Nystart Version 2

797 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
nystart
Nej

Nej det här går inte, har tappat fotfästet helt och druckit alldeles för mycket. Ju mer jag står emot min frus elakheter desto elakare blir hon, nu tar hon ut ilskan på ena barnet och rakt av mobbar. Det bevisar iallafall för mig att jag inte kan lämna utan barnen, men jag vet inte hur. Hon kör samtidigt en rejäl golden child på andra barnet vilket gör mig riktigt orolig för barnet ser ju inte vad som pågår. Kanske det bästa vore att kontakta en advokat för att se hur jag borde gå tillväga. Funderar samtidigt på att gå till läkaren och be om samtalshjälp, men jag vet inte om jag törs. Hur som helst så slutar jag med alkoholen nu, den hjälper inte ett dugg och försämrar bara omdömet.

Så lite sent Sisyfos men jag hakar på dig, jag hoppas du fortfarande är nykter.

nystart
.

.

Sisyfos
Bra där!

Ja, jag är fortfarande nykter. Behövde verkligen stänga dörren ordentligt. Känns inte jobbigt alls just nu.
Trevligt med sälllskap på vägen. Att hålla dig nykter är nog det bästa du kan göra. Man fattar inga bra beslut om man inte är klar i huvudet. Jag blir så illa berörd av att höra hur din fru beter sig. Det gör ont att läsa, så jag hoppas du håller emot. Hur svårt det än är. Det blir ju inte nätttre av a.

nystart

Så otroligt svårt att stå emot just nu, har ju skadat benet så sitter fast hemma och har inte kunnat komma ut på ett bra tag. Frun utnyttjar verkligen detta känner jag, eftersom hon måste göra det mesta hemma just nu så tror hon att hon kan kasta hur mycket skit hon vill på mig för det. Känns ju lagom kul att bli kallad lat t ex när jag faktist inte kan göra mycket. Sen "hjälper" hon mig med saker, men allt på hennes villkor, och väldigt selektivt. Så länge jag inte har en egen vilja så kommer vi överens ganska bra, men så fort jag inte håller med om något så blir det kaos ganska snabbt. Vi hade ett storbråk för några dagar sedan, eller hon bråkade och skrek och jaf försökte komma undan. Jag sa att vi borde skiljas för det här funkar inte, hon vägrade lyssna och skrek och skrek och vägrade lämna rummet tills jag var tvungen att låtsas om att vi var vänner igen. Jag kan inte förstå hur hon kan tro att hon kan hålla ihop äktenskapet med att skrika och hota, om vi skiljer oss påstår hon att allt är mitt fel och hon ska dra mig genom varje domstol som finns och se till så jag gåt helt barskrapad från detta. Har sedan detta hållt mig på min kant och försökt undvika bråk, inte helt lätt dock när hon provocerar hela tiden. Att hålla mig nykter just nu är i princip omöjligt, men jag kämpar även om jag inte lyckas varje dag. Jag måste hitta en väg ut, där hon inte kommer kunna stoppa mig. Visst kan jag anpassa mig och kanske tolerera henne, men vilket liv är det? Förlåt för allt svammel, vet knappt ut eller in.

Li-Lo
Hej Nystart

Du skriver att det är svårt att stå emot alkohol, bland annat för att du lever i en relation som bryter ner dig. Vad kan vi göra för att stötta dig till nykterhet nu? Du har nämnt vikten av att vara närvarande för att kunna ta bra beslut och finnas för barnen. Ett stort ansvar i den konfliktrika relation du beskriver. Ditt inlägg oroar.

Tänker att det inte är svammel du skriver, du försöker sortera för att kunna prioritera? Fokusera?

Vad skulle nykterhet på kort och lång sikt bidra med om du tar beslutet att skilja dig? Vilken instans är du beredd att ta hjälp av nu?

Vänligen
Li-Lo

nystart
Tack

Tack för ditt meddelande Li-Lo. Mycket tänkvärt inlägg men svårt att svara på. Tror det som tär mest på mig är att inte få till ett beslut endera att lämna min fru eller att försöka få det att fungera. Jag vet inte varför det är så svårt, jag beslutar ena dagen att jag ska lämna henne men så lyckas hon genom hot eller att spela på mitt samvete att stanna ändå. Samma sak när jag bestämmer mig för att vi ska klara oss igenom detta och har en hyfsad period och så som en blixt från klar himmel exploderar hon och allt är raserat. Så här håller det på, men för varje gång så kommer jag närmre ett beslut att jag verkligen måste lämna. Jag ska försöka komma iväg och få lite distans och skingra tankarna och försöka få ner en lista med vad jag verkligen vill med livet och om jag ska stanna eller gå. Med alkoholen är jag inte orolig egentligen då jag vet att jag kan sluta när jag vill, men just nu är jag inne i en tuff period och då är det alldeles för lätt att dricka lite för att skjuta upp beslutet ytterliggare ett tag. Den hjälp jag skulle behöva är nog någon att prata med för att reda ut varför jag mår som jag mår och hur min fru påverkar mig, men det är ett stort steg att ta. Lyckas jag väl lämna henne är jag säker på att det destruktiva drickandet skulle avslutas, men jag kan ju inte veta 100 procent innan jag är där.

Andrahalvlek
Lider så med dig 😢

Vet inte hur jag ska stötta dig på bästa sätt. Allt jag vill säga har jag redan sagt tidigare, du vet vad jag tycker.

Det måste ju gå att få samtalshjälp online i dessa coronatider? Inte lika bra som IRL, men bättre än ingenting.

Jag tror att du skulle behöva lite kognitiv beteendeterapi (KBT). Den är väldigt lösningsorienterad. Först kartlägger man problemen, sen betar man av dem så gott det går. Går de inte att lösa får man lära sig acceptera dem.

Men du, sluta dricka nu. För din egen skull och för barnens. Har de en galen mamma måste de ha en nykter pappa. Tror jag.

Kram 🐘

nystart
Klarar

Klarar nog inte detta mycket längre, blev just ett bråk igen. Eller kan nog kalla det mobbning, ena barnet hade spillt appelsinjuice imorse, men var för rädd att berätta det för att slippa bli utskälld. Frun upptäckte att det nyss och det var kladdigt då det inte blivit torkat ordentligt. Tog ju förstås hus i helvete och hon börjar skälla ut barnet, jag försöker få henne att lugne ner sig och sluta skrika. Då drar hon in andra barnet (golden child) så hon också skriker. Jag försöker få henne att lugna ner sig också och då vänder min fru henne mot mig och bpde jag och andra barnet blir kallada alla namn du kan komma på, båda är värdelös och lata. Andra barnet börjar då beklaga sig över att jag mobbar hen, försöker ju då lugn säga att jag inte mobbar men att hen måste sluta skrika. Frun blandar sig då i och skriker att det är jag som är elak och mobbar. Orkar inte mer, ät helt förstörd igen. Hon förstör båda barnen, och mig, och hon bryr sig inte, hon ser inte.

nystart
Plan

Tror jag måste köra denna planen.

1) Ta in på hotell
2) Ringa hjälplinje angående psykisk misshandel
3) Kontakta läkare och be om samtalskontakt
4) Kontakta advokat angående skiljsmässa
5) Leta boende

Andrahalvlek
Kör!

Låter som en bra plan!

Kram 🐘

Torn
Håller med

Bara åk!

Mirabelle G-S
Kära nån

Din fru låter ännu mer otäck nu än när jag tittade in här senast... Eller så är det kanske du som vågar avtäcka sanningen, till slut. Hur som helst. Lämna! Barn i mellanstadieåldern har väldigt mycket att säga till om själva gällande vilken förälder de ska bo hos. Glöm inte att dokumentera varenda galenskap hon utsätter barnen för. Datum, klockslag, händelse ska antecknas. Om du skriver ner allt Har du ett manus för samtal med myndigheter. Det blir lättare för dig att hålla huvudet kallt och sakligt stå på dig när hon försöker prata omkull dem ni har att göra med. Oroa dig inte för ekonomin. Barskrapad kan du inte bli av en skilsmässa i Sverige. I Sverige förväntas vuxna människor, japp även kvinnor med avkomma, försörja sig själva. Ingen domstol i detta land kommer ge din fru rätt till mer än hälften av era gemensamma tillgångar och hälften av era gemensamma skulder. Och sen är du fri. Du får nog bättre ekonomi när du slipper försörja henne och pröjsa för alla hennes projekt. Kram

Blenda
Lämna

Hej Nystart!
Jag har själv stannat kvar alltför länge i en destruktiv relation med en märklig man, jag får ont i magen när jag läser om dina beskrivningar om psykisk och verbal misshandel, och känner igen känslan av maktlöshet.

Jag vågade inte lämna förrän nu, när barnen är vuxna. Och vi är inte ens skilda än, bara separerade.
Det är ett av de sämsta och fegaste icke-besluten i mitt liv, och en stor anledning till att jag nu även har spriten att slåss emot. Jag förlorade självvärdet. Jag blev osund i mina försök att anpassa mig. Jag inser nu att jag i mångt och mycket möjliggjorde min mans beteende.
När jag trodde att jag stannade för barnen skull, för att skydda dem, gjorde jag dem istället en björntjänst.

Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men försök att frigöra dig så snart du bara kan. Lycka till!

nystart
Tack

Tack för era fantastiska kommentarer, det rör mig att det finns folk som bryr sig. Efter utbrottet igår där hon dragit både mig och ena barnet genom skiten och kallat mig alla dessa saker framför andra barnet så kommer hon plötsligt helt lugnt och vill fortsätta kvällen som vanligt, som om inget hade hänt. Jag bad henne att bara gå, orkar inte längre. Så nu svansar hon runt och beter sig som om hon är ett offer igen, hur f-n kan hon vara ett offer när hon verbalt attackerat mig? Är det meningen att man bara ska ta och ta och sen släppa det när hon har fått sin fix av att skrika av sig? Nej, den här gången skall jag fanimej vara stark. Måste dessutom hålla mig undan alkoholen då jag måste kunna vara fokuserad. Det är slut på att stoppa huvudet i sanden och hoppas att allt ska bli bra, det kommer det inte bli, det vet jag.

nystart
Jaha

Då kom hon in till mig igen och låtsades som om inget hade hänt. Sa åt henne att hon gjorde mig illa igår och att jag mådde dåligt för vad hon gjorde, sa att om hon ber om ursäkt så kan jag prata med henne. Hon skrattade bara och sa att hon hade inget att be om ursäkt för sen gick hon drog igen dörren.

Ska inte låta henne reta upp mig så jag dricker idag.

nystart
Hade

Hade första riktiga diskussionen med henne, hon kom tillbaks igen och jag krövde en ursäkt och att vi skulle prata. Fick faktist en ursäkt, vet dock inte hur genuin den var. Men fick iallafall till det och hon höll med om att vi inte kan fortsätta så här. Så vi kom överens (jag vet att hon kommer bryta det men det är en annan historia) om att om vi inte kan hålla sams så måste vi flytta isär. Känns iallafall skönt att ha sagt det och fått henne att hålla med. Om vi ska flytta isär vore det ju iallafall enklare att göra det om det inte är en krigsplats. Men som sagt, känner henne tillräckligt för att veta att nästa gång någon trampar på en mina är det dags igen.

Sidor