min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Jättesuperfina NI! <3 <3 <3

Jo då här skiner solen och jag skiner med den.
På väg till jobbet. Alltid mycket vid löningshelgen.
Jobbar numera i en bar med mindre fylla, lite mer
mysig retro/urban bar. Känns faktiskt väldigt bra för psyket.

Dock långa pass så hinner inte hänga här så mycket men
tänker på er med värme... Mina skyddsänglar :)

Kram

MM

Anders 48

Bar med mindre fylla låter bra! Härligt att läsa att det går så bra för dig! Jag har "fallit" - fast bara lite. Några dagar med en del vin - men nu får det räcka. Har tidigare jobbat en del i krogbranschen: Bra att jag slutade - men nu så skulle det nog funka precis som för dig - jag skulle ha lättare rör att vara "helvit" - och bara "tacka för mig" efter arbetsdagens slut. Tror att det var mer av "stängningsdricka" förr i tiden? Nu är det väl helt ok att bara gå hem, hoppas och tror jag. Nåväl, grattis till alla dina nyktra dagar - du är värd varenda en. Och när suget kommer........det går över. Det har det gjort för mig - även om jag har misslyckats den senaste veckan. Kram på dig/Anders

Bra där Anders. Precis så är det. Och se det du har lyckats med och inte den veckan du inte lyckades med. Varje nykter dag är en stor vinst. Och tack jag mår bra. Mycket bra. Mina sug är ju likt en narkomans, kan gå över mycket när mina sug kommer. MEN det går alltid över. Skillnaden nu mot då är att jag inte ger vika vilket jag har gjort tidigare samt att jag har tidigare bagatelliserat situationen. Jag ser numera allvaret i det. Som du skrev till Ikaros. Det funkar 1-2 gånger, den 3:de faller man ner i diket. Och då är det jävligt långt upp. Jag vill inte dit. Det sug-pådraget jag får av väldigt liten mängd alkohol är det vidrigaste jag själv kan utsätta mig för.

Kram

MM

Min 13-åriga son gjorde ju en metafor om att börja dricka igen efter ett långt uppehåll och att sen försöka komma tillbax till nykterhet..Som att ta snabbhissen ner och sen klättra upp via hissvajern..Finns nog vissa likheter..

Klok mamma. Klok son ;) Bara att ta till sig av vad våra barn säger. Vem vill klättra uppför i hissen liksom?

Eller som AlkoHyper skrev om återställare. Som att kissa på sig. Blir bara varmt för stunden. Det kalla kommer för eller senare. Och det där är ju verkligen min grej. Jag älskade återställare. För dom återställer ju psyket. För stunden. Äsch vafan jag tar en klunk (vet att jag ofta räknade 6 klunkar åt gången) med whisky kl 07.00 på morgonen. För att .... ja jag vet inte riktigt varför- slippa ångesten över att jag druckit antar jag? Kunde vara på SB 10.00 och köpa en liten wirre. Den var slut 11.00..... Lustigt är att jag aldrig, never ever har ångest om jag inte dricker A.

Så nu för tiden så slipper jag både ångest och kissa på mig.
Och klättra uppför i hissen...

Fan vad nice livet är utan allt det där....

att jag har stått på SyBo kl 10.00 för att klunka i mig det jag köpt redan i hissen ner från centrum, 10.02 så låter det så galet främmande.
Jag? Har jag gjort det?

Ja just det. Det har jag. Vilken bra reminder om vad jag är att skriva ner det. En påminnelse om att jag är en människa med allvarligt alkoholmissbruk bakom mig. För det glömmer jag ibland.

Thats me, Fröken MM.

Det verkar finnas en galen intensitet hos dig, MM och det är uppmuntrande att höra att du nu kan vända den till något äkta roligare än sprit!

Tack jag tar det som en komplimang. Och det stämmer. Kan ju hyperfokusera (intensiviteten) och galenheten är jag nog född med. Får ju ryck som ingen annan ens tänker på och det är väl nog det som gör att jag brister i min impulskontroll. Utredning pågår.
At the spektrum :)

Anders 48

...snart är du ju uppe i 1 år!!!! Grattis i förskott! Är lite nyfiken - tar du Campral fortfarande? Jag har aldrig testat, men har funderat på om det skulle kunna vara nåt? Hoppas att allt är väl - och att du står stadigt på din nyktra grund. Kram/Anders

Har 337 nyktra dagar idag. Och står stadigare än någonsin. En känsla som dykt upp de senaste veckorna är rent äckelkräk, om jag tänker på A. Mår fysiskt illa av tanken. Magen vänder sig. Inte lockande alls. Campral har hjälpt, tog det första 6 månaderna och kan få det utskrivet livet ut men det rann ut lite i sanden när jag flyttade och då märkte jag att jag klarade mig bra utan. Glömde helt enkelt bort att ta dom.

Vid vårt (vi har ju detta gemensamt) sätt att dricka så kan det vara en livslång behandling. Just nu klarar jag det bra utan. Dock en väldigt mild tablett, inget som sliter på kroppen, njurar lever etc. så skulle jag få sug igen så kan jag börja igen.

De funkade bra på mig. Fick lättare att negligera alkoholen. Liksom Jaha där står en öl mot Åh fan där står en GOD öl och jag vill hinka i mig den.
Prova om du får chansen. Jobbet måste man göra själv, trots allt.

Hoppas du har det fint Anders och att du kämpar på.

Kram

MM

Hej MM
Det är också så för mig stundtals att alkoholen fyller mig med avsmak. Ja, jag kan känna mig äcklad. Jag som bara för snart ett år sedan letade igenom garaget efter K-sprit!! Ja, vår sjukdom är knepig.
Campral har jag också tagit och det har säkert hjälp mig men sedan har jag glömt dem. Dock vågar jag inte vara utan antabus som jag tar två gånger i veckan. Det ger en slags trygghet.
Lev väl min vän.
Ikaros

Jag tror både du och jag upplever friheten i resan.
Låt den fortsätta så. Mot ett år om ett par dagar.
Tack för allt ditt stöd under denna tid.

Kram

MM

hittar en lapp från dottern med texten "Älskar dig mest av allt finaste Mamma - Jag är så stolt över dig"
Då kommer glädjekänslan att denna resa är värd varenda sekund av kraftiga sug och motgångar.
Samma lilla tjej som för ett år sedan, rymde i en vecka, ledsen, uppgiven och besviken.
Som var rädd att träffa mig efter mitt sista återfall.

Just nu är jag den människa jag önskar mig själv att jag alltid får vara.
Och att jag önskar att min dotter alltid får uppleva.

Just nu kan jag säga att denna fotboja aldrig någonsin mer kommer runt min vrist.....

Lite mer tillit för var dag men det tar tid och jag fattar idag hur mycket jag har skadat.
Det gör ont men gjort är gjort.

Varm kram till dig och du är också en jäkligt grym kvinna men det vet du att jag tycker....

Ja känslan är underbar att man kan läka ihop för det gör man.
En liten bit varje dag, varje minut och sekund läker man ifrån
denna sjukdom (förutsatt att man inte dricker alkohol)

Jag vet inte hur din resa ser ut men ge inte upp.....
Ge aldrig upp för det går att förändra.

Kram

MM

Hej
Det värmer min och säkert många andras själ också att läsa om Dig och Din dotter!!
Livet blir rikare av att ta del av sådant.
Kram (även till dottern!!)
Ikaros