Hej alla ni!

Ibland känns det som om att jag skapar mig problem, söker mig mot en plats där jag inte har något val. Där familj, jobb och allt lämnat mig, så jag måste göra en förändring för att överleva.

Idag så funkar mitt liv, jag har en sambo som är mycket orolig. Jag har vänner som umgås mindre med mig. Tappat alla mina intressen. Har ett jobb som jag är bra på, där ingen ser helheten av mitt problem. Jag kan leva vidare så här i flera år. Men jag har svårare att leva med mig själv. Den energi som går åt till att hålla allt detta uppe, är svårt att förmedla i text. Och allt bara för att jag vill vara som alla andra, kunna dricka alkohol.

Det är så stor del av min hjärna, som bara längtar efter att vara nykterist. Men det finns alltid ett litet, men....

Mycket text och ingen fråga till er, kanske finns det fler som är mitt i mellan allt, både i huvud, själ, kärlek och vänskap.

Min sambo sa något för några veckor sedan, du måste hitta din väg här och jag är med och hjälper på alla sätt jag kan, men gör du inget, så kommer alkoholen vinna. Den kommer vinna över dig och sedan oss. Här sitter jag nu, min sambo sover och jag har ett påfyllt glas och ett enormt dåligt samvete....

Skriv här, och läs allt du kan m.
Ja man brakar i botten till sist- din sambo har med säkerhet rätt.
Svar på alla dina frågor kan du hitta hos många som haft det precis som du. Scrolla forumet. Gå in på alloholhjälpens program och börja logga ditt sug och ditt drickande. Så, sätt igång. Och välkommen hit!

@Se klart, tack!
Har möte med tre gamla vänner i morgon, har i olika steg berättat att jag har en komplicerad relation till alkohol till dom. Hoppas det kan ge lite ringar på vattnet.

@Joachim_A Det kan ibland vara bra att vara tydlig. Säg att du behöver stöd för att sluta dricka, så att de vet vad som är på gång.
Det betyder stt du stänger dörren till alkoholen och förmodligen kommer de att stötta dig.
Jag vet att man som beroende vill ha den dörren på glänt, vill höra att ” det inte är så farligt”… antagligen för att man inte berättat hela sanningen. Men det är en strategi som bara är beroendehjärnans sätt att få ha kvar drogen.
Lyssna på din kloka sambo. Ta tag i detta och jobba för att bli fri. ❤️🙏🏻❤️

@Joachim_A Hej! När jag läser din text så minns jag en episod:
Frågade en mycket vacker och sympatisk kollega (som var nykter alkoholist sedan många år) Varför drar de som dricker inte i handbromsen i tid? Märker de inte vart det är på väg?
Hon svarade;
Jo, man vet precis vad man håller på med, men man tänker; Jag tar det imorgon/ nästa vecka/ efter semestern.

Det låter lite som att du är vid den punkten. Du vet, men ändå.....
Om alkoholstopp känns för svårt att ens tänka på, eller om man börjar tänka; Jag håller mig nykter X antal dagar så har jag varit duktig, så är man inte framme "vid stationen" ännu. Men man kan ta sig dit!!

Vägen till att sluta dricka alkohol, utan att man tycker att man missar något, är en process. För en del är det bara att klippa drickandet och kämpa på och ta det jobbiga vartefter. Andra kan behöva mer mental förberedelse för att steget inte ska kännas särskilt dramatiskt.

Tänk mycket. Läs på Forum och skriv gärna. Läs böcker, lyssna på poddar eller kolla Youtubeklipp. Det viktigaste i de där första stegen är att avdramatisera känslan att du missar något om du inte dricker. Fundera gärna sen vad det är du är ute efter när du fyller glaset. Själv satt jag ensam och drack och förde anteckningar över vad jag tänkte och kände medan jag drack. I marginalen skrev jag vartefter kvällen gick, hur många glas jag druckit.

Dagen efter läste jag allt jag skrivit. I början knycklade jag ihop papprena och kastade dem. Jag skämdes över mig själv. De senaste sparade jag. Jag började känna medlidande med mig själv, men kunde också småle av att se hur texten knappt var läslig och innehållet allt infantilare ju fullare jag blev. Det blev väldigt tydligt att jag inte mådde ett smack bättre av att dricka alkohol. Jag blev också klar över att det fanns en hel del grejer i mitt liv som jag behövde bearbeta.

Det viktigaste tänker jag, är att starta processen mot att göra alkohol till en rätt oviktig sak i livet. Det räcker inte att "förstå". På något sätt måste du skrida till handling. Hur det ska gå till, är det bara du själv som kan komma på.

Ta hand om dig!

@Joachim_A Den här likgiltigheten och tappat intresse när man dricker känner nog de flesta (kanske alla) igen sig i. Det tycker jag är en stor vinst i nykterheten att nyfikenheten återvänder. Det är så mycket mer värt än att vara i en konstant alkoholdimma. Mycket starkt av dig att berätta för dina vänner om detta! Det är ett stort steg på vägen.

Hej och välkommen hit!
Jag såg nu här på forumet att det finns en forskningsstudie att anmäla sig till om man vill ha hjälp att minska. Det kanske kan vara något?
Varför dricker du? Jag tror att det är viktigt att ställa sig den frågan. Vi har lite olika svar på den härinne. Du beskriver tydligt de absolut sämsta effekterna av alkoholen. Tappat alla intressen och dessutom det här självtvivlet. Du har allt att vinna på att sluta och vi är.rätt många härinne som uppfattar oss som normala trots att vi inte längre dricker. Det är inte så viktigt som man från början tror, tvärtom faktiskt.
Lycka till!

@Denlillamänniskan - Tack för en mycket bra beskrivning.

Det är första gången jag sitter här för att läsa och skriva, helt utan alkohol på väg in eller ut ur kropp. En bra dag.

Ta hand om er där ute!