Då var det dags. Insikten. Det är dags att erkänna att alkoholen är ett problem.

Insikten har nog kommit många gånger, speciellt då man legat där och våndats med huvudvärk och torr mun, när bakfyllan gjort sitt bästa för att tala om för en det man sedan länge borde veta. Alkoholen är inte bra för dig, du ska inte dricka. Tyvärr verkar den där insikten försvinna i takt med att huvudvärkens släpper och efter ett par nyktra dagar tycker jag mig förtjäna ännu ett glas vin, det har ju varit så stressigt och det är ju det effektivaste sättet att slappna av på kvällen. Öl är ju så gott, jag förtjänar en öl nu när jag slutat äta godis.

Den där bakfyllan är sällsynt, nu för tiden. Jag försöker verkligen dricka med måtta. Sen att de blir varje helg, ett par glas på söndag (man kan ju inte låta en halvtom flaska stå…) några öl på tisdag efter en extra stressig dag, kanske ett glas vin till maten på onsdag och oj, där rök halva flaskan igen, bäst att dricka upp den på torsdag och se man på då var det fredag igen! Trots allt försöker jag dricka med måtta, försöker lägga mig innan jag blir för full så jag inte blir bakis dagen efter. För det är ju då, när man vaknar upp bakfull varje morgon, som man verkligen har alkoholproblem.
Det blir svårare och svårare att inte ta ett glas till när det första (eller andra eller tredje) väl är urdrucket. Kvällarna utan alkohol är så sällsynt få nu för tiden. Ångesten är ständigt närvarande. Rädslan.

Jag vill inte mer. Jag vill bara vara nykter.

Vaniljsmak

När jag loggade in här igen hade jag inga tankar på att dricka, jag hade varit nykter ett par veckor och allt kändes toppen. Nu kommer suget igen. Som det brukar när jag varit nykter ett tag och tycker att det går bra. Jag tycker mig ha kontroll över situationen men så ser någon dricka ett glas vin på tv (sådär efter en lång dag, som en belöning och för att varva ner) och suget smyger sig på. Kanske visste mitt undermedvetna att det skulle bli såhär och det kanske var därför jag hamnade här. Kanske, kanske inte. Jag vet inte. Det enda jag kan konstatera är att suget finns där nu. Tanken har slagit rot och jag vet inte hur jag ska bli av med den här fixeringen när den väl finns där.

anonym11208

kände så tidigare idag, jag tog några djupa andetag och tog ett aktivit val, tänkte på hur gott kaffet kommer att smaka i morgon om jag inte dricker, hur fräsch jag såg i morse (har inte druckit på en vecka), och så blev det vinfritt. Nu känns det jätteskönt! Tänk på morgondagen! Och din kropp och knopp :-)

Vaniljsmak

Visst är det så, morgondagen blir så mycket bättre när man sover nykter!

Jag vet att jag inte kommer dricka ikväll. Jag befinner mig i min arbetsstad (veckopendlar) och här finns inga rutiner för att dricka under veckodagarna. Här har jag heller ingen alkohol i lägenheten och närmaste systembolag är minst en halvtimmes promenad borta och vid det laget lär de ha stängt. Till helgen åker jag hem och då ... där finns alkohol i olika format och en vana av att "mysa till med några glas framför tvn på kvällen".

Jag får helt enkelt försöka visualisera den där kaffekoppen på morgonen även under helgen. Kanske planera in någon fysisk aktivitet tidigt på morgonen. På något sätt ska jag ta mig igenom det här.

Vaniljsmak

Det är svårt när det gäller alkohol och närmaste familjen. Maken förstår att jag vill dra ner på drickandet, kanske till och med sluta helt. Han har inga problem med att ha några öl hemma och låta dem ligga där. Han har heller inga problem att avstå om jag ber honom, men det känns inte rätt för mig att göra det. Precis som jag nu försöker få till sundare matvanor genom att bland annat låta bli fika, läsk och godis (socker överlag) och då inte förväntar mig att alla runtikring ska avstå sitt fika eller lördagsgodis så förväntar jag mig inte att de ska avstå alkoholen. Det här är mitt problem, det är jag som har svårt att sätta gränser när det gäller (socker- och) alkoholkonsumtion och nu får jag försöka hitta ett sätt att hantera det. Visst är det svårt, kanske gör jag det onödig svårt för mig själv? Jag vet inte, jag tänker att jag måste lära mig hantera det och de flesta dagar vistas jag i en miljö utan alkohol.

Med det sagt vet jag att han där hemma skulle tömma ut hela lägenheten på både socker och alkohol om jag bad honom göra det.

Vaniljsmak

Idag åker jag hem. Jag ska passa på att skriva några snabba rader här innan jag ska packa ihop det sista och gå till jobbet.

Igår hade jag en väldigt dålig eftermiddag och kväll. Det hände en hel del och kvällen avslutades med det jag kommer skriva om nu.

När jag flyttade in i lägenheten i arbetsstaden slängde jag ett öga på proppskåpet. Där fanns massvis med proppar uppstaplade. Toppen tänkte jag, då behöver jag inte köpa det. Så igår kväll gick en propp (kylen och en del av köksbelysningen) efter att jag duschat och just skulle börja laga en sen middag. Jaha ... ja och så visade det sig att den som bott här innan valt att stapla sina GAMLA proppar på skåpet, de som är sönder! Ja då var det bara att bege sig ut i minusgraderna med blött hår för att gå till affären. Irriterad nå djävulskt efter en lång och besvärlig dag. Här kan man tänka sig att jag mitt i irritationen valde att köpa med mig halva affärens 3,5:or, det hade jag garanterat gjort för ett år sedan, men tanken slog mig inte ens! Däremot köpte jag chips och åt det till middag ... Jag ser det lite som en seger, att tankarna inte gick mot alkoholen där och då, även om det bara hade varit 3,5:or. Chipsen kanske inte heller var så smart men heller det än alkohol.

Samtidigt som jag njuter av den segern så är jag som sagt på väg hem idag. Där vet jag att det finns starkare grejer och allt jag behöver göra är att säga åt mannen att jag inte vill att vi ska dricka den här helgen och så är det inget mer med det. Har jag gjort det? Nej. varför? Jag försöker intala mig själv om att det handlar om att det är JAG som ska ta ansvar för MITT drickande. Att jag inte ska föra över ansvaret på honom. Men samtidigt tror jag att jag håller dörren öppen, ifall att ...

Nu har jag inte tid att skriva mer, nu måste jag göra mig redo för jobbet.

En seger mot alkohol är alltid en seger tycker jag, oavsett vad den följs av.. visst, kanske du håller dörren öppen ELLER så är det faktiskt så att du är stabil nog i din nykterhet att du inte behöver be mannen låsa in skiten? Jag tror det senare???
Det är ju vi och bara vi som är sist i beslutskedjan eller hur?
Och innanför den där dörren finns ingenting positivt, det vet både du, jag och många andra... Lycka till nu!!!
??????‍♀️

.. över att kanske dricka ett glas eller två. Det låter lite så på dina rader där på slutet att din "a-röst" håller på att prata lite med dig, stämmer det? Ibland kan man behöva göra klart för sig själv och andra i ett tidigt skede, d v s utesluta möjligheter att dricka. Nu verkar du ju förvisso kunnat dricka rätt kontrollerat under hösten om jag förstår dig rätt.
Hur som helst är det ju lätt och lätt också av gammal vana att en fredagskväll efter en lång vecka att "unna" sig ett glas. Eller så tänker man lite längre. Varför vill jag ha det där glaset? Vad riskerar jag då? Kan det lätt bli ett eller ett par glas till som gör att jag känner mig seg imorgon och kanske också dricker imorgon av den anledningen?
Hur går det förresten med motionen och träningen? Du verkade ju också ha behov av och må bra av träning minns jag. För mig är det kanske den viktigaste nyckeln för att fräscht och friskt liv, d v s att röra på mig minst 1 timme om dagen, löptur, eller en promenad , eller en golfrunda (inte nu på vintern såklart.)
Se till att ha en fräsch och skön helg! Kram!

... vad som passar dem bäst. En del vill tidigt utsätta sig för risksituationer i syfte att klara dem med en gång. Andra behöver lite "skyddad verkstad" i början och vågar inte utsätta sig för några risker alls. Själv tillhör jag den senare kategorin. All alkohol är inlåst och min man har fortfarande nyckeln på sig. Jag litar inte på mig själv ännu, trots 54 dagars nykterhet. Som sagt, vi är olika. I det här fallet är ju resultatet det viktiga, inte hur vi kommer fram till det.

Önskar dig en fin helg! ♡

Vaniljsmak

Långsamt, så långsamt, smyger sig alkoholkonsumtionen tillbaka, blir en del av mitt liv, av mig. När livet stabiliserats, när jag börjat bli bekväm med de nya jobbet, den nya lägenheten och allt resande tvärs över landet då fanns det helt plötsligt utrymme för ... Det är som att hjärnan inte behöver gå på högvarv hela tiden och helt plötsligt fanns det plats för "vardag" och med den kom de gamla vanorna. Saker händer, jag går på autopilot och helt plötsligt står jag vid dryckeshyllorna. På ren rutin. Utan att ifrågasätta. Utan att tänka.

Efter att ha insett att alkoholen funnit med varenda helg flera månader tillbaka (om än som "bara" ett glas vin till middagen) tänkte jag att jag skulle ha en nykter månad. Juni var tanken. Det har gått ... Åt skogen. Jag har intagit alkohol två av tre dagar nu. Den första var det middag med goda vänner och den andra var det studentfirande. Det borde inte vara ursäkter, men det är förklaringar. Jag behöver sätta ord på varför det blev såhär, varför min vita månad började med två dagars drickande.

Idag sitter jag här och känner mig sliten. Kinderna hettar, munnen känns ofräsch trots att jag borstat tänderna två gånger, det känns som att kroppen skakar lite och jag känner ångest. Inte för att jag gjorde något dumt, det är den där ångesten som alltid kommer när jag druckit och faktiskt blivit full, så pass att jag är bakis dagen efter. Bakisångest.

Nu är det för sent för en helnykter junimånad. Men det är ett alldeles utmärkt tillfälle att vända på något som riskerar att bli så mycket värre. Så, dag ett idag!

Vaniljsmak

Jag känner ingen större oro inför denna dag. Att avstå alkoholen under en måndag är inga större problem. Det kanske sticker i ögonen på någon, men det är här jag befinner mig just nu i min resa. Problemen kommer nog att börja kring mitten av vecka, då kommer jag vilja köpa hem folköl. Till helgen har det blivit självklart med något från bolaget, det är ju helg! Turligt nog har jag ett par dagar på mig att utarbeta en strategi för dessa tillfällen, suget och känslorna. Jag tänker att jag ska försöka skriva en del, att de får bli en påminnelse så att autopiloten inte får chansen. Vanans makt är stor. Att ta medvetna beslut om allt dygnet runt är inte möjligt, inte för mig men jag kan ge mig själv chansen att ta medvetna beslut om alkoholkonsumtionen. Det är möjligt att andra delar får stå tillbaka medan jag arbetar med det här, och då får det bli så.

Även om jag inte är tillbaka på botten känns det lite tragiskt att behöva börja om, att vara tillbaka på entalen. Nåväl, dag två. Jag är redo!

Berra58

och mår så kass. Rastlös o ångest. Man får väl leva med det några dar. Hoppas på lång nykterhet nu.. Sådana här dagar vill man inte uppleva mer. Lycka till!

Vaniljsmak

Nej sådana dagar är förkastliga. Men nog är det fantastiskt hur fort man glömmer allt det jobbiga... Ska försöka vara här inne lite mer en tid nu, för att bli påmind.

Vaniljsmak

I börja, när jag insett att min relation till alkoholen inte var normal och att jag behövde bryta det beteendet, ville jag tillskriva alla mina problem till just drickandet. På något sätt tänkte jag att livet skulle bli så mycket bättre om jag bara fick ordning på alkoholkonsumtionen. Jag är inte säker på om det var en medveten tanke eller inte men jag inser att det var så nu.

Problemen försvann inte. Inte alla. Jag dras fortfarande med ångest som kommer varje gång pms:en drar igång. Jag dras fortfarande med vissa personlighetsdrag jag inte gillar. Många beteenden är kvar. Många känslor. Det hade ingenting med alkoholen att göra. Jag skulle nästan vilja säga att vissa av problemen märks och hörs mer under min nyktra period då alkoholen inte finns där för att döva.

Varför skriver jag det här då? Jo jag tror att jag någonstans längst vägen, när jag i princip inte drack något, avskrev alkoholen som ett problem. Alla de där jobbiga sakerna var ju kvar trots att jag tagit bort alkoholen, alltså kunde inte alkoholen vara problemet! Och så är det ju, alkoholen är inte roten toll allt ont i mitt liv, men oj så jag hade glömt hur jobbigt det är när man blir bakfull! Ja när man fortfarande tre dagar efteråt inte känner sig helt återställd.

Måhända att jag har problem, men just därför ska jag inte lägga ännu mera sten på bördan. Jag vill inte att alkoholen ska vara ännu ett till problem!

Idag blir det dag tre. Sakta men säkert(!) återgår jag till en nykter vardag

Men bokade ändå regelbunden terapi för att komma i ordning med själva grunden till att jag drack.
Har märkt vissa förbättringar i nedstämdhet och ork när alkoholen är ute ut ekvationen. Men jag tror (tyvärr) att det krävs en hel del arbete för att bli av med resterande problem. Jobbigt att man måste jobba på det. Men det är ju samtidigt en klar försämring att dölja problemen med alkohol precis som du resonerar.
Alkholen är roten till mycket ont men inte allt, lite står man för själv.

Vaniljsmak

Hur gör man för att börja med terapi (eller något liknande)? Vart ringer man? Och hur vet man att det är de man behöver.

Mitt mående är extremt bundet till min kvinnliga cykel. I en och en halv vecka mår jag rätt bra. Kan till och med vara lycklig. Sen börjar måendet dala, samtidigt som jag börjar gå upp i vikt (vätska). Efter ett par veckor kan jag ha gått upp två kilo och gråter för ingenting. Livet är mörkt och meningslöst. Stubinen är kort, om den alls existerar. I samband med blödningen får jag ont och allt går över och så börjar det om. Det ör något otroligt frustrerande, inte bara för mig utan också för min familj! Jag är inte säker på att samtal är rätt väg att gå här... Jag tror de här är hormonellt men jag vill inte börja mixtra med tabletter så istället låter jag allting vara. Istället Har jag tagit till alkoholen för att döva de svåraste stunderna. Det är definitivt inte rätt väg att gå(!) men just nu vet jag inte hur jag ska lösa det här, eller vart jag ska vända mig.

anonym19976

Kontakta en vårdcentral och beskriv dina problem så borde du få hjälp.

PMS vet jag inget om eftersom jag är man (men undrar ändå om jag inte har det en gång i månaden iaf).

Det är väldigt svårt att få terapi genom vårdcentralen. Kanske genom behandling för alkoholproblem (har inte provat) men ibland kan arbetsgivaren stå för ett antal gånger om man kan vrida till att jobbet är en del av det (stress). Jag har redan förbrukat det genom jobbet så nu betalar jag själv tyvärr. Men det är inte dyrare än en utekväll per gång hur som helst. Viktigt att man hittar någon att gå till som man ”klickar” med. Fel person hjälper inte alls.
Jag har gått av olika skäl i olika omgångar och kan säga att det tar tid, men man förstår mycket om sig själv och att prata med någon som inte dömmer eller är part i målet, ger en bonuskick av lättnad som varar ett tag efter varje samtal.
Jag tycker min hjärna är värd en PT.

Om du betalar själv så är det bara att googla och kontakta någon som du tycker verkar vettig.

Vaniljsmak

Jag uppskattar att ni tar er tid att svara Inteengångtill och IronWill! Tills vidare avvaktar jag med att söka den typen av hjälp, men det är skönt att veta att alternativet finns.

Imorse kom några enstaka tankar på alkohol. Det var egentligen inte suget, eller alkoholrösten som lät, det var nog mer en rädsla för att de ska komma, för imorgon är jag ledig och ... Ja, ni förstår. Jag är vaksam på att solen och ledigheten kan trigga suget, men just nu känns det inte som ett problem. Just nu är jag väl införstådd i att jag inte vill eller ska dricka.

Jag tror dessutom att jag börjar komma fram till att jag inte ska dricka alls. Aldrig någonsin med. Jag är inte där än, men det beslutet känns inte lika långt borta som det var förut. Tanken på ett nyktert liv känns inte skrämmande eller långtråkigt, den känns skön och befriande. En dag, snart, kanske jag tar det beslutet. Jag vill låta beslutet mogna ett tag till. Tills dess fortsätter jag räkna dagar.

Vaniljsmak

Dag fyra kom och gick utan allt för stora problem. Jag hade tänkt spendera denna lediga dag med att läsa igen alla trådar jag följde medan jag var aktiv, se vilka som är kvar här och inte. Tyvärr gick det inte då forumet låg nere hela dagen. Tråkigt att det fortfarande är ett problem, vill minnas att det blev såhär med jämna mellanrum förut också. Istället blev det en lång promenad och alldeles för många filmer på Netflix. Det är fantastiskt vad mkt tid man har en ledig dag när man inte är tillsammans med sin familj! Fy vad jag saknar dem...

Idag inleds dag fem. Jag vet inte riktigt hur dagen kommer att se ut. Just nu sitter jag på jobbet i alla fall. Jag har sovit som kratta de senaste nätterna så jag antar att jag lägger mig tidigt ikväll, i hopp om att få sova ordentligt.

Den usla sömnen brukar bli bättre efter ett tag. Bra att ta dagarna som de kommer. Du är på gång på allvar nu. ♡