Längtar tillbaka men ändå inte

8 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Jkg
Längtar tillbaka men ändå inte
Jkg
Ensam

Hur går man vidare då man fortfarande känner den extrema kärleken till den man lämnat?

Jag och mitt ex tog ett gemensamt beslut om att gå ifrån varandra för 6 månader sedan. Vi har levt som sambos i 8 år (inga barn).
Vi har haft en extrem kärlek till varandra i alla år och det är det som fått mig att stanna kvar och fortfarande får mig att längta tillbaka.
Mitt ex är alkoholist och jag har fått vara med om mycket oro, lögner och nära dödenupplevelser gällande honom.
Jag känner att jag har gjort rätt i att lämna honom, har inte längre stressen och oron som jag jag dagligen hade förr.
Men mina tankar går hela tiden åt att vi kanske träffas om en massa år igen när han har löst sin "situation". Vill både ha honom tillbaka och samtidigt vill jag glömma honom.

Han skaffade ny tjej 2 veckor efter att vi gjort slut, vilket sårade mig en del. De båda drog utomlands och var borta tills nu och nu ska de flytta ihop. Ingenting jag lägger mig i men det har såklart satt sina spår det med. Fick träffa honom nu i helgen för att äntligen reda ut det sista så som lägenhet, prylar etc. Det kändes skönt att få träffas och prata igen men så fort han gick så har jag bara känt sorg.

Det suger att vara ensam. Alla planer för framtiden är som bortblåsta..

Backen123
Jag förstår

Jag förstår hur det känns, jag har tagit time out. Tankarna, sorgen, frustrationen och ilskan är det som snurrar hos mig. Men jag har sluppit att han träffat nytt, men vi är fortfarande gifta så det ska ju inte vara en risk, eller förresten för att vara ironisk. Vi lever/har levt med en alkoholist och då kan allt hända. Håller med dig, ingen oro el rädsla nu, det är så skönt. Sover gott på nätterna och det är ju det man får ta med sig när ångesten suger tag i en. Har du sökt hjälp? Forumet här är en stor hjälp, för att sätta ord och läsa om andra i samma situation. Kram på dig

Jkg
Det är den nyktra personen

Det är den nyktra personen man älskar och saknar. Jag ångrar inte att vi gjort slut men jag hoppas att han hittar tillbaka till sitt riktiga jag igen och det är väl där jag har något slags hopp kvar.
Nu efter vårt break up har jag inte sökt hjälp men har i omgångar gått i terapi för både min relation till honom, min brors och mors död. Har inte haft ett lätt decennium men jag känner mig förvånansvärt stark i mig själv ändå.
Jag hoppas att jag kan hitta kärleken och tryggheten igen oavsett med vem det blir. Känns dock som att det kommer ta en evighet att komma över om ens möjligt..

en olycklig
Ensam

Hej jag förstår precis vad du menar men för mig är det tvättom. Vi har skild oss för ett år sedan o båda var med på det. Nu känner jag att jag ändå saknar honom o behöver stöd att kommer ur den här skiten. Vet inte var jag ska börja. 😪

Jkg
Det är så frustrerande att

Det är så frustrerande att känna sig så sorgsen och ensam när man ändå gjorde det under förhållandet med.
Varför känner man sig inte mer lycklig över att man blivit fri från oron och misären man hade?

Innerst inne vet man att den där fantastiska människan finns och man är arg över att han inte lyckades ta sig igenom det medan man var VI.
- Jag svarar på mina egna frågor för att jag har blivit så förvirrad i mig själv.

Det som känns lite tryggt är att veta att man inte är ensam med liknande situationer. <3

Exhale
Det tar tid...

men du kommer dit till slut. Den första initiala lättnaden höll inte i sig särskilt länge för mig. Sen kom sorgen. Saknaden. Frustrationen. Och sist accepterandet. Sen kommer vilan. Sen kommer det nya livet.

Njut av sommaren utan oro så ofta du bara orkar och sakta läker man ihop igen.

Han, den du saknar. Den du skymtar ibland. Han kommer fortsätta vara flyktig. Finn något mer varaktigt. Det finns.

Skrållan
Vad bra

Vad bra beskrivet Exhale. Det tar jag till mig. Att det tar tid.
Tack för den🥰