Jag har fått en lägenhet..

20 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Livrädd igen
Jag har fått en lägenhet..
Livrädd igen
Och jag är livrädd

Jag har varit och tittat på lägenheter i smyg och idag fick jag ett mail att jag blivit tilldelad den som faktiskt var vettigast. Tredje våningen i ett mindre hyreshus i ett väldigt lugnt område. I princip bara äldre som bor i huset. Kruxet är att jag måste lämna besked senast i morgon. Detta innebär att jag måste lämna ett underbart hus på landet med eget stall. Jag kommer inte längre ha en egen gräsmatta att gå ut på, jag kommer inte längre kunna titta ut genom fönstret och se mina hästar. Allt detta som är värt så mycket för mig. Faktiskt har jag bortsett från min destruktiva relation med en alkoholist i så många år bara för att kunna bo så här.
Och HUR ska jag kunna berätta det för honom? Jag har flyttat ut ett flertal gånger när det varit totalt ohållbart, senast mars, april och maj i våras. Just nu är det en lugn period, han tänker sig för vad han säger och han blir inte okontrollerbart arg på mig. Men skulle detta bara försvinna som genom ett trollslag efter 26 år? Jag vet innerst inne att detta bara är tillfälligt, snart är vi tillbaka i samma elände igen. Jag antar att detta är det som kallas för "smekmånad". Han bönade och bad att jag skulle komma hem och han säger att han älskar mig över allt annat. Själv vet jag inte om jag har några känslor kvar efter allt som hänt. Jag bor kvar därför att jag älskar mitt hem och för att jag har dåligt samvete. Hur ska han kunna klara sig utan mig? Det är jag som har hållit honom under armarna i alla år, han är ingenting utan mig. Men hur länge ska jag orka sälja min själ?
Hur ska jag våga ta steget och hur ska jag våga berätta för honom? Jag är rädd att han låser in mig, det har hänt förut.

Bestemor
Det enda hållbara

Du måste lämna och bygga upp din egen styrka.
Du vet ATT han kommer att börja om igen, med misshandeln du berättat om
Du vet inte NÄR det blir livsfarligt.
Du kan inte vänta och se - nu måste du leva DITT liv.
Din kraft kommer, var så säker 💚

Skrållan
Kan jag så...

Kan jag flytta från er underbart hus som jag älskade, så kan du. Mitt hus var allt det jag önskade mig, men jag själv höll på att gå under av mannen som drack.
Trodde aldrig jag skulle lämna, men ett steg i taget, och nu är huset sålt, jag är skild från mannen som drack och jag klarar mig själv i egen lägenhet.
Det har varit och är en tuff tid. Men jag slipper en sur, arg man. Jag kan göra det jag själv vill.
Ta lägenheten, ta chansen till ett eget lyckligt liv. Hus, saker kan man skaffa sig igen, men inte sitt liv. Det går inte i repris.

Livrädd igen
Idag är det tungt..

Nu är det nästan två veckor sedan jag lämnade honom. Det blev fullständigt kaos och jag fick ta hjälp av polisen för att kunna hämta mina hästar och lite kläder. Han är väldigt arg och besviken på mig för att jag inte berättade om mina planer innan. Hur skulle jag kunna det? Ett par nätter innan jag hämtade hästarna tog han stryptag på mig, jag upplevde fullständigt panik. Men detta blånekar han till, det har aldrig hänt. Han tror på fullt allvar att vi hade kunnat sitta ner och jag kunde berättat att jag har fixat en lägenhet och ska flytta hästarna. Jag ser ju att varje utbrott han får blir värre och värre och jag vågade helt enkelt inte göra på något annat sätt. Första dagarna fick jag bo i skyddat boende och gå omkring med personlarm. Helt otroligt att det ska behöva bli så här efter ett så långt förhållande.
Men idag känns det riktigt tungt. Samtidigt VET jag att det inte finns någon återvändo. Jag har försökt lämna flera gånger tidigare men gått tillbaka. Han fortsätter med sitt supande och det kommer aldrig att bli någon skillnad, det blir bara värre.
Man har bara ett liv.

miss lyckad
❤️Helt rätt..

Vi måste försöka leva såsom vi önskar..En person som är beroende väljer ofta sin substans..Förstår att det är jobbigt att bryta upp, med hästar och allt..Mannen du lämnade är ju dessutom farlig..Några minuter med ett strypgrepp, Och livet är slut..Mycket bra och starkt gjort av dig..Kram..🍃🌺

Bestemor
Jag har också fått lgh

Efter 24 år. Jag flydde i smyg. Lämnade vårt så kallade paradis på landet. Skyddade personuppgifter. Helt sjuk känsla att vara rädd för den man också älskat!
Jag kan lova dej att alla sorts känslor kommer att kastas över dej. Sök stöd i kommunen. Det finns stödsamtal att få när man lämnat våld I nära relation. Vi är skadade i själen och behöver läka. Allt har sin tid. Jag har ännu inte ens flyttat in i min lgh utan bor på annan ort. Det är så mycket kvar
Men trots alla känslor - vi har valt oss själva. Vi har valt livet! 💜💚💛

Livrädd igen
Jag har så mycket ilska i mig

Jag får stöd både från kommunen och Kvinnojouren. Jag läser också mycket för att förstå.
Jag tidigare bara berättat om min situation för någon enstaka, men knappt känt att jag blivit trodd. Denna gången bröt jag ihop på jobbet och berättade för mina närmaste jobbarkompisar. Jag kände mig så dum! Samtidigt går de nu med skuldkänslor för att de inte har sett igenom min perfekta fasad jag har haft de senaste åren. Ingen har anat någonting. Ett par av dem följde med när jag skulle hämta hästarna, och nu har jag nog fått den bekräftelse jag saknat. Jag kan inte släta över hans gärningar längre, de såg vad som hände och de har aldrig varit med om något liknande.
Men jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare. Huset måste rensas och förmodligen säljas. Tidigare tänkte jag stridit för huset och försökt köpa ut honom, men nu vet jag inte ens om jag orkar. Just nu är han lugn och säger att jag kan komma ut och hämta kläder jag behöver. Men jag vågar inte åka dit ensam. Samtidigt säger han att jag inte får ta med mig någon.
Men på något sätt ska jag klara detta. Och denna gången går jag INTE tillbaka. Han har förstört alla känslor jag någonsin hade för honom.

Livrädd igen
Overkligt..

Du skriver 24 år.. jag är uppe i 26 år, varav 25 i detta huset. Det är också ett paradis på landet. Och nu sitter han där ute med allt han behöver och jag har ingenting. Jag har fått låna ihop grejor till lägenheten och handlat en del på second hand. Orolig för ekonomin för tillfället. Och jag kan ju inte köpa ett helt nytt bohag, jag har ju grejer!
Hästarna är uppstallade på två olika ställen, så jag har inga problem att sysselsätta mig efter jobbet..
"Skönt" ändå att veta att man inte är ensam när det känns som tyngst.

Kristoffer
Hej!

Hej!

Det du har genomfört tyder på en sån styrka. Mitt i den här stormen har du lyckats ändra riktning och ta steg för att du själv ska få må så bra som du kan. Fint att höra att du har professionellt stöd, och att du har dina hästar som hjälper dig att hålla igång.

Du har fått fina och kloka svar redan, ville bara skicka med lite extra pepp och styrka till dig. Du är absolut inte ensam. Tack för det du skrivit och delat med dig hittills, och fortsätt gärna att berätta hur du har det, om du vill!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Livrädd igen
Tack Kristoffer!

Det jag är mest rädd för just nu är att jag ska börja vackla i mitt beslut. Jag har gått tillbaka 3-4 gånger förut.
Jag vet inte hur ett "normalt" förhållande ska vara. Min enda "trygghet" är förhållandet med honom. Han har talat om för mig att jag aldrig kommer att klara mig på egen hand. Han har även talat om för mig att alla familjer har det som vi har haft det, det är bara så som det är. Men hur kan man säga att man älskar någon över allt annat och sedan håna och skada denne? Jag har trots allt kämpat emot honom och jag har sagt att om detta är kärlek så garanterar jag att jag kan leva resten av livet UTAN kärlek.

Jag fick en liten folder från Kvinnojouren om hur en bra partner ska vara, jag kan säga att jag trodde att de skämtade när jag läste om en bra partners egenskaper! Såna personer finns enligt mig inte på riktigt, möjligen på film. Jag tror att det kommer att ta lång tid innan jag kan gå vidare och se något annat än min normala (onormala) vardag.

Bestemor
Håll ut

Jag är i samma läge. Har precis lämnat efter 24 år. Trodde tidigare att jag skulle vilja bo kvar i vårt paradis. Men nej, jag har för dåliga minnen därifrån.
Jag tror på att helt byta miljö.
Jag har inte heller hämtar nånting till mitt nya liv med skyddade personuppgifter.
Men den dag jag åker dit är vi många. Akdrig ensam.
Känslorna är motstridiga,.men inte förnuftet. Lita på ditt beslut.
Jag vet hur förvirrad man blir. Håll ut! Vi klarar det!

Livrädd igen
Samma tankar

Jag har hela tiden tänkt strida för huset och stallet, men som det känns nu kommer jag inte att våga bo där ensam. Så jag tror att jag måste göra en helomvändning i mitt liv. Jag har hittat en helt ok lägenhet, trots att jag alltid sagt att det kommer att bli en mardröm om jag hamnar i en lägenhet. Jag känner just nu att det är väldigt svårt att komma in i nya rutiner och har lite panik för vad jag gör om jag börjar vantrivas och längta tillbaka. Mitt samtalsstöd säger att dessa tankar kommer att komma, och jag vet ju hur jag tänkt tidigare. Men nu har mina vänner lovat stötta mig, speciellt de som var med och hämtade hästarna. Det blev ju katastrof, de trodde typ att han fått en psykos eller något.
Jag känner att mitt största problem efter alla dessa år är att jag inte vet något annat, jag var ganska ung när vi flyttade ihop.
Tack snälla Bestemor för ditt stöd!

Skrållan
Vill bara säga

Vill bara säga att jag flyttade från mitt drömhus på landet. Det är sålt och en har flyttat in. Jag bor i lägenhet, och har så gjort i drygt ett år. Och det går. Jag har anpassat mig och trivs i min lägenhet där jag kunnat inreda som jag vill. Saknar mitt hus ibland, men där finns ju inte längre mina saker.
Vill bara med dessa ord ge tröst att man kan bli lycklig på annat ställe.
Jag är lycklig i dag och behöver inte längre se en full man som blir dryg och dum. Det är värt allt.
Du kommer klara detta och bli lycklig, även om det inte känns så nu.

Azalea
Jag kan inte tänka mig

Hur det är med så mycket våld som stryptag. Det räcker med dryg, småaggressiv full man som jag hade.
Är så glad för din skull att du tog steget och bara lämnade, och du gjorde helt rätt som inte informerade om det innan.

Låt dina känslor vandra nu, de är inte farliga och det är okej att vara ledsen, arg och besviken. Det kommer att bli bättre.
Jag lämnade efter flera års supande och blev inte populär heller och det har varit jobbiga stunder och mycket tvivel och skuldkänslor.
Men jag har skrivit upp några riktigt jobbiga saker som hände och när jag tvivlar så tänker jag på dom och får tillbaka styrkan och känner att jag gjort rätt.

Vi har levt i ett förhållande då länge att vi har formats och präglats och till slut blir det en normal vardag. Vi är värda bättre och framför allt ett lugn.

Du klarar detta och har underbara vänner som hjälper dig på plats.
Vi finns här också när som helst❤

Kram från Azalea 🧡

Rosa ljus
Lider med dig, har fått så

Lider med dig, har fått så många lägenhetserbjudanden under dom senaste 10 åren. Tackade nej till alla i sista sekund, för knappt två år sedan tackade jag ja till en lägenhet. Jag vågade aldrig flytta dit, jag hyrde ut den i andra hand ett tag, sen sa jag jag upp kontraktet. Har fällt många tårar över att aldrig våga ta steget.

Livrädd igen
Lägenhetskö de senaste 4 åren..

Rosa ljus... Jag lider med dig! Jag har fått ganska många lägenhetserbjudanden också. Jag tackade nej till en i våras i sista sekund innan kontraktet skulle skrivas. Men vad jag ångrade mig sedan! När denna lägenhet dök upp var jag tvåa på den, men jag fick den. Jag hade inte många dagar på mig att bestämma mig. Det har varit en lång process att ta mig hit. Jag funderade på hur jag skulle känna om jag tackade nej till denna också, och det var otänkbart.. Jag har haft den sedan 1 september, men insåg att jag måste ta det lugnt och fundera ut hur jag skulle bryta mig loss.
Idag har jag fått veta att jag bara tänker på mig själv. Hans gamla mamma mår väldigt dåligt över att jag "har dragit ännu en gång" och jag har förstört resten av hans liv eftersom han tror att han kommer att få sitta ensam resten av livet. Jag har gett honom så många chanser genom åren och nu orkar jag inte mer!
Han har en stor familj, en dotter och barnbarn. Jag har min gamla pappa och en bror som jag knappt har kontakt med. Jag undrar vem av oss som kommer att vara mest ensam?
Men varvat med ångest så känner jag faktiskt ett lugn i att vara ensam i lägenheten. Jag tittar mig omkring när jag går ut och jag vill inte gärna gå ensam på stan. Jag vet att han vet ungefär var jag finns. Och mina hästar har han hittat, men där är alltid folk så där känner jag mig trygg.
Jag önskar att du lyckas en dag! Jag har en fruktansvärd sorg över att mista mitt hem, men mitt nya liv kan verkligen inte bli sämre än mitt gamla. 26 år av mitt liv med eskalerande alkoholism och våld. Man kan knappt tro att det är sant..

Bestemor
Ofattbar styrka har vi

Trots så många år i en relation som trasat sönder vår självkänsla, så är vi många som visar att vi har en ofattbar styrka att bryta oss loss 💜💙💚💛

Azalea
Vi kan och det går

Det känns som ett oöverstigligt steg men det går. När man väl tagit första lilla steget i huvudet att börja kolla efter lägenhet så är man på väg.
Sen mognar beslutet efterhand.

Jag var sjukt nervös när jag skrev på mitt kontrakt och ångrade mig 1000 gånger och var rädd för vad jag gjort men det var det bästa jag gjort.
Jag skaffade den i smyg och tänkte inte säga nåt men han fick reda på det av en slump. Jag nekade och snodde in mig i lögner först men sen en dag bara så jag sim det var. Jag orkar inte leva med dig och alkoholen längre och från och med kommer jag bara tänka på mig själv!!!!
Han blev paff och sen förbannad och givetvis när jag egoist och bedrövlig som gjort det. En hemsk människa som inte gjorde som han ville längre.

Jag flyttade inte direkt men fixade lite möbler och hade den som reserv plats och en vacker dag fick jag nog och då flyttade jag.
Det var en skön känsla att kunna stänga sin dörr och innanför den ha sitt egna liv där jag kunde andas.

Dom slåss med näbbar och klor för att vi ska stanna och kallar oss allt möjligt för att det blir ju jobbigt. Det är inget att lyssna på.

Sänder dig kramar från Azalea

Backen123
Ta steget

Det där steget, att säga orden är bland det svåraste som finns. Jag har separerat förr, men att lämna en alkoholist är jättesvårt, för dom har knäckt oss på ett märkligt vis, gjort oss odugliga, värdelös i våra huvuden. Jag tog steget förra veckan, är på plats nu, barn och jag är nöjda. Jag gjorde såhär, lekte med tanken, hittade lägenhet och lyssnade på djävulsdansen om igen, som ett litet mantra. Fick ur mig orden, med att vi är inte bra för varann att jag är för medberoende, att jag lägger mig i för mycket i ditt liv för att du ska må bra. Lyckades, han höll med och vi bestämde att bli särbos. Han kändes nöjd och lugn, jag for iväg med mina vänner, han tog återfall och strulade till jättemycket. Jag fick chansen att vara ensam i huset så 7 man tömde det på det viktigaste, hade vänner som sa nu rycker vi plåstret och tömmer färdigt, jag hade en tanke att ta lite saker då och då, idag är jag tacksam. Ta den tid du behöver, kan vara skönt att tänka på vårt du är nästa år, vart du vill vara nästa år, drömma om det, vila.