Nykter=psykisk misär!

41 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Ostrukturerad
Nykter=psykisk misär!
Ostrukturerad
Så har jag då X antal nyktra

Så har jag då X antal nyktra dagar, och jag bryter ihop, klarar inte att må så, så nu tar jag en öl! Mår så jävla psykiskt dåligt av att vara nykter & drogdri, så less på att läsa alla sagohistorier om hur bra alla andra mår.. Jag mår SKIT när jag är utan alkohol och droger!! Är detta tacken jag får för att jag varit duktig, att må såhär?! Jag klarar ju inte av "det riktiga" livet utan att gå i bitar! Jag får välja mellan att: * vara utan droger och alkohol och vara ett VRAK psykiskt, gå och lägga mig tidigt som attans och gråta mig till sömns, se och känna mig jävligt fräsch visserligen, men vad har jag för det när jag mår så Eller: * vara lite smårund och smålullig dagligen av diverse substanser och sucka över hur jag kunnat haft det, men ändå ta mig igenom dagarna.
Kan det bli såhär de första veckorna/månaderna, men att det kommer bli bättre? Eller ska jag söka hjälp för att jag inte klarar av livet som det är, kanske undersöka hormonella orsaker? Psykiatrin har aldrig gjort ett skit för mig, så nämn inte dem är ni snälla!

Vaken 2020
Släpp taget

Släpp taget
Hjälpen finns inom dig själv, hitta ditt sanna jag. När du gör det behöver du inte alkohol och droger för att bedöva dig själv. Hur du gör det är upp till dig själv med stöd av andra, annars går du under.

Att gå omkring i en dimma underlättar bara för stunden. Psykiatrin har låst in mig och gjort så att jag tappat tron på människor. När man inte litar på andra kan man inte heller få hjälp från nån och då går det åt h-vete.

Lider med dig men tror på dig eftersom du klarar av att skriva här om hur du mår. Det är första steget sen blir det svårare innan det lättar på trycket och all press som du utsätter dig själv för just nu. Du vet själv vad ditt problem är, eller hur?

Ostrukturerad
Nej jag vet ju inte det, jag

Nej jag vet ju inte det, jag vet inte varför jag mår så dåligt och gjort det nästan jämt!

Ostrukturerad
Och andra vågar jag inte be

Och andra vågar jag inte be om hjälp, antingen förstår de inte eller så skuldbelägger de mig ännu mer! Jag har inte blivit inlåst eller något, ingen har gjort nånting alls för att hjälpa mig!

Ostrukturerad
Hur hittar man sitt sanna jag

Hur hittar man sitt sanna jag då, när jag mår så dåligt vad jag än gör??

Ostrukturerad
Orkar inte bli mer hånad och

Orkar inte bli mer hånad och bespottad än jag blivit, därför vågar jag inte söka hjälp!

anonym29746
Mående

Ska inte uttala mig med "jag förstår" e-som jag vet att de två orden tidvis varit de sista jag velat höra när jag mått skit. Är väl också så, utan jättemycket egen erfarenhet, att kunna vara hjälpt av psykiatrin nästan förutsätter att man motsägelsefullt nog, ska ha en reserv av inre styrka. Just nu har jag tillgång till bra hjälp men som jag tolkar det du skriver: Vem fan vill veta om att/hur/ varför man mår dåligt (egen kryptisk tolkning)? Däremot kan jag förstå utifrån din mening ; "Är det här tacken för...." Kunde inte skrivit/tänkt det bättre själv när jag för en knapp vecka sedan var så nära att skita i min svit av nyktra dagar och veckor. Vet inte vad som hindrade mig från att dricka men kan heller inte känna någon direkt glädje i att jag stod emot. Lyser väl igenom här att mitt svar inte har som första syfte att ge kloka igenkännande råd och reflektioner, utan är mer av egoistisk terapi i skrivande form utifrån att känna igen en hel del av det du skrev. Har trots allt fått en del goda råd vid samtal som att t ex tillåta sig att må dåligt. Är ju ett av de råd jag avfärdat som floskler tidigare, sen återstår att se hur konstruktivt det är när man i någon mån upptäcker vem man är och det inte visar sig vara särskilt upplyftande. Nåväl även om dagen skulle innebära tankemässigt "fritt fall" så har jag ambitionen att falla nykter och med stunder av klartänkthet.

Vaken 2020
Jag vet inte heller vem jag

Jag vet inte heller vem jag är. Håller på att ta reda på det. Tidigare brydda jag mig inte.

Vaken 2020
Det har tagit mig 40 år att

Det har tagit mig 40 år att frivilligt söka hjälp. Jag har blivit sviken förr och vågade inte. Det är ett samarbete mellan kommunen (socialtjänsten) och regionen. Kallas öppenvård och håller på i 8 månader. Ta kontakt med socialen (om du törs) och sen får du fylla i en blankett det går att föra via internet. Typiskt svenskt och typiskt byråkratiskt sånt där tjafs som jag aldrig ville utsätta mig för tidigare.

Blanketten heter "Ansökan om bistånd enligt Socialtjänstlagen gällande missbruk av narkotika och/ eller alkohol. För min del är det Alkohol som är min huvuddrog men när jag dricker så tar jag både uppåt och nedåt i en salig blandning. Jag tänker inte tjorva till det för mig utan bara ta tag i alkoholen nu. Drogerna ställer inte till det för mig och därför skjuter jag upp den beroendeproblematiken till framtiden. En sak i taget!

Vaken 2020
Vet du inte?

Vet du inte?
Alkoholen gör att du säckar ihop, långsamt men säkert. Alkohol är uppåt och ger energi under ruset men när alkoholen lämnar kroppen så mår man dåligt.

Rosette
Hej Ostrukturerad!

Tittar in och hoppas att det är okej att jag kommer med några tankar kring det du skriver.

Det du beskriver är du långt ifrån ensam om att uppleva. Som du frågar i slutet av ditt inlägg så kan det ta tid innan en känner av och märker fördelar och vinster med en sådan här förändring. Det kan även ta tid att bli av med de mer tuffa delarna och det varierar mellan personer hur lång tid det tar. Det positiva är att du ser och märker skillnader kring hur du känner dig när du är nykter som är tydliga vinster. Du ser, och känner dig fräschare skriver du. Det låter ändå som ganska tydliga vinster och något som är skönt att uppleva. Kanske kan du känna dig stolt över att ha klarat det du bestämt dig för också, trots att du möter motgångar?

Du sätter tydligt ord på hur du får jobba för att klara detta och när vinsterna eller belöningen inte riktigt mäter sig med den ansträngning du lägger ner är det lätt att alkoholen kommer tillbaka. Dock är du snabbt inne här och skriver till oss om det, bra gjort!

Du är medveten och insiktsfull och kan sätta ord på att alkoholen har en funktion för dig kortsiktigt samtidigt som du ser att den även tar en hel del även på kort sikt. Fräschheten försvinner och du kan ta dig igenom dagen samtidigt mår du inte riktigt bra, det är därför du hittat hit som ett led i att förändra dina alkoholvanor.

Många är hjälpta av kanske både ha sätt att förändra sin alkoholvanor samtidigt också hitta sätt att hantera de svåra i livet för att må bättre på sikt. Det kan ta tid att hitta de sätten och ibland innebär det kanske mer stöd utifrån av något slag. Du är minst sagt klok och modig som trots din misstro till vården och det du varit med om är här och berättar öppet på ett forum hur det är, jobbar med att vara nykter på egen hand och lyckas! Om du skulle vända dig någonstans för stöd för ditt mående, vart skulle du själv vilja vända dig då? Kanske har du någon annan idé om vad som tidigare varit hjälpsamt för dig när du mår dåligt eller en idé om annat än psykiatrin som kanske kan vara något.

När det kommer till alkoholen har du som sagt hittat hit och hoppas du fortsätter skriva och läsa här och kommer på mer saker längs vägen som är hjälpsamma för dig i denna förändring.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

DetGårBättre
Det sägs att under de sex

Det sägs att under de sex första månaderna kan det uppkomma symptom där det är just avsaknaden av alkohol som spelar en ett spratt. Jag hade grymma ångestattacker som jag lyckligtvis hade hyfsat koll på jag skulle hantera. Dock har jag en grundproblematik också och efter 17 månader bara rasade mitt liv i spillror och jag sökte snabbt hjälp. Nästa gång ska jag söka hjälp ett år innan ett liv börjar vackla för det är vad det tagit att ta sig igenom det här.

Men kämpa på. Det är så värt det. Och vid varje nytt återfall så får man ju börja om. Tråkigt att du inte fått hjälp från psykiatrin men jag slogs mycket för att komma på ett bedömningssamtal. Skickade en ny egenremiss varje/varannan dag och skrev att jag kommer fortsätta till ni kallar mig. Då började det hända lite. Då ska det sägas att min läkare skickat två remisser tidigare samt en annan mottagning en.

Det kostar på att få hjälp och ofta orkar man inte kämpa. Risk för återfall eller att man skiter i det.

Lita på dig själv. Ta små steg i taget. Våga pröva saker som du är rädd för - åtminstone om du tror att belöningen kan bli större än insatsen. Då bygger man självkänsla etc. Men ibland behöver man någon att bolla det med. Men kämpa även om det är dagar då du bara vill skita i allt!

Ostrukturerad
Till Vaken:

Men snälla du, du har nog missförstått vad jag skrivit! Jag har haft depressioner HELA livet nästan, och jag mådde såhär LÅNGT innan jag ens smakat alkohol för första gången!! Var snäll och låt bli att tala om för mig hur jag mår och fungerar!

Ostrukturerad
Till Vaken:

Tack, men jag har redan sökt all den där hjälpen flera gånger! Och alltid blivit sviken på ett eller annat sätt. Det tar 3 månader att få ett beslut om man ens får någon hjälp i min kommun, och jag blev utsparkad med huvudet före på min Öppenvårdsbehandling pga 2 små återfall samt att jag pga min Asperger och ADD hade lite svårigheter med vissa sociala grejer. Jag har 3-4 ggr ansökt om behandlingshem, fått vänta 3 månader på svar varje gång, och varenda gång har det blivit avslag!

Ostrukturerad
Till Det går bättre:

Min sorg, depression, ångest osv är INTE symptom av alkoholen- jag har mått på det sättet så länge jag kan minnas! I perioder i livet när allting runtomkring mig varit stabilt, ordnat, roligt och framförallt BRA, så har jag dock kunnat må allt ifrån hyfsat till riktigt bra! Men jag kan ju inte påverka allting som händer mig i livet; jag har drabbats av så många förluster och motgångar... Jag tycker inte nånting är riktigt roligt sedan jag dels förlorat båda mina föräldrar under de senaste två åren, plus flera vänner som dött i överdoser, dels för att jag tvingas bo med mitt ex som inte tar tag i sitt eget liv och flyttar (jag har inte hjärta att kasta ut honom pga hans PTSD och psykiska problem), dels pga några andra saker som tar för lång tid att ta upp här. Jag "skyller" inte på dessa saker, och jag tycker inte synd om mig och vill inte att nån annan gör det heller. Men jag har verkligen mycket att må dåligt över, förutom alkoholen! Alkoholen är det som "räddar" mig ifrån en psykisk kollaps. Jag vill såklart inte att det ska behöva vara så; jag önskar att jag hittade nånting som gav mig sysselsättning, glädje och mening i vardagen, men vet inte vad det skulle vara. Jag har inte intresse för nånting på det sättet att jag pallar att syssla med det på daglig basis.

DetGårBättre
Du är inte ensam i att känna

Du är inte ensam i att känna så och det finns hjälp att få. Jag har själv gått hos en specialistpsykolog i 4½ år innan jag stod upp igen. Dock gick han i pension och jag avböjde att flyttas över. Ett och ett halvt år senare började jag falla men då kunde ingen ta emot mig. I dag mår jag själv skit de flesta dagar. När jag inte fick hjälp som jag behöver så började kröka. Jag hade 20 nyktra månader (17 när jag började falla). Nu hoppas jag dock att jag får hjälp. Jag har använt alkoholen som flykt, som rogivande och säkert tjugo olika saker till.

Du har ju ett eget val att göra. Det är fritt att dricka och må "bättre". Jag mådde också "bättre", eller inte mådde alls! Men det finns bra psykologer som kan få de flesta människor på fötter. Eller använda benso i de tuffaste perioderna (dock ej dagligen och långvarigt för det är skit!).

Vill du ha hjälp? Vill du dricka alkohol? Vi alla vill må bra men ibland får vi nöja oss med att inte bara må så jävla dåligt! Det är helt dina beslut vilken väg du ska gå. Tro mig, jag kan känna din frustration i att inte få hjälp. Det är dessvärre en kamp i många fall!

Ostrukturerad
Svar till Vaken:

Först skriver du: "Hitta ditt sanna jag, då slipper du ta till alkohol och droger..", bla bla bla. Senare i tråden skriver du: "Jag vet inte heller vem jag är, håller på att ta reda på det.." Du "kräver" alltså att jag ska klara något du själv ännu inte klarat?! Verkar vanligt dessvärre att folk gör det! Så lätt att döma andra, trots att man inte är bättre själv!
I övrigt tycker jag du skrivit mycket rappakalja här i tråden utan att ens ha en aning om vem jag är!

Ostrukturerad
Till Vaken:

"Kräver" var fel ord, "uppmanar" är kanske bättre. Och ja jag förstår att du inte menar att döma, men jag vet inte hur jag ska uttrycka mina känslor för sånt som sägs och skrivs om mig, så att det blir rätt!

Vaken 2020
Du skrämmer mig, på riktigt.

Du skrämmer mig, på riktigt. undersök dig själv först innan du undersöker om vilken hjälp du är i behov av. För jag fattar mig inte på dig? Vad håller du på med? Har du ställt den frågan till dig själv?

Vaken 2020
Jag speglar mig i dig just nu

Jag speglar mig i dig just nu, känner du det? Ostrukturerad?

Vaken 2020
Det finns inget rätt eller

Det finns inget rätt eller fel, prata mer om hur du egentligen mår istället för att anpassa dig till floskler och vad omgivningen här i forumet tycker och tänker. Förlåt mig Ostrukturerad för jag vet inte riktigt vad jag håller på med just nu?

Vaken 2020
Vi känner inte varandra du

Vi känner inte varandra du och jag Ostrukturerad. Vi tolkar varandra. Jag kräver ingenting av dig. Jag dömer mig själv hårdast, ibland blir jag rädd för mig själv. Om du upplever att jag dömer dig och andra så är det sant för dig och jag respekterar dig för din upplevelse, inte orden du skriver och på vilket sätt du framställer din mening.

Har alltid varit svår och djup och när jag möter en sån som du så når jag botten och toppen av hela mitt känsloregister på en gång, pang :) men glad ändå för att du finns för hur skulle det se ut om du inte lyckades hitta mina triggers, det jag går igång på?

Vaken 2020
Sänder lite kärlek till dig

Sänder lite kärlek till dig Ostrukturerad, du behöver inte sända det tillbaks, bara om du vill.

Vaken 2020
Vet vad du pratar om när du

Vet vad du pratar om när du pratar om psykisk kollaps för jag har varit där inte en gång utan många. Fråga dig själv vad du vill göra, gör det du vill, vad vill du?

När man känner på sig att det här vill jag göra, gör det, gör det på riktigt, ofta och länge. Känn efter, bra eller dåligt? Det dåliga slänger man bort och det som är bra behåller man och gör det till sin "egen grej" som bara du har och ingen annan.

Vaken 2020
Avslag av det ena eller andra

Avslag av det ena eller andra sättet är nått som alla får uppleva i livet. Det handlar om hur man själv tacklar sina egna problem först och sen går man vidare, framåt inte bak för där finns inget att hämta.

Ostrukturerad
Jag pratar ju jättemycket om

Jag pratar ju jättemycket om hur jag mår här i forumet! Har varit öppen med både ständiga depressioner, ångest, sorg, ilska, meningslöshet, rastlöshet och gud vet allt. Om det är någon som öppnar sig om sina mörka sidor här på forumet så är det väl jag!
Om jag kände att du speglade mig? Hurdå kände? Om du menar telepatiskt, ja jag har såna förmågor att kunna känna av sånt, men nej jag kände inget vid den tidpunkten du skrev det. Om du menar att jag känner det på det sätt att jag läser in det då jag läser vad du skrivit, så ja jag tror jag märker att du speglar mig genom att vara brutalt ärlig och ifrågasätta min mentala hälsa. Det är det många som gjort under åren. Men det har varit ömsesidigt; jag fattar inte vad DE håller på med, det är alltid DE som triggar igång mig och startar konflikter! Jag förstår att man har ansvar för sina egna känslor, men andra har väl för sjutton ett ansvar för vad de säger och hur de får en att känna också!
Jag trodde att man skulle kunna vara sig själv här på Alkoholhjälpen och skriva precis som det är utan att få moralkakor från självgoda nyktra! Men här finns lika mycket storhetsvansinne som på vilket AA-möte eller NA-möte som helst! Forumet är fullt av nyktra som hyllar sig själva och klappar sig för bröstet, har glömt att de själva varit i skiten, ser sig själva som större och bättre än de som skriver om hur deras alkoholkonsumtion ter sig och ber om hjälp.. Har inte läst så jättemånga svar som andra aktiva fått, men jag tycker mig märka att just jag är någon många ifrågasätter och beskyller, ni får mig att känna att jag får skylla mig själv..?! Medan andra här är man snällare och mer tröstande emot!? Min första tråd här döpte jag till "Skuldbelagd hela livet", och ja- klockrent! Blir ju skuldbelagd även här!! "VILL DU sluta?", "Det är bara du som kan välja ditt liv", osv... VARFÖR läggs alltid skuld och skam på mig vart jag än visar mig??? Ingen förståelse för alla de hinder jag brottas med, ingen bryr sig om att bemöta andra problem jag berättar om! Skrev en tråd för ett tag sen; "Sambon styr mitt liv", om nån orkar leta upp den & läsa; INGEN har svarat där, det tycker jag är SÅ DÅLIGT!! Självklart påverkar såna saker ens chanser att bli och hålla sig nykter!!
Jag har mååånga gånger velat ställa mig högst uppe på ett berg och vråla ut till hela världen: "VAD HÅLLER NI PÅ MED?? VARFÖR BEHANDLAR NI MIG SÅHÄR???"
Vad det gäller kärlek, jag vill inte ha folks kärlek, jag vill ha folks respekt, samma respekt som alla människor har rätt att få, som jag hela tiden ser alla andra få av sina medmänniskor men jag får inte den av nån konstig anledning!

Ostrukturerad
"När jag möter en sån som du?

"När jag möter en sån som du?" Vad menar du med det?? De flesta är van vid att andra nickar medhållande och köper allt de säger till dem, och är man så som jag att man visar att man kan tänka utanför boxen, vågar ifrågasätta, har en egen vilja och egna tankar & känslor- inte andras- då reagerar de starkt. Om det nu är det du menar med "såna som jag"? "Såna som du" brukar jag själv säga till folk som är elaka utan anledning, så därför undrar jag vad du menar när du skriver så?

Ostrukturerad
Sen förstår jag inte riktigt

Sen förstår jag inte riktigt vad du menar när du skriver att jag ska ta hjälp av andra, jag har ju varit jättetydlig i många trådar om hur andra alltid sviker, tvärvänder och blir aggressiva och/eller abklagar mig för det ena och det andra! Du har ingen aning om hur jag bollats runt i vården, hur många hundra olika samtalskontakter jag tvingats öppna mig för och som slutat plötsligt efter ett kort tag, hur jag kämpat för hjälp och upprättelse... Känns skrattretande att få höra att jag ska ta hjälp av andra, när ingen vill hjälpa! Jag får hjälpa mig själv helt enkelt, eftersom andra inte går att räkna med! Det är bara min sambo som varit trofast och aldrig sviker, han jag skrivit om som aldrig flyttar trots att jag gjorde slut för 5 år sen.
Du skriver att psykiatrin låst in dig, vad hade hänt då, och vad gjorde de som gjort att du tappat tron på människor?
Vet du hur jävla sårande det är att aldrig bli förstådd?? Jag tar mod till mig och öppnar mig för nya människor gång på gång, bara för att få höra att ansvaret bara är mitt och att bara jag kan ändra på saker, ingen talar om VAD eller HUR jag kan göra!! Jag får ju för fan inga riktiga svar någonstans, och det är svar jag behöver för att kunna hjälpa mig själv! Redskap!! Ingenstans har jag fått några redskap att jobba med! Om jag har 100% ansvar för allting helt själv, varför finns då psykmottagningar, beroendemottagningar etc, undrar jag?? Vad är isåfall vitsen med att sådana ställen finns? Jag får ju fan aldrig någonting att förhålla mig till, några riktlinjer att gå efter! Inkompetenta oduglingar! Jag har viktigare saker att göra än att sitta där och "småprata" om mitt liv och hur jag mår utan att få någon hjälp! Jag vill gärna veta vad ni andra får eller fått för hjälp? Har era samtalskontakter gett er några redskap, råd, tips, svar, uppmaningar..? Jag har inte fått nåt annat än skäll, svidande kritik och beskyllningar. Det gör ONT, fattar ni det?!

Ostrukturerad
Till Rosette

Hej, ja självklart är det okej att du skriver till mig så ofta du vill! Det är bara du som berömmer mig för mitt mod, mitt jävlaranamma och min öppenhet osv. De andra nyktra alkoholisterna bara pressar mig och får mig att känna mig dålig!
Jag behöver få höra vad jag faktiskt är bra på och vilka framsteg jag gör, inte bara få veta hur jävla värdelös jag är, att jag får skylla mig själv, att jag är ensam ansvarig för mitt öde osv! Har fått höra så jävla mycket skit hela livet, vilket fått mig att tro på att jag verkligen är genom-värdelös, och jag behöver att fler speglar det positiva med mig såsom du gör, och inte bara är hårda, kalla och krävande som de flesta! Folk har alltid krävt alldeles för mycket av mig och haft skyhöga förväntningar på vad jag ska klara av, men jag är för fan bara en vanlig människa, jag är inte Moder Teresa eller Jesus som kan åstadkomma storverk!! Jag behöver stöd och uppmuntran precis som alla andra, inte överkrav! Så jävla less på alla idioter som inte fattar det! Om jag så skulle gå på vattnet som Jesus, skulle väl folk bara säga: "Men Linda, kan du inte simma!?" Så jävla trött på att bli behandlad som nån som bara får skylla sig själv för att jag inte klarar allt själv! INGEN klarar av allting själv, nu är det FAN nog!! Jag har tagit emot TILLRÄCKLIGT med skit, och jag slutar härmed "be om ursäkt" för att jag reagerar såhär på ett OMÄNSKLIGT bemötande från omvärlden! Blir ganska stolt när jag läser mina senaste inlägg i forum här, jag börjar äntligen skaffa mig skinn på näsan, slutar vara ett offer som andra kan ösa skit över, börjar stå för vem jag är på riktigt och tror själv på det jag säger! 🙏😊

Vaken 2020
Nu och hädanefter har du min

Nu och hädanefter har du min totala Respekt, för nu snackar du så att även jag fattar läget, tack Ostrukturerad.

Sidor