Hej, varit med här ett tag, men det är första inlägget här. Har fått hjälp i öppenvård en gång och även varit på aamöten några ggr. Har alkolism som ett rakt nedstigande led från båda mina föräldrar och hur långt som helst i släktleden. Känns som jag i hela mitt vuxna liv försökt undvika alkohol, vilket har resulterat i att motsatsen har uppstått, alltså undvikit, hetsdruckit, unvikit, hetsdruckit osv. Egentligen vet jag att jag absolut inte kan ta en droppe , men självklart är jag ju där och tror och intalar mig själv. Den här gången går det nog.....min Karl är allvarligt bekymrad, över mig och sig själv förstås. Han har börjat markera spritflaskorna och bevaka mig. Medberoende. Mina barn börjar ledsna på mina löften om nykterhet, ja alla börjar ledsna inklusive mig själv. Har heller inget att skylla på. Som dåligt förhållande, psykisk ohälsa( får jag ju av alkohol förstås) men grundpsyk, arbete . Socialt har jag dragit mig undan och föredrar numer att dricka ( mycket) för mig själv. Märker hur alkoholen blir till besatthet och jag kör ungefär samma mönster. Några dagars nykterhet, planerat drickande, gömma alkohol osv. Nu har jag iallafall varit nykter i 3 dagar och har väl tittat upp från bottenlös ångest från den skandalfyllan senast, som jag såklart gjorde bort mig och inte kommer ihåg ett skvatt av. Ska försöka skriva regelbundet och även besöka ett aamöte imorgon. Skönt att skriva av sig och vilka kämpar ni är här inne. Tar en dag i taget nu. Vi hörs!!

Har faktiskt längtar att få skriva 70 nyktra dgr, vilket inte var självklart. Nykterheten är inte självklar, utan ett ständigt pågående arbete....med mig själv. Glömmer jag bort eller rider iväg på triggers är jag hjälplöst förlorad igen. Men än så länge fungerar det tackolov. Har hjälp på vägen denna gång och försöker ha ett öppet sinne, för mina egna brister, som tidigare gjort att jag ramlat tillbaka i a. Denna vecka har självömkan gjort sig hörd hos mig, och den är ingen trevlig bekantskap . Jag menar, om det är synd om mig för att det är jobbigt på min arbetsplats, för att vänner beter sig konstigt o fel, för att de gör SI el så, för att....ja listan kan göras jättelång. Om jag då dricker så mildras ju denna känsla och framför allt, jag har ju fått flera ANLEDNINGAR till att dricka. Jag vill påstå att självömkan är lika farlig som ademonen själv, och måste obönhörligen förpassas till en mörk vrå, och sedan sopas ut. I vrån sitter den, men sopat ut den har jag inte. Därför vet jag att den kommer hälsa på igen den där självömkan. Men nu är jag beredd och hoppas på att snabbare kunna sopa in den i vrån igen. Ja sådär går tankarna hos mig sådär om söndagen 70dgr in i nykterheten och med löfte om 24 h till. Håll nykterheten och ni som inte kommit dit, kämpa på det är värt varenda svettdroppe.

SkåneTösen

är verkligen en okostruktiv känsla. Väldigt lätt att glömma sitt egna ansvar när man ser sig själv som offer. Har problem med det också ibland. Och bitterhet som gärna går hand i hand.
Grattis till 70 dagar! Bra jobbat!

Går in på dag 76 nykter. Känns inget speciellt. Varken eller, skulle jag vilja säga. Är lite nedstämd o trött. Tankar på a kommer o går, faktiskt i lite mildare form. Skönt. Att jag inte kan dricka lagom eller kontrollerat är absolut befäst hos mig. Därmed inte sagt att jag inte kan få ett återfall... nåväl, lägger den här småtråkiga lördagen till handlingarna och ser fram emot nya nyktra dagar, en dag i taget naturligtvis. Kämpa på alla

fortsätter på den nyktra stigen Jullan65. Ja visst, ibland är känslor och måendet ganska neutrala, ibland uppåt, ibland neråt. De naturliga svängningarna utan alkoholens inverkan, då det varierar mer, och då oftast neråt.
Risk för återfall finns, men man kan jobba på att det bara stannar vid besvärande sug. När sugen och tankarna kommer, fullfölj då tankebanorna hela vägen ut. I stället för frestande tankar på några glas, tänker man vidare på vad det skulle leda till, att hela processen för en alkoholberoende/alkoholist skulle dra igång. Med kraftiga fyllor, svart ångest, kvävande skam, abstinens, mer skador på inre organ, m.m. Då brukar sugen klinga av och A-djävulen kryper ner i sin håla och håller käften ett tag.

Ju fler gånger man bekämpar sug, och ju längre man varit nykter, desto säkrare och tryggare känner man sig. Jag hoppas att det är så för dig Jullan65. Du har kommit en bra bit på väg nu. Och jag både hoppas och tror att du klarar det här. Det är du verkligen värd Jullan65.

Hoppas du får en bra söndag. Kramar!

82 dagar utan a. Är såklart stolt o glad. Men är så bövelen trött, att allt känns så tungt. Hoppas att det vänder snart, ska försöka tänka på vad jag stoppar i mig, mer socker, godis blir det allt numer. Kanske de som drar ner orken. Vi får se. Blicka framåt nyktra, en dag i taget. Kram

Oj, skulle ju skriva igår. 90dgr nykter, men då tar jag 91 dgr idag då. Känns så skönt, även om suget gör sig påmint med jämna mellanrum. Det har faktiskt blivit betydligt mildare o upptar inte min hjärna 24.7. Får se vad som händer nu vid tre månader , skulle gärna bli piggare o få mer energi. Men en dag i taget o en sak i taget får gälla tills vidare. Kram alla , de går att vända skutan, så kämpa på bara.

till 91 dagar. Vad härligt att det fungerar bra med nykterheten för dig. Tänker tillbaka på hur det var för dig i augusti, med återfall, ångest och dåligt mående. Jämför med hur det är nu, när du har nått långt i ditt bygge på ett nyktert liv, utan alkohol, ett liv med frihet.
Visst svänger det lite med mående och humör när man varit nykter en tid, men vad är det mot svår bakfylleångest och skam för att man dricker. Ja, i vissa fall tror jag rent av att vi som åsamkat oss själva så mycket dåligt p.g.a. alkoholen, har en del fördelar med det. Vi har mått så dj..a dåligt ibland, så lite småsvackor i det vanliga (nyktra) livet blir lättare att uthärda.

Du är ytterligare en av flera positiva förebilder här på forumet Jullan. Du visar att man kan sluta med alkoholen, att man klarar att leva nykter. Du kan vara en viktig draghjälp för nytillkomna, av alkohol nedtryckta och vilsna själar, som behöver få ta del av berättelser om att det går att bli fri från a-dj...n. Så sträck på dig och känn dig behövd.

En stor varm kram

Försök stoppa i dig lite vitaminer och kosttillskott! För mig har det gjort susen den här hösten, känner mig pigg och dessutom ganska sund (i synnerhet när man också slopat alkoholen. :) )
Promenader i ur och skur är också uppfriskande. Nu har ju jag en hund så jag MÅSTE ju gå ut, men det kan vara en idé att gå ut i ruskväder även om man inte är tvingad. På något vis känns det som att man får en ökad syreupptagning då. :)
By the way, jag tycker du är grymt duktig som kämpar mot alkoholen som du gör, din viljestyrka imponerar!

/Maria

SkåneTösen

Visst blir det enklare med att längre tid går och man kommer in i sunda vanor. Mer energi och lättare att ta bättre beslut kring dom andra problem livet bjuder på. Jättebra gjort med 91 dagar!!!
Fortsätt så för visst är förändring möjlig.

Tack alla rara, blir så glad för responsen. Och ja, lite vitaminer, frukt o grönt ska jag proppa i mig. Har faktiskt slarvat med maten ett tag nu:-). Och promenader får jag oxå med hunden, väldigt korta dock. Hunden är gammal o lite stappliga numer. Men ska försöka med egna , längre promenader. Och grattis mondaymorning till 40dgr, starkt jobbat. Och pi 31415, när livet känns trist o jobbigt, är det precis de där hemska dagarna jag tänker på, vill inte tillbaka igen?. Nä nu kämpar vi på , lite till, kramar

Gunda

Verkligen, du fixar det jättebra och jag känner att jag ska också dit, trotts att det just nu ser lite mörkt ut för mig.
Som någon skrev, extra tillgång av vitaminer är nog jätte viktigt.
Härligt att det går så bra för dig, hoppas att 3 månadsgränsen också går lika bra som de tidigare dagarna.
kram

96 dgr nykter. Nu är tankarna på a svagare och ibland försvinner de helt. Sen kommer förstås suget, god mat, 1:a advent, julborden börjar rulla på. Men i det stora hela funkar det. Här hemma hos gubben min finns ingen a, det är skönt o tryggt att veta. Kändes lite konstigt när han själv föreslog detta, men med facit i hand var det jättebra. Jag slipper verkligen fundera över det o många av mina sug går snabbt över. Vet inte vad jag gjort om a fanns lättillgängligt hemma. Det som hjälpt mig såhär långt är helt klart forumet här, att läsa o skriva och inte glömma hur jävligt livet med a var. Sedan går jag på aamöte ibland, men tiden o lusten för aa är begränsad. Alkoholteraputen hjälpte mig att damma av verktygen jag fått från förr och som jag försöker använda nu när suget sätter in. Antabus var en tillgång, åtminstone i början när anden var lite svag. Nu har jag lite mer kött på benen , men man vet aldrig, kan behövas igen vid kritiska tider. Ja nu vet ni, detta forum och alla ni här är fantastiska. Önskar er en underbar 1:a advent och många nyktra dagar. Kram till alla som behöver. O er andra me förstås:-)

att det går bra för dig Jullan, och att du känner stabilitet i nykterheten. Du har gjort om och gjort rätt.

Grattis till alla dina dagar, och ha en bra 1:a advent. Kram!

Plötsligt händer det nåt med mig. Jag känner mig piggare o gladare och starkare. Är det så att det går nån magisk gräns vid tre månaders nykterhet?? Att det liksom vänder då? Hursomhelst , jag är inte trött, helt otroligt. Orkade tom en heldag med dotra min, från FM till sen kväll. Utan att längta efter att sova. Jag är lyrisk. Dag 98 nykter och 24 h till funkar fint.

Hej Jullan65
Kul att du känner att det händer saker med dig i nykterheten. Det är som om hjärnan börjar ställa om sig till det bättre när det blir så. Jag har själv upplevt liknande saker när jag haft mina långa nyktra perioder. Till slut försvann till och med systembolagsskyltarna,
vänligen
Ikaros