Så svårt att vara stark och stå i mot

82 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
EsterHanna
Så svårt att vara stark och stå i mot
EsterHanna
6:e dagen

Jag har sakta, utan att vara medveten om det börjat en process att säga stopp. Läste många inlägg här och förstod att detta var på en nivå omöjlig att manövrera. Vi har levt i hopa i 5 år, gifta i två...
Han har druckit till och från hela tiden, där i mellan har vi trivts väldigt bra tillsammans. Han kan inte behålla några jobb, dricker sig redlös hemma... Jag hittar öl och vodkaflaskor överallt... I mängder. Jag blev så jobbig att han drog i måndags. Jag körde honom till bussen och sa att vi ses igen när du tagit ditt körkort.
Jag såg honom gå...och visste att jag nog aldrig mer kommer se honom.

Det tog två dagar, tills jag kunde få fram att jag inte stod ut mer. Att jag inte kan eller vill försörja en man. Att jag måste jobba extra för att betala av de skulder han dragit hit. Men att jag inte vågar när han är hemma. För han super och glömmer spisen. Han super fast mitt barn är hemma....

Han var redan full när jag sa det men långt här i från. Han skrek: Slänger du ut mig?
Jag vet vart han är nu... I en by, en helvetisk by där supandet är högt, misären och uppgivenheten sitter i väggarna. Jag bor och lever i en idyll... Här finns allt. Här fanns alla möjligheter på ett dukat bord, men han valde flaskan. Hela tiden valde han flaskan och sökte sig sen tillbaka till det elände han flytt i från.

Hur? Varför?
Jag har spelat in en liten film, när han är full och sitter på en stol. Som bevis. I mitt lilla vackra kök... Den spelar jag upp när saknaden från den friska mannen blir för stark.

Ingen vet om detta runt mig. Jag håller masken. Stenhårt. Måste se vart det landar. Om han dör. Om han försvinner...Är inte redo ännu. Lever här och är bara stilla. Tack Corona- det är enkelt att isolera sig just nu.

Han ringde hela tiden, i går när han var full. Jag sa, ring när du är nykter. Han nekade såklart men jag sa, jag vet och du vet. I dag har han inte ringt. Han sitter på den bänk, full som en alika som vi gick förbi för några år sedan... denna vackra, vackra människa som nog inte vill leva....Jag måste putta honom över kanten för att inte gå under själv.

Har tokstädat. Och slängt. Och rensat. överallt. Alla tusen fimpar är borta. Finns inte ett enda ställe jag kan hitta en flaska på...
Hjärtat värker och gör ont.

En dag i taget....

Tröttiz
"Esterhanna ..."

"EsterHanna". Du har börjat en process att säga stopp, önskar jag kommit dit. 🙄
Jag har svårt ta upp hans alkoholvanor med honom (min pojkvän) , hur det påverkar mig. Jag har gjort det enbart en gång. Vill så gärna ta upp det mera. Men, blir inte av. Vi båda vet troligen att vår relation inte är som det borde, men inget diskuteras. Alla galna och elaka saker han säger och gör på fyllan nämns inte dagen efter. Som att gårdagen inte ens existerat!

Jag är trött och frustrerad. Det har till och med gått så långt att jag börjat slarva med maten, har absolut ingen matlust. Trippar på tå och riktigt väljer mina ord och vad jag gör för att hålla husfriden. Han blir elak. Jag är totalt slut. Och det där ljudet av "ptscch"=ölburksöppnande, gör att jag tar en djuuup suck - jahha, nu är det kört. Enerverande ljud som driver mig till vansinne.
Samtidigt är ju hans nyktra sida ju den sida jag blev kär i. ❤️

Jag har heller inte berättat för dem omkring mig om min/vår situation. De vet att han festar en del ... Men inte så här. Skulle jag berätta vore det bland annat att jag skulle hänga ut honom, ett svek och det vill jag inte. Samtidigt känns det väldigt ensamt att inte prata om sånt här med sina vänner.

Sköt om dig. En dag i taget.

EsterHanna
Tröttiz

Tack för ditt svar. Har varit i den processen omedvetet ett bra tag nu...Det började när jag började ta undan lite pengar, inte mycket men lite här och lite där... Visste att han skulle lämna mig med skulder den dagen jag orkade klippa. Kändes konstigt att hålla undan pengar för den man lever med.

Men du.... så kan du ju inte ha det, att bli behandlat elakt är aldrig ok. Kanske försöka ringa in vad det är som hindrar dig från att gå? Hus och hem? Lån? Ekonomi? Barn? Kärlek?.... För mig var det drömmar, att äntligen ha någon som älskar mig villkorslöst. Och att ge honom chansen till ett bra liv. Men den bollen tog han inte. :/

Förstår vad du menar att man inte vill prata om det med familj och vänner. Man kanske inte behöver hänga ut honom, bara konstatera helt krasst att "vi tar en liten pause", beror ju hur livet ser ut för en såklart... Jag oroar mig mest för mina gamla föräldrar som är så glada för giftemålet och allt... De märkte inte ens att han var aspackad på julafton, är han så trött? var deras kommentar. Hemskt!

Elak är det som berör mig mest i det du skriver...det tar på en. Ord sårar och lämnar märken.
Kram. En dag i taget.

Tröttiz
EsterHanna

Att sätta stop omedvetet för din del kanske var ett slags tecken på självbevarelsedrift, en tanke bara.

Så han har skaffat skulder som du får stå för, vilken soppa. 😞 Hoppas det inte ställer till det så mycket ekonomiskt för din del. Kanske en bra idé prata med någon som kan hjälpa dig hur lägga upp det ekonomiska? Få till en strategi liksom.

Som tur är har vi inget som binder oss, t ex vi äger inget ihop och vi har inte gemensamt konto, inga barn ihop. Han har 2 barn han knappt träffar, för hans ex började sätta käppar i hjulet för umgänget. Högst förståeligt.

Det som binder mig till honom är de stunder han är nykter, då är han en fantastisk människa och jag hoppas ju att drickandet ska gå ner. Naivt kanske kan tyckas, men jag hoppas ju. 💕 Dessutom är jag rädd för vad en brytning kan göra med honom, att han börjar dricka ännu mera och blir mer destruktiv och begår självmord i fyllan till slut.

Sådan trist upplevelse på julafton du hade. 😔 Dina föräldrar är glada över giftermålet, känns säkert ledsamt för dig men läget är ju som det är. Kanske man inte behöver säga så mycket till anhöriga som du säger. Men att man ser till att man åtminstone pratar med NÅGON om vad som händer i sitt liv, att man inte håller det inom sig. 🌺 Då blir det nog riktigt jobbigt. Detta forum är ju riktigt bra t ex.

Gällande att välja flaskan, förstår jag att han har begär men jag förstår inte på djupet den kraft alkoholen har. Att något sådant går före allt som enligt mig är viktigt i livet. Det är så mycket som förstörts för honom, bland annat relationer till familj och vänner .. Ännu finns jag kvar, frågan är väl hur länge jag orkar.

Senaste helg fick jag höra allt mellan himmel och jord.. Allt från att han inte vill ha något med mig att göra för jag betett mig dåligt (?) till att jag är helt underbar och den första tjej han nånsin upplevt att han vill gifta sig med. 😳

Backen123
Nästan där

Jag är hos mina föräldrar, tog ungar och drog. Min man är nykter sedan 3 mån men ändå svårt sjuk. Vi gifte oss för 1,5år sedan, varit tillsammans i 4. Så jag vet hur du känner. Men jag har berättat för flera nära och min man har genomgått behandling, men han är så otrevlig att leva med. Han hjälper sällan till, säger aldrig vart han är, sover i eget sovrum, ingen kontakt med någon och aldrig initiativ till att göra något, ingen närhet och så blir han fruktansvärt arg om jag säger något. Jag pallar inget mer, men måste hem och säga orden. Försöka få till ett samtal, hur vi löser det ekonomiska och det praktiska. Det värsta är att han kan inte lösa ut mig och vi köpte hans drömgård, inte min. Och han försöker starta upp en verkstad hemma så ännu inte inbringar så mycket. Man är så nerkörd i botten så det är som att bestiga Mount Everest utan syrgas. ❤

Kristoffer
Hej EsterHanna!

Hej EsterHanna!

Så svårt att vara stark, skriver du, och ändå är det precis det du är när du omsatt tankarna till handling, i en riktning där du tar hand om dig själv och fokuserar på dina behov. Modigt och starkt.

Du skriver att ingen vet något och att du biter ihop och håller masken stenhårt. Fint att se att du ändå väljer att dela med dig här på forumet, hoppas att det kan vara någon form av ventil för dig. Du väljer naturligtvis själv vem och hur du vill berätta något för, men jag hoppas att det är okej att jag frågar om du har någon (närstående/vän eller professionell) att ventilera och bolla tankar med, om och när du känner dig redo? Om inte, vet du vad det finns för stöd att få för dig som närstående till någon som dricker?

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

EsterHanna
Tröttiz

Tack för ditt svar! Ja det ekonomiska är inte kul nu men ändå bättre än att ha någon som man sätter tro till och sen inte finns.
Så många gånger jag inte fattat att han varit full, inte fattat att han varit aspackad och jag trott att det varit stress...Jag fick ett brev av en uppdragsgivare som beskrev det jag märkt men då med krav på åter betalning. Han beskrev allt på 6 sidor, inget av det var nytt för mig och inget där kunde jag säga "nej det stämmer inte"... Jag bara betalade, bad om ursäkt och där började processen. Tror jag.

Jag har tänkt som du, han kommer dö om jag säger stopp. Och nu har jag gjort det och jag tror faktiskt han går under...Självmord är en sak som finns med i beräkningen här med.
Men du...jag /vi har ETT liv, ett enda. Jag vill ha det bra! Jag vill att min dotter ska se en stark och glad mamma!!! Det är vuxna människor vi talar om, de får reda sig själva. Hur vill du leva?

Måste vara hemskt för dig att han är så ambivalent i det han säger. Hoppet tänd och släcks, tänds och släcks...så svårt. Jag känner med dig. Kram

EsterHanna
Backen 123

Tack för ditt svar! Forumet har hjälpt mig mycket här, har kunnat fråga. När jag läste vad andra skrev och fick svar på de frågor jag hade blev jag förbannad. Det var en bra drivkraft för mig, jag fullkomligt slängde ut honom.
Nu efter sörjer jag det som inte blev. Men då...Jag sålde alla hans jäkla hönor med, han matade och gjorde aldrig rent till dom.

Kanske du kan hitta någon drivkraft på ditt sätt, läs igen vad du skrev till mig. Du är nygift (!)och har en man som sover i eget rum och blir arg om du öppnar munnen...
Gårdar går att sälja, om han inte kan lösa ut dig. Du, så som jag är värda något bra tänker jag. Svårt, alltid svårt med barn med. En gång när jag jobbade extra var min dotter hemma med honom. Hon ringde och sa att han var sjuk. Jag panikkörde hem, han var redlös och låg på golvet. Kan knappt skriva det. Ångest!! Det är tre år sedan och först nu orkar och kan jag bryta. Hur galet är inte det? Men att bestiga Mount Everest utan syrgas tar tid...
Stor kram och vad bra att du är hos dina föräldrar.
Kram

Tack för du skrev

EsterHanna
Kristoffer!!

Hej! Och tack för dina ord. Det gjorde att tårarna sprutade.
Forumet "backade upp" mig så jag klarade säga stop, bättre sent än aldrig.

Nej, jag har ingen att säga något åt.. Ingen alls. Jag skäms tror jag. Har en vän som jag pratar med varje dag och jag ljuger för henne.

Jag har dåligt samvete för jag i princip tagit hans liv, för det är så det känns. Samtidigt som jag höll på att kvävas av ansvaret att ha honom vid liv.

Jag vet faktiskt inte alls vart jag kan få stöd? Tar tacksamt i mot förslag för jag inser ju att jag behöver det. Känns som jag ska spricka snart av sorg...
Tack igen!

Tröttiz
EsterHanna

Hur jag vill leva? Frågar du. Jag vill "bara" ha det bra ... Trivas med tillvaron och det gör jag ju inte. Jag kräver inte mycket! 🙄🌺 Ingen lyxvilla, ingen lyxbil...
Men känner mig fast. Låst. Hur jag än gör blir det fel, och det känns som att detta inte kommer att få ett lyckligt slut!

Kommer att tänka på min mamma som ofta frågade mig: "du, min skrutt, är du lycklig?" Skulle hon vara i livet, hon dog tyvärr förra året 😪, och jag skulle svara "JA" på den frågan... Då hade hon genomskådat mig direkt!

Lämnar jag honom dalar han. Men samtidigt inser jag att jag kan komma att råka illa ut pga hans drickande. Jag kan hamna emellan, för han kan bli lite aggressiv då han dricker och jag har vid vissa tillfällen börjat säga ifrån. Jag bara kokar av frustration samtidigt som jag är ledsen över situationen. Kanske det bästa vore att lämna situationen, dra sug tillbaka, och inte börja opponera sig. Men jag kan inte låta bli! Inte att han slår men blir liksom "passivt aggressiv". Ibland säger han att han ska bland annat ge tillbaka på dem som behandlat honom illa genom livet.

Har du pratat något med honom efter att du bröt?

Härligt att du sagt Stopp! Jag tolkar att du börjat bygga upp ditt liv utan någon som tar massa energi och att du börjat se ljusare på tillvaron och framtiden. 🌹Gläder mig. Du har ju även en dotter att tänka på. En dag i taget.

Kram. 🌺

Backen123
Oj

Jag glömde ju skriva, att vad skönt för dig att få rensa, att få börja läka själv. Att du kunde få iväg honom. Jag förstår vad det har kostat. ❤ önskar dig sinnesro

EsterHanna
Tröttiz

Ja , mammor dom vet instinktivt... Man känner på sig. Beklagar med din mamma. Du har ju rimliga krav, du vill ha det gott. Passivt aggressiv är inte sunt. Jobbigt att vara i och tär på en. Min man är snäll. Så snäll. Han blir bara dryg men aldrig elak. När han blir full vill jag bara slå honom, blir så förtvivlad. Det gör jag ju inte men tror att om jag skulle göra det skulle han bara "ta i mot".

Ja, han ringer. Hör att han är full hela tiden. Han är i sin hemby, det är förödande för honom, han kommer gå under där. Aldrig resa sig igen. Han ringde vid 6 på morgonen i går, då hörde jag att han drack och han var påverkad. Men han blånekar. Jag sände honom länken till AA men han vill inte gå... Nähä!

Ja, bodde själv i tio år före jag träffade honom så jag är van. Har min borg. Tufft ekonomiskt men jag säljer saker nu...soffan, verktyg osv... Det måste gå.

Hoppas ok att jag frågar men har du möjlighet att ordna en bostad själv? Typ hyra en lägenhet? Ett ställe dit du kan dra dig tillbaka när han dricker? Kan kanske vara en start?

Kram, du har ändå börjat en process i ditt huvud. Ett steg.

Kristoffer
Tips på anhörigstöd

Du har precis fattat ett mycket stort och svårt beslut, vilket gör det rimligt att det dyker upp tvivel och motstridiga tankar och känslor när du nu ska stå fast vid det. Det betyder inte att beslutet inte var rätt att fatta! Låter klokt att försöka lätta på den där tryckkokaren av skam och skuld, och få stöd att reda lite i tankarna och känslorna.

Det finns lite olika alternativ, men jag tänkte nämna två saker som varit hjälpsamma för andra. Något många verkar vara nöjda med är det anhörigstöd som kommunerna/stadsdelarna har hand om. Alla kommuner har anhörigkonsulenter dit en kan ringa (anonymt i ett första steg om en vill) eller maila för att se vad de har att erbjuda dig. Utbudet kan variera lite från kommun till kommun, men oavsett har de ett lagstadgat ansvar att ge dig som anhörig det stöd du behöver. Du hittar mer information genom att slå in "anhörigstöd" och din kommun/stadsdels namn i din sökmotor. Ett annat alternativ är Al-Anon, som liknar AA:s upplägg fast för de som lever/har levt nära någon som dricker. Slå in det i din sökmotor så hittar du till hemsidan, där det finns information om vad som finns på din ort eller digitalt. Vissa tycker att det är enklare att öppna upp sig för personer utanför det egna nätverket, är det så för dig kanske något av dessa alternativ kan vara något att prova?

Fint att höra att forumet varit hjälpsamt hittills, du får gärna fortsätta skriva här om hur det går för dig!

Varma hälsningar,
Kristoffer

Tröttiz
Har också den tanken att slå

Har också den tanken att slå min pojkvän pga att jag blir förtvivlad, men gör det inte. Vänder det inåt i stället och härdar ut... Skulle jag göra det vet jag inte vad han skulle göra. Skulle inte förvåna mig om jag skulle få en smäll.

Min pojkvän är också snäll - i "vanliga" fall.

Vi bor på olika ställen. Så... Jag behöver ju inte träffa honom om jag inte vill. Men (antagligen medberoendehjärnan? ) jag känner att jag vill dit fastän han dricker.

EsterHanna
Kristoffer!!

Tack, ska genast kolla upp båda två sakerna!
Tack igen!

EsterHanna
Tröttiz..

Jag förstår. Ja den är svår den nöten, att vilja dit fast han utsätter dig för det han gör. Om ok att fråga, du behöver inte svara-får du professionell hjälp. Att bena i varför man utsätter sig själv för det ska jag försöka ta tag i. Svårt, har inga bra svar. Men tänker på dig.

EsterHanna
Andra tar över...

Igår ringde han kl 6.30 på morgonen, då redan full...Hörde inget på hela dagen och inget idag. Så...idag på messenger ringde en kompis till honom, typ den enda han har från barndomsbyn... Han är så långt borta, kan inte se och inte "känna" honom längre.... Det är vilande. Han frågade rakt ut hur det stod till och jag bara rabblade allt... Han berättade att han förstod det då han försökt få kontakt men att han är full som en kastrull. Han föreslog Rehab, finns tydligen där. Kostnadsfritt med "hela paketet"... Han skulle gå förbi i eftermiddag och kolla om han var nykter nog och prata med. Han skulle ringa mig sedan och tala om hur läget var.

Få honom att skriva in sig på rehab... Vet inte om han tar den bollen eller om han måste sjunka ännu längre ner. Jag sa till honom att jag tror det finns risk för självmord. Han höll med.

Ja herre... Vad är meningen att jag ska lära mig av denna resan? Att sända honom tillbaka är som att sätta flaskorna i handen på honom...fri tillgång, bästa miljön och psykiskt - ett helvete. Svåraste jag gjort men nödvändigt. Nu är han sitt eget ansvar-jag tror inte han tar det. Synd på en sådan fin människa. Sörjer så....

EsterHanna
Kristoffer!!

Såg att det var socialtjänsten i min hemkommun som "håller i det"...Hm, även om jag inte arbetar på socialtjänsten så arbetar jag MED dom, har en annan roll där...Känns jobbigt. Får kolla upp annan väg....

Tröttiz
EsterHanna. Blir berörd av

EsterHanna. Blir berörd av det du skriver ... 😪Jäkla alkohol. Att man kan gå ner sig så, och att du mår så dåligt. Jag tappar ord.
Men jag önskar att du hittar ljuspunkter i denna sorg, att t ex kontakta en kompis du inte träffat på länge. Att rå om dig själv och göra det du mår bra av. Du kanske är helt urlakad på energi och känner dig orkeslös men detta önskar jag dig. ❤️ Du har kommit på god väg att rå om dig själv, fastän det innebär sorg.
Ligger mycket i en sak min vän sagt nyligen, och jag insåg att hon begrep att jag inte berättar allt nämligen att : "Ibland måste man fatta beslut som krossar ens hjärta men är nödvändigt för ens själ". 🌺 Klokt.

Han har bred bekantskapskrets, men få nära vänner och de dricker de med en hel del. Känner inte riktigt att han skulle få stöd - rätt stöd. Önskar att han hade vänner som dricker normalt eller inte alls.

Jo, jag har en professionell jag talat med men jag kom fram till saker jag redan visste... Men kände samtidigt att det var behövligt att prata med utomstående. Jag Gör ju inte det, inte ens med mina nära vänner.

Ja du... , man har inte alla svar här i livet varför saker blir som de blir, och allting kan man tyvärr inte kontrollera.

Hoppas att han inser läget och skriver in sig.

En dag i taget EsterHanna. Kram. 🌹

Tröttiz
Kristoffer och EsterHanna och

Kristoffer och EsterHanna och andra :

Jag hade kontakt med min pojkvän som berättade att han börjat tvivla på mina känslor för honom, och att han gärna önskar bli mer bekräftad ... 😳
Tvivlar gör jag med, tror ni jag tog upp varför? Nej. Måste få kraft att prata om hans alkoholvanor - igen , men tycker det är fel att ta det per telefon.
Tvivlar bland annat pga detta magmol då han är onykter och fräck och att balansera det med de nyktra stunder han är en fantastisk människa. För det är han. Känns att jag ibland tappar förståndet. 🤯 Kanske inte så konstigt att man inte "bekräftar" någon då läget är som det är, suck. 😞

Sedan undrar jag, Kristoffer och ni andra, om man som beroende blir mer "mån" om att människor omkring en nästan ska dyrka marken man går på? 🤔

EsterHanna
Tröttiz

Nu skriver jag spontant vad jag tänkte när jag läste ditt meddelande, hoppas ok med dig. Man kanske inte alltid kan säga vad man egentligen borde/ vill säga till personen...Jag kunde det inte, jag var tvungen att putta i väg honom först, sen efter 2-3 dagar så kunde jag säga: Jag vill inte leva med dig om du dricker. Nu kan jag nästan säga: Jag vill inte leva med dig för du dricker.

Vet du...sänd ett sms...skriv så som du skrev här: "Jag hör att du vill bli mer bekräftad. Jag kan inte tillmötesgå dig på grund av att du dricker och blir fräck i mot mig. Jag mår inte bra av det."

Typ..något sådant. Jag personligen tycker det är lättare att vara tydlig i skrift. Fegt med ett sms? Näää....alla medel är tillåtna om man inte är dum eller elak tycker jag. Ett förslag bara....eller skriv ett brev, spela in det -ja det som passar dig. Du måste säga orden. Med klarhet. Inte linda in orden... Så svårt, så läskigt...
Jag skriver, suddar, skriver igen...

Bara ett förslag... hitta ditt sätt tänker jag. :)

Han ringde i går kväll och försökte prata nyktert. Blånekar till att han dricker. Jag sa det jag ville, ta hjälp, du har någon som vill och kan hjälpa dig-ta hans hand. Drick inte och gå och be om hjälp. Han sa,: jag tänker skjuta mig själv. Jag svarade "Du gör dina egna val."

Han sa: Du är den enda jag litar på som kan hjälpa mig...
Nej, sa jag-mig kan du inte räkna med, nu räddar jag mig själv i första hand.

Klick, luren på!

Ja vad ska man säga. Har sprängande huvudverk sen tre dagar , jag har aldrig ont i huvudet annars. Försöker stilla mig, försöker stilla sinne och hjärna men det går inte.

Säljer saker, soffa, bil, verktyg....måste få i hopa pengar till hans moms... Företag i mitt namn. Kunde varit värre, kunde gått mkt värre....intalar jag mig.

Lev väl. Ett steg i taget.

EsterHanna
Kristoffer!!

Har hittat två människor på kommunens hemsida, som jobbar fristående från socialtjänsten med anhörigstöd vid alkohol/drogberoende. De erbjuder 5 träffar i första hand...ringer dom. Tack!!!

Tröttiz
Så skönt att du kommer vidare

Så skönt att du kommer vidare med att prata med någon. 💕

Tack för förslaget till vad jag ska säga, svårt komma fram till det. Mitt huvud är ett kaos. Ja du vet känslan ... Känner att det mest ultimata vore att prata "öga mot öga". Men tar så emot att ta upp det med honom, kanske en rädsla att han avfärdar mig? Och att jag inte vet vad som händer då. Vet inte. Nog som du säger, att man inte behöver säga allt.

Du försöker stilla dig, har du provat Mindfulness?

Tröttiz
Förresten Kristoffer ... Är

Förresten Kristoffer ... Är det för hårt att säga till en alkoholberoende att man upplever en otrygghetskänsla då den dricker? Vill inte vara för hård, att han går helt i lås. Eller tänker jag för mycket kanske hur han tar mina ord?

Jag har en klump i magen då han dricker, och speciellt då han är onykter, om det "bara" är en känsla av obehag eller rentav en otrygghetskänsla vet jag inte. 🙄

EsterHanna
Ännu en dag...

Ringer och är full, super utan stopp.

Kompisen ringde. Han hade lyckats haffa honom utanför supar - stället och han var så pass att han kunde prata. Han hade erbjudit honom att komma hem till honom i morgon så ska han hjälpa honom med till läkare som skriver in på någon sorts rehab som är ca 4 månader... De kör hela kittet, psykologer, terapi osv osv...
Han hade varit stenhård mot honom, sagt att han måste vilja-annars är det graven han har framför sig. Vi kommer inte putta på, HAN måste vilja. När han började gråta om dottern, sa han bara iskallt "lägg av, du hämtade din dotter och var stenfull, så bara lägg av det där"

Min man var helt chockad när han förstod att jag/vi hade pratat och "outat" honom, vi visste, hans kompis (som han ser upp lite till) visste ALLT!!

Hela ridån föll...

Vet inte vad jag känner nu... Tar han det eller tar han det inte? Hans föräldrar super lika mycket dom, de är bara glada någon sätter flaskorna på bordet, de kommer aldrig hjälpa honom.

Han får en chans, en enda-tar han den eller inte...

Jag känner ingenting just nu...Behöver inte stressa, tar han rehab så blir han borta länge...tar han det inte blir han borta ännu längre. Säljer hans verktyg nu, måste få i hopa pengar. Soffan åker i morgon, tar in den gamla igen. Jobbar. Försöker stilla hjärnan. Mindfullness skrev Tröttiz, blir stressad av bara namnet, var ska jag börja?

Kändes bra att prata med kompisen i hembyn, undanhöll inget, fasaden var totalt nere. För första gången... Skönt!
Nu ser vi vad som händer i morgon...

Backen123
En dag i taget

Så skönt med kompisen hemmavid så du fick lätta på bördan. Håller så tummarna att han hoppar på rehab, för hans skull och för din. Svårt med mindfulness el yoga när man är superstressad med ångest, jag hör min syster, hon brukar säga, sov, ät och drick. Där är jag. Min man vägrar lämna hemmet, jag sa att då får jag väl växla upp. Hoppas du snabbt får besked så du vet vad du har att förhålla dig till. Va rädd om dig 🌷

EsterHanna
Tack för fina ord ni alla...

Har inte hört något idag. Kompisen har inte ringt ännu... Ja ringde min man vid lunch. Full. Som en ...ja han kunde prata men inte mer. Han gick inte att resonera med. Jag vet inte, men förut var jag mera arg...Sup då!

Nu efter kompisen hört av sig så tändes det ett litet hopp...En liten chans. Det blev genast lite jobbigare då. En annan känsla är, om han tar rehab och blir ok... Ska vi leva i hopa då? Vågar man det? Vill jag ta chansen igen? Ska jag tillbaka på ruta ett då igen att försörja någon som bara ställer till det för sig.
Skäms lite för den tanken och känslan.... :/

Jag sörjer honom. Han kommer dö. Han plågas nu, plågar sig själv till döds. Ingen kommer göra något. Att det skulle sluta så här, så förtvivlad-arg-uppgiven. Värker i hjärtat.

Säljer saker. Ska få i hopa till det värsta, sen spara lite och åka en dag på spa med dottern... Bara ska!!!
Sjukade mig i morgon. Måste få andas en dag.

EsterHanna
Kaos

Kompisen ringde. Får med honom till läkare i morgon. Berättar att han är helt nere, och då menar jag nere, ligga på parkbänk-nere... För tre veckor sedan jobbade han, hade en anställd och dansade i köket... HUR kan detta hända?

Mannen ringde mitt i natten, full som en kastrull och sa att idag skulle han ut ur huset, föräldrarna slänger ut honom. Inte en gång har han reflekterat över hur jag har det och hur jag fixar all skit han lämnade efter sig... Ekonomiskt, känslomässigt och ...ja ni vet. Handlar om honom. Bara honom.

Han är lite störd över att jag har kontakt med kompisen, vad jag vet och inte... Eller så är det ett hopp hos honom att jag faktiskt bryr mig lite... Hur orkar man? Blocka på kvällar och nätter känner jag i alla fall, orkar inte vakna av hans fyllesamtal.

Tröttiz
Ledsamt..

att det gått så långt. Beklagligt. Att det gått så att han är totalt i botten.

Att inte reflektera hur du har det... Verkar som att han inte kan reflektera över situationen över huvud taget i och med att han verkar helt "borta".

EsterHanna
Tröttiz

Jag vet... fick en lite släng av "jag då?" när han ringde...fattar att han inte reflekterar över mig. Kände mig så sviken, alla drömmar... Han är helt borta. Fattar inte att det går så fort. På något sätt är det väl jag / vårt liv här som har håligt i hopa honom. Förut!

Sidor