Frihetsberövad

11 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Cer64
Frihetsberövad
Cer64
Jag är helt maktlös för andra

Jag är helt maktlös för andra gången är min son häktad.
Det på grund av beroende av droger och alkohol.
Jag har vänt ut och in på mig själv, hjälpt till med husrum och kärlek.
Men det räckte inte den här gången heller.
Hur tänker ni om att ha fortsatt kontakt fast samma skiva spelas upp igen och igen?
Är så rädd att han ska ta sitt liv så därför finns jag där.

Dearself
Jag tänker så här

Jag tänker så här.. Funderar du på att bryta kontakten för att du själv skulle må bättre av det eller för att du tänker att det skulle leda till en förändring?
Jag har själv ett vuxet barn som är beroende. Jag har funderat mycket på just det du skriver om och jag vet vart jag själv står i den frågan och jag tror inte på att bryta för förändring. Sedan måste man sätta sina egna gränser.

Har du något anhörigstöd?

gros19
Förstår du är rädd att han

Förstår du är rädd att han ska ta sitt liv, men står det i din makt att förhindra det? Det här med gränser är jätteviktigt. Var finns dina gränser. Tyvärr har dom ofta blivit överträdda så det kan vara svårt att veta var gränsen går.

Är nog så att du endast kan påverka vad du själv kan göra och du har ju försökt att finnas där för din son vilket ännu inte lett till någon förändring. Precis som Dearself föreslår tycker jag du behöver någon form av anhörigstöd. Socialförvaltningen brukar kunna erbjuda det. Sen finns det alanon och naranon på vissa ställen.

Jättesvår och plågsam situation du befinner dig i. Har själv upplevt och gör väl kanske fortfarande rädslan för att min son ska ta sitt liv, men har insett att det kan jag inte förhindra.

Cer64
Tack för ditt svar. Jag

Tack för ditt svar. Jag känner som dig att jag inte tror på att bryta för förändring. Men på kvällarna när mörkret faller och det lugnar sig för dagen då kommer tankarna. Då blir saknaden och sorgen så tydlig. Jag gick i början på 2018 i en medberoende grupp som var toppen. Men det känns som att det går väldigt fort att bli riktigt sjuk igen i medberoende så fort min son börjar missbruka igen.
Jag försöker jobba på att sätta mina gränser men som sagt så svårt.

Cer64
Tack för ditt svar! Ja, det

Tack för ditt svar! Ja, det är nog väldigt bra att ta tag i mitt medberoende igen för det går väldigt fort att hamna där igen. Det är som du säger, jag ska verkligen försöka att komma fram till att jag inte kan kontrollera min son.
Det är snart två månader sedan vi sågs och pratades vid. Han har svikit framför allt sig själv igen men också vi som har funnits sedan senaste straff. Vi är jag och storasyster, pappan har av olika anledningar inte förmågan att finnas med.

Rosette
Hej Cer64!

Välkommen hit igen, du var här för något år sen och startade en tråd och nu tillbaka. Det är tufft att ha det såhär, din egen son som mår dåligt på flera vis och nu sitter häktad för andra gången. Ni har försökt på så många vis att hjälpa och stötta och påverka honom. Hjälp finns att få för honom om han är beredd att ta emot den.
Frågan är hur ser ditt stöd ut?

Det finns stöd för er som är anhöriga att få, över nätet, i grupp eller träffa någon att prata med. Även att ringa Alkohollinjen 020-84 44 48 www.alkohollinjen.se

Fortsätt såklart skriva och läsa här, hoppas du känner att vi finns här och försöker stötta!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Dearself
Det är ett oerhört lidande

Det är ett oerhört lidande att se sitt barn kasta bort sitt liv och gå ned sig i missbruk. Jag tror det är " farligt" att säga vad som är rätt och fel att göra som anhörigt då vi alla är individer precis som våra missbrukande barn och det som är rätt för den ena kanske inte är det för den andra.

Jag har iallafall kommit fram till att jag vill ha kontakt och finnas för min son. Jag tror inte jag själv skulle må bra av att bryta. Visste jag att det skulle hjälpa honom så skulle jag göra det men jag har sökt så mycket information kring det och det finns ingen forskning som visar att det faktist hjälper. Snarare kan det vara det som gör att personen i fråga går ned sig i ett ännu djupare missbruk som blir ännu svårare att ta sig upp från.

Många som tagit sig ur ett missbruk berättar också att de aldrig hade klarat det utan stödet. Jag väljer att tänka så då det känns mest rätt för mig.
Sedan jobbar jag på att sätta gränser. Jag lånar inte ut pengar, han får inte vara här påverkad osv. Jag behöver jobba mycket med mina tankar och rädslor som handlar väldigt mycket om katastofer och död och dessa tankar har jag svårast att jobba bort. Att inse att jag är maktlös inför allt.

Det är lätt att ha åsikter när man står utanför, men jag är mamma och älskar honom.

Ta hand om dig och hoppas din son vill och hittar styrka till förändring. Det är aldrig för sent!

Cer64
Tack för dina ord! Det

Tack för dina ord! Det betyder så mycket att få ta del av hur du tänker angående din son.
Det är verkligen en stor sorg och ett stort lidande att se sitt barn försvinna i missbruk.
Just nu är det faktiskt bra att veta var han är men samtidigt ett sån stor sorg!
Vad händer efter dom har fallit och fängelsestraff har avtjänats?
Försvarsadvokaten sa till mig för ett par veckor sedan - jag brukar nästan aldrig prata med mina klienters anhöriga för de har tagit avstånd. Att din son håller modet uppe är på grund av ditt stöd.
Det är fint att höra men samtidigt tungt att bära. Men som jag alltid försöker tänka
En dag i taget ....
Håller med dig, jag är mamma till en missbrukande son och jag älskar honom. Jag kan inte göra annat än finnas vid hans sida.
Hoppas också på en förändring!
Ta hand om dig också och till din son!

Cer64
Tack för att ni finns!

Tack för att ni finns!

gros19
Tror inte heller på att ta

Tror inte heller på att ta avstånd från sitt missbrukande barn. Om jag ska vara ärlig tror jag knappast det är möjligt. Det handlar ju om sitt eget barn. Däremot kan jag tänka mig att man ibland kan behöva en paus och det kan man berätta tycker jag. Ibland kan det vara rätt att inte engagera sig så mycket, låta personen ta ansvar själv och ibland när det är riktigt illa finnas där hela tiden. Finns ingen manual att gå efter.

Det viktigaste är nog att ta hand om sig själv inte minst för att minska skuldbördan hos den som missbrukar. Så har det varit med min son, han har tyckt det var bra att jag genomgått anhörigprogram m.m.

Väldigt viktigt är dock att inte underlätta för personen att fortsätta sitt missbruk, att inte undanhålla konsekvenserna. Det som ofta gör någon motiverad till förändring är ju att må riktigt, dåligt så det är ju en balansgång hela tiden

Det är mycket man som förälder ska genomgå och att ha ett missbrukande barn är något av det mest smärtfyllda och ofta även skamfyllda, tyvärr, som man kan uppleva.