min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Jag som du väljer att följa de som har en önskan att sluta helt. Där vill jag lägga min fokus. Respekterar dock de som vill dra ner konsumtionen. Full förståelse men det verkar ta mycket energi på att hålla koll på sig själv och konsumtionen. Det där är inget för oss som travat i träsket.

Jag har ju också jobbat på båt (finlandsfärja), med galen fylla, och med ett flytande systembolag på däck 5. Alltid öppet. Billig sprit. Med personalrabatt. Inte 70 cl. Nä 1-1,5 liters. Aldrig när jag har jobbat, men jäklar - man kan köpa med sig 5-6 liter sprit varje gång man går av. Jag har ofta handlat åt vänner, men bett dom komma och hämta det på en gång. Där i oktober fanns 2 liter vodka, 2 liter Gin, 2 liter whisky i hemmet, som en vän skulle hämta. Den stod säkert en månad utan att det rörde mig i ryggen. Hjärnan tog ett sidospår och sen jäklar drog jag i mig allt. På en vecka. Då var det inte bra.

Nu ser jag att jag också har fått så otroligt mycket annat på köpet. Skulle ju inte ha gjort denna resa, personlig utveckling, om jag inte hade vart alkoholist.

Och nu blir det ett lite företag men f-skattsedel. Föreläsningar för ungdomar som ska ut i arbetslivet. Kanske kan jag rädda någon, eller väcka en tanke...

Kram Vackra Miss Lyckad.

MM

Har läst igenom många av dina inlägg! Vilken inspiration du ger mig ☀️
Vilken orolig resa du gjort ? och du står här så levnadsglad och stark med båda fötterna på jorden och finns för oss som är där du en gång startade!

Från hela mitt hjärta! Tack ❤️

Du kommer även få ungdomarna att lyssna det är jag 100 på!! ??✨

Kram ?

Jag känner mitt i allt kaos jag har skapat genom mina år som aktiv att det har vart värt varje sekund av kämpande. Och jag kan säga att jag har gjort precis allt för att klara mig nykter. Som Ikaros beskriver. Jag gick ut kl 20.00 en kväll förra vintern, och körde ner huvudet i en snöhög. För att få en reaktion hos mig själv. Jag drog inte upp huvudet förens det var iskallt. Efter det satte jag mig snödrivan så jag blev iskall om bakdelen. Och blöt. Så jag satt i skogsdungen med istappar i håret och en bakdel som höll på att förfrysa.

Förmodligen en lustig syn men det höll mig nykter.
Snart är det vår och värmen kommer.

Jag ska njuta av det nykter och hoppas att du njuter med mig.

Kram

MM

... var helt rätt! Det höll dig borta från djävulen, han gillar värmen bättre ???
Hade du inte velat tänka klart hade du gjort som strutsen istället!
Och nu är du här idag, en strålande dag i mars 2018 och du ska börja göra något grymt, föreläsa för de som ska bli vår framtid, som ska forma det vi håller på att forma och förhoppningsvis väcker du tankarna hos dem, för bland de du kommer möta finns många som redan skapat olika slags beroendeproblematik och säkert de som har anhöriga som är där också!
Bland högstadieungdomar idag är det största problemet kränkningar över sociala medier så mycket fokus läggs på det och tyvärr tror jag ANDT-undervisningen fått ge lite vika på grund av det. Där lägger jag mitt stora fokus ??

Kram PimPim

- du, jag, Ikaros och miss Lyckad.... jag hoppas den aldrig behöver bli sann då den inrymmer ett återfall.... eller nästan-ett om du skulle få det för dig. Jag blev rörd när jag såg bilden framför mig - ’ända in i hjärteroten’ skulle min mamma ha sagt. Och bilden tog sig en inramning och ett rum. Om det skulle vara så att dumtankarna kommer så finns jag för dig.... på en trasmatta i koret i Katarina. Naturligtvis. Där möts vi. När som helst och alltid ❤️ Kram och en underbar fri söndag☀️? / mt

Där finns du MT. Alltid. Det är vår gemensamma plats.
Din energi finns där och du finns i min tanke....

Och det är ju dit jag skulle söka mig om "det där som inte bör hända" någon gång
skulle hända ändå.

MM

(Nykter och fri idag med)

Jag undrar ibland om jag har någon koppling i något tidigare liv
till just den kyrkan. Känner mig så starkt hemma där uppe.
Och det gäller hela den delen av Södermalm.

På sommaren bland kan jag köpa mat med mig i en take away
och sätta mig och äta på kyrkotrappen.

I år ska jag ha som projekt att göra i ordning Cornelis gravplats.
Inte bara kratta lite löv och ta bort skit som jag brukar.
Byta ut jorden. Plantera ett litet träd tror jag. Lite tåliga växter.

Det gör ont i mitt hjärta att hans grav inte sköts om.

Kram

MM

Jag och min syster besöker kyrkogårdar ibland.Det är rofyllt och intressant . Vi brukar sköta om andras gravar också, personer vi kände till.. Men det är jättefint av dig att fixa iordning Cornelis grav..Han har gjort vackra visor till oss i Sverige som är odödliga..Det är inte många som lyckas med det..Kram

Under mina år här har det hänt nu och då att det hettat till. Själv steg jag i klaveret under mitt första halvår här när en deltagare på just denna forumsida skulle avstå från a på en fest och berätta följande dag hur det hade gått. När inget inlägg kom frågade jag (i mitt stora, nyvakna engagemang) framåt kvällen hur det gått och möttes av blixt-och-dunder (kändes det) från fler än den det gällde - jag tror hen var tyst.... jag som medberoende skulle inte lägga mig i sånt. Även andra och andras ’felsteg’ har jag upplevt här och tagit mig igenom, liksom några troll.
Admin fixade till Det vidare livet när vi var flera långvariga här som började kalla forumet ett livsforum för vi talade mer om livsfrågor än om a. En del av oss skapade trådar där och några stannade kvar, som du tänker dig att göra, i sin första tråd. Till exempel ’veteranerna’ Adde och Berra, de två som gav mig mitt första hopp om möjlighet till förändring.
Det verkar (i mina ögon) som att de flesta hittar sin plats och även sin tillhörighet, sina forumvänner, oberoende av var man skriver. Det har hänt att jag suckat lite när någon flyttat till Det vidare livet efter en månad, eller börjat där efter typ två nyktra dagar i övertygelsen om att nu är det punkt med a. Men med åren lägger jag allt mindre vikt vid sådant. Allt verkar falla på plats med tiden. Forumet har även fått fler admins och därmed möjlighet att fylla sin funktion på ett annat sätt. Än en gång - jag är så tacksam för denna plats och att forumet uppenbart fått resurser att hållas stabilt och utvecklas.
Jag ville skriva det här efter dina inlägg i Rons tråd. Vet inte om det är rätt eller fel att välja din tråd och skriva det jag skriver... men jag får väl lita till att det hittar sin plats och faller rätt det här också.
Kram och ha en fin dag❤️☀️?
/ mt

Jag är relativt ny här och jag har funderar lite på namnen på de två trådarna ”förändra sitt drickande” och ”det vidare livet”.
Förändra kan ju givetvis betyda att man även vill sluta dricka helt - det är ju i högsta grad en förändring. Men ibland känns det som om jag är emellan dessa två grupper. Jag vill (och har hittills) slutat dricka helt, men är för ung i mitt nya liv för att byta till ”vidare livet”. Och ja jag räknar dagar (37) för det funkar bäst för mig ?
Jag kämpar inte med ångestproblem och jag har (än så länge) inte varit det minsta sugen på alkohol. Känner mig inte riktigt hemma i någon grupp faktiskt, men kommer ändå fortsätta hänga här.
Kontentan: borde ev finnas en grupp för de dom vill förändra, och en grupp för oss som vill sluta helt.

Jo jag vet att trådarna går ihop lite och jag känner att det inte spela så stor roll längre vilken tråd jag hör hemma i. Men som JennyM skriver så kan en tråd för de som vill sluta helt, där man kan peppa och stötta hur mycket som helst vore bra. Och en för de som vill dra ner, där man kan diskutera metoder för det.

Jag skriver sällan till de som vill dra ner, helt enkelt för att jag inte kan känna igen mig. Det känns svårt att ge stöd till någon som fortfarande vill dricka, jag har ingen aning om hur man gör för att få det att funka. Min erfarenhet är de som vill dra ner skriver under ett par månader eller veckor sen försvinner dom. Därmed inte sagt att jag inte anser att det är bra eller respekterar dessa människor. Är man ung och har kommit fram till att alkohol är ett problem så är bara det ett stort framsteg. Medvetenheten.

Detta är ju en sjukdom med väldigt många nyanser

Vad kul att höra att dina 37 dagar känns bra. Fortsätt så, det blir bara bättre och bättre.
Häng här du. Det gör jag med. Bara vi håller oss nyktra så spelar det mindre roll....
:)

Kram

MM

Med lätthet promenerandes, i en så mycket enklare känsla, än jag någonsin anat.
Här finns jag i en fri rörelse av att bara få vara, bara få vara den jag egentligen är.
Här finns jag i min enkla vardag.