vi talar samma språk med varandra.

Du sa till mig att jag är brutalt ärlig. Det tar jag till mig i min resa till absolutist = nykter alkoholist resten av mitt liv. Lyssnar bara på ärliga människor som rakryggade står för vad dom tycker och tänker, ingen annan.

Polisen och kronofogden är en del av förtryckarna i vårt samhälle men dom förstår inte vad dom pysslar med så jag förlåter dom. Kastar du ut din sambo nu och han hamnar på gatan igen så dör han. Det dör missbrukare i Sverige varje dag som går. Narkotika lagstiftningen är åt h-vete.

Folkhälsomyndigheten, vänsterpartiet och en del centerpartister och liberaler har fattat galoppen men regeringen vill inte lyssna. Det måste till en förändring i stigmatiseringen av missbrukare så att vi som hamnat i missbruk får vård istället för böter och fängelse.

Rosette
Hej Ostrukturerad!

Ville titta in och skriva ett svar till dig i denna tråd då du tar upp något som verkar mycket viktigt för dig och påverkar din förändring av dina alkoholvanor.

Jag tänker att det är klokt och modigt att du har börjat se och agera mer på dina behov i förhållande till ditt ex. Du har inte något ansvar över hans förändring eller icke-förändring och det hjälp finns för ditt ex att få om han väljer att ta emot den. Du har funnits där för honom och han för dig samtidigt har ni inte livslånga skyldigheter att alltid finnas där för varandra när relationen tagit slut.

Du har fått tips om kronofogden, polisen och såklart ska det kännas bra för dig om du väljer att ta en sådan kontakt, samtidigt vill jag ändå påminna om att det är hjälpande instanser. En möjlighet är alltid att ringa dem och utan att ge personuppgifter helt enkelt fråga hur eller vad de kan hjälpa dig med i den här situationen eller vart du kan vända dig för bäst hjälp. Utifrån det du beskriver låter det som att kommunen skulle kunna vara en instans att kontakta, och samma där att du skulle kunna förklara situationen och höra med dem vad de kan hjälpa till med.

En ytterligare sak jag vill passa på att skriva som inte hör till denna tråd, hoppas ändå det är okej.
Du skriver aktivt och läser här på forumet, peppar andra och skriver om din egna förändring i dina trådar, jättebra. Ibland, och nu mer här på senaste har du nämnt att du inte alltid är hjälpt av det en del skriver till dig, du skriver om att du blir upprörd och känner inte att du kan ta till dig av det dem som skriver som hjälpsamt, om jag förstår dig rätt.

Att vara många som kommunicerar och tänker och tycker mycket kan riskera att det kan bli missförstånd, att något som var menat att vara hjälpsamt kanske snarare känns kränkande och så vidare.
Jag tror att du är långt ifrån ensam om att känna så, samtidigt när känslor bubblar över (som jag tror det handlar om?) är det frågan om forumet just där i stunden är det bästa alternativet. Kanske är då en personlig kontakt eller att göra något helt annat tills att det värsta lagt sig en bättre idé. Vad tänker du själv om det?

Att jag skriver detta är lite för att det verkade ha blivit lite tråkig ton i din andra tråd, vi går inte så ofta in i trådar men det sista inlägget du skrev om hur du mådde just då och hur negativt påverkad du blev av personens inlägg blev lite tokigt. Vi valde därför att avpublicera det. En gissning är att du för stunden mådde fruktansvärt dåligt och hade tagit åt dig av det personen skrivit på ett sätt som gjorde dig väldigt illa.

En idé om det händer igen är kanske att fråga vad personen menade kring det du tog illa upp av eller att kanske själv släppa forumet ett par timmar tills det känns aningen bättre för att kunna svara när du känner dig lite lugnare. Du kanske själv har idéer om vad som skulle vara hjälpsamt för att undvika att skriva på forumet när du är i ett väldigt känsloladdat läge?

Detta är något vi gör ibland, kanske tar bort inlägg, delar av inlägg men vill då såklart förklara varför. Vi hoppas att det ska lösa sig och att ni själv tar hand om det men ibland känns det som det kan fara iväg. Vi brukar också radera länkar, reklam, när någon skriver väldigt onykter, ta bort personuppgifter med mera, så det är något vi gör på rutin. Allt i syfte att försöka göra det här till en så trygg och lugn plats för alla som det går.

Hoppas du inte tar illa vid dig, det är inte personligt utan handlar snarare om Hur en kommunicerar. Det är svårt med bara text då en bara ser själva orden och kan därför lätt bli "hårdare" än vad en menade i text osv.

Vi från admi har tidigare skickat meddelanden till dig som jag tror att du inte sett ännu, titta gärna på dem och återkom till oss om du vill!

Nu blev det ett långt inlägg, hoppas som sagt du mår bättre idag och att du känner att detta ändå på något sätt blev hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ostrukturerad
Vaken 2020:

Alltså, jag har varken något intresse av honom som man eller människa, jag älskar en annan man, och jag är inne på en påfrestande inre resa som gör att jag MÅSTE få vara ensam!
Jag inser som du skriver att han är fucked utan mig, men som Rosette skriver: Han har ansvar för sig själv! Han är inte mitt ansvar! Jag har offrat 5 år av mitt liv bara för att jag inte haft hjärta att slänga ut en trasig människa på gatan..Men hur många år till ska jag låta honom stjäla av mig?? Vi har en son, och även om mitt ex inte är intresserad av sonen så är jag det! Mitt ex tar så mycket energi och kraft att jag inte orkat hälsa på vår son, så ledsen över det!

Ostrukturerad
Hej Rosette

Jag vet inte vilket av mina inlägg som ni avpublicerat?
Men jag är medveten om att mina känslor kan gå helt överstyr och ta orimliga proportioner. Har ingen att prata med (som jag VILL prata med) för stunden, men kanske skulle det kunna funka att jag väntar ett tag innan jag svarar, tänker igenom vad personen vill säga, och tänker ut ett konkret svar, istället för att svara direkt efter att jag läst. Jag hoppas att du förstår att jag har jättesvårt att förstå vad andra menar, andra som jag inte känner?
Jag kan inte hitta de meddelanden som ni i Admi skickat.. Var hittar jag dem?
Jo jag mådde extremt dåligt just när jag skrev det, men jag känner inom mig samtidigt att positiva saker håller på att ske med mig. :)
Som sagt, jag vet inte vilket av mina inlägg ni tog bort, så jag kan inte svara för det just nu.
Hoppas du förstår att jag inte vill någon något illa, jag vill bara må bra, men har fått känslan av att andra vill mig illa hela livet. Det kan vara enstaka ord eller fraser som någon skriver, som mitt undermedvetna kopplar ihop med någon som gjort mig illa tidigare i livet.
Idag har jag varit på 2 besök på psykiatrin, ett med en väldigt snäll läkare som uppmärksammat att kombinationen av 2 mediciner jag äter KAN ha negativ effekt på hjärtat. Han vill att jag ska träffa en hjärtspecialist och ta EKG för säkerhets skull. Blir alldeles rörd när psykiatrin bryr sig om mig & min hälsa, jag har aldrig förr upplevt att de gjort det! Direkt efter var jag på bedömningssamtal med en psykolog på samma mottagning, han ställde massa frågor och jag berättade ärligt och öppet. Efter en stund hände något magiskt, det kändes som vi kom nära varann själsligen och att jag nådde fram till honom. Jag är jättenöjd med båda mötena, men ändå åkte jag hem med en klump av gråt i bröstet. Det är påfrestande för mig att vara i centrum så mycket på en och samma dag... Och när man är van vid att bli missförstådd och kränkt..så blir man helt plötsligt lyssnad på och respekterad.. Det blir som en kollission inom mig, jag blir så ledsen och vet varken ut eller in... Det blir nog bra med tiden!! Är bara inte van att bli behandlad bra!

Vaken 2020
Jätteglad för din skull att

Jätteglad för din skull att du äntligen träffat en läkare och en psykolog som når dig och att du berättar öppet och ärlig din historia. En anledning till att jag gick på dig (brutalt) som du sa var att försöka komma under den där hårda ytan som du haft förr men inte nu. Skriker man (stora bokstäver) psykisk misär så hoppar åtminstone jag till.

Nu ser jag bättre vem du egentligen är och det gillar jag helskarpt!! Du är clever tjejen :)

Ostrukturerad
Well, jag har bara träffat

Well, jag har bara träffat dem båda en gång (dvs idag), så jag vågar inte riktigt slappna av än. Jag har haft oturen att när jag börjat "komma nånstans" med samtalskontakter så har de plötsligt slutat/blivit sjukskrivna/föräldralediga etc.
Anledningen till min "hårda yta" är mångårig psykisk misshandel från folk inom psykiatrin och andra! Jag har alltid varit öppen och villig att ta emot hjälp, men tyvärr har det varit vissa som missbrukat sin makt över mig och tryckt ner mig i skorna istället för att lyfta mig. Därav den negativa attityden och hårda ytan! Jag är alltid beredd på att försvara mig... Tröttsamt! Försöker tro på att människor vill mig väl och att jag har en självklar plats här på jorden bland alla andra, men kommer nog alltid vara präglad & färgad av mina upplevelser.

Vaken 2020
Präglad & färgad av livets

Präglad & färgad av livets tuffa skola är "vi" alla. Det är det som gör oss till människor med känslor, intellekt, hopp och förtvivlan.

Tänk OM man var som en dator. Då skulle allt som vi "matar in" komma ut med färdiga svar på "sanningen". Somliga lever sina liv som djur. Låter reptilhjärnan där instinkterna finns komma ut.

Jag har på den här tiden listat ut att du är en (tänkande) människa, bättre ord än "clever" som jag tidigare skrev till dig. Du har kommit så långt nu att du börjar ställa frågor till dig själv och andra på ett (snällt sätt) utan bitterhet.

Den som letar sig fram hittar till slut det man letat efter, bygger på en inneboende TRO. När man tror på något känner man av det i hela kroppen. Djuren har inte riktigt den nivån av "känslor" och en dator (programmerad med ettor och nollor) har det definitivt inte, hur intelligent människan än gör datorn till.

Nästa nivå efter TRO är att VETA. För att komma dit "medvetenhet" måste man brottas med allt som snurrar i huvudet och gör så att man blir osäker. När man vet en sak, börjar man med nästa och så fortsätter det hela livet.

Rosette
Hej Ostrukturerad!

Det var ett meddelande som du skrev som svar till en användare där du uttryckte hur ledsen du blev av det personen skrev som kanske vart lite hårt uttryckt i hur ledsen du blev över det, så inget dumt eller så alls mest att vissa ord kan bli så ”hårda” när de bara kommer i text.

Du är medveten om att dina känslor kan gå överstyr, jättebra att du känner dig själv och kan sätta ord på det, inte alla som kan det. Idéen du har där om hur du kan hantera det låter ju superbra!

”väntar ett tag innan jag svarar, tänker igenom vad personen vill säga, och tänker ut ett konkret svar, istället för att svara direkt efter att jag läst”

Bra också att du sätter ord på att du har svårt att förstå vad andra menar, framförallt dom du inte känner och att du själv är medveten om det. Det kan ju vara hjälpsamt att säga det ibland när du är medveten om det eller bara fråga. Jag tänker att många gör det och att vi alla inte förstår varandra titt som tätt.

Jag får en till tanke kring det, hoppas det är okej att jag delar med mig. Att vara på ett sånt här forum blir ju då fullt med utmaningar. Här är det privatpersoner, alla är här för sin egen skull, gör det man själv är hjälpt av.
Det kanske är så att man får vänta länge på svar, inte får några svar alls, får råd man inte vill ha eller liknande.
Fördelen som finns är nog mer kring att prata med andra i liknande situationer, bli inspirerad av varandra, kanske kunna hjälpa ge råd och tips samtidigt inte samma som att exempelvis gå och prata med en terapeut eller prata med en god vän som man vet vad man kan vänta sig för svar från på ett ungefär.

Vad tänker du själv om det, vad som är fördelar med forum och vad som är svårt med forum?
Kanske är det så att forumet är hjälpsamt ibland och ibland inte och att det är högst personligt. Om du själv funderar på vad du tycker känns bra med forumet, vad du är hjälpt av och när kanske du kan komma fram till när och hur du vill ta stöd av forumet och när du kanske vill göra något helt annat.

Detta är något jag tror många känner igen sig i och har skrivit om, ibland känns det hjälpsamt att vara här, ibland inte och det beror på olika saker.
Angående meddelande vi skickat från admin har vi haft teknikstrul på meddelandesidan men förhoppningsvis ska du kunna se dem nu då det ska vara ordnat.

Fint att du kan känna att positiva saker håller på att ske med dig, att du trots har stunder då du mår extremt dåligt som du skriver kan känna att positiva saker händer. Glädjande att höra.

Du märker vad du är hjälpt av, sätter ord på det och genom att tydliggöra vad som hjälper dig blir det lättare för andra att finnas där på det sätt som passar dig i den mån de kan.

Håller tummar för att du får den hjälp du känner passar dig där via psykiatrin. Ta väl hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette