Jag har en man som slutade dricka för 1,5 år sen. Han drack för att döva sin ångest, aldrig så att det påverkade jobb men han blev alltid för full på fester och middagar. Han kunde inte kontrollera när det räckte..På söndagar småsöp han, aldrig så att han blev full. Jag märkte det knappt på honom men jag såg att det blev mindre och mindre i barskåpet. Efter en utekväll med vänner som slutade illa bestämde han sig för att sluta helt med alkohol. Hans initiativ, han har ångestproblematik och mediciner med antidepressiva sen många år tillbaka.
Han fick ett återfall nu under våren, vi har pratat om det och han känner sig besviken på sig själv. Men han tycker att livet utan alkohol är så ..ja trist.. så flatline. Han kan inte hitta motivationen igen… vi har ett stort socialt liv med många middagar, han dricker alltid alkoholfri öl och är duktig.. kämpat det här 1,5 året men nu känner han att det är svårt igen. Jag tar ett glas vin på helgen till god mat och dricker vin när vi är bortbjudna. Han säger att det är helt ok.
Är det någon som känner igen sig, han läser om alla som är nykterister, kändisar etc.. vi diskuterar om detta. Att man måste hitta det roliga på något annat sätt. Men det är ju svårt när man är medelålders och äter en god bit mat med vänner och alla runt bordet blir lite fnittriga och diskuterar årgångsviner och han dricker vatten, blir ju skittråkigt för honom, jag förstår det. Jag kan ju verkligen sakna en mysig kväll där han och jag njuter av gott vin och sen älskade vi. Nu blir det som att allt är lite rent, lite torftigare.. han går runt lite som en Ior hemma. Jag har erbjudit mig att sluta dricka jag med men han förstår inte varför.
Läser om många som är nykterister och de låter så jävla höga på livet, så var min man den första tiden men nu… nja inte längre. Hur ska man kunna bevara känslan, vad ska han göra för att hitta motivationen igen?
Är det någon som känner igen sig i vår situation? Det här lågintensiva alkoholberoendet som han har? Ett stort socialt liv där alkohol är standard. Vi har aldrig haft fylla med slagsmål, misskötta jobb, pengabekymmer, lämna blodprover.. etc
hur ska man kunna kämpa framåt och hitta det roliga utan alkohol?

@Elvira01
Hej. Jag har inte erfarenhet av din situation, då jag inte haft en som sökt hjälp och kämpat för att sluta dricka ... Men, jag kommer ändå att tänka på en sak då jag läser ditt inlägg.

Att få roligt utan alkohol. Det är ju i många fall så vant, på många ställen så "ska" det vara något glas vin eller något annat drickbart ... Det man kan fråga sig är om det kanske kunde vara alkoholfritt vid något tillfälle?

Det jag kommer att tänka på är att det roliga utan alkohol för hans del kanske skulle gynnas av om han känner någon som gjort samma resa som honom, att kontakta den? Denna "någon" skulle då kunna förstå din man mera på djupet till att komma vidare, att denna "någon" vet vad han går igenom och hur man kan tänka/göra för att komma framåt. Vad tror du om det? Skulle det kunna vara något. Eller kanske att berätta för honom att detta Forum finns, och här finns det ju många som varit/är i samma situation och utmaningar som honom?

Kram.