Lisa13

Har haft ett 6 årigt särbo förhållande med man som har stora problem med alkohol. Han sköter sitt jobb men vill aldrig göra nått annat än att dricka vin och sova. Vi träffas inte så ofta då vi båda jobbar obekväma tider. Blir väl typ nån dag i veckan och varannan helg. Trodde i min enfald att vi efter nått år skulle flytta ihop men det liksom bara rann ut i sanden. Men kom på varför, jag skulle då antagligen se hur ofta och hur mycket han drack. Jag har vetat hela tiden men orkade inte ta steget älskar ju denna man. Finns mycket att berätta men till slut tog jag steget hämtade mina saker, grät en hel dag över att han inte brydde sig. Men gjorde rätt äntligen, men känner mig så ensam och övergiven. Har hållit detta hemligt väldigt länge inte många som vet. Jag gör saker för mig själv och mår då hyfsat. Längtar tillbaka till jobbet då jag just nu är permitterad. Har insett när jag läser alla berättelser att jag inte är ensam och det är skrämmande men ger mig också styrka att gå vidare. Men mitt hjärta värker och tar nu bara en dag i taget.

Det är kämpigt, men det går. Lämnade min man för ung 1 år sedan. Då hade vi varit ihop i 20 år. Bor ensam för första gången i mitt liv.
Jag kände mig ensam i början, men det blir också bättre. Nu uppskattar jag min tid, tycker det är skönt att åka hem till mitt.
Vill bara säga, det blir bättre. Det är bra att du gör saker du tycker om. Nu är det ju jobbigare när viruset gör att vi inte kan göra allt, men det blir nyare tider.
Du kommer bli starkare.

Lisa13

Tack skrållan ! Har gått några fler dagar nu men fortfarande så sorgsens inombords som en stor sorg som man bara måste härda ut. Har fått veta att han har informerat gemensamma bekanta att det är slut mellan oss och också då inte varit särskilt ledsen över det.
Mitt hjärta värker så jag håller på att gå sönder inser att jag måste försöka ta mig till en kurator för att få lite hjälp på traven.
Aktiverar mig med promenader, fixa trädgård och prata med vänner dom få som vet om hur jag haft det
Snart börja jobba igen och det känns faktiskt skönt att få nått annat att tänka på
Skönt att få skriva av sig lite och också inse att jag inte är ensam
Önskar er alla en trevlig lördag kväll och en fin söndag

mig så mycket i det du skriver. Hjärtat värker och också att mannen inte verkar bry sig så mycket om att man har gjort slut. Lämnade för snart tre år sedan och som Skrållan skriver, det blir bättre. Så håll ut. Var så ledsen och mest ledsen var jag nog på mig själv. Man hade investerat tid, känslor och engagemang men fick inte samma tillbaka. När jag gjorde slut hoppades jag nog innerst inne på att mitt ex skulle förstå allvaret och ta sig i kragen. Hände inte och då fick jag starka känslor av att jag var värdelös och inte betydde något. Nu vet jag bättre. Inget och ingen betyder mer än alkohol för en aktiv alkoholist. Deras hjärna är besatt av att få dricka. Inser i efterhand att jag var ett hinder, någon som försvårade hans drickande. När "hindret" var borta kunde han dricka fritt. Och slutar gör dom inte förrän dom verkligen vill själva. Måna om dig själv nu. Kram

Lisa13

Tack för din text! Känner mig lite bättre till mods
Min sorgsenhet går i vågor och i dessa corona tider vill man helst av allt bara få en kram av nån men det är ju uteslutet.
Tur att jag har katten, mjuk och go
Nu försöka sluta grubbla och ta en lång promenad
Kram på er alla som kämpar

MormorDitte

Hej.
Ja är i samma sits.
Min särbo är alkoholist. Förra veckan fick ja nog. Och gav ett ultimatum
Du är stark. Som lämna. Ja borde göra det med. Men är inte lika stark