Den har närmat sig med stormsteg, JULEN!
Högtiden som vi medberoende fasar för..
För det spelar ingen roll HUR mycket vi planerar, donar och trixar, så finns i regel en stor osäkerhetsfaktor i form av vår alkoholist, svävande som ett orosmoln över helgerna!
För väldigt många, startade det redan i adventshelgen.. För andra så startar "upploppet" nu i veckan!
Förhoppningar, förmaningar och löften (som troligen bryts) om en "nykter".. eller i varje fall måttfull jul!
Det är märkligt vilken "radar" man som medberoende får.. I regel så kan vi avläsa stämningen för eventuella "återfall" eller planerade fyllor, dagar i förväg.. (och det, oavsett om det är jul eller ej)
Eftersom helgen innehåller många röda dagar, då systemet är stängt, brukar många vilja "bunkra upp" lite extra (och givetvis skylla på festligheter som kräver ett visst mått av alkohol)
Ja, det ÄR en svår helg med många frestelser, även för den nyktre eller ny-nyktre alkoholisten..
Många fällor att falla i.. Från bara en liiiitet mugg med glögg (som sägs vara "nästan" alkoholfri..) till julölen.. Och den obligatoriska (för en del) nubben till sillen. Jag har förstått att många tycker att det är jobbigt att tacka nej och avstå. Så hellre än att behöva komma med ursäkter så tar de sig en (åtföljt av flera)"liten en"
Som medberoende och fd beroende så vet jag att det räcker med den där första lilla mängden med alkohol, för att alla goda föresatser ska vara som bortblåsta!
Hur förståndig en alkoholist än är som nykter, så försvinner allt det förståndet med första glaset av något alkoholhaltigt (jodå, jag vet att det finns dom som kan hålla vissa gränser i "sociala sammanhang", men alltför många kan det inte)
Under julhelgerna är det ju dubbelt problematiskt, eftersom samhällets stöd, i form av socialtjänst, kvinnojourer och liknande också drar ner på verksamheten.. (det är ju ändå jul och vanliga människor som jobbar där!) Våra svenska "klämdagar" gör också att det brukar dröja till en bit in i januari, innan allt flyter på som vanligt igen..
Alkoholister är ju inte dumma så heller.. De känner ofta på sig, att man för husfridens skull, sänkt garden en smula.. Ingen vill ju starta julen med ett storbråk!
Uppmärksamheten splittras också på allt som ska fixas inför helgen, så kanske blir det också lättare att smyga undan lite extra alkohol.. Bortförklaringarna blir fler och enklare..
Det är också lättare att idka "känslomässig utpressning" mot sina närmaste.. Löften om att "ta det lugnt" bara man får ta den där "lilla" mängden.. som man anser sig förtjänt av.. Anklagelser om missunnsamhet.. ( du missunnar mig att koppla av.. Jag som kämpat så..)
Ja sammantaget så är det en extra press man utsätts för, förutom "skammen" när man upptäcker att alkoholisten, trots löften, hällt i sig dubbelt så mycket som utlovats.. och man inte vet hur man ska förklara det för släkt, vänner och bekanta..
Att ställa alkoholisten till svars, renderar i bråk och det vill man ju inte ha..
* När paniken infinner sig, försök ändå att intala dig, att det INTE är ditt fel att den beroende väljer att dricka!
Nej, det finns ingenting du kan göra, för att få en alkoholist att avstå, och hen har bestämt sig!
* Inse, att du inte kan förändra en annan persons känslor, bara dina egna!
Det kan bli hårdföra förhandlingar med sig själv, när man tvingas inse att det som inte har fungerat hundra gånger förut, INTE kommer att fungera den hundrade-första heller!
* Om du kan, förflytta dig ifrån alkoholistens omedelbara närhet! (eller se till att få hen utslängd!) Ja, jag vet att det är svårt!
* Sluta ta ansvar för "idiotgrejer" som din VUXNE alkoholist ställer till med på fyllan!
Det enda sättet att lära sig är faktiskt att få stå för konsekvenserna av sina egna misstag!
Ja, det gör förfärligt ont att titta på ibland! Man är många gånger både orolig och rädd.. Men handen på hjärtat, förändrar själva "oron" någonting i situationen?
Svaret är troligtvis ett stort NEJ!
Inse, att hur orolig du själv än är, hur dåligt du själv än mår, så bekommer det faktumet inte alkoholisten ett dugg! (möjligen har hen just hittat en ny känslomässig knapp att trycka på..)
Visst vill vi våra medmänniskor väl, ingen vill att de ska skada sig, bli rånade eller misshandlade om de villat bort sig i fyllan.. Men vi kan inte skydda dem från alkoholen som är orsaken, om de själva inte vill sluta dricka.. Och därför ständigt hamnar i dessa situationer (som vi medberoende, så förträffligt ständigt "räddar" dem ifrån) De kan fortsätta att supa, medan vi sopar banan och tar hand om konsekvenserna utan att de behöver lyfta ett finger..
Försök i möjligaste mån att tänka på dig själv istället! Försök skingra tankarna med något annat (för du kan ändå inte förändra något i stunden.. Och troligen inte i längden heller, om inte den missbrukande "vaknar" och inser att att hen inte kan fortsätta..
Ja det var mina julfunderingar som numera ensamstående (i högönsklig välmåga) medberoende..
Nej, jag törs inte sticka ut hakan och säga att jag är "botad" än.. Men jag har kommit en bit på väg..
Och jag önskar er ALLA som kämpar (var och en på sitt sätt!) En Fridfull VIT och NYKTER JUL!