kan jag ännu vara medberoende av en man som missbrukade alkohol efter 20 år utan kontakt nu har han dött och jag känner skuld

5 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Zhelma
kan jag ännu vara medberoende av en man som missbrukade alkohol efter 20 år utan kontakt nu har han dött och jag känner skuld
Zhelma
Jag skilde mig för 20 år sedan

Jag skilde mig för 20 år sedan från min man som drack när han fick tillfälle (varje helg, hela semestern mm) Jag vet att jag var medberoende (skyddade honom till varje pris så att ingen fick veta hur det stod till hemma, båda mina föräldrar är helnykterister och har aldrig druckit en droppe) till hans missbruk när vi levde ihop, vi var tillsammans i 11 år och han var min själsfrände.
Nu har han avlidit av sina alkoholskador och jag känner sådan skuld att jag inte kunde "rädda honom". Vi har inte haft kontakt under dessa 20 år eftersom jag har klargjort att jag inte vill ha med honom att göra så länge han dricker eller är full. Hans död kom som en chock för mig, ändå visste jag att han inte hade långt kvar (dottern berättade att pappa var helt nedgången av alkoholen)
I alla fall triggade detta igång något inom mig, en hemsk sorg och en skuld av att jag inte hjälpte honom (han valde alkoholen framför sin familj) jag vet att jag inte hade kunnat hjälpa honom när han inte själv ville hjälpa sig själv. MEN jag har aldrig glömt honom och jag har alltid hoppats han skulle bli nykter. Själv är jag helnykterist och jag har aldrig haft problem med alkoholen, han försökte få mig att dricka mer men han har aldrig lyckats med det. Jag valde att bli helnykterist för jag har sett den baksidan allt för mycket under mina år.
Är jag fortfarande medberoende fast vi inte har levt med varandra?
Hur blir jag av med den, han är ju död?
Hans beroende knäckte mig totalt så jag höll på gå under, 1 år efter skilsmässan tänkte jag ta mitt liv (han valde inte mig utan flaskan)

Självomhändertagande
Prata med en professionell

Zhelma, jag blir så berörd av ditt inlägg. Det påverkar oss oerhört att vara medberoende. Jag har lärt mig en del de senaste åren och mest har jag lärt mig genom detta forum. Idag är jag fri från mitt medberoende. Och jag levde med mitt ex i 12 år. Jag är glad att vi inte var gifta för då hade jag varit illa ute med Kronofogden och allt. Istället omvandlade jag lån till gåvor mentalt och tänker att det kostade mig en del pengar att vara medberoende och samtidigt så insåg jag att jag lärde mig verkligen något mer. Jag har lärt mig att uppskatta det enkla livet. Hälsan och att vara i nuet.
Jag vet hur skam och skuld känns och jag var på väg att ta mitt liv då jag förstod vilka uppoffringar jag har gjort. Och att jag levde som jag levde med honom. Jag levde i en misär. Och utåt så trodde hans nätverk att vi hade det gott eftersom han hade en helt annan ekonomi när vi träffades. Han var ekonomiskt oberoende på många sätt, men det räckte inte för honom. Han ville vara med och han var med. Och jag såg många människor falla, i missbruk och hur vissa höll på med ekobrott. Det var hemskt att se det och förstå att mycket är en fasad. Ännu värre tycker jag att det är att se idag och förstå vilka fruar som är med och spelar spelet liksom täcker upp fasaderna.

Jag skulle gå och prata med någon om jag var du. En läkare kan skriva remiss till psykolog eller kurator. Det är bra för hälsan att lätta på orden som kan behöva komma ut. Ta den hjälp du behöver. Den kommer inte och knackar på din dörr.

Allt gott till dig.

Mitt ex valde också flaskan. Jag trodde att jag skulle bilda familj med honom och idag är jag jätteglad att vi inte har barn. Jag kunde inte skaffa det med honom när jag såg hur illa det var. Han var som ett stort barn som jag fick ta hand om istället och jag gav honom fickpengar varje vecka, men det var mitt fel och jag behövde lära mig.

Livet. Acceptans. Släppa taget. Kanske du möter en ny kärlek om du inte redan har gjort det?

Ta hand om dig!

Zhelma
Jag har inte funnit en ny

Jag har inte funnit en ny kärlek, jag trodde jag hade det i mina 2 sista men de hade problem med psyket och alkoholen. Idag lever jag ensam med mina djur och av dem får jag kärlek och gos men det är klart att en vän hade varit bra då jag är så mycket ensam. Tyvärr har jag inte orken att umgås jag lider av posttraumatisk stress och bara en påminnelse om det gamla livet fryser mig och får mig att må väldigt dåligt. Jag har haft kontakt med en psykolog och fått många verktyg att jobba efter, jag äter medicin mot ångest och depression.
Jag försöker leva i nuet och jag försöker njuta av livet, det hade och gick bra tills han dog då var det igång igen.
Tack för ditt svar jag uppskattar verkligen ditt svar..

Juniah
Hej

Jag bor med en alkoholist sen 9 år tillbaka, jag har gjort allt för honom. Ändå är alkoholen en del i vårt hem. Skuldkänslor och sorg att den man älskar väljer/valde alkoholen är något som inte går att beskriva för någon som inte upplevt det. Att se den person man haft så många fina minnen förändras till både utseende och sätt pga alkoholen. En sorg som inte går att förklara. Jag känner med dig.