Intervention

6 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Pastapesto
Intervention
Pastapesto
Intervention

Jag har sedan barnsben varit säker på att min mamma har alkoholproblem men hon har alltid skött det bra. Nu börjar det att spåra ur helt, hon har tappat verklighetsuppfattning och självinsikt. Vi syskon pratar om att på något sätt prata med henne om det som en intervention, men hur gör man det utan att få henne att känna sig instängd i ett hörn? Det känns som att hon aldrig kommer att erkänna att hon har problem, hon tycker att allt hon gör är rättfärdigat även om ingen delar hennes syn. Hon har börjat bete sig på ett sätt där hon tycker att hon kan göra som hon vill och säga vad hon tycker utan några konsekvenser eller reprimander för hon har alltid rätt i hennes värld. Vi vill försöka få tillbaka vår mamma till verkligheten. Men vi vet att hon aldrig kommer erkänna att hon har problem eller att något är fel. När det kommer till att hon gör fel så har hon aldrig erkänt detta utan försöker sopa allt under mattan genom att muta oss med pengar, det är kärlek för henne.

Hur gör man detta, hur går man vidare? Känner mig handfallen och hade behövt något tips om hur man kan prata om det med henne. Finns det hopp? Alkoholen tär oss isär. Har förlorat en förälder till alkoholen och vill inte förlora en till.

gros19
Börja som du slutade ditt

Börja som du slutade ditt inlägg dvs vi har förlorat en förälder och vill inte förlora en till. Tala om vad som oroar dig/er, vilket innebär att fokus ligger på er och inte på henne. Då blir samtalet inte ett hot på samma sätt som kanske tidigare och er mamma behöver inte försvara sig. Även om hon förringar sitt missbruk och menar att ni inte behöver oroar er så är chansen att hon tar till sig vad ni säger betydligt större än när hon blir konfronterad och behöver försvara sig. Att berätta följderna av missbruket brukar inte fungerar eftersom missbruk inte handlar om förnuftet utan enbart om känslor. Alltså fokus på vad som oroar er och inte på hennes beteende. Så tänker jag. Lycka till!

Sisyfos
I ett hörn

Du har fått bra råd av Gross19 tycker jag. Ni verkar ha lite svårt att prata i er familj. Du skriver att hon mutar er med pengar, det är kanske hennes sätt att be om ursäkt. Tycker att du gör en väldigt klok reflektion när du skriver att det finns risk för att hon känner sig inträngd i ett hörn. Ni kan kanske behöva hjälp av nån utomstående som kan hålla det på rätt nivå. Det är bra att tänka igenom olika scenarier tror jag. Att hon inte visar att hon tar till sig alls... och hur ni då agerar. Att hon inte gör det i stunden är en försvarsmekanism kanske och just därför bör ert fokus vara på er och era känslor inte hos henne. Alkoholmissbruk är förenat med så mycket skamkänslor så att det är svårt att erkänna. Innerst inne vet hon troligtvis, men du skriver också att hon på senare tid visat ett beteende som är annorlunda. Risken finns att hon inte reagerar som ni hoppas och ni behöver fundera över vad ni gör då. Det här är en jobbig sak att göra och kräver eftertanke. Ni kommer att vara ”många mot en” vilket i sig är en svår situation. Ni kommer att vara nervösa o upprörda. Risken finns att ni blir arga om hon inte visar förståelse o ånger. Och det betyder egentligen kanske inte att hon inte hör och förstår och inser... det kanske handlar mer om att hon hamnar i försvar just där och då. Kanske behöver hon lite mer tid.
Man hör att du bryr dig om din mamma så jag hoppas att ni går tillbaks henne. Lycka till nu!

Pastapesto
Svar

Tack för era svar!

Vi har inte haft någon intervention ännu men det har inte blivit bättre. Så svårt att föra ett samtal med henne om henne. Hon har aldrig o kommer nog aldrig erkänna att hon har gjort något fel. Behöver nog professionell hjälp men hur får man det, och känns inte det som mer inträngd i ett hörn av sin familj när man berättat för någon utomstående att man tycker att denna personen har ett problem?

Pastapesto
Svar

Tack för era svar!

Vi har inte haft någon intervention ännu men det har inte blivit bättre. Så svårt att föra ett samtal med henne om henne. Hon har aldrig o kommer nog aldrig erkänna att hon har gjort något fel. Behöver nog professionell hjälp men hur får man det, och känns inte det som mer inträngd i ett hörn av sin familj när man berättat för någon utomstående att man tycker att denna personen har ett problem?