anonym29746

Tolv alkoholfria veckor nu o det känns bra att sätta in på "framgångskontot". Var dock nära att dricka häromdagen eftersom måendet pga den situation jag försatt mig i är skit. Det jag sökte var givetvis verklighetsflykt vilket jag nu vet med bestämdhet är vad jag använt drickandet till hela tiden. Gör ju inte mig unik men det är en ny och brutal upplevelse nu att tvingas möta/hantera tillkortakommanden, sorg, ilska m m i helnyktert tillstånd. Försöker sysselsätta mig o korta stunder skingrar det tankarna men sen är de tillbaka. Hade en naiv föreställning om att detta skulle bli lättare ju fler alkoholfria dagar jag klarade men sett till dessa tolv veckor så har denna vecka varit värst hittills. Kanhända är det en naturlig fas, vad vet jag? Behöver dock inte bränna så mycket energi när tankar på att dricka dyker upp e-som jag nu upptäckt att de kan komma närsomhelst och i de mest oväntade sammanhang vilket gett mig en form av beredskap vad gäller de tankarna åtminstone.

Jag har varit nykter sedan augusti 2019 och känner så väl igen det där med att vilja fly undan...mitt sug brukar vara starkast när något jobbigt händer, men jag brukar tänka att det jobbiga inte försvinner bara för att jag tar mig en fylla.
Det blir nog snarare värre,för då måste man ju handskas med ångest för att man drack också.
Fick lära mig av mannen som höll i öppenvårdsbehandlingen som jag gick,att man ska vara extra vaksam vid 3...alltså,3 veckor,6 veckor och så vidare.
Så det är bara att kämpa på,jag tycker du är otroligt stark!!