Min sambo dricker för mycket och nu äntligen har jag tagit kraft till mig att ställa ultimatum.
Jag har ett barn sedan ett tidigare förhållande och nu en på väg med min sambo. Nu orkar jag inte ta hand om min sambo längre utan nu vill jag koncentrera mig på mig själv och barnen.
Jag har sagt att om inte han slutar dricka helt och hållet OCH söker hjälp så får han flytta.
Han tycker att jag är för hård och tror att han klarar av att bara dra ner på alkoholen (det har han försökt 100ggr innan men faller alltid tillbaka i samma vanor med att dricka för ofta och mycket).
Är det orimligt av mig att ställa sådana krav när hans drickande påverkar både mig och barnen?

Bedrövadsambo

Han får välja. Dig och barnen eller alkoholen. Bra att du ställt ultimatum. Tipsa honom om det här forumet!

Du gör helt rätt! Inget dina barn ska växa upp med! Och du behöver en pålitlig pappa att fostra dina barn ihop med. Det som är klurigt med ultimatum "mig eller spriten" är att man själv måste va redo att "verkställa" sen också. Annars blir det bara som tomma hot som alkoholisten vänjer sig vid. Så var "hård" och kasta ut honom om han inte slutar och ta tillbaka honom sen i så fall om han gör nåt åt sina problem! Jag gjorde misstaget/hade inte kraften att göra allvar av mina ultimatum, blev som tomma hot. Min karl (alkoholist) tappade respekten för mig och tog mig inte på allvar. Nu är det slut på riktigt och han super fortfarande tyvärr. Lycka till!

SkåneTösen

Det är du som bestämmer vad som är okej för dig. Vill du inte leva med honom om han inte söker hjälp och slutar dricka är det din fulla rätt attvinte göra det.
Det är absolut ett rimligt krav. Särskilt då det är barn inblandade. Och det hade varit ett rimligt krav även om det inte fanns barn med i bilden.
Tyvärr kan du inte styra hans handlingar men du kan styra dina.
Stå fast vid ditt ultimatum.

Blåst

... alls tycker jag. Instämmer med övriga att när det finns barn inblandade är det viktigt att ta hand om dem och dig i första hand. Skydda barnen. Lycka till ?

Hej på er!

Det är så fint att ser er stödja och peppa varandra för att ni (och era barn) ska få leva som välmående människor där ni inte behöver styras och påverkas av alkohol.

Jag har lite funderingar kring det här med ultimatum. Ser ofta att man tipsar varandra om att ställa ultimatum "Sluta drick eller jag lämnar dig". Det finns många olika perspektiv på huruvida ultimatum är en framgångsrik väg eller inte. Så jag tänkte tillföra ytterligare några tankar om det, men det är naturligtvis alltid ni som behöver hitta den vägen som passar er bäst!

Det är lätt att känna in den frustrationen som man som anhörig har när man ställer ultimatum. Däremot finns det vissa problem med ultimatum, precis som Nordäng67 skriver. Tack för att du delar den erfarenheten!

Det kan hända att om personen dricker så är man inte redo att lämna och man stannar kvar ändå. Risken är då att med slutar tro på sig själv, för man bryter mot sina egna ord. Så ultimatum kan man ställa om man vill, om man är supersäker på att man kommer hålla det. För det gör att man känner självtillit. Om man däremot inte är redo för att ställa ultimatum kan man i stället berätta hur man påverkas negativt av alkoholkonsumtionen, hur man önskar att det var i stället och att man själv vill leva på ett annat sätt (och berätta hur).

Ett annat sätt att se på ultimatum är att det är ett ultimatum, eller löfte, man ger till sig själv hur man själv vill leva i sitt liv. Som SkåneTösen är inne på. Man kan inte styra och tvinga någon till förändring, men man kan ta ställning till hur man själv vill leva och vilken miljö man vill att barnen ska växa upp i och agera utifrån det.

Hoppas ni vill fortsätta dela mer er! Det är fantastiskt att läsa era erfarenheter och insikter!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Bedrövadsambo

Ett ultimatum är ju just ett ultimatum. Har man sagt en sak måste det gälla, annars blir det bara tomma hot. Så på den punkten måste man verkligen ha tänkt klart innan man ställer ultimatum. Är jag beredd att driva igenom detta till vilket pris som helst? Men personligen tror jag att det är det enda som funkar, om man ska överleva själv.

InteMera

Jag kan bara hålla med er ovan. Att ställa ultimatum till nån som dricker tror jag dessutom inte gör någon skillnad för den som dricker. Viljan att sluta måste komma från dem själva och inte som nåt påtvingat. Självklart ska man vara tydlig med att man inte trivs med drickandet, hur det påverkar en och vad man känner. Göra det klart att man i långa loppet inte vill leva så.

Jag gjorde beslutet för mig själv istället och ställde ultimatum till mig själv. Jag har gett mig själv ett år att ta mig ur förhållandet om inget ändrar hur han dricker. Till mig själv kan jag ställa krav och tidsgräns, men sitt drickande måste han själv förstå att sluta med. Jag har gjort det klart för honom att jag inte vill leva med den mängd fylla vårt hem är fyllt av och att jag inte kommer stanna om inget ändras. Har förklarat hur illa jag mår rent fysiskt för att inte tala psykiskt av att han med jämna mellanrum allt tätare blir stupfull. Har inte hotat med flytt eller satt tidsgränser, bara sagt i klartext hur jag känner och hur jag inte vill leva. Sen får han dra sina slutsatser och som vuxen mänska ta ansvar för om han tycker min åsikt är viktig nog för honom att han väljer att sluta för att han vill ha sin familj kvar. Jag tycker jag därmed satt ansvaret för mitt mående på mig själv genom att ge mig själv en rimlig tidsplan innan jag bryter och honom en möjlighet att ändra på den riktningen om det är vad han vill och han har då hela ansvaret för sitt drickande.

Nånstans måste man ändå acceptera att det är svårt nog att ändra sig själv, så hur svårt ska det inte då vara att ändra på någon annan?

Tror Du har en jättepoäng i det Du skriver, väldigt väldigt klokt! Det är mot sig själv (och eventuella barn) man har det största ansvaret! Att inte svika sig själv (och sina barn)! Konsekvenser snarare än ultimatum!

Grodan5

Jag tycker du har helt rätt och har en viktig poäng med att ställa ultimatumet för sig själv, snarare än mot den andra parten. Bra skrivet!