Hej! Såhär. Min sambo, har druckit alldeles för mycket alldeles för länge, fick tillslut honom att söka hjälp. Börjar på omnibus men blev avstängd ett flertal gånger då han inte klarade det. Nu sista gången så har han gått på antabus och "klarat" 12 stegs programmet. Däremot har har nu slutat med antabusen då han mådde så illa av dom. Nu har jag ett flertal gånger kommit på honom med att dricka och gömma/ljuga om det. Till slut så sa jag att okej du får dricka ibland, så länge du är öppen och ärlig och visar vad du dricker. Jag vet att jag är naiv som tror på att det ska funka, men jag var tvungen att prova en ny strategi. Men uppenbarligen så funkar inte det heller... han dricker absolut inte så mycket som han gjorde innan han sökte hjälp och det hade inte gjort mig något om han drack lite, då och då. Men det jag inte klarar av är lögnerna och hur han smyger med det....... jag blir så ledsen och sårad varje gång. Och det är så fruktansvärt dåliga ursäkter eller undanflykter så det är pinsamt, men vägrar att erkänna. Jag trodde verkligen ett tag att han hade allt under kontroll och att det skulle bli bra, så tyvärr måste jag säga så köpte vi hus. Nu har vi inflyttning om en månad men jag känner mig mer låst är glad. Såklart jag vill flytta till eget hus och ha vårat familjeliv med våra 4 barn, yngsta på 5 månader.. men fyfan för att ha ett liv som är såhär, när man inte kan lita på den man ska lita mest på i hela världen.. jag vet inte vad jag ska göra

@obekväm förstår dig precis, jag bor i ett hus med en man som gömmer små vin tetraboxar nere i vår källare. Han visar aldrig att han dricker framför familjen. Om jag frågar honom så säger han vad? Vad? Eller att jag beter mig som en övervakare och är sjuk i huvudet. Jag tar hand om allt med barn och hushåll och vi har 3 små barn varav en är nyfödd. Va så nervös inför förlossningen att han inte skulle kunna köra mig dit för att han skulle kunna vara påverkad av alkohol. Idag skulle han gå på AA och gjorde det men kom hem med ilska om att vi i familjen aldrig säger något gott om honom men där va främmande människor som sa att han är bra. Hela upplevelsen som skulle vara ett steg mot förbättring blev istället ilska och jag tror också han drack efter för han verkar inte riktigt sig själv.

Jag vet inte vad jag vill säga med min kommentar mer än att du är inte ensam, det finns fler familjer just nu som har en skit jul och nyår och som önskar att saker hade varit bättre. Mitt råd är nog att lyssna på din magkänsla, fast jag är själv skitdålig på det. Jag tror man som medberoende (anhörig) till en missbrukare ska söka hjälp. Så man blir guidad hur man tar sig ur situationen på bästa sätt för alla inblandade om det nu är att den beroende slutar eller om man går isär. För att leva i missär gör ingen glad tyvärr. Hoppas din situation blir bättre och stå på dig