Nystart Version 2

775 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
nystart
Totalt kaos

Totalt kaos, vet faktist inte hur mycket mer jag klarar av. Jag har iallafall (som om jag inte redan visste) fått fastslaget att hon har något som är fel och det luktar väldigt mycket narcissist om det. Hon går från att bråka och mobba, till att var ett offer till att allt är normalt och ibland allt inom en timme. Hon bestämmer i sitt eget huvud när ett bråk (som hon startade, fullföljde och vann) är över och trots att hon kastat hur mycket skit som helst på mig så förväntas jag också anse allt vara överstökat och fortsätta som vi är bästa vänner. Klarar jag inte av att skaka av mig detta omedelbart och vara där för vad hennes nästa grej är så blir hon vansinnig på nytt och så startar hela karusellen igen. Tror faktist inte det finns mycket som kan tära mer på psyket än att göra klart för någon att det är över men att det inte accepteras och i gengäld få ett krav att älska henne för annars ska hon göra mitt liv till ett helvete.

Jag vet inte om detta är rätt forum att fortsätta skriva i, mitt problem handlar uppenbart inte om alkohol längre (om det egentligen ens gjorde det). Jag kommer dock fortsätta vara nykter, för jag har inte råd att tappa fokus nu. Det enda jag kan göra nu är att försöka göra en plan, bygga upp mig själv och sen flytta. Hon kommer aldrig lämna, det är ganska uppenbart.

Sisyfos
Så häftigt

Det är så häftigt tycker jag att du bara slutade dricka. Hoppas du fortsätter på den vägen trots din situation hemma. Det låter så otroligt jobbigt att förhålla sig till. JG blir också enormt påverkad av hur människor i min närhet mår men det är en västanfläkt jämfört med vad du lever med. Önskar dig så mycket lugn och ro. Nu kanske hon är narcissistist som du skriver men hon kanske har hormonsvängningar Eller nåt uppe på det. Kanske finns det nåt hon kan ta som minskar humörsvängningarna? Usch det låter så hemskt det du beskriver. Hoppas att du kan ta dig ur det där och få lite lugn och ro. Det är du värd. Har hon förresten kommenterat att du slutat dricka och gått ner i vikt? Känns som nåt hon faktiskt borde nämna.

nystart
Tack

Tack för din uppmuntran Sisyfos, det värmer vekligen. Jag har egentligen inte satt något mål på hur länge jag ska vara nykter och om jag ska dricka igen, blir det så blir det, idag är jag inte sugen iallafall. Under denna nyktra tiden har jag iallafall hittat tillbaks till mig själv, inte bara för att jag slutat dricka men för att jag inte flytt. Det har blivit enormt mycket bråk då jag inte tar samma skit nu som jag gjort förut. Det har ju samtidigt varit väldigt svårt för min fru att acceptera, att ena dagen ha kunnat komma undan med mord och nästa bli haffad för något mycket mindre. Men så är det, jag skulle satt ner foten för många år sedan, dock bättre sent än aldrig. Igår kom vi till en klippavsats, allt eskalerade verkligen och det var verkligen på håret att hon fyllde i skiljsmässopapper. Efter en lång diskussion med mycket vädrande av bådas åsikter så beslutade vi oss dock för att ge det en sista chans, kan vi inte hålla oss undan att reta upp varandra och bråka så är det över. Men vi ska försöka på nytt, både hon och jag. Jag är väldigt skeptisk till att det kommer gå men har lovat mig själv att släppa garden, se det bästa i henne och verkligen ge det ett försök. Men, om hon gör ett övertramp, eller om jag helt enkelt inte klarar av hennes beteende ja då är det över. Men jag måste även klara av hennes mindre snedsteg och inte ta åt mig och reta upp mig för småsaker. Vi får se hur detta går, ska som sagt ge det en ärlig chans.

För att svara på dina funderingar Sisyfos, hon har alltid haft ett hett temperament och speciellt veckan innan. Nu lider hon även av ätstörningar som inte alls hjälper till i sammanhanget. Lägg till på detta att hon är perfektionist och allt måste vara pefekt hela tiden. Men, hon har faktist kommenterat positivt flera gånger om att jag gått ner i vikt och inte druckit alkohol på så länge. Hon tycker inte att jag behöver gå ner mer i vikt och att jag gott kan unna mig några öl nu. Det får väl ändå ses som positivt, men vi får se.

Tack igen för alla som orkar läsa.

nystart
12 veckor

Baaaam, 12 veckor. 12 veckor nykter alltså. 12 veckor. Sug på den!

Börjar hitta tillbaks till mig själv, känner mig frisk. Kan inte gå tillbaka till hur det var, mår så bra. Tänker inte sätta mig själv åt sidan igen, varken för min fru eller någon annan. Har ju just nu vapenvila med frun för att försöka en sista gång, jag är skeptisk men vem vet. Jag tror skadan för redan är skedd och jag är osäker på om jag ens älskar henne längre, men hag ger det ett försök.

I övrigt har jag gått ner över 20kg, blivit av med nästan all nagelsvamp, fått riktigt len hud och ser nog 10 år yngre ut än jag gjorde i vintras.

Andrahalvlek
Grattis!!!!

Hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra! Tolvfaldigt hurra för dig idag på din nyktra 12:e vecka.

Stort. Och jag är så glad för din skull 🌸 Att du mår så bra! Allt annat löser sig på sikt.

Kram 🐘

nystart
4 dagar

4 dagar klarade hon innan hon tappade fattningen. I normala fall hade jog nog redan gjort mig redo för att korka upp för att glömma de elakheter hon plötsligt kastade ur sig. Utan att gå in på detaljer så är detta spiken i kistan för mig, finns ingen återvändå nu. Hon började smått igår och nu försöker hon vända ena barnet emot mig. Jag har lovat mig själv att aldrig mer acceptera att bli behandlad så här så nu har hon förbrukat sista chansen. Det kommer ta hus i helvete när hon inser att jag menade allvar. Få se hur det artar sig bara, hon har inga problem att stå och spy ut skit och försöka förnedra mig inför barnen. Vill verkligen inte lämna barnen ensamma med henne men funderar på om det bästa bara är att packa väskan och åka till närmsta hotell. Problemet med det är att jag tror hon byter ut låsen direkt och aldigt kommer låta mig hämta de saker som är mina.

Hur fan hamnade jag här med en psykopat?

Andrahalvlek
Lider med dig

Har inga kloka råd alls till dig, har tack och lov noll erfarenhet av just psykopater och narcissister.

Men jag lider verkligen med dig. Något måste du göra. Vad som helst - men inte dricka!

Kram 🐘

nystart
Lärdom

Man lär så länge man lever. Istället för att ta till flaskan gick jag en promenad på en mil. När jag kom hem bad hon om ursäkt och var ångerfull. Vet inte hur jag ska ta det, men jag var inte full utan full av endorfiner. Känns som en seger trots allt.

Andrahalvlek
En ursäkt!

Framsteg för er båda verkar det som. Bravo!

Kram 🐘

nystart
Blir

Blir ju rätt mycket känslor och skriver ganska mycket i affekt, men är bra att ha nerskrivet för framtiden om jag behöver gå igenom tråden igen. Läste de första sidorna igen nyligen och jag ser att jag hade exakt samma dilemma och problem för 3 år sedan, kan se att det inte var alkoholen som var det primära problemet även om det var lättare att skylla på den. Skrev precis i en annan tråd om att dricka igen, usch jag kan inte ens tänka tanken på hur full och bakis och hur skit man skulle må om man drack igen efter ett så här långt uppehåll. Jag satte aldrig något mål för hur jag ska göra framöver, ska jag bli nykterist, dricka lite eller när jag ska dricka. Jag var nog ganska inställd från början att jag håller mig nykter några månader sen kan jag dricka igen, kontrollerat. Men, ju längre jag är nykter desto mindre sugen på att dricka blir jag. Även om jag tror att jag skulle klara att dricka kontrollerat (allt beror på hur jag hanterar min fru) vet jag inte om jag ens vill. Min hälsa just nu är så bra, har nog inte mått så hör bra fysiskt på 20 år. Jag har kondition som är hur bra som helst, kan gå en mil utan att ens bli trött nu. Midjemåttet har försvunnit och nu är jag till och med inom gränserna för vad som anses normalt. Nu har jag ju inte bara slutat med alkohol utan med socker också, har inget sug att börja med något av dessa igen.

nystart
Börjar

Börjar få lite insikt hur jag fungerar, ganska läslkigt faktist att man kan veta fast ändå inte agera på vad man vet. Som jag skrivit så mycket om så har jag ju en riktigt jobbig situation med min fru, jag är övertygad om att något är fel på henne, ibland tror jag att hon är narcissist och ibland att det kanske inte är så. När hon är eller har varit elak och jag helt enkelt fått nog och bestämt mig att nu får det fanimej vara nog, då börjar hjärnan gå på högvarv och se på hur vi ska kunna gå vidare, hur mitt liv framöver ska kunna se ut och så vidare. Jag ser positivt på min framtid när jag är i denna bubbla. Men så visar hon sin "offer" sida, det är synd om henne, hon älskar mig och ber om förlåtelse osv. Svag som jag är förtränger jag allt jag vet, t ex så vet jag att hon kommer göra likadan igen, att jag inte vill åka på ännu en semester som hon förstör pga att något trivialt hände, jag tänker kanske funkar det denna gången, jag kan inte bara lämna henne för hur ska hon klara sig? Jag lovade ju att vara med henne tills döden skiljer oss åt. När jag kommer in i detta tänkandet, om hur ska vi leva vidare, då faller jag även in i något slags hopplöshet och hela tiden faller tillbaka i tänkandet att bara gå tillbaka till som det var förut, gå tillbaka till att dricka igen och låtsas att allt är bra.

Jag kan inte gå tillbaks till hur det var. Utan henne är jag säker på att jag kan bygga upp ett nytt liv, ett gladare liv, ett liv utan minfält. Men jag känner att om jag lämnar henne så sviker jag henne. Fast stannar jag så sviker jag mig själv.

Jullan65
Hej nyststart, tänker på mina

Hej nyststart, tänker på mina tidigare destruktiva relationer och känner igen mig i en hel del. Jag blev som en svamp som sög i mig alla stämningslägen och anpassade mig därefter för att få så mycket lugn och ro som möjligt. Jag var medberoende till missbrukare, men vad jag förstår så liknar dom destruktiva förhållandena till ungefär samma kategori. Jag gick i flera år på alanons anhörigmöten och även i kognitiv terapi. Där fick jag lära mig en del hur man tar sig ur medberoendet. Kanske samtal med någon utomstående, terapeut eller liknande, kan vara till hjälp för dig oxå. Jag tror inte längre att allt ”hänger” på mig, utan att alla har ett eget ansvar för sitt liv, och oxå ansvar gentemot den man lever med. Hoppas iallafall att du inte tar till flaskan, det löser ju inga problem. Lycka till Jullan

nystart
Jullan65

Tack för ditt instick, flaskan tänker jag inte ta till iallafall.

Jag har nog kört något slags självterapi senaste åren då jag faktist mår mycket bättre och kan slå ifrån mig på ett annat sätt nu jämfört med ett par år sedan. Förut kretsade allt runt att min fru skulle vara glad och varje gång hon var missnöjd med något så gjorde jag allt för att få henne på bättre humör. Hade vi ett bråk gjorde jag allt för att vi skulle försonas. Jag försökte vara ett steg före henne hela tiden för att röja undan eventuella problem, jag krattade manegen för att se till så inte det minsta lilla fel var där och kunde trigga henne att få ett utbrott. Jag har varit alldeles för hård mot mina barn då jag hela tiden försökt få dem att inte irritera min fru. Numera har jag släppt detta, jag orkar inte och faktist så bryr jag mig inte längre, på sätt och vis vill jag att hon ska tycka att jag är elak så hon lämnar mig. Just nu försöker vi lappa ihop vad vi har för att se om vi kan gå vidare ihop, tycker inte mig se att hon försöker ändra sig märkbart och jag vet faktist inte ens om jag älskar henne som en partner längre. Jag har lovat mig själv nu att jag ska ge henne en chans, men på sätt och vis vet jag inte riktigt varför då jag vet att hon kommer att tappa humöret någon gång och gå loss igen. Allt jag egentligen vill med mitt liv är att kunna gå upp på morgonen och i lugn och ro dricka mitt kaffe utan att oroa mig för om hon kommer explodera eller inte innan jag druckit upp koppen.

Mycket skrivande om icke alkohol, men som jag skrivit förut så är hon min trigger. Jag fortsätter hur som helst mitt nyktra spår, iallafall ett tag till.

Sisyfos
Så bra jobbat!

Är fortfarande så imponerad av dig, så gå nu inte tillbaka i hjulspåren vad du än gör. Har själv insett att jag gör precis som du... känner mig maktlös, trött etc etc och då dricker jag. Hjälper inte alls. Just det där är lite knepigt tycker jag för det handlar mindre om att stå emot ”sug” än att förstå varför och du är verkligen där nu och jobbar med dig själv och var du är och vill vara. Det är så svårt att se mönstren och stå upp för sig själv när lösningen är alkohol. Sen funderar jag på ditt val... nånstans har jag läst (föga vetenskapligt) att män dricker för att de är rädda att bli lämnade, kvinnor dricker för att de är rädda att lämna. Finns kanske ett uns av sanning dock även om det inte är så könsbundet.?Tror att du snarare har den kvinnliga rollen här i så fall. Hur som helst så handlar det om att få syn på mönstren och varför man gör som man gör och jobba med sig själv. Tyvärr kan man ju inte förändra någon annan. Och så att sätta gränser för dig själv. Vad kan man hantera, vad kan man inte hantera. Din fru använder barnen som vapen. För mig är det fullkomligt oacceptabelt. Barnen ska inte in i föräldrarnas relation. Jag har varit där... kanske därför jag är här nu. Det tär. Ni åker på semester och hon kan bara se det som inte funkar... har umgåtts mycket med personer som har en annan grundinställning och som beskriver egentligen helt katastrofala semestrar (vädermässigt) men på ett positivt sätt. Så vad jag egentligen försöker säga är att du sitter med svaren. Du behöver inte skämmas. Stå upp för dig själv. Om du tycker att semestern är bra, låt inte henne dra ner dig. Lättare sagt än gjort, jag vet, men du har det inom dig nu.

nystart
Sisyfos

Först: Jag kommer aldrig gå tillbaks dit jag var. Det kommer jag inte tillåta.

Jag arbetar med mig själv i första hand för att bygga upp mig själv och bestämma hur jag vill att min framtid ska se ut. Kanske blir den med henne, kanske utan. Ett av de svåraste problemen är att hon är expert på att projicera skam och olust på mig. Så fort jag gör något som i hennes ögon är fel så har ett kroppsspråk och kommunikation som kan sänka mig rakt av. Skulle jag lämna henne så vet jag att hon kommer få mig att verkligen må skit och att det är mitt fel att hennes liv är över. Det är detta jag måste få bukt med, just nu får hon mig att ha dåligt samvete för vad som helst, lämnar jag henne kommer hon få mig att får dåligt samvete för det. Hur jag än gör kommer hon att ge mig dåligt samvete, det är nog bäst att ta den smällen rejält genom att lämna. Fast det är så svårt så svårt, trots att jag vet att jag måste. Jag tror jag går i någon slags väntan på att det skall komma en incident som äntligen gör att jag kan lämna utan dåligt samvete. Det har kommit fler såna som gjort att jag varit på gränsen, för varje gång jag nästan lämnat har jag kännt mindre dåligt samvete. Men fortfarande tillräckligt för att inte kunna genomföra det. Värst är att efter att vi försonats fortsätter hon som om inget hänt, allt hänger på mig för att något skall förändras.

Tack för att du skriver Sisyfos, det betyder mycket, Nu firar jag iallafall ännu en nykter dag, det börjar bli många på rad nu.....

admi
hahaha

Den store stavningskastaren har hittat till vårt forum igen. Jag ska rensa bort de kommentarerna strax. Hoppas jag inte drabbas av dåliga stavelser bara :-D

/magnus

admi
tack för att ni anmälde

Tack för att ni anmälde så att vi ser när det kommer kommentarer som behöver åtgärdas.

nystart
3 månader

Hur gick det här till? 3 månader nykter. Börjar hitta tillbaka till mig själv, känner känslor jag inte känt på så många år. Hjärnan börjar så sakta vakna till liv, börjar se med öppna ögon och känner att jag lever igen. Så många år som jag flytt in i dimman för att slippa hantera allt jobbigt. Nu har jag tagit 2 steg bakåt och tittat på allt och gått igenom miit liv och kan se, jag kan verkligen se vad som hänt och vad som är verklighet. Jag älskar min fru, men jag kan inte leva med henne. Hennes kännslomässiga begochdalbana vill jag inte åka med i längre. Jag kopplade bort och ställde in mig på separation för kanske 2 månader sedan, sen dess mår jag bättre och bättre för varje dag - dels pga att jag slutat med alkohol men också för att jag slutat "knarka henne". Upptäckte igen igår en ny sida av henne, eller egentligen ingen ny men igpr var en uppenbarelse. Ljugandet, hon ljuger så bra att hon tror på sig själv. Hon kommer helt plötsligt upp med en lögn, t ex så kan hon hitta på att jag sagt att hon inte får äta en ostmacka. Detta ligger henens ätstörning varmt om hjärtat, att hitta på att jag eller barnen stoppar henne från att äta. Hur som, den här lögnen om ostmackan kan hon dra med sig och kasta på mig när som helst och gärna månader efter att hon kom upp med lögnen första gången. Hon har massor av sådana här små lögner som hon inbillat sig själv och stolt kastar på mig när hon vill känna sig överlägsen. Själv är jag så trött så jag vill spy när dessa lögner kommer upp och hur hon använder dem fast alla vet att hon ljuger. Jobbigt nu är att barnen får samma behandling, fast de verkar se vad som händer. Jag får mycket skit nu för att jag ställer mig på barnens sida och inte hennes, som föräldrar ska man väl egentligen ha enad front, men om den andra föräldrern har fel och är farlig för barnen? Jag orkar som sagt inte leva med någon som skruvar med verkligheten och det som var hennes sanning igår inte är sanningen idag. Vad jag vet dock är att jag törs inte dricka någon alkohol så länge jag är kvar med henne då jag inte vill grumla mitt omdöme, så jag fortsätter att inte dricka alkohol.

Tack för att du orkat läsa.

VaknaVacker
Grattis till 3 månader!💐

Så bra gjort. Heja dig. Bara att fortsätta och njuta av alla födelar💪

Nog är det så att det händer mycket under resan, man granskar sig själv och sin relation till sin partner. Tufft men nyttigt, så man får livet åter.

Skickar styrka, kram🤗

Allic
Grattis!

Stort grattis till din nykterhet, du ska veta att jag är djupt imponerad! Då jag lämnat ett sånt förhållande som du lever i bakom mig, så ryser jag varje gång du beskriver hur din fru är och beter sig... det är som om du beskriver mitt x. 😱 Att du lyckas bli nykter medan du fortfarande lever med henne är extra beundransvärt. Jag lyckades inte... jag försökte lämna relationen många gånger och de gånger jag ”lämnade” är de gånger jag lyckats vara nykter en stund. Nu har jag lyckats lämna på nytt och nykterheten är lätt plötsligt. Jag vet att han är min största drog i livet och han är väldigt svår att motstå när han väl bestämt sig för att han vill ha mig tillbaks... men den här gången har jag varit stark. 💪🏻 Du skrev till mig när jag var här i april och öppnade mina ögon ordentligt, jag började läsa på och även om jag hade ett kortare återfall i maj så har jag stått stadigt i kampen mot 👹 som jag kallar honom. Jag önskar dig stort lycka till med din skilsmässa, även om det kommer bli tufft så ska du se att 100 kg extra vikt lyfts från dina axlar. Grattis till fina resultat i din nykterhet!! Jag läser hos dig varje dag och jag hejar på dig. 💪🏻

Jag önskar dig en fin vit söndag utan bråk och lögner! 🌸

Andrahalvlek
Grattis Nystart 🌸

Stort grattis till tre nyktra månader, men mest av allt grattis till att nykterheten gjort dig än mer medveten om vad du vill förändra.

Det är så tydligt att alkoholen bara är ett symtom, och efter viss tids nykterhet är det grundorsakerna man behöver jobba med.

Du är ett tydligt exempel på att den här nyktra processen kan ta lång tid, men förr eller senare kommer den till vägs ände. Förhoppningsvis förr.

Jag följer dig i din kamp och ser verkligen fram emot att gratulera dig den dag du har brutit dig loss från ditt destruktiva förhållande.

Kram 🐘

nystart
Tack

Tack för era fina inlägg, de värmer. Denna dagen blev också nykter.

Jullan65
Grattis till dina 3 månader,

Grattis till dina 3 månader, vilken bedrift. Jag är imponerad. När man återfår sitt sans o förnuft börjar man se sig omkring på ett nytt sätt. Ett riktigt och bättre sätt för en själv. Och som ringar på vattnet brukar det oxå bli bättre för ens nära och kära. Kram o styrka till dig

nystart
Försöker

Försöker landa i mig själv och hitta tillbaks till mitt gamla glada jag. Jag vill vara så stark som möjligt nör det väl är dags att släppa bomben och separera. Fast det är väldigt jobbigt att fortsätta vara i samma hus som någon som uppenbarligen inte ser eller vill se att vi har problem och bara fortsätter som vanligt. Medans jag försöker bita ihop och se om det kan finnas någon chans att hitta tillbaks till varandra, ja då tittar hon på möbler online och vill köpa ett nytt köksbord. Själv är jag helt ointresserad av materiella saker just nu och vill bara hitta en väg fram (och ut). Tror hon dansar på gränsen till vad jag kan hantera just nu och det är nog bara ern tidsfråga innan hon går över den igen och då vet jag faktist inte vad jag gör, försöker hålla mig lugn och inte förhasta mig då så mycket står på spel. Men hur länge kan man stå ut?

Med alkoholen går det bra iallafal, har inte haft något som helst sug på väldigt länge. Har börjat få in en bra rutin att gå ut på riktigt långa promenader just den tiden som jag oftast tagit första glaset. Det fungerar bra just nu. Har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska göra framöver med drickandet men just nu har jag inget sug alls så nykterheten får fortsätta.

nystart
Manualen

Har läst massor, jag menar massor och har manualen memorerad i hjärnan. Hon är garanterat en "Covert Narcissist" och det hon håller på med är "Passive Aggressive". Hon har försökt provocera mig hela dagen, jag har dock följt manualen och ignorerat varje försök. Förut brukade jag tända till och det slutade i en fight, som hon alltid vann. Men idag höll jag mig lugn, för varje gång jag ignorerat hennes försök har hon kommit tillbaks en stund senare med ett nytt försök med något annat. Att se hur hon verkligen följer beskrivningen är både lustigt och läskigt,. Hennes sista försök försökte hon triangulera min ena dotter och få till en fight, men jag och andra barnet satt i hennes sovrum och höll oss för skratt vad hon höll på med. När inte heller det lyckades gick hon till sovrummet och stängde in sig. Förr hade jag nog supit till den nu och varit fly förbannad på henne, men nu skrattar jag bara åt eländet och tycker hon är patetisk.

Lägger fler nyktra dagar i ryggsäcken.

nystart
Vet inte

Vet inte om det här är rätt forum att fortsätta i, det är så uppenbart för mig att problemet inte ligger primärt med alkoholen. Direkt imorse så tog hon vid där hon avslutade igår och försökte provocera fram ett bråk, ifrågasatte allt jag gjorde eller gjort. Lyckades iallafall överleva detta utan att tappa humöret, men det tär, det tär npgot fruktansvärt på krafterna när någon konstant kritiserar och hittar på saker du gjort eller inte gjort. Börjar känna att snart kommer det ett "fuck it moment" om jag inte får kontroll på detta. Allt jag kan tänka på dag ut och dag in är hur fan jag ska kunna komma ifrån utan att förlora allt. Orken tryter verkligen, jag är nöjd med min nykterhet men inte med att jag inte kan komma bort. Barnen är dessutom otroligt trötta på hennes kritik på allt, jag försöker hålla dem utanför men jag måste ju gå in och stötta dem när hon är för hård mot dem. Just nu går den mesta kraften åt att just stötta dem. Men som sagt, jag vet inte hur länge till jag orkar.

Andrahalvlek
Skickar lite styrka i tanken

Kram 🐘

Ullabulla
Varför

Lämnar du inte?
Jag förstår att du behöver dokumentera i skrift för att kunna gå tillbaka och se hur det är/var.
Men jag undrar på riktigt.
Varför stannar du?

Lägg lite krut på det och stanna vid de frågorna så kanske du kommer vidare?
Eller accepterar läget och stannar kvar om det är det du kommer fram till är vad du vill innerst inne.

Ingen annan än du är ansvarig för ditt liv.
Varken din fru eller dina barn.
Ditt jobb är såklart att skydda dom.
Men det kanske är möjligt även om du lämnar?
Bara en stilla reflexion såhär utifrån.

nystart
Enkelt svar

Det är väl ett ganska enkelt svar tyvärr, jag är medberoende till min fru. Jag kan se glasklart att jag måste lämna, men jag kan inte. Jag har varit nära många gånger men hon lyckas alltid få mig att stanna på ett eller annat sätt. Spelar offer, hotar, ber om ursäkt ja allt. Jag har mer än 3 månader nykter nu, jag visste att jag måste vara nykter ett tag först för att vara klar i huvudet för att lämna. Jag har fortfarande svårt att ta det sista steget, funderar på att söka hjälp. Jag har ju blivit psykiskt misshandlad i många år så kanske det skulle hjälpa. Men jag måste släppa kampen med alkoholen och ta den riktiga fighten. Visst är det kul att skriva här om hur bra det går för mig att inte dricka, men det är meningslöst om jag inte lämnar.

Tack för ditt uppriktiga inlägg, jag gillar sånt.

Sisyfos
”Fuck it moment”

Blir fundersam över när du skriver att snart kommer ett Fuckitmoment - du menar väl inte att du börjar dricka?
Du har kommit så långt nu och det vore så jäkla onödigt tänker jag. Det går fortare än man tror att hamna tillbaka på ruta 1. Så fortsätt framåt istället. Du kommer att få rätsida på ditt liv. Det är så bra att du verkligen verkligen börjar komma till insikt och börjar förstå vad som händer. Sen kan man ju (tyvärr) inte skylla sitt drickande på nån annan än sig själv, men det är klart att om man lever som du hamnar i ett läge där det är lättare att välja alkohol. Men nu har du hittat något annat så håll i.
Och tänk vad häftigt när du väl lämnar... ja min tanke är att det nog är enda utvägen eftersom din fru vägrar vård. Du kommer att ha det så mycket bättre. Hon klarar sig, jag tror också att dina barn är så stora att de klarar sig. Tror de klarar sig bättre när det blir lugnt omkring dem. Du har så mycket insikter och så mycket empati så att du skulle kunna hantera en separation på ett moget sätt tror jag. Du behöver inte hamna på hennes nivå.
Så kämpa på här nu ... och det känns väl innerst inne jäkligt skönt att i det här forumet skriva in 3 nyktra månader 😀. Det är häftigt att ha följt dig så länge här. Från insikt till insikt. Tror att många skulle må bra av att fundera över vad alkoholen fyller för funktion - vad man medicinerar, eller flyr från. Lycka till nu!

Sidor