Nystart Version 2

Jag har just formatterat om hårddisken och installerat ett nytt operativsystem. Det förra var i så dåligt skick fullt med patchar och servicepack, jag är tveksam till att hårdvaran skulle klara många fler år med det gamla operativet.

Jag har egentligen vetat länge att det inte går med regler och uppehåll, det måste bli ett slut och aldrig mer. Men det har alltid kommit något emellan, ursäkter att skjuta upp det bara lite till. Nu har jag fått nog, dag 1 nu och jag ser fram emot att installera nya roligare program istället för de gamla som alltid krashade och slutade på samma sätt.

Idag blir en lång dag så all hjälp och pepp är välkommen. Det blir nog många inlägg från mig under dagen.

Tack för att du läst.

Profile picture for user Sisyfos

Det du beskriver känns så meningslöst. Har för mig att du beskrivit liknande matsituationer tidigare och att du då blev mer ledsen. Känns som ett framsteg nu när du inte nappar på det här eller tar åt dig, men det här sättet att leva är kanske inget du vill lära dina barn. Hoppas att du det här året har styrkan att faktiskt lämna en ohållbar situation. Och bra jobbat med nyktra dagar. Det är en bra början.

Profile picture for user nystart

Tack för ditt meddelande och jag förstår vad du menar när du skriver att du tycker synd om henne, men snälla kan du försöka undvika att skriva det? Jag har tyckt synd om henne i över 15 år och det är en av de största anledningarna till att jag är fast. Läser jag att andra tycker synd om henne börjar bara mitt medberoende igen och jag får tankar om att jag måste stanna och rädda henne. Jag orkar inte, jag är helt slutkörd efter att ha försökt rädda henne så länge.

Profile picture for user nystart

Jag undrar också hur många av er som skulle skriva att ni tyckte synd om en man som misshandlade sin fru och barn både verbalt, emotionellt och fysiskt?

Profile picture for user Sisyfos

Jag tog bort det. Du har helt rätt Nystart och det är nog fel att säga att jag tycker synd om henne, men att vara så arg hela tiden... det är väl mest det jag tycker är tråkigt å hennes vägnar. Det var dåligt uttryckt att skriva att det är synd om henne.
Och det finns inga ursäkter för att bete sig som hon gör. Hon har valt bort den hjälp hon erbjöds. Jag tycker verkligen att du ska skydda dig själv nu.

Profile picture for user nystart

Att hon är arg beror ju på att hon lider av en personlighetsstörning, jag börjar bli ganska säker på vad den är och vad expertisen säger så är den i princip obotbar. Problemet är att hon inte förstår att hon behöver hjälp, hon tror uppriktigt att det är okej att bete sig som hon gör och hon tror att det är jag som är problemet. Som den youtube videon jag hänvisade till visar på så är hon "vulnerable" narcissist och den visar otroligt bra på hur hennes mående hela tiden går som en cirkel, antingen är hon på topp och då beter hon sig som om hon står över allt, eller så mår hon botten och beter sig som värsta offret. Jag har ju länge undrat hur hon kan skifta så fort mellan topp och botten men nu vet jag, men det har varit (och är) väldigt otroligt påfrestande att aldrig veta vilken av hennes persona man har att göra med. Att inte ha att göra med en vuxen person. Arg är hon för att skydda sig själv, för kan hon få mig att må dåligt, ja då mår hon bra.

Profile picture for user nystart

Tack för att du tog bort det, men för att klargöra. Det är synd om henne, väldigt synd om henne då hon hade en ritkigt tuff uppväxt. Jag har som sagt försökt rädda henne från den allt för länge, men vad gör man om hon inte vill ha hjälpen förutom att bygga upp sig sjölv så hon känner sig stark nog att trycka ner mig? Hon har varit hos psykolog pga ätstörningar, de kom snabbt fram till att hennes problem kommer från hennes uppväxt och ansåg att hon kommer behöva minst ett år av terapi. Hon ansåg att det inte alls behövdes och slutade istället gå. Jag har bönat och bett att hon ska gå tillbaks, dels för att hon har ätstörningar men också problem med ilskan och nu som jag vet narcissistisk personlighetsstörning eller borderline eller någon blandning. Jag måste lära mig att även om det är fruktansvärt synd om henne så kan jag inte stanna om hon inte tar emot hjälp. Jag kan inte kasta bort mitt (och barnens) liv för de stunderna som är ok (de är inte ens bra längre). Jag känner mig som ett misslyckande som inte klarat detta men måste acceptera det.

Profile picture for user nystart

3 dagar i rad utan att dricka, och 2 dagar innan nyårsafton. Börjar redan känna mig bra mycket bättre. Tänker inte släppa det här nu. Tack alla som följer mina krokiga resa.

Profile picture for user nystart

Kaos nu på morgonen, barnen bråkar och frun kan inte hantera det. Försöker skydda dem så gott det går men då hamnar jag i skottlinjen. Skillnaden är dock enorm, helt utan baksmälla och med frisk hjärna klarar jag det utan problem. Jag har även insett att jag inte bryr mig om vad hon tycker längre vilket gör det oerhört lätt att borsta av sig. Såna små saker som jag hade blivit helt stirrig över förut, nu bryr jag mig inte och kan skratta åt henne istället. Jag frågade barnen om de ville att jag skulle gå till skolan med dom eller ta bilen, hör då henne klaga i bakgrunden att köra dem till skolan är hennes jobb. Big deal liksom vem som kör dem, men jag lät henne få som hon ville. Det slutade ju med att hon var på väg att tappa det helt när hon sent som vanligt stegar ut till bilen och ser att den är helt igenisad, ja inte tänker jag skrapa bilen åt henne - hon är vuxen. Satt inne med en kopp kaffe och tittade på spektaklet, barnen stod bredvid henne och småfnissade också.

Så skönt med nägra dagars nykterhet, sover inte jättebra än men bättre iallafall.

Profile picture for user nystart

En vecka (minus nyårsafton) nykter i baggaget nu, känns bra. Börjar få tillbaka energin på morgonen som jag inte haft på väldigt länge. Sover fortfarande dåligt, det är dock en blandning av att jag fortfarande vaknar av att det gör ont i benet samt att kroppen är van med sin alkohol för sömnen. Men vad passar väl inte bättre än att göra detta när jag jobbar hemifrån och inte behöver stressa upp på morgonenen utan kan ligga och dra mig och inte sätta mig vid datorn förrens vid 9.

Har läst mycket och tittat på videos om hur det är att lämna en person som har min frus störning, alla råd och alla säger gör det i smyg, berätta inte. Jag måste smälta detta lite och fundera ut en strategi som fungerar, jag är ganska säker på att de har rätt. Jag vet faktist inte hur hon skulle reagera om hon insåg att loppet var kört, ännu mer oroande om jag skulle lämna men inte få med mig barnen. Hur skulle hon behandla dem mitt i all ilska hon skulle ha? Nej jag måste bearbeta denna plan in i minsta detalj. Första steget är att bli nykter och fortsätta vara nykter.

Profile picture for user nystart

Nu har hon försiktigt börjat sina tafatta försök att få mig att bli vän med henne igen, helt utan att hon ska be om ursäkt eller ändra sig. Hon passerade min sista gräns på sin sista chans över jul, jag kommer inte ge med mig om hon nu inte helt plötsligt skulle erkänna sina problem och söka hjälp - att hon skulle göra det är nog ungefär lika stor som att jag skulle vinna jackpott på lotto utan att spela.

Hur som, en till dag nykter och hela 2021 utan alkohol. Börjar kännas riktigt bra, rutinen från i somras är tillbaks även om det vare betydligt trevligare att vara ute och gå i juni än det är i januari. Har fortfarande ont i benet men det går att härda ut en del smärta, jag behöver verkligen komma ut en stund varje dag. Fortsätter jobba med mig själv och mitt tillnyktrande innan jag kan ta nästa steg, detta är ingen sprint men ett maraton som jag ska vinna.

Profile picture for user Andrahalvlek

Beror ju på väglag förstås, men det är ju ett alternativ om benet gör ont. Frisk luft och motion, om man väljer en runda med många uppförsbackar ?

Kram ?

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Att leva med någon som du inte kan (min tolkning) nästan tolerera. Planera att skiljas och skydda barnen. Lider med dig. Och samtidigt hålla dig nykter. Grymt starkt av dig! ???

Hoppas allt löser sig snart så du kan fokusera på dig själv igen. Ta handom dig, och tack för att du delar. Känner mig ibland lite ensam med mina egna relationsproblem. ???

Profile picture for user nystart

Det som är så himla jobbigt är att leva med någon som bär en mask, den jag varit förälskad i är masken. Tyvärr har jag med åren insett att just masken är en fasad och när den faller av så kommer den riktiga personen fram, och hon är inte rolig. Den personen är elak, rakt igenom elak och bryr sig inte ett dugg om andra och vill bara skade den som är i vägen. När jag nu har förstått detta så tolerarar jag inte den andra sidan heller, den sidan jag trodde var hon men som bara var förklädnaden. Hon visade återigen idag hur otroligt elak hon kan bli, hånade mig för att jag har ont i benet och en hel massa andra grejer som jag inte ens orkar skriva. Det är nära nu att jag kontaktar en advokat, jag måste bara få alla saker rätt i raden först så at säga.

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Jätte trist. I min närhet finns två sådana ombytliga kvinnor. De är så fina och snälla, tills de inte längre får sin vilja genom. Sedan kommer det onda fram. Jag har aldrig förstått varför man ska slänga ur sig det ena och andra. Det kan fastna så djupt.
Förstår att du är trött och vill lösa det med en advokat. Samtidigt krävs det säkert jätte mycket ork från dig för att gå genom separationen. Hoppas du har en familjemedlem eller vän du kan lita på när det krisar sig.

Skriv så mycket du orkar. Det hjälper ???

Profile picture for user nystart

Tack för ditt fina inlägg Poppins.

Jag vet att detta kommer bli en otrolig fight, hon klarar som sagt inte av att inte få som hon vill. Då hon kan "massakera" mig för att göra varma mackor fel, hur ska hon då hantera en skiljsmässa som hon inte vill ha? Hon kan inte argumentera om något utan att göra personangrepp, det är just hör det är så otroligt jobbigt. Om vi ska måla om ett rum tex så kan en konversation gå som såhär:

Hon: Jag vill måla rummet vitt
Jag: Jag tycker grått skulle vara fint
Hon: Nej vi ska måla rummet vitt
Jag: Jag tycker grått skulle passa bra och vi har ju redan målat alla andra rum i vitt
Hon: Du är dum i huvudet
Jag: Va? Nej jag tycker bara att det skulle vara fint med grått
Hon: Dra åt helvete du är helt värdelös, och förresten luktar du illa och sen kan du lika gärna dra från landet din djävla utlänning

10 minuter senare kan hon plötsligt komma tillbaka och ha glömt konversationen och vad hon sagt och gjort och fortsätta den där hon slutade den, dvs att vi ska måla rummet vitt.

Tack och hej för nu. Ett nyktert tack.

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Bitch what???

????

Vad ska man svara då..? Ja, jag är dum i huvudet och så är även halva världens befolkning som har gråa väggar. Ska vi köra ljusgrått eller lite mörkare, bitch?

Näh, skämt åt sido. Beklagar att du måste genomlida sådan misshandel. Har du varit i kontakt med stödgrupper för psykisk våld? Det kan vara svårt att komma ur destruktiva förhållanden. Men det finns tex stödtelefon för män i situationer som du beskriver.

Konstigt hur dessa människor kan dölja deras negativa sidor så länge. Läskigt!

Hoppas du har en lugn kväll och att du inte får mer skit just nu när du har en känslig period annars. Ta hand om dig ❤??

Profile picture for user nystart

Just nu behöver jag ingen att prata med, jag har sett igenom henne och kan hantera det. Men jag kommer nog behöva prata med någon någon gång, nu handlar det om att förbereda sig för fight. Jag har tyvärr ingen att prata med där jag bor, vi har total lockdown och allt är stängt, får inte träffa folk även om jag inte har vänner här ändå. Jag tror anledningen till att jag inte tagit sista steget ännu är att jag behöver bevis, mer bevis både för mig själv och för att kunna använda i en eventuell tvist. Om ord står mot ord är det ju bra att kunna ha en inspelning där hon tappat humöret helt tänker jag. Men egentligen har jag ju massor med såna inspelningar redan. Dock blir jag starkare för varje dag som går där hon fortsätter att sura, hon tror det kommer blåsa förbi, att hon kan sura och vara elak tillräckligt länge så kommer jag krypa till korset. Inte denna gången. Andra gånger hon betett sig illa och jag helt enkelt inte orkat fortsätta ignorera henne och hennes beteende har hon tagit det som att jag bett om ursäkt, helt sjukt.

Men men, slut på ältandet. Jag är nykter nu, det ger mig styrka, det ska hjälpa mig att ta mig ann denna fighten.

Profile picture for user Mother

du är kvar hos den kvinna (din fru) som du beskriver och berättar om Jag har förstått att du har alkoholproblem inte heller så muntert att för henne att leva med.
Din beskrivning av er livssituation är outhärdlig i mina ögon/öron.Och att låta två barn dela denna vardag är ett övergrepp i sej.
Varför ska du samla bevis på hennes sjukdomssymtom/sätt att vara ?
Du behöver väl inga bevis för att förklara eller göra klart att du, och barnen inte kan leva i denna dysfunktionella familj där ni alla fyra far fruktansvärt illa.
Din fru behöver hjälp med att sätta stopp för sitt elaka beteende psykiskt sjuka sätt,hon klarar inte det själv. Hon är ju sjuk, och ni springer i ett ekorrhjul i samma spår.Mönstret måste brytas.
Du räddar inte dina barn genom att låta detta fortgå, dom kanske behöver vara ifrån er båda föräldrar för att få lite fritt andrum, någon att tala med för att bena upp tankar och känslor.
För om du låter detta fortgå då är du faktisk " dum i huvudet " ledsen att behöva säja så men kan inte se det på något annat sätt.
Gör slag i saken imorgondag !!!!
Lycka till , rädda er alla fyra

Profile picture for user nystart

Tack för ditt inlägg men jag skulle vara tacksam om du kunde låta bli att skriva när du inte har en aning om vad du pratar om. Hade jag inte kommit längre i arbetet med mig själv i detta medberoende och trauma vet jag inte hur jag skulle reagerat på ditt påhopp. Ja det kan tyckas att jag är dum i huvudet, men har du erfarenhet av att leva med en cover narcissistic och trauma bonding? Allt är inte så djävla enkelt. Men jag har mitt mål som jag jobbar mot, och ja jag behöver alla bevis jag kan då jag inte vill förlora en vårdnadstvist.

Profile picture for user nystart

Hej igen, efter att ha lugnat mig lite vill jag svara lite mer utförligt på ditt inlägg. Till att börja med så har du ju i sak helt rätt, men allt är inte så lätt som det ser ut.

För det första, jag har försökt och försökt få min fru att söka hjälp. Jag har hotat att jag kommer lämna henne om hon inte söker hjälp. Hon vägrar, så det ger mig inget annat val än att lämna. Men, jag kan inte bara ta väskan och gå och lämna barnen med en instabil person som jag inte har en aning om vad hon skulle ta sig till i ett så stort nederlag som att bli lämnad. Jag kan inte heller bara ta barnen och gå, dels förstår de inte innebörden av hennes mående och är själva så pass traumatiserade att jag inte tror att båda skulle följa med mig frivilligt (tvinga dem kan jag ju inte för då lär det gå illa).

För det andra, mitt eget drickande är nog inte ett jätteproblem för någon annan än mig själv. När kvällen kommer så stänger sig min fru in sig i vardagsrummet där hon äter och tittar på skräptv helt själv, ingen får störa henne. Ena barnet är kvällstrött och går och lägger sig och läser och andra barnet sätter sig och spelar dator. Kvar blir jag, vad finns för mig att göra? Jo jag gör min egen mat och äter själv när lugnet kommit i huset. När jag druckit har jag druckit lite under denna tiden, inte blivit full. Går in och ut till barnen och de går in och ut till mig och vi pratar och skojar. Lite senare på kvällen går andra barnet och lägger sig och kvar blir jag, har nu att välja på att sitta i köket eller på mitt kontor. Dricker jag påverkas ingen annan än jag.

För det tredje, jag är redo, så redo det bara går att lämna. Men, nu har vi hamnat i en pandemi och landet jag bor i är helt nedstängt. Det finns ingenstans för mig att ta vägen, hotell stängda, läkarmottagningar i stort sett bara telefontider och i övrigt får vi inte lämna huset annat än för specifika anledningar. Detta betyder att jag planerar, jag måste planera, jag måste vänta hur lite jag än vill. Jag försöker hålla lugnet i huset, jag tar ingen fight med henne men jag går in på barnens sida så fort det behövs och jag är där och tröstar dom. Mer kan jag inte göra.

Nu har jag varit nykter hela 2021, det tycker jag iallafall är ett steg i rätt riktning. Vill inte bli kallad dum i huvudet och får en anledning att bara säga "fuck it" och dricka igen.

Profile picture for user Andrahalvlek

Är det en tanke du umgås med ibland? Det handlar förstås om jobb också, men ibland kan drömmar göra att man tar flyktiga chanser i hampan när man ser dem. Jag tänker att det skulle vara enklare för dig att bryta helt med frun då. Du kanske kan börja med att återuppta kontakt med släkt och vänner i Sverige? Videosamtal är trevligt.

Kram ?

Profile picture for user Mother

så vem är jag att kritisera kan man tycka.I FÖRSTA hand tänker jag på barnen.
Man får väl förmoda att de som ska hantera en vårdnadstvist vet vad din hustrus sjukdom medför.
Man behöver ju inte leva med sjukdommen själv för att förstå smärtan, sorgen och det ohållbara.
Och man behöver inte bara någon som tycker synd om en eller håller med i allt.
Ibland behöver man väckas för att se klart.
För många år sedan hände detta mej, en vän sa till mej (en sanning) om hur jag jag levde mitt liv vad jag gjorde fel.
Det gjorde så ont, men jag visste att hon hade rätt, så jag gjorde förändringar i mitt liv.Jag har aldrig ångrat det,tänker på henne med tacksamhet.

Jag vill dej inget ont naturligtvis bara att du/ ni och era barn får ett liv som är värt att vakna till varje morgon.

ps jag har läst din tråd och det var ju det som fick mej att reagera jag kände nästan som fysisk smärta av att läsa din berättelse. Men alla vuxna har ett ansvar i sitt förhållande genemot varandra och mot livet man lever självt.
Kanske behöver man påminnas om det, jag behövde det.

Profile picture for user nystart

Nej det är inte aktuellt, iallafall inte nu. Jag tror många av mina problem med att jag fastnade med en person som min fru är min uppväxt. Jag har inte förstått det förrens väldigt nyligen, jag hade inte en dålig uppväxt men jag blev aldrig sedd. Jag var aldrig bra nog och fick aldrig beröm, på senare år har jag också insett att mina föräldrar och syskon går rakt emot mina önskemål och de kan ljuga mig rakt upp i ansiktet för att sedan göra tvärtom. Skulle jag flytta tillbaks skulle det absolut inte bli till någonstans i närheten av var de bor. Men jag trivs väldigt bra där jag bor, förutom att det är skit med min fru. Jag har många vänner, inte just där vi bor, men som jag normalt träffar men inte just nu. Jag har även väldigt bra kontakt med många vänner i sverige och normalt besöker jag dem flera ggr varje år, men nu har det inte kunnat bli av på länge.

Tack för att du bryr dig Andrahalvlek, det betyder mycket för mig.

Profile picture for user nystart

Snälla Mother, du har ingen aning om vad du pratar om. En Narcissist kan spela charader så det står härliga till, om jag inte kan visa på hennes beteende hemma kommer hon aldrig visa det för någon annan. Hon är speciallist på att få folk att tro att hon är guds bästa barn, hon kommer dra vilka rövarhistorier som helst. Hon är utom all hjälp, jag har försökt i så många år så att du kommer och skriver att hon kommer förstå är en grov förolämpning. Jag förstår att du vill väl, men snälla läs på om ämnet innan du uttrycker dig för just nu gör du bara mer skada än du hjälper.

Profile picture for user Charlie70

Nystart, ämnet för forumet är alkoholberoende. Jag, och som jag uppfattar det andra med mig, tycker att det är svårsmält att läsa om din frus psykiska problem och den barnmisshandel som pågår i ditt hem. Helst skulle jag vilja att du inte skrev något om det här utan valde ett forum (om sådant finns) där narcissism diskuteras. Jag väljer för det mesta att inte läsa din tråd och borde inte gjort det nu heller. Men, nu gjorde jag det och känner att jag måste kommentera. Särskilt illa blir det när du attackerar andra forumanvändare som inte är insatt i din situation som du själv anser att du är. Oavsett vilka välvilliga kommentarer du får här tycks ditt liv vara ett enda moment22 och "inget" går att lösa. En ärligt ställd fråga: Vad förväntar du dig från oss? Å ena sidan vill du ge bilden av att du har allt under kontroll, å andra sidan uppfattar jag att du vill ha sympatier för din situation. Era barn får mina sympatier från mig. De verkar befinna sig i en fruktansvärd situation och det gör ont i mitt hjärta att läsa om vad de blir utsatta för.

Grattis till ditt nyktra 2021!

PS Jag anmäler mitt inlägg på en gång så admin ser detta.

Profile picture for user nystart

Okej jag förstår, jag ska sluta skriva och vara här samt be admin att radera min tråd. Det går förstås inte att ha problem med alkohol OCH ett annat problem.

Over and out och tack för mig.

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Blev så dålig stämning här.. kan vi inte bara fortsätta snacka om att det är bra med en nykter dag till. Trots alla problem vi har.. alla har olika problem och behov. Vi skriver om det vi har på hjärtat.

Gå inte! ❤??

Profile picture for user admi

En viktig och bra sak här på forumet är att ni till största del skriver kommentarer som försöker vara hjälpsamma för mottagaren. Även om din situation, nystart, rör upp mycket känslor så uppfattar jag att andra användare även nu försöker vara hjälpsamma. Mother försökte ge dig ett påminnelse om föräldrars ansvar, som hon själv hade haft hjälp av att få. Att försöka "väcka" någon med ett så rakt råd eller alltid riskabelt. Du är tydlig med att det rådet inte var hjälpsamt för dig nystart. Det är upp till dig att avgöra och du kan så klart skriva det eller helt enkelt bara låta det vara okommenterat. Du kan däremot inte veta att hon inte veta var hon talar om. Det är inte heller rimligt att kräva att hon eller andra användare ska läsa på om psykiatriska diagnoser. Som Charlie skriver så är ämnet här alkohol. Självklart har du rätt att ha och skriva om två eller flera problem som du upplever. Samtidigt så är det bra om du kan ha förståelse för att kunskaperna kring andra ämnen är begränsade.

Även om du är övertygad om din frus diagnos och vad den medför, så är det inte något som vi kan säga så mycket om utan att träffa din fru. På samma sätt som vi aldrig kan säga till en anhörig här på alkoholhjälpen att deras partner är alkoholberoende. De händelser som du beskrivit och hur du påverkas känslomässigt av dem är tillräckligt för att förstå att det måste vara väldigt svårt för dig. Det låter också klokt av dig att avsluta er parrelation.

Oavsett hur sjuk din fru eventuellt är eller hur fel hon än beter sig så kommer hon ändå alltid att vara dina barns mamma. Att du behandlar henne schysst, även om hon inte gör detsamma, kommer att gynna din relation till barnen på sikt. Även om det kanske inte märks på dem just nu. Eftersom du är deras pappa så kommer du att behöva ha kontakt med henne även i framtiden. Alternativet är att du överlåter det ansvaret, att hantera er relation, till dina barn.

Trots att du är på en krokig och mycket komplicerad resa så upplever jag att du kommer på nya saker genom att skriva och få andras tankar här. Du har kommit fram till nya beslut och har nyligen inlett en period utan alkohol. Det är starkt av dig och kan säkert bidra till att situationen blir bättre på sikt, för dig och för dina barn.

Skriv här eller direkt under "Fråga", om du verkligen vill avsluta tråden. Oavsett vad du väljer angående forumet, hoppas jag att du fortsätter det förändringsarbete du har påbörjat och att det leder till att din och dina barns situation förbättras.

Vänliga hälsningar
/magnus

Profile picture for user Mother

Som svar på av nystart

det har varit din verklighet så länge, för oss som läser om den är det en verklig mardröm.
Den som har alkoholproblem har ofta flera andra problem också.
Men det man/ vi här reagerar på är att du inte gör något åt det om inte annat så för barnens skull

Många har verkligen fått stöd och kärlek i mängd på dessa sidor då någon valt att förändra/ lämna ett förhållande som gräver hål att drunkna i
I ditt fall måste en förändring till,
INTE att planera en strid fram mot skilsmässa med din fru, och var ska barnen vistas under det kriget du förväntar dig ????
Din fru är sjuk har diagnos ? eller du har du genom egen forskning ställt diagnosen.
De som kommer att hjälpa er i skillsmässan och vårdnadstvisten är utbildade människor som inhämtar kunskap om diagnoser och allt som behövs för barnens bästa. Barn med föräldrar som lider av svår psykisk ohälsa ska inte ha vårdnaden om barnen, men rätt till besök förståss.
Det regleras också.

Så starta inget krig , skriv ett brev eller tala i enrum om att du fått nog och vill lämna.
Kontakta soc tala före och gör klart dina planer be om hjälp och råd.

Att såra dej var inte tanken så varför lämna denna linjen du får sympati, kritik både bra och som du känner sämre.Men du blir hörd och kan bearbeta dina problem genom respons du får.

Profile picture for user Kennie

Jag tänker så här, att om man uppfattar någons tråd eller inlägg som oroväckande så kan man trycka på anmäl så tar Alkoholhjälpen kontakt med författaren om de tycker att det behövs. Att bli starkt kritiserad i sin egen tråd blir bara kontraproduktivt och leder i värsta fall till att personen som kritiseras drar sig undan.

Profile picture for user Mother

Som svar på av Miss Mary Poppins

Det är inte så farligt ingen vill någon annan illa här ❤ i detta forum
När man skriver här bör man vara beredd på att få svar som man kanske inte tänkt sej.Men det kan vara värdefull ändå och leda till något gott.
På något sätt är man ansvarig för det man tar del av och reagera på det.
Det är svårt att bara blunda eller titta bort när människor far illa

Profile picture for user Sisyfos

Håller med Kennie!
Och jag hoppas du stannar Nystart.
Att tala om för någon att de inte borde skriva just här för att deras ämne inte hör hemma här förstår jag inte. Vet inte hur många som till exempel har skrivit om sina barn med olika diagnoser härinne. Våra liv är en helhet och saker hänger ihop. Det är ju inte bara att sluta dricka så blir allt bra... det är ofta mycket annat som påverkar och har påverkat att man hamnat härinne och man måste kunna skriva om det som man behöver bearbeta.

Det finns många trådar av Nystarts karaktär i anhörigstödet. Där möts kvinnorna (oftast) med stor förståelse trots att de lever i ungefär samma situation som Nystart. Och ja, det gör ont att läsa om dessa situationer, men jag upplever också att Nystart går framåt och jag tror att skrivandet bidrar till att få perspektiv på situationen. Jag hoppas att 2021 blir året då du lämnar ert kaos, Nystart.

Profile picture for user Andrahalvlek

Alkoholen har en central roll i Nystarts liv tycker jag. Nykterheten är grunden till att orka med alla förändringar som det måste finnas ork till i hans liv.

Klart du ska hänga kvar Nystart! Jag hoppas precis som Sisyfos att 2021 blir året då vi får följa dig ända in i mål.

Kram ?

Profile picture for user nystart

Måste säga att inläggen från vissa personer har sänkt mig totalt. Jag går just nu igenom min värsta period i mitt liv och igår var nog den värsta dagen i mitt liv, idag är redan på väg att bli ännu sämre. Att läsa inlägg där råden är helt felaktiga, och faktist farliga för mig gör mig ledsen, att när jag sedan påpekar att jag inte vill ha råd som dem om personen ifråga inte vet bakgrunden om hur personer som min fru är får ännu fler inlägg i samma anda gör det ont. När sedan en annan person kommer in och gör ett påhopp utan dess like och anklagar mig för det ena och det andra gör det ont, fruktansvärt ont. Jag har blivit psykiskt, verblat och fysiskt misshandlad av min fru under så lång tid jag kan minnas, men har inte "vaknat" upp förrens väldigt nyligen. Jag har blivit hotad att om jag lämnar henne kommer hon se till så jag går helt barskrapad och aldrig får träffa barnen igen. Hon har i princip sagt att hon kommer hitta på vilka historier som helst för hon kommer bli trodd. Men jag ska inte enligt er försöka avväpna henne med att få bevis för att det är hon som är skurken? Jag ska ta ansvaret för att jag och mina barn blir misshandlade av henne? Vad ska jag göra? Lämna henne och riskera att förlora allt inklusive barnen? Stanna kvar och bli verbalt och fysiskt misshandlad? Det enda som jag skulle kunna göra är att ta till våld för att skydda mig och barnen, men då har jag sänkt mig till hennes nivå och jag riskerar att bli den som bli anmäld till polisen. Nej jag är så långt ner jag kan komma och har i många år använt alkohol för att härda ut, jag försöker ta nästa steg och sluta med användandet av alkohol och bryta mig loss. Men enligt vissa har jag alltså inte rätt att vara här, jag har inte rätt att beskriva min vardag och mina problem? Och, nej jag har inte en diagnos på min fru från någon proffisionell. Behöver jag det för att veta att hon misshandar mig? Får hon misshandla mig om min egen diagnos av henne skulle vara felaktig? Igår kväll drack jag, jag vet inte vad jag ska ta mig till. När jag inte ens kan ventilera här så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag tror jag drar mig undan detta forumet då det inte är vad jag trodde det var. Tack iallafall till er som varit mina vänner här, ni vet vilka ni är så jag behöver inte namnge er. Tack och kram till er.

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Jag har märkt att genom text och sms är det svårt att förmedla empati och medkänsla på ett bra sätt. Det kan bli så fel!! Och jag önskar det inte hade hänt.

Men nu har det hänt. Och vi ska framåt. Ok, du drack igår. Än sen? Släpp det. ???

Hur går tankarna om helgen. Kan du föreställa dig en nykter helg? Eller en nykter fredag. Nu behöver vi få dig tillbaka på banan igen. Kom igen ??❤?

Svara bara på meddelanden som ger dig energi och tröst. Det löser sig! Du är på rätt ställe!!

Mary

Profile picture for user Mother

Som svar på av nystart

Tror också att det stärker dej att kunna skriver här.
Tror inte du räknar mej som vän efter mitt inlägg tror iallafall att du syftar på bland annat på mej.
Men kan det inte vara bra när någon rör om i grytan istället för att trampa runt i smeten skämtsamt uttryckt.
Du frågar vad Du ska göra ?
Lämna henne och förlora allt frågar du?
Men har inte ni båda två förlorat allt redan, för länge sedan!
NEJ DU SKA LÄMNA HENNE NU OCH VINNA LIVET !!!
EN NYSTART !!!
Det tycker jag och fler med mej.
Du är ju fortfarande en ung man som livet har mycket att ge, men du måste våga.Så samla kraft.
Matriella saker och pengar klarar man sej med små medel hellre än att vara nedtryckt misshandlad och behöva medicinera sej med alkohol för att stå ut.Barnen hur får dom lindring ?
Barnen kan hon inte ta ifrån dej, vi lever i Sverige
Lycka till det önskar jag er verkligen.
Ska inte kommentera din tråd mer nu har inte mer att säja.Kanske kan du stänga av de du inte vill ha kommentaren ifrån men nog är det illa fast du kanske är skörare än vad vi förstår
När man träffas personligen eller talar i telefon, kan man ju vända på klacken eller lägga på. LYCKA TILL ?

Profile picture for user admi

Jag kommer att kommentera på nystarts senaste inlägg, del för del, för att vara extra tydlig. Jag tror att vi alla behöver hjälpas åt för att det här möjligen ska kunna vara hjälpsamt för dig igen.

"Måste säga att inläggen från vissa personer har sänkt mig totalt."
- Det är mycket tråkigt att höra att inläggen har fått dig att må sämre. Som jag tidigare skrev, så uppfattar jag inte att det är någon användares avsikt.

"Att läsa inlägg där råden är helt felaktiga, och faktist farliga för mig gör mig ledsen, att när jag sedan påpekar att jag inte vill ha råd som dem om personen ifråga inte vet bakgrunden om hur personer som min fru är får ännu fler inlägg i samma anda gör det ont."
- Det är bra att du är tydlig med var som funkar eller inte funkar för dig, nystart. I slutändan är det bara du som kan avgöra vad som hjälper dig. Det är rimligt att kräva att vi som arbetar här på alkoholhjälpen inte gör att du mår sämre. Om något som jag har skrivit gör ont så ber jag om ursäkt för det. När det gäller övriga användare så kan du självklart önska att de inte sårar. Samtidigt är det inte rimligt att förvänta sig att de alltid ska kunna se eller ta ansvar för att det inte blir så. Jag vill ändå uppmana alla användare till försiktighet! Om ni märker att ett råd eller en åsikt inte alls funkar för en användare, så blir det sällan bättre av att upprepa samma budskap. Ibland är det inte ens lämpligt att försöka förklara vad en menade, eftersom även det kan kännas som tjat. Att konfrontera eller försöka övertala någon är sällan hjälpsamt. Dela gärna med er av era tankar, men mottagaren måste ha rätt att avgöra om de passar.

"Jag har blivit psykiskt, verblat och fysiskt misshandlad av min fru under så lång tid jag kan minnas, men har inte "vaknat" upp förrens väldigt nyligen. Jag har blivit hotad att om jag lämnar henne kommer hon se till så jag går helt barskrapad och aldrig får träffa barnen igen. Hon har i princip sagt att hon kommer hitta på vilka historier som helst för hon kommer bli trodd. Men jag ska inte enligt er försöka avväpna henne med att få bevis för att det är hon som är skurken?"
- Jo, i en sådan situation som du beskriver så kommer du säkert att i något läge behöva kunna visa vad hon har gjort. För att inte det bara ska bli ord mot ord, med risk att ditt ord väger lättast, så är ett förslag att du berättar för någon professionell. Gärna tillsammans med dina barn.

"Jag ska ta ansvaret för att jag och mina barn blir misshandlade av henne? Vad ska jag göra? Lämna henne och riskera att förlora allt inklusive barnen? Stanna kvar och bli verbalt och fysiskt misshandlad? Det enda som jag skulle kunna göra är att ta till våld för att skydda mig och barnen, men då har jag sänkt mig till hennes nivå och jag riskerar att bli den som bli anmäld till polisen."
- Nej, du kan och ska inte ta ansvar för hennes dåliga beteende eller psykiska misshandel av er. Det hoppas och tror jag inte att någon här tycker. Du har provat många saker och får avgöra vad som kan funka. Vi andra har bara delar av bilden och kan ge våra tankar, men inte avgöra vad du ska göra. Du verkar ha vettiga tankar om vad du inte kan göra.

"Nej jag är så långt ner jag kan komma och har i många år använt alkohol för att härda ut, jag försöker ta nästa steg och sluta med användandet av alkohol och bryta mig loss. Men enligt vissa har jag alltså inte rätt att vara här, jag har inte rätt att beskriva min vardag och mina problem?"
- Du har rätt att vara här! Jag uppfattar inte att någon tycker att du inte får vara det.

"Och, nej jag har inte en diagnos på min fru från någon proffisionell. Behöver jag det för att veta att hon misshandar mig? Får hon misshandla mig om min egen diagnos av henne skulle vara felaktig?"
- Nej. Eftersom det här är ett öppet publikt forum så ville jag i mitt förra inlägg förtydliga att vi som arbetar här, inte kan avgöra om din fru har en personlighetsstörning eller någon annan diagnos. Vi kan därför inte heller på ett säkert sätt bekräfta eller avråda från dina tankar kring hur du som anhörig ska agera. Kanske är det också detta, i kombination med hur du beskrivit dina barns situation, som gör att kommentarerna du får blir väldigt blandade. Oavsett, så kan inte en psykiatrisk diagnos försvara de saker som du beskriver att hon har utsatt dig och er för.

"Igår kväll drack jag, jag vet inte vad jag ska ta mig till. När jag inte ens kan ventilera här så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag tror jag drar mig undan detta forumet då det inte är vad jag trodde det var."
- Tråkigt, med bakslag. Som andra skrivit tror jag att du ha både förmåga och motiv att fortsätta med att vara utan alkohol ett tag. Du avgör själv om du vill fortsätta att ventilera här eller inte. Om du upplever att andra användare missförstår eller sårar, så har du möjlighet att ta hjälp av oss som arbetar här. T ex genom att anmäla ett inlägg eller skriva till oss, så att vi kan hjälpa till och försöka göra diskussionen hjälpsam. Det är vårt ansvar, inte andra användares. Jag kommer även att skriva ett kort meddelande till dig under frågor, så att du kan kommunicera direkt där.

Vänliga hälsningar
/magnus

Profile picture for user Mirabelle G-S

Här inne har det varit livat sedan jag kikade in senast... Tråkigt att det blev så, och att du brottas med känslorna som följer. Jag vill bara påminna om det viktigaste... Du är på väg. Du har redan kommit mycket längre än någonsin tidigare i din resa mot ett liv i frihet. Nu är det lugnt och stadigt framåt som gäller. Ett steg i taget. Ena foten framför den andra. Precis som du färdats sedan julen. Det går bra nu. Fortsätt bara så. Kram

Profile picture for user Sisyfos

Ja, använd inte det här som en ursäkt att dricka. Jag tycker att du fick lite oförtjänt hårda ord när du faktiskt befann dig i en fas där det började ljusna. Gå tillbaka dit. Ett snedsteg har du gjort förr och du var på rätt väg innan. Fortsätt där du slutade och fortsätt ventilera här. Du ser ju att du är välkommen. Alla härinne har väl lärt sig nåt på det här också.
När du skriver får du lite perspektiv och jag vet att du har fått många insikter , så slutar du skriva här måste du hitta nåt annat ställe att skriva på eller prata med någon. Du måste komma vidare. Nu hoppas jag att du stannar, vill så gärna läsa om när du tar steget att lämna.

Profile picture for user nystart

Tack för era meddelanden, de värmer. Först och främst vill jag skriva att det absolut inte beror på något eller någon här inne att jag halkat på bananskalet, allt beror på att situationen med min fru kommit till den punkt där det inte längre finns något att förlora. Tyvärr vill jag inte skriva mer om det då jag tog väldigt illa vid mig av inlägget från charlie och jag funderar fortfarande om jag vill fortsätta skriva här. Jag vet inte vad poängen är att skriva om jag inte kan dela med mig av anledningen till att jag dricker, efter det inlägget har jag ingen lust alls faktist.

Men oavsett, jag ska upp på hästen igen, oavsett om jag hänger kvar här eller inte.

Och Magnus, enormt tack för ditt långa svar. Det värmde!

Profile picture for user Sisyfos

Hej!
Såg ditt inlägg. Hoppas allt är bra. Jag har lyssnat på en radiodokumentär som jag tänkte passade dig så himla bra å nu kommer jag inte ihåg vad den hette. Den påminde lite om beskrivningen av din fru och relationen du har med henne . Finns nog på Sveriges radio.
Hoppas du har kunnat göra fig fri och att du håller dig ifrån a. Jag är fortfarande helt nykter. Fattar inte riktigt hur jag hann dricka tidigare. Blir trött av bara tanken.
Hoppas vi hörs

Profile picture for user nystart

Tack för din omtanke och tack för rekommendationen av dokumentären, behöver dock inte lyssna då jag redan tagit mig förbi det stadiet. Jag vet vad hon är och jag vet vad jag behöver göra. Det går åt rätt håll med drickandet, är inte nere på noll dock. Vill inte skriva mer just nu men återigen, tack för att du bryr dig.

Kram.

Profile picture for user Soffi

Jag har läst ikapp lite i din tråd idag.
Igenkänning...

Så otroligt starkt av dig att lyckas minska på drickandet!!
Önskar dig allt väl, du är på rätt spår!
Kramar!!

Profile picture for user nystart

Tack Soffi.

Jag behöver dra ner på drickandet ytterliggare, det är jag väl medveten om. Men nu har jag iallafall slutat med starksprit, det är ett första steg. Nästa steg tror jag inte jag klarar ordentligt förrens jag är fri, jag är inte där än men jag närmar mig.

Profile picture for user Vin Santo

Har gjort nerdykningar i hela din tråd under dagen idag och förstår att du har det riktigt jobbigt.
Jag förstår också på dina kommentarer till de som försökt ge dig råd att du inte riktigt uppskattar detta.
Nåväl, jag har en del teoretisk erfarenhet av psykisk ohälsa och jag tänker att du kanske skulle må bra av att tala med en terapeut för egen del. Inser att du upplever din frus beteende som roten till situationen men som sagt - ett tips i all välmening :)
Lycka till!

Profile picture for user nystart

Att jag skulle behöva någon slags terapi är jag övertygad om, jag har ju ganska nyligen insett att verkligheten hon gett mig inte är verkligheten. Jag har fokuserat om allt på mig istället för henne och börjar inse vilka problem jag har tack vara henne, post traumatisk stress lider jag säkerligen av på ett eller annat sätt. Dessutom väldigt vanligt att folk tar till alkohol eller andra droger under dessa förutsättningar så den boxen har jag ju också kryssat i. Jag vet ju, och trots att jag vet är det så svårt, att jag är förälskad i hur jag vill att hon ska vara och inte hur hon är. Jag kan ändra på mig själv hur mycket som helst och det kommer ändå inte räcka. Jag undrar vad som verkligen är jobbigast, att fortsätta leva med henne eller att bryta sig loss. Både och är som pest eller kolera och frågan är hur länge till jag orkar med att dras mellan dessa två motsatser.

Profile picture for user Soffi

Det är några år sedan nu, men jag minns väl.
Min mamma sa till mig: "Bättre en ände med förskräckelse än en förskräckelse utan ände..."
Mammor är kloka ibland.

Kram!

Profile picture for user nystart

Tack för ditt otroligt fina svar.

Jag har valt, varken pest eller kolera, men det ska bli en ände......

Profile picture for user nystart

Har påbörjat en nykter period igen, har väl som vanligt inget bestämt mål om hur långvarig den ska bli och hur drickandet i framtiden kan bli. Men nu är det iallafall nykterhet som gäller. Har satt ner foten med min fru, tror poletten ramlat ner lite hos henne även om jag är väldigt tveksam till att hon kommer kunna hålla sitt temperament i styr. Om hon inte ändrar sin attityd så tror jag mina sista känslor för henne kommer försvinna, otroligt jobbigt att leva med en person som ser allt i moll. Men jag kämpar på, står upp för barnen och går undan så fort hon gör ett övertramp.

Profile picture for user Soffi

Så bra att du kämpar på. Nykter idag är väl ett alldeles tillräckligt utmanande mål.
En dag i taget.
Bra också att du sätter din gräns för vad du tolererar. Vad andra människor gör eller hur de är kan man ju aldrig ändra på. Men man kan kräva att bli respekterad för den man är och har man gjort tydligt vilka gränser man har så ska även de respekteras.

Kram!

Profile picture for user Andrahalvlek

Hur jobbigt livet än kan vara, så gör alkoholen bara allt ännu värre. Kanske inte för stunden, men på sikt.

Som nykter är jag mycket mer närvarande i varje stund, jag blir inte lika upprörd lika lätt och jag har lättare att se vad jag kan påverka och vad jag måste släppa eftersom det står bortom min kontroll. Jag sover bättre, slipper skov av ångest och depression. Och jag får mer kraft att ta tag i surdegar, istället för att stoppa huvudet i sanden.

Allt det hoppas jag att du snart ska känna i ditt liv också, nu när du har valt att vara nykter ??

Kram ?

Profile picture for user Sisyfos

Låter bra Nystart!
Såg nåt gammalt inlägg du gjort i nån tråd om att du när du slutar med drickandet har en tendens att gå igång med olika planer och projekt, att det blir så stort och att du inte riktigt orkar fullfölja då. Du är ju i gott sällskap med den strategin, men det kan ju vara bra att minnas nu vad du skrev så att du kan bromsa lite i tid. Jag är fortsatt nykter, hör och häpna. Har inte heller bestämt datum men det bara är så. Jag kan verkligen rekommendera det, men du har ju också upplevt de positiva effekterna av att sluta, så du vet att det blir en fin vår.

Profile picture for user nystart

Tack för era kommentarer.

Som jag skrev har jag egentligen ingen plan, bara det att jag vill må bättre. Gå ner i vikt, bli av med några krämpor och inte vakna sliten och bakis allt som oftast. Kan jag må bättre och kunna gilla mig själv lite bättre igen kanske jag kan ta tag i resten också.

Profile picture for user nystart

Jag hade verkligen full fokus och var bestämd med att nu ska jag vara nykter ett tag. Sen, BANG, min fru sänker mig totalt med ett helt obefogat påhopp och direkt ger jag upp och vid första tillfället åker och handlar och sitter sen själv och dricker igen på kvällen. Hon säger att jag överreagerat, jag säger att hon passerat en gräns som jag inte accepterar längre. Få se om det upprepas. MEN, det är inte där problemet ligger utan att jag direkt valde att släppa allt och ge upp och dricka igen. Det kan inte fortsätta såhär, jag blir så trött på mig själv och att jag inte kan lita på mig själv. Hur kan jag gå från 100% inställd på att vara nykter till att sitta där igen samma dag bara timmar senare? Jag måste, jag verkligen måste hitta ett sätt att hantera kritik (speciellt från min fru) utan att dricka. Man brukar ju prata om att tillfället gör tjuven, så är det defenitivt med mig. Känner mig orättvist behandlad så kan lika gärna dricka, sen fortsätter det där tills jag får nästa ryck att nu ska jag banniemj vara nykter igen. Men nu ska jag stoppa det här direkt, måste klara av en nykter period nu.

Profile picture for user Soffi

Inte ge upp! Stoppa direkt. Helt rätt inställning!
Det kan gå fort, innan man hinner blinka, så kan beslutet glömmas eller ändas. Jag har egen erfarenhet av att vara så bestämd på morgonen att jag hällt ut allt i vinförrådet i vasken - för att sedan köpa nytt vin redan strax efter lunch... Det var förra våren...
Det går dock att lära sig något av misstagen. Jag tänker att du drack för att "trösta dig"?? Kan du förbereda någon annan tröst än alkohol, något du alltid kan ha till hands hemma?

Du kommer att klara det!

Kram!

Profile picture for user Sisyfos

Ursäkt
Ja det finns olika förklaringar till varför man väljer att dricka. Jag tänker dock att var och en av oss härinne innerst inne vet att orsaken till att man dricker inte är frun, diagnosbarnen eller chefen. Det är känslorna det väcker och lösningen man väljer. Där måste man börja. Det går inte att vara beroende av att nån annan förändrar sig för att man ska sluta dricka. Det är bara att acceptera att kraften och förmågan finns därinne. Sen är det ju svårt att hitta fram och lätt att återvända, men att som du gör se mönstren är ju ett första steg. Du kan det här Nystart! Du har gjort det förr. Det är extremt svårt när nån utifrån pekar på dina brister och ifrågasätter dig, men du vet ju egentligen vad som är rätt och vad som stämmer. Så låt inte nån utifrån vara orsaken. Du bestämmer själv.

Profile picture for user nystart

Jag har spenderat mycket tid på att titta på youtube videos från olika personer som slutat dricka och dokumentärer om folk som dricker. Det är verkligen läskigt vad alkoholen gör med oss stackars människor, det ger en stark motivation att sluta med giftet. Under de senaste månaderna har jag jag druckit till och från, mer till dessvärre men jag blir mer och mer inställd på att jag inte vill dricka, inte alls faktist. Jag har alltid haft de romatiska tankarna till alkohol och att alltid tänkt att om jag är nykter en period så kommer jag kunna stå där och grilla med ett glas champagne, sitta där i loungen på flygplatsen och sippa på ett dyrt vin, gå på den där fotbollsmatchen och njuta av en öl i en trång pub. Men jag vet ju att det aldrig blir så. Tänker ofta på hur alla andra klarar det så varför inte jag. Jag har svaret på det nu, efter alla dessa år, jag tror inte andra klarar det heller. Det är lurendrejeri. En utopi som inte finns. Nu ska jag inte dricka mer, jag vill inte, jag vill leva, inte sänka mig med det där djävla giftet längre. Jag kommer behöva skaka om hela min syn på livet, hur det kommer sluta vet jag inte. Men jag är klar nu. Dricker jag igen är det inte för att jag vill, men jag vill inte. Jag har alltid sett det som att jag kommer kapa av ett ben om jag inte dricker, nu ser jag att om så länga jag dricker har jag ett ben kapat och jag vill att det växer ut igen. Mycket svammel här, men jag är klar.

Profile picture for user TappadIgen

@nystart
Jag är precis med på hur du tänker. Den där romantiska bilden av alkoholen lever ju kvar i mig fortfarande, även om jag inte tänker så mycket på den. Den poppade lite oväntat upp förra veckan och jag skrev lite om det i min tråd när jag fick ett litet sug, eller vad man ska kalla det, där jag tänkte mig den där gyllene gula drycken upphällt i ett vacker glas på en uteservering när solen börjar närma sig horisonten.

Ibland tänker jag väl kanske att den bilden måste bort, men jag tror inte att den måste det. Jag vet ju precis som du att det är en idealbild. Teoretiskt sett skulle alkohol kunna vara något vi skulle kunna njuta av vid väl valda tillfällen, men i praktiken så fungerar det inte så.

Jag hängde inte riktigt med på din liknelse med benkapningen. Du får gärna förklara lite närmare hur du tänker. För mig känns det ändå inte som att ha slutat är en stor uppoffring egentligen, då man ju helt ärligt får så mycket positivt av att vara nykter. Men det känns som att du verkligen är redo att ge upp alkoholen nu och din inställning känns mycket lovande! Härligt!

Profile picture for user nystart

Jag menar att jag alltid trott att om jag slutar med alkohol så kommer jag gå miste om så mycket, men i själva verket gåt jag misste om mycket pga alkoholen.

Profile picture for user nystart

Ska försöka skriva lite mer och i mer positiv anda denna gången, har varit lite i valet och kvalet om jag ska starta en ny tråd och i det vidare livet. Men än så länge törs jag inte utmana ödet med det även om jag tror mig ha bestämt mig.

Profile picture for user TappadIgen

@nystart
Då förstår jag. Det var ju nästan precis så jag skrev efter det att det är så det har varit för mig. Jag har funderat mycket på det där och man kommer väl kanske alltid att sakna lite det där lilla positiva med alkoholen, som procentuellt blir en mindre och försvinnande del också ju längre man låter missbruket fortskrida, men att det uppvägs med råge med det positiva. Det är ju svårt att se det dock, men det verkar ju som att du har börjat att se det.

Jag tycker absolut att du ska skriva mer, men det behöver ju inte alltid vara positivt. Det kan ju vara en fördel att lufta det negativa också. Angående att starta en ny tråd så känner du väl kanske bäst själv om det är rätt läge eller inte, men frågar du mig så skulle jag säga att det känns som att du är där och det kanske kan ge dig en ytterligare nystart :)

Profile picture for user Sisyfos

Trevligt att du är tillbaka igen Nystart!
Och tack för hälsningen i min tråd. Det är ju som du vet både lättare än man tror och samtidigt svårare än man tror.
Hoppas ni har det lite lugnare hemma nu så att du mår bättre och orkar ta tag i det ordentligt igen.
Det går och det är så mycket bättre på andra sidan.

Profile picture for user nystart

Tack för att du orkar skriva i min tråd.

Nej det sket sig igen, jag har provat allt men utan möjlighet till vila klarar jag inte detta. Stressen av att leva med någon som är känslomässigt instabil är för mycket. Jag har gett henne ultimatum men hon verkar tro att jag inte är allvarlig så jag kommer behöva flytta ut. Hon sätter sina egna behov först hela tiden och gör allt för att hela tiden få mig ur balans och helst må dåligt för något. Jag hade egentligen satt ett mentalt mål att efter påsk ska jag vara nykter, men jag tvivlar på att jag kommer klara det om jag inte tar mig ur denna djävulsdans med min fru. Jag har varit väldigt neutral till både hennes negativa och positiva känslor sista tiden och inser att det spelar ingen roll hur jag reagerar på dem hon fattar inte ändå. Lyckas hon inte få mig ur balans på ett sätt, försöker hon på ett annat och sen ett tredje tills hon till slut lyckas och då beskyller mig för att vara lättstött.

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Ush då 💚😔
Ingen rolig resa du har framför dig. Nu när jag är på andra sidan av krisen (maken lämnade mig över 3 år sedan) så kan jag säga att livet blev till det bättre. Barnen är också nöjda idag. Så styrkekram ❤🙏

Profile picture for user nystart

Så var vi där, måndagen jag mentalt satt upp som dagen då jag återigen ska lägga ner alkoholen. Det gick bra förra året, det ska gå bra igen. Skillnaden är att jag inte ska sätta upp ett konkret slutmål, direkt jag klarat målet så drack jag och sen släppte jag garden och var tillbaka där jag började nästan omgående. Ska sätta ett mer realistiskt mål nu och inte räkna om jag skulle misslyckas en eller två ggr men målet är att sluta slentriandricka och helt enkelt inte vilja dricka. Tror jag måste tänka om mycket om mina prioriteringar i livet för detta. Men först behöver jag en nykter tid, så lång som möjlig.

Sista tiden, ganska länge nu har jag valt att gå undan och strunta i frun när hon får sina utbrott. Jag säger ifrån så fort hon gör ett övertramp och varnar henne först, lyssnar hon inte och fortsättere går jag undan. Det är intressant men så sorgligt att studera henne, hennes cykler går att följa och varje liten grej går att förutspå. Normalen/Uppbyggnadsfasen -> Kritik/Utbrott/Bråk -> Offerkoftan på -> Tillbaks till normalen. Nu när jag helt enkelt inte tar del i denna cykel så snurrar hon mellan dessa faser i en sån fart att jag inte ens hänger med vilken fas hon är i. Jag kan inte bara gå då jag är rädd att lämna barnen i detta och måste skydda dem så gott jag kan.

Idag tänker jag iallafall vara nykter.

Profile picture for user Andrahalvlek

@nystart Tycker det låter som väldigt kloka strategier både vad det gäller alkoholstoppet och relationen till din fru. Låt henne hålla på, men markera rejält när hon passerar dina gränser. Hon beter sig sannolikt som hennes mamma betedde sig mot hennes pappa, hon vet nog inget annat. Destruktiva beteenden går ofta i arv tyvärr.

Fokusera på nykterheten - du kan det här! Du vet hur bra du mår av nykterheten ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Styrkekram 💚🌸💚🌸💚

Låter sjukt jobbigt för er båda två. Själv är jag lite konflikträdd så mitt blodtryck skulle gå genom taket i den miljön.

Det låter klokt att inte ha slutdatum. För mig har mitt mål 100 dagar verkligen fått spinn i huvudet. Var några dagar helt vilsen då jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Så jag hänger gärna med dig och har blicken långt i framtiden 👌💚❤

Profile picture for user nystart

Patetiskt, klarade inte ens första dagen. Jag vet inte vad som hände riktigt men måste ha en bättre strategi. Tror att trots att jag kan se hur hon beter sig och vet så klarar jag ändå inte av att koppla bort och få vila. På långfredagen fick hon ett utbrott som förstörde påsken totalt, sen grinade hon ut till sin mamma och skyllde allt på mig - helt designat för att jag skulle höra, sen igår låtsades hon som om allt var som vanligt igen. Jag orkar inte med denna snurran, kan inte hitta vila någonstans annat än att dricka så jag skiter i vilket.

@Miss Mary Poppins Jag har alltid varit konflikträdd och med ständiga konflikter hemma har detta nog bidragit starkt till mitt drickande.

@Majaela Tack för din stöttning.

Nytt försök idag iallafall.

Profile picture for user Majaela

Det är ju synd att du skall straffa dig själv när du menar att det är hon som inte är sjysst!
Var snäll mot dig själv om inte hon är det. Unna dig saker som gör dig glad eller investera i dig själv för framtiden. 💚💛🌼💛💚

Profile picture for user Soffi

Jag instämmer med Majaela: Försök vara snäll mot dig själv!
Djävulsdansen, där ett nej tack inte accepteras... Usch, så svår den är...
Alkoholen hjälper dig inte, men det vet du redan. Sänder styrka.

Kram!

Profile picture for user Sisyfos

Bra att du är här igen och skriver Nystart. Hoppas att du kommer närmare att lämna frun för det känns ganska svårt att sluta dricka om du aldrig får vila. Man har rätt mycket med sig själv när man håller på att jobba mot nykterhet. Önskar dig stort lycka till och du har gjort det förr!

Profile picture for user nystart

Tack för alla fina meddelanden. Struntade helt i vad hon skulle säga men la mig i badet när jag vanligen blir rastlös och börjar fundera på att dricka. Hörde henne sucka men ignorerade det, gjorde underverk och är fortfarande nykter. Konstigt nog är trots att jag haft en ganska hög konsumtion så har jag klarat mig utan någon abstinens. Kanske kommer senare men hoppas jag slipper. Har ätit väldigt mycket vitaminer samtidigt som jag druckit och kanske har det hjälpt? Just nu mår jag iallafall bra, hoppas jag slipper ett bråk innan kvällen är slut.

Profile picture for user nystart

Hade en riktigt bra natt där jag sov som ett barn, skönt att vakna utan att vara bakis också. Frun var på gränsen igår men höll sig i skinnet, hon spelar sitt martyrspel nu då hon anser sig som ett offer för att jag inte accepterade hennes beteende över påsk. Detta är ganska standard och jag väntar bara på när nästa explosion kommer, fast just nu behöver hon mig mer än jag henne och därför håller hon sig. Men med drickat, känns som jag hamnat på rätt bana igen nu och har en plan. Ska försöka samla nyktra dagar nu, idag blir det nyktert igen.

Profile picture for user nystart

Precis som väntat kom explosionen, blev tvungen att gå emellan när hon började skrika på ena barnet vilket så klart blev mitt fel i slutändan. Det här funkar inte, måste hitta en väg ut snarast. Men törs ju inte lämna barnen med henne, den ena så manipulerad så hen tror att allt är mitt fel.

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Vad säger du?? Ni måste därifrån!! Jag tänker lite radikalt här men om inget annat hjälper så gör en anmälan till socialen.
Hoppas det löser sig snart ❤ Du verkar så klok och lugn. Du hittar säkert lösningen, men håll dig nykter om du kan. Kram 🌸❤🌸❤🌸

Profile picture for user Sisyfos

Hoppas du hittar styrkan att lämna, ni måste därifrån, Nystart. Ju mer du dricker, desto större risk att du faktiskt får bestående skador på hjärnan. Det blir ju förändringar på hjärnan när du dricker. Känns bra att du känner det som om du kan börja om igen, men att leva i det kaos som du gör måste vara så svårt. Det är tillräckligt svårt att bli nykter under hyfsat ordnade förhållanden. Så gör det bara tycker jag , ta steget och lämna henne. Hon låter inte frisk.

Profile picture for user Majaela

Det verkar som hon ger sig på barnen när du står stark mot henne och A. Att tänka klart i denna situation för att kunna planera hur du skall kunna ta dig ur ditt destruktiva förhållandet känns viktigt. Bra jobbat att avstå A när det blir så här jobbigt. Ta hand om dig för att kunna orka!
🌼🌷🌼

Profile picture for user nystart

Tack alla!

Ja jag vet att jag måste lämna, både för mig själv och barnen. Tror inte jag kommer kunna ta tag i vare sig livet eller drickandet om jag inte lämnar. Nu hörde jag klagomål bakom min rygg på att jag valt fel plastkasse som soppåse, vore det inte så tragiskt skulle jag bara skratta. Jag funderar på om jag bara ska packa det väsentligaste och sticka imorgon, sen ta det därifrån. Eller om jag ska försöka packa allt över helgen och sticka på måndag. Rädd för att hela situationen eskalerar om jag inte sticker direkt. Kommer aldrig klara av att ta tag i alkoholen om jag inte får nytt eget boende och kan hitta nya rutiner. Har varit ute i princip hela dagen efter hennes utbrott och blodet har kokat hela tiden, kom hem nyligen och kände avsky direkt jag såg henne. Föll dit på lite alkohol, kan inte ha hemma..... Har slutat köpa hem fast lite finns kvar, men kommer jag bara bort ska det bli bra.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Hej Nystart. Jag är inne en sväng på forumet och vill bara att du ska veta att jag ”tittar till dig” när jag är här 😊 Jag ser att du är riktigt nära uppbrottet från frun nu... Det är det enda rätta. Det vet du. Önskar dig mod, styrka, sinnesro och frid i själen. Kram

Profile picture for user Soffi

@nystart skrev:"Jag funderar på om jag bara ska packa det väsentligaste och sticka imorgon, sen ta det därifrån. Eller om jag ska försöka packa allt över helgen och sticka på måndag. Rädd för att hela situationen eskalerar om jag inte sticker direkt."
Mina tankar för ett antal år sedan...
Jag tror du vet vilket som är bäst för både dig och barnen.

Jag har ett fantastiskt bra liv idag!
Du kommer också dit!

Styrkekram!💖

Profile picture for user nystart

@Soffi Tack för att du ger mig hopp!

Jag vet att jag måste agera och att det måste ske inom kort. Då jag är väldigt rädd för hur hon kommer reagera och hitta på när hon väl inser att jag lämnar henne vill jag inte göra något jag ångrar. Jag tror inte hon drar sig för att förstöra saker jag lämnar bakom, speciellt om det är något hon vet betyder mycket för mig. Jag tror inte heller hon skulle dra sig för att hitta på någon ren och skär lögn för att dra mig i smutsen, att hon kommer berätta för alla att jag är alkoholist tvivlar jag inte en sekund på - detta oavsett om jag skulle varit nykter i ett år eller inte. Hon kommer garanterat göra allt för att vända barnen emot mig, men det gör hon ju redan nu så det blir ingen skillnad. Nej jag siktar på nästa vecka, jag har bokat ett hotell för några nätter till att börja med, tills dess får jag planera i tystnad.

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Helt rätt 👌💚 Kör bara! Det kan för en stund bli värre, men tillslut får du äntligen det lugnet du behöver.

Mitt ex försökte hjärntvätta barnen, men de är smartare än så. Barnen mår bäst hos den föräldern som inte snackar skit om den andra. Det blir en kris för er alla. Men det löser sig ❤👍

Profile picture for user nystart

Blodet kokar verkligen, hon går runt och beter sig som om hela världen är skyldig henne något. Sjunger och visslar hela tiden bara för att driva mig till vanvett. Hittar på alla lögner hon kan komma på och försöker sätta barnen emot mig. Bara av höra hennes röst så skär det igenom hjärtat. 2 dagar att försöka hålla ut och fixa allt jag behöver fixa innan jag sticker. Har berättat för ena barnet att jag kommer flytta ut, litar inte på det andra att hen inte skulle gå och berätta för henne. För en normal människa är det uppenbart att det är slut, men inte för henne. Hon tror att bara hon är tillräckligt elak så kommer jag rätta in mig i ledet till slut. Inte denna gången. Alkoholen får jag ta tag i på riktigt när jag är fri från henne även om jag förstås måste moderera den.