Ny användare osv. Jag hittade just sidan och har läst i forumet sen dess. Jag tror att detta kanske kan hjälpa mig, så jag gör ett försök. Detta blir nån slags bikt. Ett försök att sätta ord på vad det är som händer i mig.

Jag mår dåligt psykiskt. Det har jag gjort hela mitt liv. Bitvis har jag känt att det hjälpt att ta till flaskan. Det blir liksom tyst. Lugnt. Jag kan stänga av hjärnan och känslorna och skjuta upp att ta tag i mina problem tills imorgon. Jag har tagit den sortens "pauser" i många år. Ett par gånger i veckan sådär, bara för att slippa må dåligt hela tiden. Alkohol är inte den enda strategin jag har för att stänga av hjärnan. Jag distraherar mig konstant. Poddar, serier, tv-spel. Allt för att slippa tänka och känna för jag vet inte hur jag ska hantera det som bubblar upp.
Jag får ingen hjälp med mitt mående av vården, förutom mediciner som ju också bara är symtomlindring. Ingen hjälp med att hantera saker på egen hand. Bli frisk.

Senaste året har mitt alkoholbruk ökat markant. Jag känner ett sug att dricka varje dag även om jag oftast låter bli. Det har blivit som ett virus i min hjärna. Det pockar på mig, flera gånger i minuten. "Drick... Drick..." Som den där tortyren när vatten droppas en droppe i taget i pannan på offret tills det känns som en slägga varje gång. Och jag kan säga nej 1000 gånger, men vika mig den 1001:a och då sitter jag där med en flaska vin. Och lika besviken varje gång. För det hjälper ju inte. När jag kommit till botten av flaskan börjar det igen... "Drick... Drick..." Ingenting är löst. Jag är bara lite fattigare och lite dummare.

Senaste tiden har jag märkt att jag isolerat mig. Det har pågått länge, men det blev så tydligt när jag och min tjej gjorde slut. Det finns ingen där. Alla andra har annat för sig, för jag har inte underhållit relationerna med dem - jag har ju suttit hemma och försökt låta bli att tänka och känna istället. Och under tiden rinner livet iväg, en vinflaska i taget. Ingenting blir löst. Jag åstadkommer ingenting. Ett sånt himla slöseri med tid. 38 år gammal. Jag äger inget boende, har inget sparkapital och har aldrig kunnat ha ett fast jobb särskilt länge. Hankar mig fram en månad i taget på nåt sätt, men det känns bara så fruktansvärt meningslöst. Och då kommer ju tanken... "Drick... Drick..." - Jag kan ju lika gärna dricka när jag inte duger till något annat. Det tar åtminstone udden av verkligheten tillfälligt.

Jag behöver ju ta kontrollen över mitt liv på något sätt, men det är svårt att veta var jag ska börja. Alla problem hänger ihop och jag orkar inte hantera allting på samma gång. Så jag kan lika gärna försöka göra mig av med alkoholen först. Kanske ger det mig mer tid och pengar till att hantera resten av livet. Jag försökte sluta vid årsskiftet, men det rann ut i sanden. Ska försöka på nytt vid månadsskiftet nu. Det känns viktigt att ha en tydlig startlinje. Wish me luck.

@stormiettvattenglas Välkommen hit! Här är du bland vänner, vi har alla snarlika erfarenheter.

Det är tusen gånger lättare att avstå helt än försöka dricka måttligt. Klicka på mitt namn så hittar du min första tråd. Den är full med tips på böcker, poddar och Youtube-klipp.

Kram 🐘

Hej! Bra beslut att som första steg sluta dricka. Allt blir inte perfekt för att man är nykter, men det blir mycket lättare att hitta balans och fatta kloka beslut tror jag. Känns det som att du vill sluta med hjälp av forumet, eller kan det vara bra med vårdstöd? Alkohollinjen finns om du vill prata i telefon med någon. Eller så tar du stöd av alla här, det finns många vägar. Och det går att sluta. Och ditt liv är verkligen inte slut, ge det en chans.

Välkommen! Du har inget att förlora på att ge nykterheten ett ärligt försök. Jobbigt i början, men håller man ut så ger det utdelning på många plan. Själv tycker jag att det sociala samspelet här på forum har gett mig mycket, förutom att jag tydliggjort min situation, mina tankar och känslor när jag skrivit ned dem.