Lämna...

10 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Morgonsol
Lämna...
Morgonsol
Lämna

Ja är så trött o uppgiven. Ja måste släppa taget nu efter 1.5 år o en lång resa av smärta o kärlek oss emellan. Har aldrig upplevt sån kärlek med någon. Allt klaffar mellan mig o det friska i alkoholisten. Därför har vi behållt kontakten ( är särbo) i hopp om att klara detta ihop. " bara " ja sätter gränser . Men väl onykter blir han elak. Hemsk. Tar flera dar av gråt o smärta för mig. Går i terapi o en alkoterapeut sa ja ska snäva åt utrymmet för alkoholisten. Finns det nånstans på forumet fler handfasta tips hur man hjälper alkoholisten? Tänka på sig själv. Ja ja vet. Men hur hantera?? Sätta gränser. Ja. Nu måste ja blocka honom. Hur länge? Jävla sjukdom detta!! Hur kan den va så brutal?? Fått höra av en alkoterapeut att alkoholism är inte som cancer. Vid cancer lämnar du inte den sjuka men det ska du göra med alkoholisten om hen inte respekterar gränser. Ja har haft depression vid 20 o hade min mamma lämnat mig då hadr ja dött. Ja känner ju att min alkoholist mår prrcis lika dåligt som ja gjorde. Vår kärlek gör honom starkare. All närhet o alla prat. Hur ska han klara detta?? !! Mitt hjärta blöder !!

aeromagnus
Från en alkoholist

Hej!
Från den sidan som din kille är i. Inser han att han är alkoholist/har problem med alkohol? För att ett förhållande ska fungera så bygger det på tillit, kärlek och ömsesidig respekt för varandra. Tyvärr saknar en alkoholist två av dessa och det är respekt för dig och din person och tillit. Det går inte att lite på en person som sätter alkoholen först. jag vet, jag har varit där. jag har nästan supit bort mitt jobb, min familj och mitt liv. Jag lyckades rädda det med hjälp av min fru och sjukvården.

Du skriver att du inte heller mår bra. Om ert förhållande ska fungera så måste båda må bra. Du måste ställa dig en svår fråga tror jag. Är du beredd att offra dig och ditt mående för din kille? Skulle han göra samma sak för dig?

Vi alkoholister försöker hela tiden hitta kryphål för att dricka och då sätter vi inte de vi älskar i första rummet utan alkoholen. Det gör vi inte för vi är genuint elaka personer, vi är sjuka. Sedan tycker jag det är en stor skillnad på cancer och alkoholism. Alkoholism botas/hindras om den som dricker vill, så är det inte riktigt med cancer.

Ge din kille ett ultimatum som du också efterlever. Sök hjälp och börja med antabus annars har vi inget förhållande. Det är mitt råd. Tiden kommer inte läka, inte heller att du mår dåligt.

Morgonsol
Aeromagnus tack för respons !

Aeromagnus tack för respons !
Han är mycket medveten om att han är alkoholist sen en tid tillbaka. Han tar hjälp men dricker fortfarande mellan mötena. Men han respekterar inte mig o mina gränser Där.för åker ja bergodalbana med honom vilket ja sagt ja vägrar mer . Han inser han sabbar mellan oss pga alkoholen o vill sluta men har inte mod antar ja att ge upp. Han söp bort sin sambo o 2 barn . Han vet han är sjuk. Ja har ställt ultimatum. Bröt helt kontakten o sa "vi har ingen kontakt förrän du söker hjälp " Han fick komma till beh. Hem. Var där 5 v men tog återfall efter 2 v hemma. Han får nu eftervård i ett år. Möten med personal o andra personer från beh. Hemmet. Samt AA. Du säger att din fru hjälpte dig . Hur ? Ja är medberoende o jobbar nu för mig att tillfriskna o hitta min självkänsla som ja aldrig egentligen haft . Hur långtid tog det flr dig att tillfriskna? Vad gjorde din fru under tiden?

aeromagnus
Jag drack mycket först på

Jag drack mycket först på helgerna men gick till jobb mm. Men min fru töttnade till slut och jag också att smussla och dölja. Så jag fick hjälp delvis från min arbetsgivare men också ville jag själv. Så jag började med antabus. Mycket enkelt då kan man inte dricka. Jag testade, inte en trevlig upplevelse kan jag säga.

Se till att han äter antabus för då kan han inte dricka. Det blev min räddning. Vi hade aldrig sådana problem som du gått igenom.

Morgonsol
Aeromagnus han åt antabus när

Aeromagnus han åt antabus när han bodde med barnens mamma. Men nu är hans kropp för illa däran att han inte får äta det för läkarna. Påstår han. Ja vet inte om han ljuger . Kan va så att han inte vill

Morgonsol
Aeromagnus att bara äta

Aeromagnus att bara äta antabus ...hur hantera alla känslor sen då ? Alkoholen är ju snuttefilten. Ger tröst, lugn, trygghet. Gick du på AA ? Min alkoholist har djupta sår o personliga problem med självkänsla osv.

TappadIgen
Morgonsol

Jag har hört från andra att man inte får antabus om man har en leverpåverkan. Har för mig att det fanns en tråd här på forumet? Det låter ju dock märkligt. Visst, om antabus påverkar levern kan det ju vara skadligt om man redan har problem med den. Men alternativet, att man fortsätter dricka då, är ju näppeligen bättre.

Jag kan inte svara för Aeromagnus eller andra här, men jag gick själv inte på AA eller tog någon antabus. Jag kom till vägs ände bara och beslutade att det var nog. Men det är olika för alla. Såklart blir det svårt utan snuttefilten. Efter ungefär 6 veckor som nykter så tilltog ångesten ganska rejält för min del, men har förbättrats sedan dess. Har klarat mig ifrån sjukskriving i alla fall och ska få gå till en psykolog.

Jag har också funderat mycket på vad man kan göra för en alkoholist för att få den att sluta, men har inte kommit fram till något bra svar på det. Om du är intresserad så kan du läsa lite mer om mina tankar kring det i tråden "Är så ledsen och besviken" av Aurora20 som du hittar lite längre ner av trådarna på anhörigforumet.

Morgonsol
Tappadigen. Han har

Tappadigen. Han har leverskada. Själv sett pappren kom ja på. Måste vara där för.

Som ja förstår ska man sluta hjälpa alkoholisten. Det går inte prata någon frisk . Vi har haft oändliga samtal, o visst, han tar hjälp nu. Ja ställt ultimatum osv. Men han tagit återfall på återfall efter behandlingshem. Ringt mig onykter fast ja bett honom absolut inte göra det för min skull. För ja mår så dåligt. Han förstår mig helt nykter men onykter blir hansom förbytt. Nu har han sabbata stort sett varje vecka för mig. Ham ringt. Ja sagt vi hörs imorgon, du vet vaf ja sagt. Ja pratar ej med dig onykter " men han ringer upp igen o så får ja blocka honom ett dygn eller så. Sen ska vi reda ut allt. Han ber om ursäkt osv. Men det håller inte detta. Nu har ja blockat honom på.oviss tid. I min värld ska man inte behöva men han är för sjuk . Kan han inte respektera gränser kan ja heller inte prata med honom. Försökt sätta upp förhållningsregler. Han är helt med på dom men allt brister bät gan druckit lite. Så då finns inget annat för mig än o helt o hållet strunta i honom. Ja fokuserar på mitt meeneroende nu. Luskar ut vad som driver mig till att inte kunna släppa taget.

TappadIgen
Jag förstår

Just med leverskadan är det ju ändå konstigt. Antabus kanske inte hjälper levern, men att fortsätta dricka är ju ännu värre.

Jag förstår dig. Det finns nog tyvärr inte så mycket du kan göra. Det finns säkert en del av honom som vill ändras, men den delen väger inte starkare än sjukdomen. Inte för tillfället i alla fall. Det går nog tyvärr bara att hjälpa honom att ändras när han själv är redo för det.